Ny lag i Förbundsrepubliken Tyskland angående utomäktenskapliga barnsrättsliga ställning
Den 1 juli 1970 trädde den nya lagen om utomäktenskapliga barns rättsliga ställning i Förbundsrepubliken i kraft. Lagen är daterad den 19 augusti 1969 och texten har publicerats i Bundesgesetzblatt, del I, nr 80 den 22 augusti 1969.
    Genom den nya lagen uppfylles efter mer än 20 års förberedelser och diskussioner påbudet i artikel 6 i Förbundsrepublikens författning att "utomäktenskapliga barn genom lagstiftning skall beredas samma villkor i fråga om fysisk och andlig utveckling och ställning i samhället som de äktenskapliga barnen". Lagen utgör i formellt avseende en sammanställning av de nya och ändrade texter som blivit erforderliga framför allt i Bürgerliches Gesetzbuch (BGB) och i lagar och förordningar angående domstolarna, civilprocessordningen, domstolskostnader och advokatarvoden. Samhällets nya inställning till de utomäktenskapliga barnen avspeglas i den ändrade benämningen av dessa barn. De skall icke längre kallas "unehelich" utan i stället "nichtehelich". Den svenske läsaren förvånar sig säkerligen över denna nyhet med tanke på att benämningen "oäkta barn" hos oss sedan länge tillhört det förflutna, såväl i juridiskt språk som i dagligt tal. Det illustrerar endast hur efterbliven den tyska lagstiftningen varit på familjerättens område. Man har nu tagit ett steg framåt i fråga om de utomäktenskapliga barnens och även moderns rättsliga ställning på bekostnad, synes det, av barnafaderns personliga intressen och i viss utsträckning av barnavårdsmyndigheternas kompetens. Den nya lagen lägger fler förpliktelser på barnets fader utan att ge denne några nämnvärda ökade rättigheter samt inskränker barnavårdsmyndigheternas traditionella roll som förmyndare för barnet till kurator ("Pfleger") i vissa specificerade sammanhang.
    I det följande skall i korthet redogöras för några av de viktigaste nyheterna till förbättrandet av de utomäktenskapliga barnens rättsliga ställning, närmare bestämt i fråga om barnets härkomst och rätt till underhåll av släkten samt i fråga om namnrätten, föräldramyndigheten och arvsrätten. I stor utsträckning överensstämmer nyheterna med gällande svensk rätt på området.
    De nya bestämmelserna berör icke barn som är födda före den 1 juli 1949. Antalet utomäktenskapliga barn, som icke uppnått 21 års ålder före den 1 juli 1970 inom Förbundsrepubliken och alltså omfattas av reformen, torde uppgå till runt 900 000.
    Faderskapet fastställes när det gäller utomäktenskapliga barn enligt den nya paragrafen 1600 a BGB antingen genom erkännande eller genom beslut av domstol. Tidigare var det möjligt att döma en man att betala underhållsbidrag för ett barn, vars verklige fader han icke var. Han blev s. k. Zahl-

