Nya regler om de allmänna underrätternas sammansättning i mål och ärenden m. m.
På grundval av prop. 1969:44 fattade riksdagen under vårsessionen 1969 beslut om en reform av de allmänna underrätternas organisation (se första lagutskottets utlåtande nr 38). De lagändringar som innefattades i beslutet återfinns i SFS 1969:244—246, 251 och 254—266. Den beslutade reformen innebär som bekant att en enhetlig organisation av de allmänna underrätterna införs. Underrätterna skall utgöras av tingsrätter, för vilka nya, gemensamma regler för sammansättningen i mål och ärenden skall gälla.
För brottmålens del innebär de nya domförhetsreglerna ändringar bara ifråga om nämndens sammansättning. Den nuvarande ordningen med två olika nämndsammansättningar skall inte längre tillämpas. I de fall då nämnd skall delta skall rätten alltid bestå av lagfaren ordförande och fem nämndemän. Rätten skall dock vara domför med fyra i nämnden, om det under huvudförhandling inträffar förfall för en nämndeman (jfr 1:4 andra stycket i dess lydelse enligt lag om ändring i RB, SFS 1969:244).
Underrättsreformen skall träda i kraft generellt den 1 januari 1971. Kungl. Maj:t har dock fått befogenhet att förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla från tidigare tidpunkt (jfr punkt 1 i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i RB). Genom kungörelse den 19 september 1969, SFS 1969:511, om ikraftträdande till viss del av lagen om ändring i RB har nu förordnats att de nya reglerna om nämndsammansättningen såvitt avser brottmål skall tillämpas redan från och med den 1 januari 1970.
Enligt kungörelsen skall 1:4 andra stycket, 6:3 och 29:3 RB i den lydelse dessa lagrum har enligt lagen om ändring i RB träda i kraft nämnda dag i fråga om brottmålen. Detta innebär att i sådana mål skall tillämpas inte bara de nya bestämmelserna om nämndsammansättning och om fastställande av omröstningsresultat när nämnd deltar utan också den nya ordningen att nämndemans skiljaktiga mening skall antecknas i protokollet i samma utsträckning som f. n. när det gäller lagfaren domare. Vidare kommer övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i RB att gälla i tillämpliga delar. Detta har praktisk betydelse framför allt när det gäller punkten 2 i dessa bestämmelser. Där regleras vilka bestämmelser som skall gälla om huvudförhandling har påbörjats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.
I SFS 1969:259—263 återfinns ändringar i skilda specialförfattningars bestämmelser om underrätts sammansättning i vissa särskilda brottmål och närliggande mål och ärenden. Dessa ändringar rör brottsbalken, bötesverkställighetslagen, lagen om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl., militära rättegångslagen samt lagen om samhällsfarlig asocialitet. I kungörelser den 19 september 1969, SFS 1969:512—515, har förordnats att ändringarna i brottsbalken, bötesverkställighetslagen, militära rätte-
gångslagen (med undantag för 96 §) och lagen om samhällsfarlig asocialitet skall träda i kraft samtidigt med att den nya nämndsammansättningen skall börja tillämpas i brottmålen eller således den 1 januari 1970. Undantag har alltså gjorts för ändringen i lagen om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. Ändringen i denna lag, som rör 6 §, kommer sålunda inte att träda i kraft förrän den 1 januari 1971. Att märka är emellertid att den nuvarande utformningen av 6 § medför att de nya sammansättningsreglerna i brottmål i allmänhet blir tillämpliga i sådana ärenden om ersättning som handläggs efter den 1 januari 1970.
Bestämmelser om ting med tremansnämnd behövs inte när sådan nämnd inte längre skall förekomma i brottmål. Samtidigt med att de nya nämndsammansättningsreglerna skall träda i kraft, skall därför bestämmelserna om ting med tremansnämnd upphöra att gälla (SFS 1969:516 och 517). Det kan i det sammanhanget påpekas, att det enligt 1:8 RB i nuvarande lydelse (jfr 1:7 i lydelse enligt lagen om ändring i RB) är möjligt att sätta ut särskilt sammanträde på annan ort än tingsställe.
