Värdet av graviditetslängdsuppgifter vid fastställande av faderskap

Värdet av graviditetslängdsuppgifter vid fastställande av faderskap

Av docent GUNNAR EKLUND, professor TOM SALDEEN och jur. kand. ÅKE SALDEEN

Inledning och historik
Faderskapet till barn födda utom äktenskap fastställes antingen genom erkännande (ca 80 %)¹ eller dom (FB 3: 1). Eftersom det ännu icke är möjligt att förebringa direkt bevisning om viss mans faderskap bygger den i vår rätt nu gällande regeln om faderskapets fastställande genom dom (FB 3: 3), i likhet med tidigare regler på området, på en legal presumtion: "Rätten skall förklara en man vara fader till barn utom äktenskap, om det är utrett att han haft samlag med barnets moder under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet avlats av honom".
Vid avgörandet av faderskapsfrågan spelar konceptionstiden en viktig roll. Kan det ej styrkas att svaranden haft samlag med modern under konceptionstiden, skall talan ogillas. Dessutom kan konceptionstiden ha betydelse vid den sannolikhetsbedömning som skall föregå avgörandet i det fall då samlag inom konceptionstiden väl är styrkt. Samlagets eller samlagens placering under konceptionstiden är en faktor bland andra som kan beaktas vid denna bedömning.
Någon legal konceptionstid föreskrives icke i svensk rätt. Vår äldsta rätt innehöll dock vissa bestämmelser i denna fråga.²

I några landskapslagar stadgades sålunda att om barn föddes inom tio månader från äktenskapets upplösning p. g. a. mannens frånfälle, skulle detta barn betraktas som äktenskapligt med full arvsrätt efter mannen fadern. Liknande bestämmelser återfinnes i lands- och stadslagarna och återkom även i lagkommissionens tidigare förslag till ÄB i 1734 års lag; någon bestämmelse om konceptionstiden upptogs dock ej i denna lag. Såväl lagkommittén som den äldre lagberedningen hade i sina förslag till ÄB (1826 resp. 1847) en regel om en konceptionstid för vanliga fall av 300—180 dagar före barnets födelse.³ Förslagen upphöjdes emellertid ej till lag

Vi tackar doktor Bo Saldeen för värdefull hjälp vid bearbetningen av materialet.

¹ Uppgiften återfinnes i prop. 1969: 124 s. 83.

² Jfr betr. det följande Bäärnhielm, Utomäktenskapliga barns ställning, Minnesskrift ägnad 1734 års lag II (1934), s. 24. — Jfr ock betr. äldre rätt bl. a. Delin, Om oäkta börd samt om oäkta barns rättsställning enligt äldre svenskrätt (1909).

³ Lagkommitténs Förslag till Allmän Civillag (ÄB 2 kap.) (1826) resp. Lagberedningens Förslag till Giftermåls-Balk etc. (ÄB 2 kap.) (1847).

varför frågan om konceptionstidens längd liksom tidigare lämnades till domstolarnas eller, rättare sagt, svarandens avgörande. Före ikraftträdandet av lagen om barn utom äktenskap (1917 års lag) fullgjordes nämligen bevisningen i de s. k. barnuppfostringsmålen (några särskilda regler beträffande paternitetstalan fanns ej i 1734 års lag) på det sättet, att svaranden ålades att gå värjemålped.⁴ Under lång tid var denna ed så utformad, att svaranden skulle med ed betyga, att han icke haft samlag med modern å sådan tid, att han kunde vara fader till det av henne födda barnet. Svaranden hade sålunda att taga ställning till en fråga av medicinskt-vetenskaplig art. Detta i högsta grad otillfredsställande förhållande upphörde emellertid så småningom. Under åren närmast företillkomsten av 1917 års lag hade den förändringen ägt rum i praxis att svaranden nu skulle med ed betyga, att han icke under viss i edstemat angiven tid haft samlag med modern. Då domstolarna vid edsformuleringen bestämde konceptionstiden räknade man med den över huvud taget längsta möjliga konceptionstiden. I regel bestämdes den till den 316: e t. o. m. den 196: e dagen före barnets födelse. Exempel förekom dock på att konceptionstiden bestämdes annorlunda, såsom fr. o. m. den 309: e t. o. m. den 180: e dagen (i NJA 1912 B 417) eller fr. o. m. den 310: e t. o. m. den 240: e dagen före barnets födelse (NJA 1914 B 319). (I NJA 1913 s. 643 ansågs ett barn icke kunna vara avlat vid samlag som ägt rum 223 dagar före barnets födelse.)

Vid lagberedningens (LB) arbete med förslaget till 1917 års lag aktualiserades åter frågan om införandet av en regel om legal konceptionstid. Till grund för LB:s bedömning av denna fråga låg bl. a en utredning av professor Algot Key-Åberg. Denne konstaterade att stor oenighet rådde bland vetenskapsmännen angånde frågan om konceptionstidens beräknande och deklarerade beträffande frågan om ett eventuellt införande av en regel om en legal konceptionstid⁵ "att några biologiska skäl för en sådan åtgärd icke kunna med framgång åberopas och att, från medicinsk synpunkt sett, allt synes tala för att tvister av faderskapsnatur i rättvisans och billighetens intresse bäst avgöras på den fria bevisningens väg". — Skulle det likväl "av rent juridiska eller andra skäl komma att visa sig opportunt att även i svensk rätt införa stadgandet om en fix avlingstid såsom presumtion för faderskap", så borde denna sättas till tiden fr. o. m. 300: e t. o. m. 200:e dagen före barnets födelse. En så begränsad avlingstid måste emellertid "av tungt vägande biologiska skäl alltid vara förenad med rätten till fri, på sakkunnig utredning av det nyfödda barnets mognadsgrad och andra med fallet sammanhörande omständigheter grundad bevisning om en före den 200:e, eventuellt efter den 300:e dagen inträffad födelse".
LB anförde⁶att en regel om en legal konceptionstid naturligtvis hade den fördelen, att den kunde skapa enhet och enkelhet i rättstillämpningen. Det var dock å andra sidan uppenbart, att en dylik regel kunde leda till materiell orättvisa i det särskilda fallet. Denna fara kunde visserligen

⁴ Jfr betr. det följande Lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken III. Förslag till lag om barn utomäktenskap m. m. (LB III) (1915), s. 158 f.

⁵ LB III s. 293 ff.

