I u s  P r i v a t u m  G e n t i u m. Festschrift für Max Rheinstein zum 70. Geburtstag am 5. Juli 1969. I—II. Utg. av Ernst v. Caemmerer, Soia Mentschikoff, Konrad Zweigert. Tübingen 1969. J. C. B. Mohr (Paul Siebeck). XII + VII + 1132 s.

 

    Förestående festskrift ger ett mäktigt intryck. I två tjocka band på över tusentalet sidor hyllas jubilaren med 56 bidrag från skilda nationer.
    Festskriften inledes med en översikt (av Konrad Duden, Heidelberg) över Rheinsteins storslagna insatser främst på den komparativa rättens och rättssociologins domäner men även på många andra områden. Rheinstein presenteras ock (i förordet till festskriften) såsom den som har slagit bryggor mellan två "Rechtskreise", den tyska och den angelsaxiska, och grundläggande bidragit till en över de nationella gränserna fungerande privaträtt, som enligt vad man kan hoppas skall utveckla sig till en form av modern ius gentium.
    Naturligtvis kan det icke vara tal om att närmare redogöra för hela innehållet i festskriften. Vissa delar därav kunna ej heller intressera svenska lä-

sare i högre grad. Mycket är väl också av måttligt värde. Här må blott omtalas en del av de ämnen som behandlas i bidragen, med angivande av författarna, de allra flesta tydligen professorer. Urvalet blir givetvis rätt subjektivt.
    I första bandet ingår, efter nämnda översikt, en avhandling om den nutida jurisprudensens läge och utvecklingsmöjligheter (Fritz v. Hippel, Freiburg i. Br.). Författarens lärdom är betydande, och det är "stora" synpunkter som anläggas. Framställningssättet är emellertid tungt och mångordigheten prövande. Det är svårt för läsaren att nå fram till kärnan i allt som säges. (På s. 21 förekommer en mening som är 23 rader lång.)
    René David (Paris) analyserar elegant "deux conceptions de l'ordre social" — den västerländska och den i bortre Orienten härskande. Förf. ingår även på sovjetrysk rättsåskådning. — Viktor Knapp (Prag) kommer i en läsvärd studie till det resultatet, att i de "socialistiska" länderna domstolsrättsskipningen ej är erkänd som rättskälla men att icke dess mindre, sociologiskt sett, domstolarna därstädes spela en ganska betydande roll i rättsskapandet. — Karl Neumayer (Würzburg/Lausanne) gör en intresseväckande jämförelse mellan tysk och fransk rättsvetenskap. Dessa skilja sig som bekant till sin typ mycket åt, men de ha också mycket gemensamt. Vari bottna likheterna och olikheterna, och i vad mån förekommer eller kan väntas ett närmande mellan de båda ländernas rättsvetenskap? — F. H. Lawson (Lancaster) undersöker förekomsten, särskilt under de senaste etthundra åren, av sådana arbeten i engelsk juridisk doktrin, som ha en mera vetenskaplig prägel än flertalet av på redovisning av rättsfallsmaterialet inriktade handböcker. Man får knappast intrycket, att antalet dylika arbeten varit eller är synnerligen stort.
    Ett särskilt avsnitt av första bandet av festskriften är ägnat åt "kollisionsrätten" eller vad därmed har nära sammanhang. Uppsatserna innehålla dock icke så mycket som från svensk synpunkt är av större intresse. Detta gäller bl. a. ett bidrag av Wilhelm Wengler (Berlin) med den i och för sig lockande titeln: "Der Mythos von der lex fori". — Åke Malmström redogör för svensk rätt i vad angår domicilprincipen och Alexander Makarov (Heidelberg) för sovjetryska kollisionsnormer inom äktenskaps- och familjerätten. — Ole Lando skriver om "contacts for international contracts", en jämförelse mellan amerikanska och skandinaviska konfliktregler. Undersökningen avser närmast betydelsen för den internationellt privaträttsliga bedömningen av orten för avtalsslutet, för avtalets fullgörande och för "doing business". — Albert Ehrenzweig (Berkeley, Cal.) kritiserar hårt den andra amerikanska "restatement of conflict of laws". — En kort uppsats av Hans Dölle (Hamburg) om kutymers betydelse och funktion enligt förslaget till uniforma köplagen ger intet nämnvärt. Bestämmelserna härom i detta lagförslag måste väl också anses miserabla.
    I andra bandet av festskriften återfinnes, vad förmögenhetsrätten beträffar, en givande rättskomparativ studie av Werner Lorenz (München) angående onerösa och benefika rättsärenden; jämförelse göres mellan tysk och anglo-amerikansk rätt. Stimulerande är också en likaledes rättskomparativ uppsats rörande "Schadensersatz und Strafe" (Hans Stoll, Freiburg i. Br.). Den vill med ett antal exempel illustrera, i vilka typiska sammanhang ochpå vilket vis motsättningen mellan skadestånd och straff i många hänseenden försvagas eller t. o. m. upphäves. — I ett bidrag av William Fisch (Frei-

burg i. Br.) upprullas spörsmålet huruvida vid utdömande av skadestånd på utomobligatorisk grund hänsyn skall tagas till skattelagstiftningens inverkan. Skall man sålunda vid beräkning av den skadelidandes förlorade arbetsinkomst utgå från ett antaget brutto av vad han gått miste om eller från hans "after-tax-earnings"? Det är en fråga som kan förväntas få allt större aktualitet framdeles.
    I samma avsnitt av andra bandet behandlar Ernst v. Caemmerer (Freiburg i. Br.) det kända problemet om "products liability", alltså närmast tillverkarens ansvar gentemot den skadelidande för förluster orsakade av godsmed "skadebringande egenskaper". Innehållet i uppsatsen motsvarar i det hela vad förut från tysk sida sagts i detta ämne, men översikten är givetvis instruktiv. Ett ytterligare bidrag, som hänför sig till frågan om ansvar för skadebringande gods, gäller säljarens möjlighet att undgå dylikt ansvar genom åberopande av köprättsliga preskriptionsregler (Peter Schlechtriem, Freiburg i. Br.). — Jan Hellner bidrager med en värdefull undersökning om det inflytande den tyska "omöjlighetsläran" utövat å den svenska köplagen.— Friedrich Kesslers (New Haven, Conn.) uppsats om tillämpningen iUSA av caveat-emptor-grundsatsen vid fastighetsköp förtjänar att uppmärksammas även när det gäller svensk lagstiftning beträffande sådant köp. Ett visst närmande till felansvaret vid köp av lös egendom ligger av allt att döma i linje med utvecklingen. Förf. påvisar, att enligt amerikansk rätt nämnda grundsats klart befinner sig på återtåg även för fastighetsköpets del.
    Vad de familjerättsliga bidragen beträffar må här endast anmärkas Wolfram Müller-Freienfels' (Freiburg i. Br.) studie om den revolutionära familjerättsliga lagstiftningen i Frankrike (1789), i Sovjet-Ryssland och i Kina. Och på bolagsrättens område har en uppsats av Eike v. Hippel (Hamburg) om aktieägarrösträttens problematik stor tyngd. Förf. har förmått avvinna detta eljest ganska uttröskade ämne intressanta synpunkter.
Hjalmar Karlgren