Sven Salmonson †. Sven Salmonsons gärning som framstående advokat och bolagsjurist har behandlats och kommer att behandlas i andra sammanhang. I dessa spalter skall hans namn nämnas för två särskilda funktioner i rättslivets tjänst som gjort honom förtjänt av stor tacksamhet från alla jurister.
    När Svensk Juristtidning startades, var stiftarna angelägna om att tidskriften från början skulle få en stark ekonomisk ställning som skulle göra den oberoende av stöd utifrån, från statsmakterna eller organisationer. Till den ändan tiggde Karl Schlyter ihop en inte föraktlig grundfond — tiderna var gynnsamma — som placerades förståndigt och sattes under förvaltning av kunniga män. När Sven Salmonson i november 1959 valdes till ledamot av styrelsen för SvJT efter Alf Lindahl (han hade sedan 1947 varit suppleant) övertog han ocksådennes uppgift som SvJT:s homme d'affaires och ryktade därefter detta uppdrag på ett lika lysande sätt som sin företrädare. Också i styrelsens rådslag i icke-ekonomiska ting tog han del med stort intresse. Hans inlägg hade alltid tyngd och hans förslag var så kloka och väl genomtänkta att det var lätt för styrelsen att ena sig kring dem.
    Också De nordiska juristmötena har som sin ekonomiska bas donationsmedel från tiden för första världskriget — Gunnar Swensons fond. Som ledamot av den svenska lokalstyrelsen sedan 1957 — också där efterträdde han Alf Lindahl — har Sven Salmonson i egenskap av kassaförvaltare i styrelsen handhaft den Swensonska fondens angelägenheter. Alla Nordens jurister är honom tack skyldiga för vad han oegennyttigt uträttat på denna post.
    Saknaden är stor efter gentlemannen Sven Salmonson.

B. L.

 

Sven Salmonson avled 5 jan. 1969. Han var född i Stockholm 12 juni 1896, avlade stud.ex. 1914 och jur.kand ex. i Stockholm 1918. Efter en kort tids tjänstgöring vid Stockholms rådhusrätt anställdes han vid G. Sandströms advokatbyrå 1919. Han blev delägare i advokatbyrån 1925 och var ledamot av advokatsamfundet sedan 1921. Salmonson innehade ett stort antal uppdrag inom näringslivet, bl. a. som ordförande i flera bolagsstyrelser.

 

 

Ackordsförhandling; nytt delbetänkande av lagberedningen. Lagberedningenhar i ett delbetänkande (Utsökningsrätt VII, SOU 1968:41) lagt fram förslag till revision av lagstiftningen om ackord utan och i konkurs. Betänkandet är i sak fristående från tidigare delbetänkanden.1 Det överensstämmer i väsentliga delar med ett preliminärt förslag av beredningen, vilket år 1966 var föremål för en begränsad remissbehandling.

 

1 Ang. dessa se SvJT 1962 s. 75, 1963 s. 566, 1965 s. 65 o. 357, 1966 s. 220 o. 485 samt 1967 s. 310. 

74 Notiser    Antalet offentliga ackord i Sverige är obetydligt. Frekvensen har dock ökat något på senare år. Denna utveckling kan väntas fortsätta. Härtill bidrar bl. a. att antalet utländska borgenärer tilltar och att dessa fordringsägare ofta ställer sig avvisande till s. k. underhandsackord, dvs. frivilliga uppgörelser med borgenärerna utan medverkan av domstol eller annan offentlig insyn. Underhandsackord är däremot vanliga hos oss. En av ackordslagstiftningens betydelsefullaste funktioner är att tjäna som norm för sådana uppgörelser.
    Ackord möjliggör normalt, att en insolvent gäldenärs rörelse kan avvecklas på ett sätt som medför mindre värdeförstöring och därför leder till bättre resultat än konkurs.2 Förfarandet är också relativt snabbt och billigt jämfört med konkurs. Beredningen har därför funnit anledning att se över ackordslagstiftningen i syfte att underlätta såväl underhandsackord som offentliga ackord och att därmed bringa ned antalet konkurser, som hos oss är väsentligt större än på många andra håll. Beredningen har samrått med kommitterade i Danmark, Finland och Norge. Det har inte visat sig möjligt att lägga fram ett gemensamt förslag, men på några centrala punkter har enighet nåtts.
    Tyngdpunkten ligger i förslaget till lag om ackordsförhandling, som skall tillämpas utanför konkursförfarandet.
    Förhandlingar om underhandsackord försvåras ofta av att borgenärerna kan få utmätning till stånd och söka gäldenären i konkurs. Förslaget innebär, att förhandlingar om frivillig uppgörelse skall kunna föras och offentligt ackord vid behov förberedas utan sådana störande säraktioner från borgenärer som skulle omfattas av ackordet. En förutsättning är att god man enligt förslaget förordnas. Sådant förordnande meddelas av konkursdomaren och förutsätter att det inte saknas skälig anledning till antagande att ackord kan komma till stånd. Gäldenären behåller rådigheten över sin egendom men måste samråda med gode mannen. Godmansförordnandet kan återkallas, om gäldenären missköter sig. I så fall förfaller omedelbart verkningarna av förordnandet. Gode mannen bör enligt förslaget ha avlagt juris kandidatexamen, men något absolut krav härpå har inte uppställts.
    Sedan god man förordnats, kan konkursansökan från borgenär som skulle omfattas av ackordet i regel förklaras vilande. Utmätning skall i allmänhet t. v. inte få leda till försäljning, och under vissa omständigheter skall den gå åter. Några restriktioner skall dock ej gälla för en utmätningssökande som har säkerhet i den egendom som avses. Om frivillig uppgörelse inte nås och godmansförordnandet ej heller inom två månader följs av ansökan om offentlig ackordsförhandling, förfaller verkningarna av att god man förordnats.
    Beträffande offentlig ackordsförhandling utan konkurs innehåller förslaget lättnader i fråga om både proceduren och de materiella kraven.
    Gode mannen får enligt förslaget funktioner under hela förhandlingen. Någon rättens ombudsman har ej ansetts behövlig vid ackordsförhandling. Hans uppgifter enligt gällande lag delas upp på konkursdomaren och godemannen. I betänkandet uttalas, att beredningen inte har några planer på att föreslå att institutionen rättens ombudsman avskaffas i konkursförfarandet.
    Kravet på s. k. förhandsanslutning från borgenärerna minskas. Anslutningshandlingarna skall ej längre behöva ges in till konkursdomaren, utan det skall räcka med ett intyg från gode mannen.