⁶ LB III s. 164 ff.

minskas om bestämmelsen om konceptionstiden ej fick absolut karaktär, "utan domstolen på grund av utredning om barnets utvecklingsgrad vid födelsen eller andra sådana omständigheter i det särskilda fallet kan lämna utom räkning ett samlag under nämnda tid eller fästa avseende vid ett samlag utanför tiden. Med en sådan formulering av stadgandet om en viss konceptionstid finge emellertid ett dylikt stadgande egentligen endast karaktären av en upplysning åt domaren om den konceptionstid, som bör antagas i de fall, då vidare utredning saknas; men att meddela en sådan upplysning i lagen synes ej erforderligt". För normalfallen kunde det ändock förutsägas, att en enhetlig praxis ifråga om konceptionstidens bestämmande skulle utbildas; var barnet normalt utvecklat och föranledde ej omständigheterna i övrigt avvikelse så borde konceptionstiden icke bestämmas så vitt som dittills skett vid formuleringen av edgången, alltså fr. o. m. den 316: e t. o. m. den 196: e dagen före barnets födelse.
En regel om en legal konceptionstid omfattande 300: e t. o. m. 200: e dagen före barnets födelse, som diskuterats vid tillkomsten av 1917 års lag, kom sålunda ej att införas. Emellertid antog hovrätterna vid ungefär samma tid den praxis, att — såvitt ej särskilda omständigheter föranledde annat — konceptionstiden beräknades till tiden fr. o. m. den 300: e t. o. m. den 200: e dagen före barnets födelse.⁷ Denna praxis kom emellertid successivt att övergivas från 1920-talets slut och i mitten av 1930-talet torde denna utveckling ha fullbordats. Anledningen härtill var den medicinska vetenskapens framsteg. Vikten av att barnets kroppsliga utveckling beaktades vid konceptionstidens bestämmande hade blivit alltmer uppenbar. Beträffande konceptionstiden för ett vid födelsen fullgånget barn kunde anses fastslaget att en tid av 300—240 dagar förmodligen betecknade den variationsbredd man hade att räkna med. Som exempelpå denna nya praxis bör här rättsfallet NJA 1936 s. 623 nämnas. I detta hade hovrätten vid föreläggande av edgången i mål om faderskap använt den tidigare brukliga (utan hänsyn till barnets utvecklingsgrad bestämda) konceptionstiden fr. o. m. 300: e t. o. m. 200: e dagen före barnets födelse. HD däremot räknade konceptionstiden fr. o. m. den 300: et. o. m. den 240:e dagen före det i detta fall fullgångna barnets (gosse vägande 4 200 gram, längd 54 cm) födelse.

Eftersom konceptionstiden ej anges i lagen måste domstolarna alltså avgöra denna in casu. Om barnet är fullgånget anses konceptionstiden numera vara 300:e—240:e dagen före födelsen. I fall där samlaget ägt rum utanför nämnda gränser eller då barnet varit ofullgånget kan ofta tvekan råda, om det kan anses vara sannolikt att barnet avlats vid samlaget i fråga.

Enligt 26 § i 1917 års lag skulle domstolen förklara svaranden vara att anse såsom fader, om det blev utrett att han haft samlag med modern å tid då barnet kunde ha avlats och det icke vore uppenbart att barnet ej avlats vid detta samlag. Beträffande frågan, huruvida det förhållandet att svarandens samlag infallit nära ena yttergränsen borde medföra

⁷ Jfr Beckman, Svensk familjerättspraxis (1968), s. 128 f.

ett kullkastande av faderskapspresumtionen med den verkan att den motsvaranden förda talan ogillades, förklarade LB att en sådan utgång icke vore förenlig med "förslagets allmänna ståndpunkt". En annan sak var,att konceptionstiden borde utmätas med viss försiktighet.⁸ I praxis tolkades emellertid den nämnda regeln till en början mycket strängt på ifrågavarande punkt.⁹ Såsom konceptionstid räknades sålunda den tid, inom vilken det överhuvud taget var tänkbart att befruktande samlag kunde ha ägt rum. Även om medicinalstyrelsen, till vilken myndighet domstolarna kunde vända sig för att inhämta upplysning beträffande frågan om barnet kunde vara avlat vid uppgivet samlag, avgav det utlåtandet att det visserligen icke vore uteslutet men osannolikt att barnet avlats då, blev faderskapstalan bifallen.
Under 1930-talet började emellertid en ny praxis tränga igenom i det att det började krävas, att det skulle vara "utrett" att barnet kunde vara avlat vid det aktuella samlaget.¹⁰ Domarna grundades på bl. a. utlåtandenav medicinalstyrelsen vari anfördes att det visserligen icke kunde med visshet uteslutas att svaranden kunde vara fader till barnet men att detta dock måste anses mindre sannolikt, respektive mycket osannolikt eller synnerligen osannolikt. Ett rättsfall av intresse i detta sammanhang är NJA 1935 s. 433. I detta fall hade medicinalstyrelsen avgivit det utlåtandet att med hänsyn till föreliggande upplysningar om barnets utveckling vid födelsen det visserligen icke kunde med visshet uteslutas, att barnet kunde ha avlats vid samlag 303 dagar före födelsen, men att det måste anses mindre sannolikt, att barnet kunde ha avlats så tidigt. På grundval av detta utlåtande fann HD ej utrett att barnet kunde ha avlats vid det i målet uppgivna samlaget (jfr NJA 1945 s. 196). I sitt förslag till FB kommenterade ärvdabalkssakkunniga denna förändring i praxis:¹¹ "Det faller i ögonen, att den i de senare rättsfallen använda motiveringen icke ansluter till ordalagen i lagrummet, och möjligen kan det ifrågasättas, huruvida icke den väg som domstolarna sålunda beträtt kan föra för långt". Det var dock icke endast från formell utan även från materiell synpunkt som kritik kunde riktas mot utvecklingen i praxis. "Det förefaller nämligen icke längre vara klart vad orden "kan hava avlats" i lagrummet skall betyda. Med härskande rättstillämpning anses det tydligen ej tillfyllest, att en tänkbar möjlighet överhuvud finnes att barnet avlats vid samlaget i fråga. Sedda i belysning av uttalanden från medicinskt håll torde domstolsavgörandena snarare få anses giva uttryck åt den uppfattningen, att den medicinska erfarenheten skall ha direkt bestyrkt möjlighet av att barnet, under i målet förekommande omständigheter, kan ha avlats så tidigt eller så sent som uppgivits. Huruvida det skall vara fullt styrkt att möjligheten i det konkreta fallet är för handen eller om det räcker med högre eller mindre grad av sannolikhet, är emellertid ovisst". De sakkunniga hade i och för sig ingen erinran att framställa mot utvecklingen i praxis. Det vore dock önskvärt, att lagtillämpningen erhöll ett bättre stöd i stadgandets ordalag. De sakkunniga hade därför föreslagitden regeln att faderskapspresumtionen skulle brytas, när det var uppen-

⁸ LB III s. 162.

⁹ Jfr Beckman a. a. s. 129.

¹⁰ Jfr Beckman a. a. s. 129 f.

¹¹ NJA II 1950 s. 45.

bart osannolikt att barnet avlats vid samlaget ifråga. "Ehuru denna ändring", yttrade de sakkunniga,¹² "icke direkt berör själva de positiva förutsättningarna för presumtionsregeln, torde den ha betydelse även för tilllämpningen av denna regel. Därest bestämmelsen om presumtionens hävande mildras på sätt de sakkunniga föreslagit, måste nämligen anses tydligt, att ej heller vid bestämmande av konceptionstiden behöver räknas med uppenbart osannolika möjligheter. Skulle konceptionstiden utmätas så att i det konkreta fallet även uppenbart osannolika möjligheter inbegripas,vore ju svaranden berättigad att åberopa den föreslagna regeln om presumtionens hävande, då det är uppenbart osannolikt att samlaget i fråga verkat befruktande. Å andra sidan skulle genom nämnda lagändring också komma att framgå, att vid bestämmande av konceptionstiden endast uppenbart osannolika möjligheter må uteslutas".

