222 Gustav ForssiusBanklagstiftning och tillsynsmyndigheter för bankväsendet i Frankrike

 

Bankernas ställning i samhället har på sistone varit föremål för åtskilliga diskussioner i Sverige, och det kan därför vara av visst intresse för en svensk läsekrets att få en redogörelse för hur det allmännas insyn i bankväsendet är organiserad i Frankrike och vilka kontrollorgan som fungerar där.
    Den franska banklagstiftningen är av relativt färskt datum. Först på 1930-talet tillkom en del lagar som berörde bankväsendet. Visserligen hade åtskilliga andra lagar ofta stor betydelse för bankväsendet, exempelvis växel- och checklagar, bolagslagar och givetvis skattelagar, men någon egentlig banklagstiftning kan man ej tala om före 1941.
    Av de lagar som på 1930-talet berörde bankväsendet kan nämnas lagen den 19 augusti 1930, som stipulerade, att person som dömts för vissa brott, varibland stöld, trolöshet mot huvudman och bedrägeri, icke ägde rätt driva bankrörelse. Personer, som jämlikt dekretlagen den 8 augusti 1935 dömts för konkursförbrytelser, uteslöts likaledes från rätten att driva bankrörelse.
    Förslag om införande av en verklig banklagstiftning framkom först 1938—1939, och franska parlamentet tillsatte 1939 en utredning under ordförandeskap av avdelningschefen i finansministeriet Brunet. Något lagförslag hade emellertid icke sett dagens ljus vid krigsutbrottet i september 1939.
    Vichy-regeringen tog 1941 initiativet till Frankrikes första egentliga banklagstiftning. Lagförslaget utarbetades av en särskild kommitté (Comité Provisoire d'Organisation des Banques) sammansatt av sex bankchefer. Tvenne lagar promulgerades den 13 och 14 juni 1941, den första avseende banker och den andra övriga kreditinstitutioner.
    Den ledande principen i 1941 års banklagstiftning var organiserandet av kontrollen genom av bankerna själva utsedda kontrollanter, vilka i sin tur kontrollerades av staten. Lagen stipulerade jämväl att samtliga banker skulle ingå som medlemmar i en bankernas yrkessammanslutning (Association Professionnelle des Banques). Denna bankförening, som alltjämt existerar, har till uppgift att fungera som mellanhand mellan sina medlemmar och kontrollorganen och tillse att medlemmarna åtlyder gällande bestämmelser. 1941 års lagstiftning införde tvenne kontrollorgan, det ena Comité Permanent des Banques och det andra la Commission de Contrôle.
    Den förstnämnda kommittén, som hade till huvudsaklig uppgift att leda och samordna bankernas kreditverksamhet, bestod av sex medlemmar utsedda av regeringen bland ledande bankchefer. Regeringen utsåg jämväl en kommissarie som sin representant i kommittén. Denna kommitté hade även till uppgift att utfärda tillämpningsbestämmelser och att avge yttranden på begäran av kontrollkommissionen.
    Kontrollkommissionen var sammansatt av franska riksbankschefen, ordföranden i den permanenta bankkommittén och le Directeur du Trésor i finansministeriet.
    Helt annorlunda gestaltar sig den reform, som på bankväsendets område genomfördes i slutet av 1945 och som omfattade bl. a. förstatligande av Banque de France och de fyra största franska bankerna.
    Lagen den 2 december 1945 och tillämpningsförordningen den 28 maj 1946 gav staten lagliga möjligheter att utöva ett avgörande inflytande på kreditgivningen. Genom 1945 års lag infördes en statlig kreditkontrollinstitution (Conseil National du Crédit), sammansatt av 44 ledamöter utsedda av staten. Denna Conseil National du Crédit har utfärdat åtskilliga

 