Beträffande tvistemål i allmänhet innebär reformen att tingsrätt vid särskild huvudförhandling skall ha sådan sammansättning med tre eller högst fyra lagfarna domare som nu förekommer i rådhusrätt. Denna grundform för tingsrätternas sammansättning i tvistemål har tagits in i RB (jfr 1:3 första stycket lagen om ändring i RB). För vissa slag av tvistemål skall emellertid gälla särskilda regler om sammansättningen vid särskild huvudförhandling. Den i varje fall från kvantitativ synpunkt mest betydelsefulla gruppen tvistemål för vilka sådana särskilda regler skall finnas är huvuddelen av familjemålen. Särreglerna beträffande dem återfinns i lagar om ändring i GB och FB (SFS 1969:256 och 257).
Ikraftträdandet av de nya sammansättningsreglerna i familjemål är visserligen inte omedelbart förestående. I fortsättningen redovisas emellertid redan nu vissa uttalanden beträffande tolkningen av dem som gjorts under förarbetena. Ett särskilt skäl till detta är att de uttalanden lagrådet gjort — lagrådets yttrande avgavs först efter riksdagsbehandlingen — inte kommer att finnas tillgängliga i tryck inom den närmaste tiden.
När det gäller sammansättningen i familjemål föreslogs i propositionen särskilda regler bara beträffande mål innefattande tvistiga eller tveksamma frågor om vårdnad eller umgängesrätt. Vid slutlig prövning av sådana frågor — och andra till samtidig prövning föreliggande frågor — skulle rätten bestå av lagfaren domare med nämnd. I övriga familjemål skulle grundformen i RB, dvs. juristkollegial sammansättning, tillämpas (jfr prop. s. 20, 22, 363—369 och 381—383). Vid riksdagsbehandlingen av propositionen förordade emellertid första lagutskottet att "handläggningen vid särskild huvudförhandling i allmänhet i mål enligt giftermålsbalken och föräldrabalken" skulle ombesörjas av lagfaren ordförande och nämnd (utl. s. 37). Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning och antog de förslag till utformning avlagarna om ändring i GB och FB som innefattades i utskottets hemställan. Sedan lagrådets utlåtande över de av riksdagen antagna förslagen inhämtats, utfärdades lagarna i den lydelse de hade fått under riksdagsbehandlingen.
I 15:29 i dess lydelse enligt lagen om ändring i GB föreskrivs att underrätt i "äktenskapsmål, boskillnadsmål, mål rörande bodelning och mål om underhåll eller skadestånd som avses i denna balk" vid sådan handläggningsom annars (dvs. enligt huvudreglerna i RB) skulle ha ombesörjts av jurist-
kollegium skall bestå av en lagfaren ordförande och nämnd. Denna sammansättningsform skall också tillämpas i annat mål som handläggs i samma rättegång. I 20:36 i dess lydelse enligt lagen om ändring i FB sägs att vad som föreskrivs i 15:29 GB skall äga motsvarande tillämpning i "mål om äktenskaplig börd, faderskap till barn utom äktenskap, barns egenskap av trolovningsbarn, vårdnad, umgängesrätt, underhåll och omyndighetsförklaring eller dess hävande". I andra familjerättsliga mål än dem som nu har räknats upp skall nämndsammansättning inte förekomma.
Vid utformningen av lagtexten har man alltså valt en enumerationsmetod och undvikit att använda sig av uttrycket "mål enligt giftermålsbalken och föräldrabalken". I det avseendet anför första lagutskottet följande (utl.s. 38).