Regeln om faderskapets fastställande genom dom fick i FB 3: 2 följande lydelse: "Varder utrett, att mannen haft samlag med modern å tid, då barnet kan vara avlat, skall han anses såsom fader, om det ej är osannolikt att barnet avlats vid samlaget".¹³ (Lydelsen överensstämde med den av ärvdabalkssakkunniga föreslagna lydelsen med det undantaget att de sakkunniga använt uttrycket "uppenbart osannolikt" i stället för endast "osannolikt".)

Den sannolikhetsbedömning som sålunda infördes genom FB 3: 2 medförde i förening med den omständigheten, att den normerade partseden i faderskapsmålen genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1948 icke längre kom att tillämpas som bevismedel, en sammansmältning av frågorna om konceptionstidens beräkning och faderskapspresumtionens hävande.¹⁴ Tidigare hade domstolen nödgats att före det slutliga avgörandet vid formuleringen av edstemat taga ställning till frågan om konceptionstidens längd. Efter den omnämnda lagändringen skall moderns och mannens uppgifter delges domstolen vid ett fritt förhör under sanningsförsäkran, varför denna icke behöver pröva frågan om konceptionstidens längd förrän vid det slutliga avgörandet. Vid detta avgörande kunde domstolen vid tillämpningen av FB 3: 2 resp. kan densamma vid tillämpningen av den nu gällande regeln i FB 3: 3 med ledning av samtliga omständigheter i målet bedöma huruvida det ej kunde anses osannolikt (FB 3: 2) resp. kan anses sannolikt (FB 3: 3), att den som visats ha haft samlag med modern å viss tid kunde resp. kan vara fader till barnet. Vid denna sannolikhetsbedömning kan en jämförelse mellan tidpunkten för svarandens samlag med modern och barnets utvecklingsgrad vid födelsen vara av betydelse. Lagen 1917 om barn utom äktenskap tillät icke

¹² NJA II 1950 s. 45 f.

¹³ Om faderskapets fastställande genom dom enligt FB 3: 2 se närmare Malmström, Föräldrarätt (1969), s. 59 ff.

¹⁴ NJA II 1950 s. 46.

Värdet av graviditetslängdsuppgifter 543en invändning från svarandens sida om att modern under konceptionstiden jämväl haft samlag med annan man. På denna punkt medförde emellertid den genom FB införda sannolikhetsbedömningen den förändringen att bevisning om att modern haft samlag med annan än svaranden icke längre kunde frånkännas betydelse. Alla omständigheter som kunde äga relevans vid sannolikhetsbedömningen ansågs böra få andragas.¹⁵ Det bör dock anmärkas, att sådan bevisning varom nu talas endast medgavs, när det verkligen kunde vara av betydelse. Förelåg ej några särskilda omständigheter som talade emot svarandens faderskap tilläts svaranden sålunda i regel ej att föra bevisning om att modern haft samlag med annan.¹⁶ När sådan bevisning tilläts blev det emellertid möjligt att företaga sannolikhets jämförelser mellan svaranden och den andre (eller de andra). En sådan sannolikhetsjämförelse kunde tänkas resultera i att svarandens faderskap framstod som så osannolikt att den mot honom förda talan ogillades. (Det bör påpekas, att för att resultatet av sannolikhetsjämförelsen skulle kunna medföra att talan mot den instämde mannen ogillades det fordrades att dennes faderskap verkligen framstod som osannolikt; det räckte sålunda ej med att någon annans faderskap framstod som lika sannolikt eller kanske mer sannolikt).¹⁷ En omständighet som ensam för sig eller i samband med andra omständigheter, såsom resultaten av blodgruppsstatistisk värdering, kunde vara av betydelse vid sannolikhetsbedömningen var en jämförelse mellan tidpunkterna för svarandens och den andres eller de andras samlag med modern å ena sidan och barnets utvecklingsgrad vidfödelsen å den andra sidan.¹⁸
Genom den nya lagstiftning i fråga om barn utom äktenskapsom trädde i kraft den 1 januari 1970 infördes två särskilt betydelsefulla nyheter. Den ena har redan berörts, nämligen den att regeln om faderskapets fastställande genom dom i FB 3: 3 bygger på en positiv i stället för som i tidigare rätt på en negativ sannolikhetsbedömning. Den andra avser möjligheten att föra talan om faderskap beträffande flera presumtiva fäder i en och samma rättegång. Därest sådan talan föres skall den av de instämda männen för vars faderskap en övervägande sannolikhetsövervikt föreligger förklaras som fader; föreligger icke sådan övervikt för någon av svarandena skall talan ogillas mot samtliga. Av det sagda framgår, att sannolikhets jämförelser fått en utomordentligt stor betydelse i den svenska rätten i

¹⁵ NJA II 1950 s. 42.

¹⁶ NJA II 1950 s. 47. Jfr Beckman a. a. s. 140.

¹⁷ Jfr SOU 1965: 17 s. 47.

¹⁸ NJA 1950 II s. 42 f.

544 Gunnar Eklund m. fl.fråga om faderskapets fastställande. En jämförelse mellan tidpunkterna för de olika svarandenas samlag med modern och barnets utvecklingsgrad är alltså en faktor som bland andra kan vara av betydelse vid denna sannolikhetsbedömning.

Tillvägagångssätt vid sannolikhetsbedömning. Undersökningens syften
Domstolarna inhämtar ofta Socialstyrelsens bedömning av frågan om barnet med hänsyn till utvecklingsgraden vid födelsen kan vara avlat ett visst antal dagar före denna.
Vid denna sannolikhetsbedömning användes numera ett av Engström och Falconer¹⁰ insamlat material avseende födelselängd och -vikt hos cirka 59 000 barn med känd havandeskapslängd. Sannolikhetsgränsen vid beräkning av den tidigaste eller senaste tidpunkt vid vilken barnet kan ha avlats beräknas därvid på så sätt att barnets födelsevikt resp. födelselängd korreleras till den uppgivna konceptionstiden. Härvid erhålles sannolikheten²⁰ (procenttal) för att ett slumpmässigt utvalt barn med denna födelselängd resp. födelsevikt kan vara avlat tidigare resp. senare än vid den uppgivna tidpunkten.
En sådan beräkning är användbar endast under förutsättning att domstolsmaterialet är fördelat på ett annat sätt än Engströms och Falconers material genom att innehålla ett betydligt större antal fall i materialets yttergränser. För att en sådan skillnad verkligen skulle föreligga talar dels att mannen just på grund av att graviditetstiden varit onormalt lång eller kort kan tänkas bestrida faderskapstalan, dels att kvinnan (medvetet eller omedvetet) anger en man, som haft samlag med henne å annan tid än vid det verkligen befruktande samlaget. Så länge närmare kännedom om domstolsmaterialet saknas kan emellertid enligt vår uppfattning, på grundval av ett visst procenttal, endast mycket begränsade slutsatser dragas om faderskapets sannolikhet i det enskilda fallet.