Curt Leijon 687vater. Icke heller erkännande enligt hittillsvarande regler behövde innebära verkligt faderskap. Enligt den nya bestämmelsen i BGB skall faderskapet fastställas "med verkan för och emot alla". Det innebär noggrannare tillvägagångssätt än hittills vid prövningen av faderskapet. I fall av erkännande måste barnets godkännande (företrätt av barnavårdsmyndigheten) inhämtas. Såväl erkännandet som godkännandet måste offentligen bekräftas. Möjlighet att hemlighålla ett erkännande föreligger icke längre enligt lagen. Erkännandet förlorar sin giltighet om det fastställes av domstol att mannen icke är fader till barnet. Berättigade att framföra invändningar mot erkännandet är dels den man som gjort detsamma, dels modern och dels barnet.
    Om faderskapet icke erkänts måste det fastställas av domstol efter ansökan av barnet eller av fadern. Härvid utgår domstolen från att barnet avlats av den man med vilken modern haft samlag under konceptionstiden. Mannens möjlighet att åberopa exceptio plurium har bortfallit enligt de nya reglerna. Med moderna undersökningsmetoder anser man sig icke längre ha behov av den gamla undantagsbestämmelsen i § 1717 BGB.
    Naturligtvis kommer även i framtiden fall att föreligga då det kan vara svårt att bland flera möjliga fäder fastställa den rätte och då ett avgörande måste grundas på ett antagande. Endast om efter prövning av alla omständigheter tungt vägande tvivel på faderskapet uppstått hos domstolen får antagandet beträffande faderskapet icke tilläggas betydelse. Om däremot endast mindre tvivel på faderskapet föreligger kan faderskapet för den "utpekade" fastställas, även om den enes faderskap bland flera möjliga fäder skulle vara relativt sannolikare än den andres. Det blir rättens sak att bedöma tvivlet som tungt vägande eller mindre tungt vägande. Lagen ger ingen ledning härvidlag. Domaren får i fortsättningen till skillnad från hittills gällande rätt möjlighet att ingående utfråga modern om hennes förhållanden till olika män under den tid som har betydelse i sammanhanget. Naturligtvis kommer också blodprov och arvsbiologiska uttalanden av sakkunniga att ingå i undersökningsmaterialet. Man måste räkna med att faderskapsprocesserna efter den 1 juli 1970 kommer att bli mer tidsödande och även kostsammare. Detta är helt naturligt då återverkningarna av ett domstolsbeslut (liksom ett erkännande) blir mer omfattande än tidigare, framför allt när det gäller underhållsbidrag, namnrätt och arvsanspråk mot fadern.
    Enligt hittills gällande rätt betraktades icke fadern och hans utomäktenskapliga barn såsom släktingar. Detta ledde bl. a. till den groteska konsekvensen att syskon endast var att anse som halvsyskon om föräldrarna icke gift sig. De nya bestämmelserna innebär att samma regler gäller för utomäktenskapliga som för inomäktenskapliga barn vad beträffar anknytning till fadern och hans släkt. Släktingar i rätt upp- och nedstigande led är skyldiga att underhålla varandra enligt § 1601 BGB. Ett utomäktenskapligt barn har med andra ord i fortsättningen anspråk på att bli underhållet förutom av sin far av sina fädernefränder. Omvänt blir ett utomäktenskapligt barn skyldigt att underhålla sin far och dennes föräldrar.
    Enligt äldre rätt bestämdes underhållsbidraget för ett utomäktenskapligt barn uteslutande efter moderns ställning. En vanlig fabriksarbeterska i Hamburg, för att ta ett exempel, har under senare tid fått motta 105 DM per månad, en fackutbildad kvinna ett högre belopp, en översättarinna ett ännu högre belopp för sitt utomäktenskapliga barn. Beloppen gällde utan hänsyn till faderns betalningsförmåga.

688 Curt Leijon    I fortsättningen skall underhållsbidragets storlek bli beroende av båda föräldrarnas levnadsvillkor. För de vanliga fallen, då ett utomäktenskapligt barn vistas hos sin moder, har lagen fastställt ett "normalbelopp" ("Regelunterhalt"), som fadern skall betala. Det varierar allt efter barnets ålder, innebärande 108 DM per månad intill dess barnet fyller sju år, 132 DM per månad intill dess barnet fyller tretton år och 156 DM per månad intill dess barnet fyller nitton år. Om barnet därefter bedriver studier kan underhållsskyldigheten fortbestå. För utomäktenskapliga barn med en fader i god ekonomisk ställning är emellertid en förhöjning med upp till 20 % av normalbeloppet förutsedd. Beloppet kan också nedsättas om fadern icke förmår betala detsamma eller om det visas att modern lever under särskilt gynnsamma ekonomiska förhållanden eller om barnet fått egna inkomster. Normalbeloppen gäller tills vidare. Förbundsregeringen har fastställt beloppen i en särskild förordning, som trädde i kraft den 1 juli 1970. Någon motsvarighet till de svenska bidragsförskotten från det allmännas sida till modern till ett utomäktenskapligt barn har den tyske lagstiftaren icke vågat sig på.
    Även enligt de nya bestämmelserna kan en överenskommelse träffas mellan barnet och fadern om utbetalning av ett engångsbelopp i stället för de löpande underhållsbidragen. Förmynderskapsdomstolens tillstånd måste härvid inhämtas.
    Modern har fortfarande rätt att av barnets fader utfå ersättning för förlossningskostnaderna. Han slipper emellertid betala kostnader som täcks av arbetsgivare eller av försäkringsanstalt. Modern har enligt de nya bestämmelserna anspråk på underhåll av fadern sex veckor före och åtta veckor efter förlossningen. Förut har anspråk på underhåll under sammanlagt högst sex veckor kunnat framföras. I fall av sjukdom som följd av havandeskap och förlossning kan underhållsplikten numera komma att bestå under en tid av fyra månader före och ett helt år efter förlossningen.
    I fråga om barnets efternamn inför de nya bestämmelserna principen om enhetligt namn för moder och barn, innebärande att barnet icke som hittills skall tilläggas moderns flicknamn om modern har ett annat namn när barnet föds. Även fadern kan ge sitt namn åt barnet (företrätt av barnavårdsmyndighet) med dess och moderns tillstånd. De nya namnbestämmelserna gäller icke för barn som fötts före lagens ikraftträdande. De behåller moderns flicknamn.
    Moderns befogenheter som förälder när det gäller ett utomäktenskapligt barn har stärkts väsentligt enligt den nya lagen. Barnavårdsmyndighetens hittillsvarande förmynderskap enligt lag har bortfallit. Det skydd som barnet alltjämt anses behöva från samhällets sida har utformats som ett kuratorskap för vissa angivna situationer, nämligen a) fastställandet av faderskap genom erkännande eller domstolsbeslut samt av barnets familjenamn, b) underhållspliktens fullgörande på ett tillfredsställande sätt inklusive överenskommelse om engångsbetalning för barnet, c) arvsanspråkens framförande. Förmynderskapsdomstolen kan emellertid på moderns begäran upphäva eller inskränka kuratorskapet. Ett dylikt kommer ej heller till stånd om barnet är i behov av en förmyndare, t. ex. då modern är underårig. Barnavårdsmyndigheten blir då tills vidare förmyndare för barnet.
    Fadern till ett utomäktenskapligt barn har icke garanterats någon ovillkorlig rätt att träffa sitt barn enligt den nya lagen. Om modern icke vill att fadern skall få umgås med barnet kan fadern vända sig till barnavårdsmyndig-

