Förslag till ny gruvlag. Gruvrättsutredningen har lagt fram betänkande med förslag till ny gruvlag (SOU 1969:10).
    Utredningen har övervägt frågan om införande av ett koncessionssystem beträffande gruvrättigheter. Utredningen har emellertid stannat för att förorda ett blandat system som innebär att det nuvarande inmutningssystemet bibehålls i princip men i viktiga avseenden modifieras i riktning mot ett koncessionssystem. Förslaget innebär i huvudsak följande.
    Bestämmelserna om inmutningsområdes storlek och form samt undersökningstidens längd anpassas med hänsyn till modern malmletningteknik och skyddsbehovet vid s. k. lokalprospektering. Den normala undersökningstiden höjs till sex år, med möjlighet att avstå från en inmutning redan efter två år. För åstadkommande att inmutningar i största möjliga utsträckning utnyttjas för intensivt undersökningsarbete och inte bibehålls längre än som är nödvändigt för detta ändamål införs en årlig inmutningsavgift som efter två år skall utgå med förhöjt belopp, varjämte ansökningsavgiften höjs. I sammasyfte föreslås att längre undersökningstid än två år skall kunna vägras, om inmutaren inte utfört något ändamålsenligt undersökningsarbete och det finnsanledning anta att han ej heller kommer att bedriva sådant arbete. Vidare införs förbud mot ommutning.
    Kronoandelsinstitutet bibehålls. Reglerna om kronoandel förenklas, bl. a. på det sättet att staten automatiskt blir delägare i utmål redan i och med utmålsläggningen. Skyldighet införs för delägare i utmål att tillhandahålla varandra resultaten av utförda undersökningsarbeten. Utredningen förutsätter att kronoandelsinstitutet i samband med den aktivering av statens gruvpolitik som förebådats av statsmakterna kommer att på ett annat sätt än hittills utnyttjas bl. a. för att få till stånd ett ändamålsenligt utnyttjande av malmfyndigheter.
    Även i fråga om utmål behövs enligt utredningen bättre garantier för att gruvrättigheterna utnyttjas för sitt syfte och inte bibehålls längre än som med hänsyn därtill är försvarligt. I denna del förordas till en början en viss skärpning av kraven på den bevisning angående malmförekomst som måste presteras för utmålsläggning. Vidare föreslås den väsentliga nyheten att giltighetstiden för utmål begränsas till 25 år. Kommerskollegium skall kunna förlänga giltighetstiden med högst 20 år i sänder. Har gruvbrytning eller mera omfattande undersökningsarbete m. m. bedrivits under löpande giltighetsperiod, skall ansökan om förlängning alltid bifallas. I annat fall skall frågan om förlängning prövas av kommerskollegium med hänsyn till det allmännas intresse att främja ett ändamålsenligt utnyttjande av landets mineraltillgångar. Därvid skall särskilt beaktas å ena sidan om andra än gruvinnehavaren kan antas vara beredda att undersöka fyndigheten och å andra sidan dennas värde såsom reserv för sökanden tillhörigt förädlingsverk eller gruvföretag samt de kostnader denne nedlagt på utmålet eller utmålsfältet i fråga.

 

    För att i möjlig mån förebygga att nya gruvrättigheter grundläggs på ett sätt som försvårar ett rationellt tillgodogörande av malmfyndigheter föreslås att omkring befintliga utmål skall finnas en skyddszon om 100 meter, inom vilken annan än gruvinnehavaren inte utan medgivande av denne kan erhålla inmutning eller utmål. Maximiarealen för utmål utökas från nuvarande 16 hektar till 50 hektar. I syfte att främja ett enhetligt utnyttjande av gruvrättigheter avseende samma eller varandra närliggande fyndigheter föreslås vidare att Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar skall kunna berättiga en av gruvinnehavarna att inlösa de andras utmål. Med riksdagens samtycke skall inlösen av utmål kunna ske även i vissa andra fall där det bedöms vara av synnerlig vikt från allmän synpunkt att viss mineralfyndighet undersöks eller utnyttjas bättre än tidigare. Ersättningen skall i vad avser själva fyndigheten kunna bestämmas att utgå i form av en årlig avgift beräknad i förhållande till produktionen.
    De nuvarande statsgruvefälten föreslås skola avvecklas successivt efterhand som de undersökts. Eventuella fyndigheter bör skyddas genom utmål. Statsgruvefältsinstitutet bibehålls emellertid men ges företrädesvis karaktären avett beredskapsinstrument, avsett att användas beträffande fyndigheter som har sådan betydelse från allmän synpunkt att en starkare samhällelig reglering än som är möjlig genom de ordinära gruvrättsliga reglerna bedöms som nödvändig. Statsgruvefält skall kunna läggas inte bara som för närvarande på kronomark utan på all mark.
    Beträffande förhållandet mellan gruvrättigheter och motstående intressen föreslås att även allmän väg, flygplats samt område inom stadsplan och byggnadsplan skall vara s. k. inmutningshinder. Vidare förordas att Kungl.Maj:t får befogenhet att förordna om dispensabelt inmutningsförbud beträffande områden där gruvdrift kan antas komma att hindra eller avsevärt försvåra sådan förekommande eller planerad användning av marken, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, också i andra fall än som omfattas av i lagen uppräknade inmutningshinder. Utredningen understryker att gruvdrift är underkastad bestämmelserna i bl. a. naturvårdslagen och den väntade miljöskyddslagen i samma utsträckning som annan industri.
    I övrigt innehåller utredningens lagförslag bl. a. vissa reformer beträffande förfarandet vid inmutning och utmålsläggning, sakägares rätt till kostnadsersättning vid utmålsförrättningen och vissa andra detaljfrågor. Vissa bestämmelser föreslås bli överflyttade till administrativ författning.
    Den nya lagen föreslås i princip bli tillämplig på alla utmål som finns när lagen träder i kraft. Vid tillämpning av den nya tidsbegränsningsregeln skall sådana utmål anses lagda dagen för lagens ikraftträdande, enligt förslaget den 1 januari 1973, då lagen om inskränkning i rätten till inmutning i Norrbottens län upphör att gälla.
    I en reservation anför ledamoten Bolding skiljaktig mening bl. a. i fråga om förslagen rörande inlösen av gruvrätt, kronoandels- och samäganderättsreglerna, statsgruvefältsinstitutet och allmän väg som inmutningshinder.

L. D.