¹⁹ SOU 1965: 17 s. 80 ff. Även vissa utländska material kommer ibland tillanvändning, t. ex. ett tyskt material omfattande 19 608 barn (Föllmer, W. ochKönninger, W., Arch. Gynäk. 179: 694, 1951) eller ett finskt omfattande 27 522 förlossningar (Timonen, S., Uotila, U., Kuusisto, P., Lokki, O. och Vara, P., Ann. Chir. Gynaec. Fenn.: 55: 276, 1966.)

²⁰ Detta sannolikhetsbegrepp är av annan karaktär än det som kommer till användning vid blodgruppsbestämning, jfr t. ex. Essen-Möller, E., Die Beweiskraft der Ähnlichkeit im Vaterschaftsnachweis; theoretische Grundlagen. Mitt. Antrop. Ges. (Wien) 68: 9, 1938; Essen-Möller, E. och Quensel, C. E., Zur Theorie des Vaterschaftsnachweises auf Grund von Ähnlichkeitsbefunden. Dtsch. Z. ges. gerichtl. Med. 31: 70, 1939, och Hummel, K., Zur Grösse der Irrtumswahrscheinlichkeit bei der positiven Vaterschaftsfeststellung anhand von Blutgruppenbefunden. Z. Rechtsmedizin. J. Legal Med. 67: 271, 1970.

Värdet av graviditetslängdsuppgifter 545Huvudsyftet med föreliggande undersökning är att genom studier av ett antal domar från olika underrätter i mål rörande fastställande av faderskap söka erhålla en uppfattning om värdet av sannolikhetsbedömning av ovan angivet slag, i fall där blodgruppsundersökning ej uteslutit svaranden, och om möjligt försöka komma fram till en praktiskt användbar gräns (procenttal) för sannolikhetsbedömningen.
Ett annat syfte med undersökningen är att studera vilken praktisk betydelse domstolarna hittills tillmätt sannolikhetsberäkningen. Därvid har de fall, där faderskapstalan ogillats på grund av att faderskapet ansetts osannolikt med hänsyn till den uppgivna konceptionstiden speciellt studerats. Vidare har de fall där sannolikheten förfaderskapet — beräknat enligt Engströms och Falconers tabeller —varit mindre än 10 % med hänsyn till födelsevikten eller födelselängden ägnats speciellt intresse, eftersom dåvarande medicinalstyrelsen ansåg, att gränsen för osannolikhet bör dragas vid 10 %.²¹ Medicinalstyrelsen har i dessa fall avgivit utlåtandet "icke uteslutet men osannolikt". HD har emellertid ej, som framgår av vår sammanställning i tabell I, ansett att en sannolikhetsgrad under 10 % gör faderskapet

Tabell I. Sammanställning av rättsfall där procenttalet med hänsyn till längd och vikt varit lägre än 10 %.
_________________________________________________________

Längd Vikt
___________________________________________________
NJA 1956 s. 329 2,8 9,4 Bifall
NJA 1961 C 933 6,7 4,6
NJA 1967 C 39 2,3
NJA 1967 s. 587 1,8 1,0
NJA 1968 s. 75 3,7 2,3
_______________________________________
NJA 1956 s. 631* 4,5 7 Ogillat
NJA 1961 s. 325 0,1 0,1
NJA 1962 C 41* 0,1 1,4
NJA 1965 s. 460 I 1,3 1,6
II 1,8 2,3
___________________________________________________

SvJT 1970 rf s. 70* 2
*Även andra omständigheter än konceptionstidens längd spelade in i dessa fall.

²¹ H. Stegmann och G. Hellwig har i en utredning "Die statistischen Methoden im geburtshilflichen Gutachten" (Hummel, K., Ed., Die medizinische Vaterschaftsbegutachtung mit biostatischem Beweis, Stuttgart 1961, s. 83) föreslagit följande predikat vid olika procenttal:
mycket sannolikt 31—69 %
sannolikt 11—30 %
70—89 %
osannolikt 5—10 %
90—95 %
mycket osannolikt 1— 4 %
96—99 %
högst osannolikt < 1 %
>99 %

35—713005. Svensk Juristtidning 1971

546 Gunnar Eklund m. fl.osannolikt i lagens mening. Det inträffar ibland att två eller flera män även efter blodgruppsstatistisk undersökning anses vara lika sannolika som fäder. Vi ansåg det också vara av intresse att undersöka om samlagets placering i tiden i dessa fall haft något inflytande på domstolens ställningstagande.

Material och resultat
Avsikten var att insamla akter till samtliga domar i faderskapsmål avkunnade under tidsperioden 1960—1964 från 17 underrätter (7 rådhusrätter och 10 häradsrätter). Bortfallet har varit obetydligt. Den geografiska fördelningen av underrätterna framgår av fig. 1. Urvalet av underrätter är ej representativt för hela riket. De tre största rådhusrätterna och de norrländska underrätterna är t. ex. ej representerade. Med hänsyn till detta kan resultaten av föreliggande undersökning inte utan vidare generaliseras till att gälla hela riket. 511 fall ingår i materialet. I 295 av dessa fall bestred svaranden talan om faderskap medan han i 216 fall medgav faderskapstalan.
Fig. 1
Blodgruppsundersökning hade gjorts i sammanlagt 373 fall varav 255 av de fall där svaranden bestred talan om faderskap och 118 av de fall där han medgav faderskapstalan. I 24 av de förra fallen och i 4 av de senare fallen resulterade blodgruppsundersökningen i att svaranden kunde uteslutas från faderskapet och dessa fall är givetvis

Värdet av graviditetslängdsuppgifter 547ointressanta vid undersökning rörande uteslutning från faderskap baserat på utredning om graviditetslängden. Den genomsnittliga chansen för faderskapsuteslutning med hjälp av blodgruppsundersökning var cirka 64 %. (I de flesta fallen hade ABO, MN, Rh, Kell, P,Fy^a och Hp använts vilket ger en teoretisk uteslutningsmöjlighet av 66,3 %.²² I några fall hade dessutom Gc använts vilket ger en uteslutningsmöjlighet på 72,0 %.²² I många fall hade Gc, Hp och Fy^a ej använts, varvid uteslutningsmöjligheten stannade vid 56,2 %.²²) Detta innebär att antalet fall där faderskapstalan borde ha ogillats blandde 373 fall där blodgruppsundersökning gjorts kan rekonstrueras approximativt genom att man bildar kvoten 28/0,64 d. v. s. 44 fall, vilket innebär att 16²³ ytterligare fall borde ha uteslutits. Dessa 16 fall utgör endast cirka 5 % av de återstående 345 fallen vilket är en anmärkningsvärt låg siffra och innebär att i 95 % av de återstående blodgruppsundersökta fallen faderskapstalan skulle bifallas, om sanningen hade varit känd. Detta visar alltså att endast ett litet antal fall bör uteslutas från faderskapet med hjälp av studier av graviditetslängden!

