HYMAN GROSS. Privacy — Its Legal Protection. Dobbs Ferry, N.Y. 1964. (Legal Almanac Series No. 54). 86 s.

 

Fast den redan har några år på nacken kan den här boken förtjäna ett omnämnande. Det är en koncis och saklig presentation, från amerikansk synpunkt, av rätten till privatliv och personlig integritet. Notapparat och andra hjälpmedel för vidare eget arbete saknas, men framställningen är lättläst och vederhäftig. Den kompletteras med en starkt selektiv bibliografi. S. S.

 

L i v r e  d u  c e n t e n a i r e  d e  l a  S o c i é t é  d e  l é g i s l a t i o n  c o m p a r é e. Un siècle de droit comparé en France (1869—1969). Paris 1969. Librairie générale de droit et de jurisprudence. 382 s.

 

Den jubileumsvolym med vilken den vördnadsvärda Société de législation comparée begår sitt hundraårsjubileum kan rekommenderas alla de jurister som hyser tvekan om de rättsjämförande studiernas praktiska nytta. Det är i allt väsentligt en systematisk genomgång, rättsområde för rättsområde, av de inflytelser som det komparativa studiet förmedlat till den franska rätten och av de förändringar som vidtagits under denna påverkan. S. S.

 

A.-J. ARNAUD. Les origines doctrinales du code civil frangais. Bibliothèque de la philosophie du droit, vol. IX. Paris 1969. Librairie gén. de jurisprudence et de droit. 319 s.

 

Medan pandekträttslitteraturens — och därmed BGB:s och i stor utsträckning den nordiska civilrättsdoktrinens — systematik är förhållandevis väl kartlagd (se bl. a. Schmidt i Teori och praxis. Festskrift till Hj. Karlgren 1964, s. 279 ff), har den trots åtskilliga likheter dock avvikande och väsentligt mindre genomorganiserade dispositionen i 1804 års Code civil inte underkastats lika ingående undersökningar. A.-J. Arnauds avhandling är ett tungt vägande bidrag till studiet av den napoleonska kodifikationens idéhistoriska och systematiska rötter. Att dessa sträckte sig tillbaka till naturrättslärorna var allmänt bekant, och att den mer praktiskt än filosofiskt inriktade, men av naturrättssystematiken influerade 1700-talsjuristen Pothier spelat en väsentlig roll för Code civils redaktörer är likaså en allmänt vedertagen sats. Arnaud placerar in Pothier i det idéhistoriska sammanhanget med större precision än tidigare författare och för analysen tillbaka till 1600-talets mindre bekanta franska jurister och till Pufendorf. Framställningen bestyrker i sin mån en tes som i de senaste par årtiondenas forskning på den juridiska idéhistoriens område kommit att accentueras allt kraftigare: den relativa enhetligheten i den europeiska utvecklingen och doktrinens internationalism före de stora kodifikationernas period. S. S.