HEINRICH HUBMANN. Das Persönlichkeitsrecht. 2. Aufl. Köln o. Graz 1967. Böhlau Verlag. 407 s.

 

År 1953 utkom Heinrich Hubmanns Persönlichkeitsrecht i första upplagan (i serien Beiträge zum Handels-, Wirtschafts- und Steuerrecht, utg. av Bühler, Hueck och Rauch). Arbetet sammanfattade en lång tysk diskussion om det rättsliga — i första hand civilrättsliga — skyddet för personligheten mot sådana kränkningar som icke innefatta kroppsskada eller ekonomisk skada. Samtidigt drog författaren en lans för en radikal utbyggnad av detta skydd på grundval av de bestämmelser i 1949 års västtyska grundlag som upphöja rätten till »fri personlighetsutveckling» m. m. till konstitutionella grundrättigheter. För en svensk och nordisk läsare kan resonemanget ofta framstå såsom på en gång konceptualistiskt och »frirättsligt» i överkant; arbetet låter sig svårligen förstås utan kännedom om den naturrättsliga och i filosofisk mening idealistiska renässans som i krigets och naziväldets spår svepte genom den tyska juristvärlden. Hubmanns bok skulle möta ovanlig framgång, och mer än något annat enskilt bidrag torde den ha medverkat till den märkliga utveckling genom vilken tysk praxis under ett årtionde byggde upp en helt ny rättsdisciplin, personlighetsrätten. När arbetet nu utges i en kraftigt utökad nyupplaga, är det något av ett klassiskt verk på sitt område. De viktigaste förändringarna i förhållande till den första upplagan sammanhänga med att författaren nu har en omfattande judikatur att arbeta med, att på punkter där han tidigare måste nöja sig med riktlinjer och programförklaringar tillkommit ett konkret material som kräver ställningstaganden till intresse av

 

792 Litteraturnotiservägningar och tekniska detaljer. Bortsett från de omfattande idé- och doktrinhistoriska inslagen i bokens första del — inslag som både ur historisk och filosofisk synpunkt måste betecknas som kontroversiella — har Hubmanns arbete sitt självklara intresse framför allt för den pågående diskussionen om integritetsskyddets omfattning och tekniska utformning.

 

S. S.