Siffran 0,64 är korrekt endast under förutsättning av att någon selektion av materialet ej ägt rum före domstolsförhandlingen. Om resultatet av blodgruppsundersökningen varit känt före inlämnandet av stämningsansökan skulle de fall där blodgruppsundersökningen uteslutit vederbörande från faderskapet sannolikt icke gå till domstol varvid domstolsmaterialet blir selekterat och siffran 0,64 måste korrigeras. För att undvika en sådan korrigering har samtliga fall — 11 stycken — där resultatet från blodgruppsundersökningen förelegat redan före ingivandet av stämningsansökan ej medtagits vid bearbetningen.

Vid bearbetningen av materialet har vi försökt att använda samma utgallringsregler som använts av Engström och Falconer. Således har endast friska kvinnor och barn medtagits och tvillinggraviditeter har uteslutits liksom fall där uppgift om oregelbunden menstruationscykel förelegat eller osäkerhet rått beträffande tidpunkten för den sista menstruationen.
    Sista menstruationens första dag har ansetts vara känd i 392 avfallen och alltså ansetts vara oklar i återstående 119 fall.
    I 228 av fallen har vi ansett konceptionsdatum vara känt i varje fall på 6 dagar när medan i de återstående 283 fallen uppgiften om konceptionsdatum ansetts vara alltför osäker för att kunna beaktas vidbearbetningen.
    De fall där svaranden uteslutits från faderskapet genom blod-

²² Vamosi: Personligt meddelande.

²³ Härvid har bortsetts från att detta antal kan vara försett med ett slumpfel.

548 Gunnar Eklund m. fl.gruppsundersökning har ej medtagits i tabellerna III—VI och VIIIA och B (28 fall).
Med utgångspunkt från de för barnen noterade födelselängds- och-viktsuppgifterna har en "sannolikhet" — i fortsättningen kallad procenttal — för att graviditetstidens längd är den uppgivna eller kortare beräknats med hjälp av Engströms och Falconers tabeller över sambandet mellan graviditetstid å ena sidan och längd och vikt åandra sidan. För att erhålla jämförbarhet har till tidsperioden mellan konceptionsdatum och förlossningsdag lagts 10 dagar, vilket skulle motsvara tidsperioden mellan sista menstruationen och konceptionen. Med utgångsläge från längd- och viktuppgifterna har med hjälp av Engströms och Falconers tabeller fastställts inom vilka procenttalsintervall de observerade graviditetslängderna ligger. Fallen med korta graviditetslängder kommer därvid att hamna i procenttalsintervallet 0—10% och de med långa graviditetslängder i intervallet 90—100 %,och de med extremt korta graviditetslängder i intervallet 0—0,5 %medan de med extremt långa graviditetslängder hamnar i intervallet 99,5—100 %.
Av tabell II framgår resultatet av blodgruppsundersökningarna i de fall där konceptionsdatum varit känt. Procenttalen är här uträk-

Tabell II. Antal svarande som uteslutits genom blodgruppsundersökning i procent av antal blodgruppsundersökta svarande i fall där konceptionsdatum varit känt.
________________________________________________________________________ Procenttalsintervall Antal svarande som uteslutits Antal blodgruppsundersökta % uteslutna
genom blodgruppsundersökning svarande
________________________________________________________________________
10—90 7 124 6
0—10 5 19 26
90—100 7 31 23
________________________________________________________________________

nade med utgångspunkt från kroppsvikten och i tabellen har upptagits såväl fall där svaranden bestritt faderskapstalan som fall där han medgivit denna under huvudförhandlingen. Det framgår av tabellen att andelen fall som uteslutits genom blodgruppsundersökningen är större vid extrema graviditetslängder än vid mindre extrema sådana. Detta innebär att de fall där faderskapstalan borde ha ogillats främst bör återfinnas bland fall med extrema graviditetslängder.
I 126 av de 295 fall där käromålet bestritts förelåg såväl konceptionsdatum som uppgift om födelsevikt och kroppslängd medan i 7 fall uppgift om kroppslängden saknades.

Värdet av graviditetslängdsuppgifter 549 För samtliga 126 fall har med hjälp av Engströms och Falconers tabeller ett procenttal med utgångspunkt från kroppslängden respektive vikten uträknats. Om fallen hade varit representativa för det material som Engström och Falconer bearbetat skulle de vara jämnt fördelade (d. v. s. rektangulärt fördelade mellan 0 och 100). Om barnet däremot ej avlats vid det uppgivna samlaget skulle man få en anhopning i ytterändarna av fördelningen framför allt om tidpunkten för barnets avlande starkt avviker från tidpunkten för det uppgivna samlaget.
I tabell III redovisas observerat och förväntat antal fall där svaranden bestritt faderskapstalan och där konceptionsdatum varit känt. Med utgångspunkt från längd- och viktuppgifterna har med hjälp

Tabell III. Förväntat och observerat antal fall samt kvoten förväntat/observerat antal fall där svaranden bestritt faderskapstalan och där konceptionsdatum varit känt.
________________________________________________________________________
Procenttals- Kroppslängd (totalt 119 fall) Kroppsvikt (totalt 126 fall)
intervall Förväntat Observerat Förv./obs. Förväntat Observerat Förv./obs.
________________________________________________________________________
10—90 95,2 82 1,16 100,8 94 1,07
0—10 11,9 17 0,70 12,6 15 0,84
90—100 11,9 20 0,60 12,6 17 0,74
0—5 5,95 13 0,46 6,3 10 0,63
95—100 5,95 14 0,43 6,3 15 0,42
0—2,5 2,98 2 (1,49) 3,15 5 0,63
97,5—100 2,98 10 0,30 3,15 11 0,29
0—1 1,19 1 (1,19) 1,26 0 (∞)
99—100 1,19 8 0,15 1,26 8 0,16
0—0,5 0,60 0 (∞) 0,63 0 (∞)
99,5—100 0,60 6 0,10 0,63 6 0,11
________________________________________________________________________

av Engströms och Falconers tabeller fastställts inom vilka procentintervall de observerade graviditetslängderna ligger. Vi finner t. ex. i kolumnen för kroppsvikt att i 94 fall ligger graviditetslängden mellan 10—90 %, medan den i 6 fall ligger mellan 99,5—100 %, d. v. s. extremt lång graviditetslängd. Av tabellen framgår att i intervallet 0—10 % (korta graviditeter) återfanns 15 av 126 observerade barn. Det är flera än vad man skulle vänta sig av den rektangulära fördelningen. Enligt denna borde 1/10 av materialet, d. v. s. 12,6 barn, befinna sig i detta intervall.