Ny lag i Tyskland angående utomäktenskapliga barn 689heten eller i sista hand till förmynderskapsdomstolen, som prövar huruvida den personliga kontakten med fadern är förenlig med barnets bästa. Icke heller har fadern någon rätt att bli konsulterad i frågor av större betydelse för barnet. Om förmynderskapsdomstolen finner det tillrådligt att fadern höres när den har att ta ställning till frågor rörande barnets personliga eller ekonomiska förhållanden, bör så ske.
    Ett utomäktenskapligt barn skall på faderns begäran av förmynderskapsdomstolen förklaras för äktenskapligt, om åtgärden bedömes vara till barnets bästa och tungt vägande skäl emot sådan förklaring icke föreligger. Fadern får härigenom föräldramyndighet över barnet. Även tidigare har fadern haft möjlighet att få ett utomäktenskapligt barn förklarat som äktenskapligt men förfarandet har nu underlättats genom att moderns och hustruns till fadern tillstånd under vissa omständigheter icke behöver föreligga.
    Ett barn fött utom äktenskapet och dess avkomlingar kommer efter bortfallet av andra stycket av § 1589 BGB ("Ett oäkta barn och hans fader är icke att betrakta som besläktade") att principiellt ha samma rätt till arv efter fadern och faderns släkt som ett barn fött inom äktenskapet och dess avkomlingar. Ett utomäktenskapligt barn blir arvinge i första arvsklassen. Omvänt inträder fadern och faderns släkt som arvingar till ett utomäktenskapligt barn, givetvis endast om barnet självt icke efterlämnat avkomlingar.
    Ett utomäktenskapligt barns arvsandel skall emellertid utbytas, enligt de nya bestämmelserna, när inomäktenskapliga medarvingar finns, mot ett ersättningsanspråk mot faderns dödsbo uppgående till arvsandelens värde. Lagstiftarens avsikt med denna reglering av det utomäktenskapliga barnets arvsrätt har varit att undvika befarade konflikter mellan det utomäktenskapliga barnet och faderns familj vid förvaltningen och fördelningen av boets fasta och lösa egendom. Ett utomäktenskapligt barn, som fyllt 21 men icke 27 år, kan vidare av sin fader begära att utfå sitt arv i förväg i form av ett engångsbelopp ("Erbausgleich"). Detta skall motsvara det trefaldiga beloppet av det genomsnittliga årsunderhållet under de sista fem åren. Genom en dylik uppgörelse förlorar det utomäktenskapliga barnet sin arvsrätt efter fadern och denne sin arvsrätt efter barnet. Fadern har dock ingen rätt att mot barnets vilja kräva en dylik uppgörelse. Bestämmelsen om engångsbelopp i stället för arv har tillkommit för att förbättra de utomäktenskapliga barnens möjligheter till utbildning eller bosättning. De inomäktenskapliga barnen har ej denna rätt. Att märka är att utomäktenskapliga barn födda före den 1 juli 1949 icke kommer i åtnjutande av de nya arvsrättsliga privilegierna.
    Ovanstående utgör en mycket kortfattad redogörelse för de nya bestämmelserna rörande utomäktenskapliga barns rättsliga ställning inom Förbundsrepubliken. Många detaljer av praktiskt intresse, t. ex. rörande det processuella förfarandet, har fått lämnas åt sidan. Intresserade hänvisas till nyutkomna redogörelser och kommentarer i den tyska juridiska litteraturen.1
    Det återstår nu att se om den rättsliga likställdhet som skapats genom den nya lagen skall visa sig kunna övervinna de förbehåll och fördomar som alltjämt är tillfinnandes bland stora delar av befolkningen i Tyskland när det gäller de utomäktenskapliga barnen. Curt Leijon

 

1 Bl.a. har Neue Juristische Wochenschrift under detta år haft två intressanta artiklar berörande nyheterna på området.