Ny ordförande i Internationella handelskammarens skiljedomstol. Internationella handelskammaren bildades år 1919 och har sitt säte i Paris. Redan påföljande år beslöt kammaren att organisera ett världsomfattande, internationellt skiljedomsförfarande. Det skulle icke ersätta de skiljedomsinstitut som sedan länge existerar inom vissa branscher. Dessa institut åtnjuter i flertalet fall ett mycket högt anseende och de är väl anpassade efter branschens behov. Men för alla de internationella handelstvister som faller utanför de etablerade skiljedomstolarnas jurisdiktion ville man inom handelskammaren skapa ett modernt och effektivt skiljedomsförfarande.
    Internationella handelskammarens första förliknings- och skiljedomsreglemente fastställdes den 10 juli 1922. Detta har under årens lopp undergått väsentliga förändringar och det nu gällande reglementet som antogs på en kongress i Tokio gäller fr. o. m. den 1 juni 1955. Skiljedomstolen, som har ett trettiotal medlemmar, har icke till uppgift att döma i de särskilda målen utan detta ankommer på en, tre eller flera skiljedomare. Skiljedomstolen medverkar emellertid vid tillsättandet av skiljedomare och har vidare till uppgift att övervaka den formella tillämpningen av reglementet.
    Under tiden för andra världskriget uppdelades skiljedomstolen på två avdelningar, en i Paris och en i Stockholm. Under dessa år och fram till år 1950 var justitierådet Algot Bagge ordförande i skiljedomstolen. Han är numera hedersordförande i skiljedomstolen. Till ny ordförande i skiljedomstolen fr. o. m. innevarande år har utsetts den kände engelske juristen och affärsmannen Lord Tangley. Vid sin sida har han fyra vice ordförande, en amerikan, en fransman, en italienare och en schweizare. Lord Tangley tillträder sin post under en tid då skiljedomstolen synes stå inför en utvidgning av sin verksamhet. Oaktat handelskammarens skiljedomsklausul med säkerhet återfinns i ett mycket stort antal internationella kontrakt, anhängiggjordes under den första tiden efter andra världskriget allenast ett fåtal tvister om året vid skiljedomstolen. För tio år sedan inregistrerades dock 40 mål per år och 1968 100. År 1969 ökades aktiviteten ytterligare och man uppnådde 115 anhängiggjorda mål. Av de 230 parterna i dessa mål hade 163 sitt hemvist i Europa (därav flera i de kommunistiska staterna), 33 i Asien, 26 i Amerika och 8 i Afrika. Anmärkningsvärt är också att i 1/3 av de anhängiggjorda 115 målen uppträdde på någon av sidorna regering eller statskontrollerat företag som part. G. L.