Nytt delbetänkande av domstolskommittén. Domstolskommittén har i ett delbetänkande (Domstolsväsendet III: Fullföljd av talan m. m., SOU 1969:41) lagt fram förslag i främsta rummet angående de i direktiven berörda frågorna om överrättsprocessen.
    I syfte att ytterligare befästa högsta domstolens ställning som företrädesvis prejudikatinstans föreslår kommittén att bestämmelserna om prövningstillstånd skärps därhän, att sådant tillstånd kan meddelas endast under förutsättning att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen eller att med hänsyn till särskilda omständigheter eljest synnerliga skäl föreligger därtill. Den nuvarande s. k. ändringsdispensen avses sålunda skola bortfalla. Som exempel på omständigheter av beskaffenhet att, om skälen är tillräckligt starka, kunna möjliggöra prövningstillstånd nämns i motiven, vid sidan av prejudikatintresset, att högsta domstolens prövning från annan synpunkt är av betydelse utöver det förevarande målet, att resningsgrund föreligger, att den överklagade domen uppenbart beror på förbiseende eller misstag, att avsteg skett från lagtolkning eller rättsgrundsats, som tidigare antagits av högsta domstolen, eller från stadgad praxis, att underrätt och hovrätt kommit till väsentligt olika slut eller att eljest stora meningsskiljaktigheter förekommit i domstolarna.
    I samband härmed föreslås att part som ansöker om prövningstillstånd alltid skall vara skyldig att närmare ange de omständigheter, som han åberopar till stöd för sin ansökan. En annan följd av de ändrade förutsättningarna för prövningstillstånd är att den begränsning i möjligheten till prövningstillstånd, som reglerna om summa och poena revisibilis innebär, bortfaller. I samband härmed föreslår kommittén att även den nuvarande skyldigheten för den som vill fullfölja talan i högsta domstolen att nedsätta fullföljdsavgift och belopp till säkerhet för motparts kostnadsersättning skall utgå ur fullföljdssystemet.
    För att högsta domstolens prövning inte skall behöva göras mera omfattande än omständigheterna föranleder föreslås att, till skillnad från vad som nu gäller, prövningstillstånd skall kunna begränsas till att avse endast en del av den fullföljda talan.
    Kommittén föreslår att dispensföredragningen i högsta domstolen i vissa avseenden förenklas. Vad angår förhållandet mellan högsta domstolen och nedre justitierevisionen uttalar kommittén, att den i princip är av den meningen, att justitierevisionen bör upphöra som självständigt ämbetsverk och knytas direkt till högsta domstolen.
    Kommittén förordar att gällande bestämmelser om domförhet i hovrätt behålls. Tanken på att införa nämnd i hovrätt avvisas. Vad gäller reglerna om sammansättning av hovrätt i dömande verksamhet anser kommittén det böra krävas, att minst två av de fyra ledamöterna skall vara ordinarie. Mer än en fiskalsadjunkt bör aldrig ingå i sammansättningen. Beträffande hovrättsorganisationen i övrigt föreslår kommittén att en lagmanstjänst inrättas för var och en av de avdelningar av de fem mindre hovrätterna, på vilka presidenten nu är ordförande. Presidentens deltagande i hovrätternas dömande verksamhet avses skola i stället fördelas på flera avdelningar.

    Kommittén föreslår att gällande bestämmelser om rätt för part att i hovrätt åberopa nya omständigheter eller bevis skärps på så sätt, att i tvistemål sådant åberopande ej får göras om godtagbara skäl saknas för partens underlåtenhet att förebringa det ifrågavarande processmaterialet redan vid underrätten. I fråga om underrätts materiella processledning föreslås att i rättegångsbalken tas in föreskrift om att rätten vid förberedelserna av målen skall verka för att parterna anger allt som de vill åberopa samt genom frågor eller erinringar söka avhjälpa otydlighet eller ofullständighet i parternas framställningar. Kommittén förordar därjämte viss utvidgning av mellandomsinstitutet.
    Slutligen föreslår kommittén, att möjligheterna att i övrigt avgöra mål utan huvudförhandling vidgas. För hovrätterna innebär förslaget dels att den nuvarande värdegränsen 1 500 kr. för avgörande utan huvudförhandling höjs till 5 000 kr., dels att huvudförhandling, oavsett tvisteföremålets värde, kan underlåtas om ej båda parterna begär sådan förhandling, under förutsättning att den fullföljda talan avser endast storleken av yrkat belopp och att tvist ej råder om de omständigheter som ligger till grund för yrkandet. Beträffande möjligheterna till huvudförhandling i högsta domstolen föreslås dessa bli desamma som i hovrätten.
    Beträffande delar av betänkandet har förekommit skiljaktiga meningar. Särskilt yttrande har avgivits beträffande såväl fullföljdsrätten till högsta domstolen som föredragningen där. I fråga om domförhet i hovrätt föreligger en reservation och tre särskilda yttranden. B. M.