Tore Alméns minnesfond. Stiftelsens styrelse höll sitt ordinarie års sammanträde d. 14 mars 1969. Med anledning av att 50 år förflutit sedan Tore Alméns död inledde styrelsens ordförande, justitierådet Torkel Nordström, sammanträdet med att uttala följande minnesord:
Den 14 mars 1919 dog Tore Almén. I dag är det alltså 50-årsdagen av hans död.
Almén var född den 14 oktober 1871. Sin juridiska bana började han som akademisk lärare i Uppsala. Han var inte mer än 26 år, när han blev docenti civilrätt. Efter Nordlings död uppehöll han civilrättsprofessuren i 5 terminer. Under den tiden hann han också med att bli juris doktor på en civilrättslig avhandling om auktion. Ett par terminer var han sedan t. f. professor i straffrätt.
Vid 30 års ålder lämnade Almén den akademiska banan för att bli sekreterare i obligationsrättskommittén, som hade fått i uppdrag att i skandinaviskt samarbete utarbeta förslag till köplag. Efter ett års adjunktion i Svea hovrätt deltog han några år i lagberedningens arbete på en ny jordabalk. Det blev sedan han som i lagrådet föredrog de delar av lagberedningens förslag som resulterade i 1912 års reform av fastighetsexekutionen. När det skandinaviska samarbetet på obligationsrättens område togs upp igen 1910, blev Almén ledamot av obligationsrättskommittén och medverkade i den egenskapen vid tillkomsten av avtalslagen, avbetalningslagen och kommissionslagen. 1915 utnämndes han till justitieråd. Hans tid som ledamot av HD blev emellertid helt kort. I slutet av 1918 fick han avsked för att bli ordförande i obligationsrättskommittén, som nu i skandinaviskt samarbete skulle upprätta förslag till lagstiftning om försäkringsavtal. Några månader därefter rycktes han bort i spanska sjukan vid 47 års ålder.
För en utomstående är det svårt att fastställa, vilket inflytande som de olika medlemmarna av ett lagstiftar- eller domarkollektiv har utövat. Det kan emellertid inte råda något tvivel om att Almén, var han än verkade, i hög grad satte sin prägel på kollektivets arbetsresultat. Intellektuellt var han rikt utrustad. Han hade ett brinnande intresse för sina arbetsuppgifter och en otrolig arbetsförmåga. Ständigt ville han tränga till botten i de problem han mötte. Hans juridiska kunskaper var sällsynt omfattande. Både som lagstiftare och som domare visade han en klar blick för det praktiska livets krav. Hans stilistiska förmåga som lagtextförfattare beundrades av samtiden. Inekrologerna över honom framhölls, att han också på karaktärens område var ett föredöme, en moralisk kraft.
Vad som framför allt har burit Alméns namn till eftervärlden är hans författarskap, i första hand den berömda kommentaren till köplagen. Ingen annan lagkommentar har haft så stor betydelse för det praktiska rättslivet. Kommentaren är än i dag, mer än 60 år sedan första upplagan kom ut, standardverket på köprättens område. Mest kända av hans övriga arbeten är de tillsammans med Rudolf Eklund utgivna kommentarerna till avtalslagen och avbetalningslagen; de bygger väsentligen på motiven, som huvudsakligen torde ha skrivits av Almén. Av stort värde är den PM som han utarbetade för lagrådsföredragningen av 1912 års lagstiftning om fastighetsexekution och som trycktes efter hans död.
Almén var en av sin tids ivrigaste förkämpar för en nordisk rättsgemenskap. Han var vid sin död ordförande i den svenska styrelsen för det nordiska juristmöte som var utsatt att hållas i Stockholm i augusti 1919. Och på den första nordiska studentjuriststämman i Köpenhamn 1918 var han en av de flitigaste föreläsarna.
Ett bestående, för det svenska rättslivet ytterst betydelsefullt resultat av Alméns insatser är tillkomsten av SvJT. Han var en av initiativtagarna och ledde redaktionsarbetet från tidskriftens start till sin död.