Om man skulle följa regeln att alltid ogilla faderskapstalan i de fall där det aktuella barnets procenttal befinner sig i intervallet 0—10 % skulle talan ha ogillats i 15 av de 126 fallen, d. v. s. cirka 12 %. Om samma regel tillämpas på ett normalmaterial bestående av barn födda inom äktenskap (faderskapet ej ens ifrågasatt) skulle 10%

550 Gunnar Eklund m. fl.befinna sig i det aktuella intervallet. Man kan alltså konstatera att bland de fall där faderskapet bestritts finnes icke så många fler fall än i normalmaterialet i detta procentintervall; ökningen stannar vid cirka 2 %. Det betyder att om man följer nämnda regel och ogillar faderskapstalan i samtliga 15 fall ger jämförelsen mellan observerade och förväntade procenttal vid handen att man träffar ett riktigt avgörande endast vid 16%²⁴ (15-12,6/15) och följaktligen kan man befara ett oriktigt avgörande vid (högst) 84% av fallen (12,6/15) Vid detta resonemang förutsättes att man saknar eller kan bortse från andra indicier än dem som ligger i uppgiften om konceptionstidpunkt och kroppsvikt vid födelsen. Vi bortser också från att den extrema graviditetslängden kan ha föranlett bestridandet (vilket sällan synes vara fallet, se s. 555).
Betydligt gynnsammare relation mellan förväntade och observerade fall erhålles om man följer regeln att ogilla faderskapstalan i intervallet 99,5—100 % (det procentintervall som motsvarar de allra längsta graviditetslängderna, sedan födelsevikterna beaktats). Härvid blir kvoten mellan förväntat och observerat antal fall 0,11 (0,63/6)och man skulle med denna regel befara ett oriktigt avgörande i (högst) 11 %²⁴ av de fall där faderskapstalan ogillas enligt denna regel.

Tabell IV. Förväntat och observerat antal fall samt kvoten förväntat/observerat antal fall där svaranden medgivit faderskapstalan och där konceptionsdatum varit känt.
________________________________________________________________________

Procenttals- Kroppslängd (totalt 77 fall) Kroppsvikt (totalt 78 fall)
intervall Förväntat Observerat Förv./obs. Förväntat Observerat Förv./obs
________________________________________________________________________
10—90 61,46 64 0,96 62,4 66 0,95
0—10 7,7 3 2,57 7,8 4 1,95
90—100 7,7 10 0,77 7,8 8 0,98
0—5 3,85 1 (3,85) 3,9 3 1,3
95—100 3,85 4 0,96 3,9 4 0,98
0—2,5 1,93 1 (1,93) 1,95 1 (1,95)
97,5—100 1,93 3 0,64 1,95 3 0,65
0—1 0,77 1 (0,77) 0,78 0 (∞)
99—100 0,77 1 (0,77) 0,78 1 (0,78)
0—0,5 0,39 0 (∞) 0,39 0 (∞)
99,5—100 0,39 0 (∞) 0,39 0 (∞)
________________________________________________________________________

Likartade förhållanden tycks gälla för procenttalsberäkningar baserade på längd och vikt. Vidare synes risken genomgående vara

²⁴ Jfr not 23.

Värdet av graviditetslängdsuppgifter 551mindre vid längre graviditetstider (t. ex. 90—100 %) än vid kortare (t. ex. 0—10 %).
Av tabell IV framgår att hos de medgivna fallen föreligger en annan tendens än hos de bestridda. Hos de medgivna är kvoten mellan förväntade och observerade fall ofta omkring 1, d. v. s. materialet avviker endast obetydligt från normalmaterialet.
I tabell V och VI har en sammanställning gjorts av procenttalen med utgångspunkt från moderns uppgift (enligt läkarutlåtande) om tidpunkten för sista menstruationens första dag. Det framgår här att tendensen i de fall där svaranden bestritt faderskapstalan (tabell V)

Tabell V. Förväntat och observerat antal fall samt kvoten förväntat/observerat antal fall där svaranden bestritt faderskapstalan och där den sista menstruationens första dag varit känd.

________________________________________________________________________

Procenttals- Kroppslängd (totalt 214 fall) Kroppsvikt (totalt 223 fall)
intervall Förväntat Observerat Förv./obs. Förväntat Observerat Förv./obs
________________________________________________________________________

10—90 171,2 128 1,34 178,4 142 1,26
0—10 21,4 29 0,74 22,3 23 0,97
90—100 21,4 57 0,38 22,3 58 0,38
0—5 10,7 22 0,49 11,15 19 0,61
95—100 10,7 40 0,27 11,15 40 0,29
0—2,5 5,35 15 0,36 5,58 14 0,40
97,5—100 5,35 27 0,20 5,58 27 0,21
0—1 2,14 8 0,27 2,23 5 0,45
99—100 2,14 19 0,11 2,23 20 0,11
0—0,5 1,07 4 0,27 1,12 4 0,28
99,5—100 1,07 16 0,07 1,12 13 0,09
________________________________________________________________________

Tabell VI. Förväntat och observerat antal fall samt kvoten förväntat/observerat antal fall där svaranden medgivit faderskapstalan och där den sista menstruationens första dag varit känd.

________________________________________________________________________

Procenttals- Kroppslängd (totalt 139 fall) Kroppsvikt (totalt 143 fall)
intervall Förväntat Observerat Förv./obs. Förväntat Observerat Förv./obs

_____________________________________________________________________
10—90 111,2 98 1,13 114,4 99 1,16
0—10 13,9 10 1,39 14,3 12 1,19
90—100 13,9 31 0,45 14,3 32 0,45
0—5 6,95 7 0,99 7,15 7 1,02
95—100 6,95 17 0,41 7,15 18 0,40
0—2,5 3,48 3 1,16 3,58 5 0,72
97,5—100 3,48 11 0,32 3,58 10 0,36
0—1 1,39 0 (∞) 1,43 1 (1,43)
99—100 1,39 6 0,23 1,43 6 0,24
0—0,5 0,70 0 (∞) 0,72 0 (∞)
99,5—100 0,70 4 0,18 0,72 3 0,24
________________________________________________________________________

är likartad den i tabell III. Detta talar för att i många fall där faderskapstalan bestritts de uppgifter som mödrarna lämnat om tidpunkten för menstruationen är felaktiga. Motsvarande tendens förekom

552 Gunnar Eklund m. fl.mer i tabell VI (där svaranden medgivit faderskapstalan) dock endast för de långa graviditetslängderna.
Den skillnad som observerats beträffande de långa graviditetslängderna mellan tabell IV och VI utvisar att även bland de fall där svaranden medgivit faderskapstalan skulle kunna existera ett antal fall där svaranden medgivit med orätt, eftersom det observerade antalet är större än det förväntade. En förklaring till skillnaderna mellan tabell IV och VI beträffande de långa graviditetstiderna skulle kunna vara att den senare tabellen baserar sig på den sista menstruationens första dag, d. v. s. en uppgift som endast kvinnan är kapabel att lämna, medan tabell IV är redovisad efter konceptionsdatum och följaktligen är kontrollerbar både av svaranden och av modern.
I 45 av sammanlagt 147 fall där svaranden bestritt faderskapstalan och där konceptionsdatum varit känt var procenttalet med hänsyn till vikten lägre än 10 % eller högre än 90 %. Det förväntade sammanlagda antalet skulle här vara 29,4 och denna grupp innehåller cirka 16 "för många fall" (en siffra som givetvis är underkastad slumpvariation). Om domstolen handlat rätt skulle käromålet ha ogillats i 16 fall. I exakt 16 fall har också detta skett. I 12 av dessa fall kunde

