INGRID DOIMI DI DELUPIS. The East African Community and the Common Market. Sthm 1969. Norstedts. 185 s. Inb. kr. 29,00.

 

Det föreligger ett stort behov av att följa med den rättsliga utvecklingen på den afrikanska kontinenten. Denna utveckling är så snabb att arbeten som skrivits för endast några år sedan redan är föråldrade. Detta sammanhänger nära med att rättsutvecklingen är ett så betydelsefullt led i vad man annars mera allmänt brukar benämna ekonomisk utveckling. På senare år har man kommit att förstå att utveckling är en process som varken kan förklaras eller vidmakthållas utan att alla faktorer beaktas. Ekonomiska faktorer är därför inte ensamma tillräckliga för att en tillväxtprocess skall kunna förklaras och därmed styras, utan man måste ta hänsyn inte minst till sociologiska, antropologiska, etnografiska och rättsliga faktorer samt till såväl in- som utrikespolitiska element. Även om man numera förefaller att vara allmänt medveten om utvecklingsprocessens komplexa karaktär, har man fortfarande i många läger svårt att se juridiken som något av ett nyckelinstrument i utvecklingsprocessen. Sålunda gör t. ex. SIDA gällande att jordreform är en förutsättning för ekonomisk utveckling i Etiopien men bortser samtidigt från att en jordreform inte sker endast genom politiskt beslut utan framförallt genom praktisk rättstillämpning. Tillämpningen återigen kommer att i betydande grad bli beroende av lagstiftningens utformning. Man bortser även från att sådana reformer för att vinna politisk anslutning bör utformas så att de på minsta möjliga sätt bryter mot traditionen utan att man för den skull behöver göra avkall på målsättningen, och att detta är en uppgift som kräver vant juridiskt handlag. Man ser i ett större sammanhang de rättsliga faktorernas betydelse i den ekonomiska utvecklingen klart framträda i de gemensamma marknaderna i Afrika. Här kan man med fog säga att det är den institutionella utformningen av en multistatlig marknad som blir avgörande för marknadens funktionsduglighet.
    Det är i sistnämnda avseende som en rättsvetenskaplig redogörelse för den östafrikanska gemensamma marknaden ter sig särskilt betydelsefull. The East African Community and the Common Market behandlar en av de intressantaste regionala företeelserna i dagens Afrika. Man väntar sig kanske därför för mycket och skulle sålunda önska en redogörelse för å ena sidan de faktorer som nödvändiggör regionala grupperingar, framförallt i Afrika med dess små marknadsområden, samt å andra sidan för de faktorer som verkar i motsatt riktning. De integrationsfrämjande och integrationsmotverkande faktorerna skulle särskilt väl ha kunnat belysas här. Boken inskränker sig emellertid till en uppräkning av förekommande institutioner dels inom den östafrikanska marknaden, dels inom den tidigare Common

G. O. Zacharias Sundström 569Services Organisation och dels inom den större enheten, den östafrikanska regionen som ingår i den av Förenta Nationernas Ekonomiska Kommission för Afrika gjorda regionala indelningen.
    Författaren har här indelat sin framställning i en historisk och en aktuell del. Upprepningar har härvid uppkommit, och någon gång förekommer motsägande uppgifter mellan det historiska avsnittet och det avsnitt som avser att behandla dagens marknadsbildning. Sålunda anger författaren dels att The Directorate for Civil Aviation upprättades år 1949 (s. 35), dels att det upprättades år 1946 (s. 110). Man finner inte heller någon klar avgränsning mellan de olika institutionernas funktioner. I fråga om samma institution är författaren inte alltid konsekvent. Det verkar förvirrande då författaren om The Common Market Tribunal säger å ena sidan att denna är en viktig innovation (s. 64) under gemenskapsfördraget och å andra sidan att den ännu inte inrättats (s. 65) men att den inte desto mindre "now . . . supervises the behaviour of Member States . . ." (s. 159 — min kursivering). Dess förhållande till andra förekommande rättsliga institutioner är inte heller klarlagt. Av mera principiell betydelse är konstaterandet att denna gemensamma marknad är en av de mest påfallande utvecklingsformerna inom internationell rätt och ekonomi och att få länder i världen är så fast bundna vid varandra som de tre östafrikanska staterna (s. 158), vilket emellertid motsägs av det något senare konstaterandet att knappast något av de krav man kan ställa på en verklig gemensam marknad ännu uppfyllts (s. 160). Visserligen kan det finnas anledning att fälla sådana motstridiga yttranden om den östafrikanska gemensamma marknaden, men då borde dessa nog ha förklarats. Författaren har i sitt resonemang även gjort sig skyldig till glidningar såtillvida att hon i det ovan citerade inte angett den söndringsprocess som utmärkt det östafrikanska samarbetet sedan självständighetstidens begynnelse. I bokens början antyds mycket riktigt att Kenya, Uganda och dåvarande Tanganyika administrerades i många avseenden gemensamt av britterna, men författaren anger inte att den där påföljande tiden framförallt präglades av ett allt längre gående sönderfall och en disintegration av tidigare under kolonialtiden upprättade gemensamma administrativa institutioner. I själva verket kan man knappast se gemenskapens bildande som annat än ett försök att rädda vad som ännu räddas kunde av gemensamma institutioner. Det är även delvis mot denna bakgrund man bör se avsaknaden av varje konkret åtgärd för marknadens utvidgning.
    Trots de här framförda anmärkningarna bör man inte fatta saken så att arbetet skulle sakna betydelse. Doimi di Delupis' arbete kan utgöra en grund för andra författare som intresserar sig för Afrika. Boken innehåller mycken information som är svårtillgänglig i Sverige och som det därför är förtjänstfullt att finna i denna form. (Här noterar man att fotnotsapparaturen kunde ha varit exaktare, att bortlämnandet av noter, så som skett med not 8 på s.117, kunde ha undvikits samt att hänvisningarna till ECA-dokument och andra källor kunde ha varit rikligare). Det kan dock inte ha varit en lätt uppgift att insamla det nödvändiga materialet som i många fall kan vara svåråtkomligt, speciellt om tiden för dess framskaffande är begränsad. Författaren har haft god användning för sin förmåga att tillgodogöra sig ett stort stoff på kort tid. Författarens mening torde väl även ha varit att boken skall uppfattas som en grundläggande dokumentation av deskriptivt slag om de östafrikanska marknads- och integrationsbildningarna.

570 Anm. av I. Doimi di Delupis: The East African Community    Samtidigt finns det anledning att göra den reflektionen att en bok av detta slag, om den skrivits på svenska, bättre kunde betjänat svensk universitetsundervisning i integrations- och marknadsrätt. Den hade då kunnat, i en jämförande undervisning, utgöra ett komplement t. ex. till Sten Niklassons bok om EEC. G. O. Zacharias Sundström