Lagförslag och utredning rörande otillbörliga avtalsvillkor. Under senare tid har olika frågor om lagstiftning till skydd för konsumenterna fått särskild aktualitet. Årets riksdag har antagit ett förslag till lag om otillbörlig marknadsföring, som i första hand syftar till att motverka att reklam och annan marknadsföring bedrivs med metoder som är otillbörliga mot konsumenterna. Den nya lagen innebär bl. a. att det skall inrättas en särskild konsumentombudsman med uppgift att övervaka marknaden och vidta åtgärder mot otillbörliga förfaranden samt ett marknadsråd med uppgift att döma i frågor om otillbörlig marknadsföring. Marknadsrådet skall överta näringsfrihetsrådets nuvarande uppgifter och liksom detta vara sammansatt av representanter för staten, näringslivet och konsumenterna. I mars 1970 presenterades dels en departementspromemoria med förslag till lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor dels direktiv till en utredning för översyn av den förmögenhetsrättsliga lagstiftningen om sådana villkor.
    Promemorieförslaget är utformat efter mönster av den föreslagna lagen om otillbörlig marknadsföring. Näringsidkare som erbjuder konsument att mot vederlag förvärva vara eller tjänst på villkor som med hänsyn till vederlaget och övriga omständigheter måste anses otillbörligen gynna näringsidkaren eller någon i vars ställe denne är skall enligt förslaget kunna vid vite förbjudas att framdeles i motsvarande sammanhang begära att samma eller liknande villkor skall gälla. Förbud skall meddelas av marknadsrådet på talan av konsumentombudsmannen eller, i andra hand, av organisation av näringsidkare,konsumenter eller löntagare. Den föreslagna lagen riktar sig framför allt mot villkor i kontraktsformulär vilka har utformats av företagarsidan. Promemorian innehåller en genomgång av vissa typer av klausuler som kan vara att betrakta som otillbörliga mot konsumenterna. Hit hänförs bl. a. klausuler varigenom säljaren friskriver sig från ansvar för utfästelser av sin representant samt klausuler som helt upphäver köparens rätt att häva köpet vid dröjsmål med leveransen eller fel i godset. Lagen skall inte vara tillämplig på bank- och försäkringsrörelse.
    I utredningsdirektiven diskuteras frågan om vilken inverkan promemorieförslaget kan tänkas få på tillämpningen av de generalklausuler som finns i olika förmögenhetsrättsliga lagar, t. ex. 33 § avtalslagen och 8 § skuldebrevslagen. Det förutsätts att marknadsrådets praxis kommer att utöva ett avsevärt inflytande härvidlag. Man kan emellertid inte bortse från att generalklausulerna både enligt sin lydelse och enligt förarbetena till resp. lagar i princip är avsedda att tillämpas med en återhållsamhet som inte rimmar väl med moderna konsumentskyddspolitiska synpunkter. Både med hänsyn härtill och till intresset av att kunna utnyttja generalklausulerna som självständiga instrument i strävandena mot ett förstärkt skydd för konsumenterna är en översyn av dessa lagregler motiverad. Översynen bör inriktas på en framtida

Notiser 413reglering som medger betydligt mindre restriktiv tillämpning än de nuvarande bestämmelserna anses ge utrymme för. I första hand bör hänsyn tas till konsumenternas behov av skydd, men även frågan om behovet av större flexibilitet i tillämpningen av reglerna i förhållandet mellan företagare bör uppmärksammas. En viktig uppgift för utredningen blir att göra en avvägning mellan konsumentskyddsintresset och intresset av att avtalsparter och domstolar får så god vägledning som möjligt när det gäller att tolka lagen. Utredningsarbetet skall bedrivas i nordiskt samarbete. A. K.