Algot Bagge †. När Algot Bagge gick ur tiden vid nära 96 års ålder, förlorade vi vårt äldsta justitieråd och en av vårt lands internationellt mest kända jurister. Hans bana i Sverige var domarens och förde honom till häradshövdingämbetet i Sollentuna och Färentuna domsaga och till Högsta domstolen, som han tillhörde i tretton år fram till inträdet i pensionsåldern 1943. Den del av Algot Bagges livsgärning som tydligast kommer att avteckna sig för eftervärlden hänför sig emellertid till det internationella lagstiftningsarbetet inom köprätten och transporträtten.
Bagges internationella inriktning gick tillbaka till hans unga år. Han tillhörde den nu alltmer glesnade skara svenska jurister som under åren före 1914 sökte sig till tyska universitet för att avrunda sin akademiska utbildning. Tidigt fick han också kontakt med franskt liv, något som den gången inte var lika vanligt i svenska juristkretsar. Förmedlare var här främst en i Parisbosatt onkel, som övergivit en svensk officerskarriär för att på Frankrikes sida gå ut i 1870—71 års krig samt därefter förblev i fransk tjänst och gav upphov till en fransk gren av släkten Bagge. Bagge tillhörde sålunda en generation som före det första världskriget hann röra sig i ett Europa med öppna gränser och utan valutatrassel, ett Europa i vilket det också var möjligt att uppleva dess kulturella enhet.
Med denna sin internationella orientering och med sitt tidigt dokumenterade intresse för sjöfartens och handelns juridik var det naturligt att Bagge skulle bliva Sveriges talesman i det internationella kodifieringsarbete på dessa områden som sköt fart på 1920-talet och som, efter att ha avbrutits av det andra världskriget, återupptogs under åren därefter. På framskjutna poster i ledningen av såväl Comité Maritime International som Rominstitutet för unifiering av privaträtten, grogrunder för nydaningsarbetet inom sina respektive områden, tog Bagge synnerligen verksam del i utarbetandet av en rad förslag till viktiga konventioner inom sjörätten och köprätten, liksom han gjorde framstående, ibland avgörande insatser vid de diplomatiska konferenser som sedan hade att taga ställning till förslagen.
Utmärkande för Bagge var härvid på en gång hans stora teoretiska kunnande och hans öppna blick för de realiteter och praktiska behov för vilka rättsreglerna måste avpassas. Allmän beundran väckte också hans okuvliga arbetsförmåga och den ihärdighet med vilken han på kommittésammanträden och konferenser förfäktade sina ståndpunkter. I den internationella juristvärlden förvärvade Bagge sålunda ett aktat namn, något som kom till uttryck bl. a. genom den juris hedersdoktorsgrad som universitetet i Paris förlänade honom och i den festskrift, Liber Amicorum, with congratulations