Tabell VII. Anledning till ogillande dom i 16 fall där procenttalet med hänsyn till vikten var lägre än 10 % resp. högre än 90 % och konceptionsdatum var känt. Av tabellen framgår också om svaranden under rättegången utpekat viss annan man som fader till barnet ( X ) samt resultatet av blodgruppsundersökningen på svaranden och på den av denne utpekade mannen (+ kan vara fader till barnet; — kan ej vara fader till barnet; 0 ingen blodgruppsanalys utförd).
________________________________________________________________________ Faderskapstalan
ogillad p.g.a.
Kroppsvikt % Kroppslängd % Blpr. utl. Att samlaget Blpr. utl. Utpekad man Blpr. utl.
ej legat inom svaranden utpekade
konceptionstiden
_________________________________________________________________________
1,0 0,2 Ja + × 0
0,4 0,6 Ja — × 0
1,6 0,7 Ja — × 0
1,0 1,0 Ja 0
2,4 8,4 Ja —

2,0 11,1 Ja — × —
92,9 92,4 Ja —
93,2 92,5 Ja — × —
96,0 93,2 Ja —
94,2 94,4 Ja — × 0
97,8 97,6 Ja — × 0
97,6 98,1 Ja —
99,7 99,4 Ja +
99,7 99,6 Ja + × —
100,0 99,7 Ja —
99,7 99,8 Ja —
________________________________________________________________________

Värdet av graviditetslängdsuppgifter 553uteslutning ske med hjälp av resultatet av blodgruppsundersökningen och i endast 4 fall ogillades käromålet på grund av att samlaget legat utanför den normala konceptionstiden (tabell VII).
    I huvudparten av de fall där käromålet ogillats inom denna grupp är alltså domskälen grundade på resultatet av blodgruppsundersökningen. I intet av de 45 fallen hade antropologisk undersökning utförts. I 13 av fallen hade svaranden under förhandlingarna utpekat en annan man (eller andra) som möjlig fader till barnet och i 7 av fallen hade blodgruppsundersökning gjorts på denna eller dessa män.I samtliga dessa fall kunde den andre utpekade mannen uteslutas från faderskapet med hjälp av blodgruppsundersökningen.
    I 251 av de 295 fall där svaranden bestritt talan om faderskap förklarade domstolen svaranden vara att anse som fader till barnet, medan faderskapstalan ogillades i 44 fall.
    De 44 fall där faderskapstalan ogillades är av intresse. I 29 av fallen motiverades domen med att resultatet av blodgruppsundersökningen talade emot möjligheten av faderskap, i 10 av fallen fann rätten ej bevisat att samlag över huvud taget förekommit och i endast 4 fall ansågs att samlaget ej fallit inom konceptionstiden. I ett fall ogillades faderskapstalan på grund av resultatet av antropologisk undersökning.
    I 15 av de 295 fall där svaranden bestritt käromålet förelåg resultat av blodgruppsundersökning som talade för att förutom svaranden minst en annan man skulle kunna vara fader till barnet. I 13 av dessa fall ansågs svaranden av domstolen vara fader till barnet medan faderskapstalan ogillades i endast 2 fall, varav blott i det ena p. g. a. att samlaget ej ansågs ha ägt rum inom konceptionstiden och i det andra fallet p. g. a. resultatet av antropologisk undersökning.
    Antropologisk undersökning hade gjorts i ytterligare 7 fall. I två av dessa hade sådan undersökning gjorts på förutom svaranden även 3 resp. 2 andra män men alla ansågs med hänsyn till undersökningsresultatet vara lika sannolika som fäder och svaranden förklarades vara fader. I ett annat fall ansågs den andre undersökte mannen mera sannolik än svaranden som fader till barnet med hänsyn till resultaten av den antropologiska undersökningen men svaranden förklarades trots detta vara fader till barnet. I de fyra övriga fallen befanns svaranden vara mera sannolik som fader till barnet än en annan undersökt man och faderskapstalan bifölls.
    I tabell VIII har vi sammanfattat sannolikheten för att faderskapstalan skall ogillas med orätt i olika procenttalsintervall. Denna sannolikhet kan uppskattas på två olika sätt:
    1. Genom att bilda kvoten mellan förväntat och observerat antal

554 Gunnar Eklund m. fl.fall (kolumnerna A och B). (Denna skattning ger dock ett något förhögt värde.)
2. Genom att bilda kvoten mellan antalet fall där blodgruppsundersökning uteslutit svaranden från faderskapet dividerat med 0,64 och totalantalet blodgruppsundersökta. Differensen mellan 1 och denna kvot ger — förutsatt att domen baseras på enbart procenttalsintervall— en skattning av relativa antalet fall där domstolen felaktigt skulle ogilla faderskapstalan, om i samtliga fall i resp. procenttalsintervall faderskapstalan hade ogillats (kolumnerna C och D).

Tabell VIII. Jämförelse mellan uppskattad sannolikhet för att faderskapstalan skall ogillas med orätt vid användande av relationen förväntat /observeratantal fall (kolumn A och B) respektive relationen mellan antalet fall där blodgruppsundersökning uteslutit svaranden från faderskapet dividerat med 0,64 och totalantalet blodgruppsundersökta (kolumn C och D). A och B upptar endast bestridda fall, C och D både medgivna och bestridda. A och C hänför sig till konceptionsdatum, B och D till sista menstruationens förstadag.
Tabellen upptager fall där kroppsvikten varit känd. Siffrorna inom parentesbaseras på alltför få fall för att tillåta några säkra slutsatser.
_________________________________________________________________________ Procenttalsintervall A B C D
_________________________________________________________________________
0—10 0,84 0,97 0,59 0,71
90—100 0,74 0,38 0,65 0,88
0—10, 90—100 0,70 0,55 0,62 0,83
0—5 0,63 0,61 0,44 0,73
95—100 0,42 0,29 0,69 0,91
0—5, 95—100 0,50 0,38 0,60 0,85
0—2,5 0,63 0,40 (0,13) 0,71
97,5—100 0,29 0,21 0,67 0,91
0—2,5, 97,5—100 0,39 0,27 0,50 0,84
0—1 (∞) 0,45 (0,22) 0,53
99—100 0,16 0,11 0,69 0,93
0—1, 99—100 0,32 0,18 0,55 0,80
0—0,5 (∞) 0,28 (0,22) (0,48)
99,5—100 0,11 0,09 (0,61) 0,90
0—0,5, 99,5—100 0,21 0,13 0,53 0,78
________________________________________________________________________

Av kolumn A (jfr tabell III) och B (jfr tabell V) framgår att med extremare graviditetslängd minskar det relativa antalet felaktiga domar. Denna tendens är icke uttalad i C och D, vilket kan bero på att i dessa (men ej i A och B) har medtagits sådana fall som uteslutits på grund av blodgruppsundersökningen. Dessa fall finns spridda i olika procenttalsintervall. Av kolumn C kan utläsas att i mer än hälften av fallen faderskapstalan skulle ogillas med orätt om i samtliga fall med extrema graviditetslängder faderskapstalan hade ogillats.
Då i A och B de fall som uteslutits på grund av blodgruppsundersökningen icke medtagits innehåller dessa kolumner den tilläggsinformationen utöver kolumnerna C och D, att det faktiskt finns anledning att i vissa fall ogilla faderskapstalan på grund av extrem graviditetslängd. Relativtalen är emellertid höga varför man knap-

Värdet av graviditetslängdsuppgifter 555past bör utesluta faderskapet förrän graviditetslängden är så extrem som motsvarande 99,5 % (extremt långa graviditeter ). Vid de korta graviditeterna är relativtalen högre som framgår av kolumn A och B och det är på grundval av föreliggande material tveksamt om någon procentgräns över huvud taget kan anges. Endast synnerligen extremt korta graviditeter bör föranleda att faderskapstalan ogillas.

