GUNNAR WIRSELL. Om kronans jordeböcker 1541—1936. Institutet för offentlig och internationell rätt. Lund 1968. 167 s.

 

Juris kandidaten Gunnar Wirsell, som avled 1964 vid 60 års ålder, hade ägnat de sista åren av sin levnad åt forskning omkring kronans jordeböcker, särskilt deras funktion i äldre tiders finansförvaltning. Hans avsikt var att forskningsresultatet skulle läggas fram i form av en doktorsavhandling i ämnet rättshistoria vid Stockholms universitet, en monografi över jordeboken. Av sjukdom nödgades han avbryta arbetet. Emellertid förelåg då en del av avhandlingen färdig i kontrollerat och godkänt korrektur. Fortsättningen hade också satts, så långt som författaren hunnit utarbeta den. Genom Institutet för offentlig och internationell rätt har arbetet nu tryckts i befintligt skick.
    Arbetet inleds med en översiktlig redogörelse för den statliga finansförvaltningens organisation och uppgifter i äldre tid. Framställningen bygger här huvudsakligen på de instruktionsföreskrifter som tid efter annan meddelats för den lokala och den centrala förvaltningen.
    Tyngdpunkten i avhandlingen ligger i de härpå följande partierna, som behandlar jordebokföringen och jordebokens kamerala funktion under rubrikerna Jordeboken och fogderäkenskapen 1541—1629, Jordeboken och länsräkenskapen 1630—1724 samt Jordeboken och grundskatteväsendet 1725—1904. Ämnet är kameralhistoriskt centralt och här ges, såvitt känt för första gången, en sammanhängande skildring av jordebokens roll i finansförvaltningen från Gustav Vasas tid fram till grundskatteväsendets avveckling 350 år senare. Att jordeboken av de skattskyldiga bönderna uppfattats som ett skydd för rättssäkerheten framstår i blixtbelysning i författarens välfunna motto för avhandlingen. Där citeras det korthuggna svar som drottning Christina enligt riksrådets protokoll år 1650 fick av inkallade representanter för bondeståndet, när hon frågade om de hade några invändningar mot ett framlagt förslag till »ordning» mellan adeln och bönderna: »Begära att bliva vid Sveriges lag och jordeboken.» — Det bör nämnas att den som i våra dagar i rättsliga eller andra sammanhang ställs inför den praktiska uppgiften att tolka äldre tiders jordeböcker, exempelvis redovisningen av någon särskild fastighet, sannolikt ofta kommer att kunna dra nytta av författarens kameralhistoriska utredning. Användbarheten ökas av en omfattande förteckning över tryckta källor och litteratur som berör ämnet.
    Arbetet avslutas med en av författaren icke fullbordad avdelning som rubricerats Jordeboken och fastighetsbildningen. N. E.