MOTIV AB 65 (Allmänna bestämmelser för byggnads-, anlägggnings- och installationsentreprenader). Utgivna av Arbetsutskottet inom Svenska Teknologföreningens Kontraktskommitté. Sthm 1969. Inb. kr. 110,00.

 

I ett år 1960 utgivet arbete, benämnt »Entreprenadjuridik», har direktören i Svenska byggnadsentreprenörföreningen Sten Källenius kommenterat Svenska teknologföreningens år 1954 antagna allmänna bestämmelser för entreprenader inom husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadsfacken (se SvJT 1961 s. 378). En reviderad upplaga av de allmänna bestämmelserna har efter ett

flerårigt arbete tillkommit år 1965. De nya bestämmelserna har utarbetats av ett av teknologföreningens kontraktskommitté tillsatt arbetsutskott, i vilket Källenius ingått. Vid utarbetandet av bestämmmelserna har arbetsutskottet samlat ett omfattande motivmaterial. Detta material har sammanställts genom arbetsutskottets försorg och presenteras nu i föreliggande arbete. I vissa delar grundas framställningen på det nyssnämnda år 1960 utgivna arbetet »Entreprenadjuridik».
    Entreprenadrätten är i det väsentliga oreglerad i lagstiftningen. Teknologföreningens allmänna bestämmelser fyller därför ett påtagligt behov, och kommentaren bidrar på ett förtjänstfullt sätt till belysning av de mångahanda rättsfrågor som kan uppkomma i samband med entreprenader. Att det är fråga om ett rättsområde av stor praktisk betydelse framgår av att, enligt vad som upplyses i kommentaren, investeringar i byggnader, anläggningar och installationer år 1968 uppgick till ca 25 miljarder kronor, av vilka ca 16,5 miljarder kronor utfördes på entreprenad.
    Beträffande det närmare innehållet i kommentaren skall här endast nämnas, att frågan om entreprenörens och beställarens skadeståndsskyldighet gentemot tredje man behandlas med utförlig redogörelse för rättspraxis. Härvid redovisas Kungl. Maj:ts dom d. 2 okt. 1968 i mål mellan en beställare och en entreprenör om det inbördes ansvaret mellan dem, då båda var strikt ansvariga gentemot tredje man (NJA 1968 s. 387, jfr 1966 s. 248). Enligt domen fördelades skadeståndet i brist på annan fördelningsgrund lika mellan parterna. Givetvis kan beställaren och entreprenören i förväg avtala om hur eventuellt skadestånd skall fördelas. Det framgår av kommentaren att man övervägt att i de allmänna bestämmelserna intaga en bestämmelse i ämnet med generell räckvidd men att enighet härom ej kunde uppnås. Den bestämmelse som man slutligen enades om (kap. 5 § 15) gäller endast fördelningen mellan entreprenören och beställaren av skadeståndsskyldighet som åligger beställaren.                                                                                        P. B.