Banklagstiftning i Frankrike 223förordningar som syftar till en skärpt kontroll av kreditgivningen. I början av 1966 uppmjukades bestämmelserna något för att möjliggöra för bankerna att utöka sin inlåningsverksamhet och möjliggöra en mera frikostig kreditgivning.
    Bestämmelserna i 1945 års banklagstiftning avser endast de banker, som är uppförda på en av Conseil National du Crédit utarbetad förteckning. Övriga kreditorganisationer regleras av för varje kategori specifika bestämmelser. Utlänning äger icke fungera som bankchef och ej heller vara firmatecknare för bank utan särskilt tillstånd av finansministeriet. Dylikt tillstånd lämnas numera i stor utsträckning, och flertalet utländska bankers franska filialer torde dirigeras av utlänningar.
    Bankväsendet i Frankrike regleras idag huvudsakligen av lagen den 13 juni 1941, delvis ändrad och kompletterad av lagarna den 2 december 1945 och den 17 maj 1946 samt tvenne dekret av den 28 maj 1946 med tillämpningsbestämmelser. Det allmännas kontroll över bankväsendet utövas av tre organ, nämligen Conseil National du Crédit, Commission de Controle des Banques och Association Professionnelle des Banques. Franska Riksbanken(Banque de France) utövar jämväl en viss och ingalunda obetydlig kontroll över bankerna. Sålunda är riksbankschefen vice ordförande i Conseil National du Crédit och ordförande i Commission de Contrôle des Banôques.

 

 

Conseil National du Crédit
Conseil National du Crédit har följande sammansättning: ordförande finansministern, vice ordförande riksbankschefen, ledamöter tretton av finansministern utsedda, av olika yrkessammanslutningar föreslagna personer, varibland en representant för franska arbetsgivareföreningen; åtta likaledes av finansministern utsedda, av de ledande fackföreningarna föreslagna personer, varav fyra representerande bankanställda; åtta representanter för följande statsdepartement, nämligen finansdepartementet, jordbruksdepartementet, industri- och handelsdepartementet, post- och teleministeriet samt Commissariat du Plan d'Equipement et de la Productivité; åtta av finansministern utsedda representanter för bankerna, varav tre representerande de fyra nationaliserade storbankerna; sju representanter för statliga och halvstatliga finansorgan (Crédit Foncier de France, Crédit National, Caisse National du Crédit och ordförande i Commission de Contrôle des Banques. Centrale des Coopératives Economiques, Banques Populaires).
    Praktiskt taget samtliga ledamöter är följaktligen utsedda av staten, antingen av finansministern eller av andra statliga organ. Le Conseil National du Crédit sammanträder en gång i månaden. Arbetet är fördelat på sex utskott. Le Directeur du Trésor i finansministeriet deltar såväl i Conseil Nationals som i dess utskotts sammanträden. Sätet är förlagt till Banque de France, vars Service de Banques et d'Etablissements Financiers fungerar som sekretariat för Conseil National.
    Le Conseil National övervakar bankernas och finansinstitutens verksamhet och lämnar dessa direktiv i organisatoriska frågor och i frågor rörande kreditgivning. Le Conseil National utövar jämväl en rådgivande verksamhet för regeringen i finansfrågor och ekonomiska frågor samt utför på uppdrag av finansministern utredningar i dylika frågor. Le Conseil National spelar följaktligen en betydande roll vid utformningen av landets finanspolitik och ekonomi.

 

224 Gustav Forssius    Bland den mångfald uppgifter som åligger Conseil National kan nämnas följande: utarbetande av förslag till åtgärder för utökande av bankdepositioner och insättningar i sparkassor, för att minska tesorisering och för att befrämja utnyttjandet av check som betalningsmedel. Le Conseil National konsulteras jämväl av finansministern när det gäller att uppdraga riktlinjerna för landets kreditpolitik, bland annat för bostadsbyggande och för modernisering av landets ekonomiska struktur. Det åligger även le Conseil National att årligen avge berättelse rörande sin verksamhet under det gångna året, omfattande jämväl en analys av landets valutaställning, kreditgivningoch sparande.