Genom den avgränsningsmetod som utskottet — — — förordar för familjerättsmålen — en metod som inte torde medföra några tolkningsproblem — kommer det helt övervägande antalet måltyper av familjerättslig karaktär att handläggas av lagfaren domare och nämnd i de fall då mer än en domare erfordras för prövningen. Det må nämnas att vissa mål, som skall prövas enligt familjerättslig lagstiftning utanför giftermålsbalkens och föräldrabalkens områden, också kommer att hänföras till nämnda handläggningsform, t. ex.vissa internationellt privaträttsliga mål och mål enligt äldre giftermålsbalken. Å andra sidan kommer en del mindre vanliga måltyper att falla utanför denna reglering, men antalet sådana mål torde utgöra endast några enstaka procent av det totala antalet familjerättsliga mål.
Lagrådet har i sitt yttrande funnit anledning föreligga att göra vissa uttalanden angående bestämmelsernas innebörd. Lagrådet (f. d. justitierådet Lind, justitierådet Alexanderson, regeringsrådet Ringdén, justitierådet Conradi) tar sålunda till behandling upp uttrycket "mål om underhåll eller skadestånd som avses i denna balk" (15:29 GB). I detta avseende sägs följande.
I 20 kap. 36 § föräldrabalken anges vissa måltyper. Så är också fallet med inledningsorden i första punkten av 15 kap. 29 § giftermålsbalken. Det därefter förekommande uttrycket »mål om underhåll eller skadestånd som avses i denna balk» torde likaså vara avsett att ange måltyper och alltså inte avsett att uppställa som förutsättning att underhållet eller skadeståndet skall vara reglerat i balken. Den senare uppfattningen skulle otvivelaktigt kunna medföra processuella svårigheter, särskilt vid prövning i flera instanser. I enlighet med det sagda faller alltså mål angående underhåll eller skadestånd, som utgår enligt äldre giftermålsbalken eller enligt utländsk lag, under bestämmelsen i 15 kap. 29 § giftermålsbalken.
I mål om underhåll eller skadestånd som är av det slag som avses i GB skall tingsrätt alltså ha sammansättningen lagfaren ordförande och nämnd, även om annan lagstiftning än GB, såsom äldre GB eller främmande lag, skall tillämpas vid prövningen av frågan om underhåll eller skadeståndskall utgå. Uttrycket "mål om underhåll" i 20:36 FB har samma innebörd.
Angående uttrycket "mål rörande bodelning" i 15 kap. 29 § GB anmärker lagrådet att mål enligt 33 § konkurslagen måste anses falla utanför bestämmelsernas tillämpningsområde.
Lagrådet påpekar i sitt yttrande också att fråga som avses med ett sådant slags mål som räknas upp i 15:29 GB och 20:36 FB någon gång i stället kan komma under domstols bedömande som prejudicialfråga. Som exempel nämns att det i en arvsprocess kan vara tvistigt om ett den avlidnes barn u. ä. är trolovningsbarn eller inte. Lagrådet anför fortsättningsvis.
Den del av domen som avgör denna tvistefråga utgör principiellt endast domskäl och frågan blir inte rättskraftigt avgjord genom domen (se rättegångsbalken 17 kap. 11 §, NJA II 1943 s. 218 och 162 samt Olivecrona, Rätt och dom s. 226 ff). Att ett spörsmål, som hänför sig till giftermålsbalken eller föräldrabalken, dras in som prejudicialfråga i en rättegång medför, i konsekvens med det sagda, inte i och för sig att handläggning skall ske med lagfaren domare och nämnd. I det anförda exemplet skall således arvsprocessen avgöras av tre eller fyra lagfarna domare.
Avslutningsvis kan påpekas att tingsrätt i vissa fall skall ha nämndsammansättning i ärenden. Enligt 6 § tredje stycket lagen om ändring i domstolsärendelagen (SFS 1969:258) gäller detta när ärende enligt andra stycket skall handläggas av flera domare än en och "ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken". För ärendenas del har man sålunda ansett sig kunna använda en från redaktionell synpunkt enklare avgränsningsmetod.
Björn Orrhede