Diskussion och sammanfattning
Undersökningen har visat att sedan blodgruppsundersökning företagits det endast återstår ett fåtal fall där faderskapstalan bör ogillas p. g. a. att graviditetstiden varit extremt lång eller kort och att endast mycket extrema procenttal är lämpade för ogillande dom, om man vill undgå stor felrisk.
    Risken är något lägre vid långa graviditeter än vid korta, vilket kan ha praktisk betydelse eftersom felriskerna så starkt skiljer sig. En orsak till detta förhållande kan möjligen vara att dödligheten hos barn födda efter extremt korta graviditeter är relativt hög varför i många av dessa fall talan om fastställande av faderskap aldrig väckes. En annan tänkbar förklaring kan vara att en kvinna, som vet eller tror sig vara gravid (med en icke önskad man) har genomsnittligt 30 dagar på sig att locka en mera önskvärd man till samlag (och sedan ange honom som fader till barnet).
    Man skulle kunna befara att extremgrupperna i domstolsmaterialet är överrepresenterade därför att just extremt långa och extremt korta graviditetstider kanske föranlett bestridandet. Grunden för bestridandet av faderskapstalan synes dock endast i ett mycket litet antal fall vara att svaranden ansett att samlaget legat utanför konceptionstiden. I de flesta fall har svaranden istället utpekat en viss annan man som fader till barnet.
    Osäkerheten i de enskilda observationerna framför allt då det gäller kroppslängd, graviditetslängd och förekomst av oregelbundna menstruationer spelar troligen en roll i de extrema fallen. Just de extrema grupperna i Engströms och Falconers tabeller kan befaras innehålla fall som kommit att tillhöra dessa grupper p. g. a. mätfel, då det gäller längd eller vikt, eller p. g. a. felaktigt uppgiven tidpunktför sista menstruationen.
    Materialen kan dessutom tänkas vara icke jämförbara av flera olika anledningar. Engströms och Falconers material innehåller huvudsakligen uppgifter om barn födda inom äktenskapet medan det i domstolsmaterialet nästan uteslutande är fråga om ogifta kvinnor. Engström och Falconer har själva påpekat att barnen till ogifta unga

556 Gunnar Eklund m. fl.förstföderskor väger mindre än barnen till gifta förstföderskor. I Engströms och Falconers tabeller har ett stort antal fall med oregelbundna menstruationer utrensats medan i domstolsfallen någon sådan utrensning icke äger rum för närvarande.
    En annan skillnad mellan materialen är att graviditetstiden i Engströms och Falconers tabeller baseras på datum för sista menstruationen medan i domstolsmaterialet graviditetstiden beräknas med utgångspunkt från konceptionsdatum med kompensatoriskt tillägg. I Sverige adderas rutinmässigt 10 dagar till den graviditetstid som erhålles med utgångspunkt från konceptionsdatum innan jämförelse göres med det statistiska materialet.
    Erfarenhetsmässigt äger nämligen 50 % av befruktningarna rum inom menstruationscykelns 10 första dagar. Med kännedom om konceptionsdatum borde en mindre spridning i graviditetslängderna erhållas än om beräkning av dessa baseras på tidpunkten för den sista menstruationen. (Detta medför att i de extrema grupperna det förväntade antalet fall blir för högt i tabellerna III och IV; att döma av den likartade tendensen i tabellerna V och VI är dock denna felkälla försumbar).
    Lind²⁵ har nyligen framfört att om procenttalet är 5 eller lägre bör faderskapstalan ogillas om inte andra omständigheter pekar i annan riktning därest modern hävdat att samlag förekommit endast med den instämde mannen. Finns det misstankar om att flera förbindelser trots allt förekommit anser Lind att sannolikhetsprocenten kan vara högre än 5 %. Mot bakgrunden av resultatet från föreliggande undersökning kan vi givetvis ej dela denna uppfattning. Vår undersökning har visat att det är tveksamt om någon procentgräns eller ens promillegräns över huvud taget kan anges i enmansfall då det gäller uteslutning p. g. a. korta graviditetslängder, vilket givetvis inte hindrar att man kan betrakta vissa extremt korta graviditetslängder som helt orimliga. Vid långa graviditetslängder ger gränsen 0,5 % (99,5 %) en felrisk på endast cirka 10 %, vilket torde kunna accepteras.
    Undersökningen har vidare visat att domstolarna hittills endast i ett fåtal fall har ogillat faderskapstalan på grund av extrema graviditetslängder och endast i en ringa andel av antalet fall synes faderskapstalan över huvud taget ha bifallits med orätt.
    De nya faderskapsregler som trädde i kraft den 1 januari 1970 innebär en övergång från negativ till positiv sannolikhetsbedömning och att flera män kan bli instämda i samma mål. I dessa fall kan sannolikhetsbedömning med utgångspunkt från graviditetslängdsupp-

²⁵ Lind, Faderskap och arvsrätt, Stockholm 1970.

Värdet av graviditetslängdsuppgifter 557gifter tänkas få en större betydelse än tidigare. Vid jämförelse mellan två eller fler män kan dessa uppgifter i kombination med blodgruppsstatistisk värdering och resultat av fertilitetsgradsundersökning och antropologisk undersökning samt placeringen av samlaget inom kvinnans menstruationscykel tänkas ge viss vägledning vid en sannolikhetsbedömning. Vi anser dock att man även i dessa fall av ovan angivna skäl bör dra procentgränserna mycket snävt och har med föreliggande undersökning velat fästa uppmärksamheten på de svårigheter som föreligger vid sannolikhetsbedömning i faderskapsmål. Den enligt vår uppfattning utan jämförelse bästa metoden är uteslutning med hjälp av blodgruppsundersökning. Redan idag skulle det vid användandet av alla hittills upptäckta system vara teoretiskt möjligt att utesluta 90 % av felaktigt utpekade fäder (Vamosi)²⁶ varvid sannolikhetsbedömning skulle behöva tillgripas endast i ett fåtal fall.
Mot bakgrunden av resultatet av föreliggande undersökning anser vi en sådan utveckling angelägen.

²⁶ Vamosi, Experiences with exclusions and probability calculations of serologically investigated paternity cases. Manuskript.