 

2 Ackord innebär typiskt sett att borgenärens fordran bortfaller i vad den överstiger ackordsdividenden, medan efter konkurs borgenärens restfordran i princip kvarstår. 

Notiser 75    Anmälnings- och anmärkningsförfarandet förenklas. Särskild anmälan av fordran skall sålunda bara behöva göras av borgenär som ej blivit känd förgode mannen. Lättnader föreslås också beträffande kraven på behörighetshandlingar för borgenärerna.
    Tillkomsten av frivilliga och offentliga ackord försvåras ofta av att de frister som gäller för återvinning vid konkurs löper utan hinder av ackordsförhandlingarna. Enligt förslaget skall därför dessa frister räknas från ansökningen om förordnande av god man, om konkurs följer inom viss kortare tid efter att verkan av godmansförordnandet förfallit eller, när offentlig ackordsförhandling följt, denna upphört.
    Härutöver öppnas möjlighet att föra talan om återvinning med anledning av offentligt ackord. Härvid skall i princip reglerna om återvinning vid konkurs tillämpas. Talan av återvinningsliknande natur — t. ex. enligt 117 § försäkringsavtalslagen — skall också få föras vid offentligt ackord.
    Sedan offentlig ackordsförhandling inletts, skall gäldenären få sättas i konkurs bara om det saknas skälig anledning att antaga att ackord kan komma till stånd. Detta gäller även ansökan av gäldenären själv. Ansökan från borgenär, som inte omfattas av ackordet, skall dock prövas i vanlig ordning, om borgenärens rätt är i fara.
    Den minsta tillåtna dividenden nedsätts från 50 till 25 procent. Om synnerliga skäl föreligger, kan även ackord med lägre dividend fastställas.
    Liksom enligt gällande lag skall förmånsberättigade borgenärer i princip ej beröras av ackord. Borgenär med förmånsrätt i viss egendom skall dock enligt förslaget bli bunden av ackordet i den mån säkerheten inte förslår.
    Ackordsförslaget skall kunna utformas så att alla borgenärer får full betalning intill visst belopp. De deltar i den delen ej i förhandlingen. Syftet är att förhandlingarna ej skall tyngas av borgenärer med små fordringsbelopp.
    Kraven på borgenärsmajoritet för antagande av ackord föreslås minskade. Det är dock ej fråga om någon radikal sänkning.
    Ackord skall enligt förslaget fastställas av konkursdomaren i klara fall. Annars får frågan liksom f. n. hänskjutas till rätten. Beredningen har utgått från att hänskjutande bara skall behöva ske undantagsvis.
    På begäran av borgenär som omfattas av ackordet skall lämplig person kunna förordnas att ha tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt detta. Ackord skall i vissa fall kunna förverkas på talan av borgenär. Förverkande skall kunna ske t. ex. om gäldenären ej följt tillsynsmannens anvisningar eller om han försummat sina åtaganden enligt ackordet. Att gäldenären inte kan fullgöra ackordet i och för sig inte förverkande anledning.
    Det kan anmärkas, att enligt förslaget ansökan om godmansförordnande, vilken inkommer till konkursdomare som ej är behörig, av denne skall sändas till den konkursdomare som har behörighet, om förhållandet kan utläsas av handlingarna. Ansökningen skall anses gjord, när den anlände till den förra konkursdomaren. Härigenom bevaras återvinningsfristerna. Motsvarande ändring föreslås i konkurslagen beträffande konkursansökan.
    Beredningen har övervägt om inte institutet ackord i konkurs skulle kunna avskaffas men har funnit övervägande skäl tala för att det bevaras. Bestämmelserna om sådant ackord föreslås emellertid så långt möjligt ändrade till överensstämmelse med de föreslagna reglerna om ackord utan konkurs.
    Beredningen har tänkt sig att det nuvarande systemet med en speciell dagbok i ackords- och konkursärenden skall ersättas med dagboksblad och målförteckning. Beredningen föreslår att tillämpningsföreskrifter skall ges om att

 

76 Notisermeddelanden o. l. till borgenärer, som ej kan beräknas förstå svenska språket, skall översättas till engelska, franska eller tyska.
    Beträffande beredningens fortsatta arbete kan anges, att ett delbetänkande om fastighetsexekution och de övriga ändringar i utsökningslagstiftningen som behövs i anledning av jordabalksförslaget kommer att avlämnas inom den närmaste tiden. Vidare beräknas ett delbetänkande med förslag till ny förmånsrättsordning komma av trycket under första halvåret 1969.

H. M.