 

 

Commission de Contrôle des Banques
Denna kommission som företer vissa likheter med bankinspektionen i Sverige är sammansatt av fem ledamöter, varibland riksbankschefen i egenskap av ordförande. Övriga fyra ledamöter är le Directeur du Trésor i finansministeriet, en representant för bankerna, en representant för regeringsrätten (le President de la Section des Finances du Conseil d'Etat), en representant för banktjänstemännens fackförening.
    Kommissionen har till huvudsaklig uppgift att övervaka att banker och övriga finansinstitut iakttar gällande lagar och förordningar och äger vidtaga eventuella erforderliga disciplinära åtgärder. Kommissionens beslut kan överklagas hos regeringsrätten. Kommissionen fungerar följaktligen även som dömande instans och utgör besvärsmyndighet vad beträffar av Conseil National du Crédit fattade beslut av individuell art.
    Kommissionen har jämväl till uppgift att fastställa formulär för bankernas balansräkningar och vinst- och förlustkonton samt utfärda föreskrifter om de regler bankerna har att följa för att säkerställa solvabilitet och likviditet. I de nationaliserade bankerna ersätter kommissionen bolagsstämman och utövar alla de befogenheter, som en bolagsstämma äger. I besluten deltar tre ledamöter av Conseil National du Crédit.

 

 

Association Professionnelle des Banques
Den franska bankföreningen omfattar samtliga i Frankrike verksamma banker, även utländska, vilka senare emellertid ej kan tillhöra föreningens styrelse. Föreningen utgör ett förbindelseorgan mellan medlemmarna och förmedlar kontakter mellan dessa och de kontrollerande organen. Den är ett verkställande organ såtillvida att den delger sina medlemmar de beslut och råd, som Conseil National du Crédit meddelar samt de beslut om undersökningar som franska riksbanken begär.
    Innan Conseil National du Crédit fattar beslut av mera allmän karaktär, skall yttrande inhämtas av bankföreningen.
    Såväl Conseil National du Crédit som Commission de Contrôle och Association Professionnelle des Banques äger envar föra talan mot personer, som bedriver olaglig bankverksamhet och äger jämväl intervenera vid rättegångar som berör bankväsendet.
    För nationaliserade banker och vissa affärsbanker fungerar ytterligare kontrollorgan. La Commission de Contrôle utser för varje nationaliserad bank en s. k. censeur, vilken äger rätt närvara vid bankens styrelsesammanträden och har tillgång till bankens räkenskaper. Censorn skall kontrasignera de ekonomiska rapporter som banken har att ingiva till Commission de

 

Banklagstifning Frankrike 225Contrôle och skall årligen avge rapport rörande utförandet av sitt uppdrag. De nationaliserade bankerna är jämväl underkastade all den kontroll, som utövas för statliga verk. Ytterligare ett kontrollorgan fungerar för de nationaliserade bankerna, nämligen Commission de Vérification des Comptes des Entreprises Publiques.
    För vissa större affärsbanker utser finansministern en regeringskommissarie (commissaire du gouvernement) samt en Comité de Contrôle, sammansatt av tre ledamöter som förordnas av finansministern på förslag av ekonomiska och finansiella sammanslutningar och fackföreningar.
    Regeringskommissarien som kan fordra att få del av bankens redovisningshandlingar lämnar bankens styrelse råd och anvisningar i enlighet med av Conseil National du Crédit lämnade direktiv eller uttryckta önskemål och deltager i samtliga styrelsesammanträden.
    Regeringskommissarien kan inlägga veto mot av bankens styrelse fattade beslut. Banken kan överklaga beslutet i Conseil National du Crédit.
    Om ansvarsfördelningen mellan bankens ledning och regeringskommissarien stipulerar lagen att ingen bankledning kan undgå vare sig civilrättsligt eller straffrättsligt ansvar under åberopande av att regeringskommissarien deltagit i besluten.

Gustav Forssius