Algot Bagge †. När Algot Bagge gick ur tiden vid nära 96 års ålder, förlorade vi vårt äldsta justitieråd och en av vårt lands internationellt mest kända jurister. Hans bana i Sverige var domarens och förde honom till häradshövdingämbetet i Sollentuna och Färentuna domsaga och till Högsta domstolen, som han tillhörde i tretton år fram till inträdet i pensionsåldern 1943. Den del av Algot Bagges livsgärning som tydligast kommer att avteckna sig för eftervärlden hänför sig emellertid till det internationella lagstiftningsarbetet inom köprätten och transporträtten.
    Bagges internationella inriktning gick tillbaka till hans unga år. Han tillhörde den nu alltmer glesnade skara svenska jurister som under åren före 1914 sökte sig till tyska universitet för att avrunda sin akademiska utbildning. Tidigt fick han också kontakt med franskt liv, något som den gången inte var lika vanligt i svenska juristkretsar. Förmedlare var här främst en i Parisbosatt onkel, som övergivit en svensk officerskarriär för att på Frankrikes sida gå ut i 1870—71 års krig samt därefter förblev i fransk tjänst och gav upphov till en fransk gren av släkten Bagge. Bagge tillhörde sålunda en generation som före det första världskriget hann röra sig i ett Europa med öppna gränser och utan valutatrassel, ett Europa i vilket det också var möjligt att uppleva dess kulturella enhet.
    Med denna sin internationella orientering och med sitt tidigt dokumenterade intresse för sjöfartens och handelns juridik var det naturligt att Bagge skulle bliva Sveriges talesman i det internationella kodifieringsarbete på dessa områden som sköt fart på 1920-talet och som, efter att ha avbrutits av det andra världskriget, återupptogs under åren därefter. På framskjutna poster i ledningen av såväl Comité Maritime International som Rominstitutet för unifiering av privaträtten, grogrunder för nydaningsarbetet inom sina respektive områden, tog Bagge synnerligen verksam del i utarbetandet av en rad förslag till viktiga konventioner inom sjörätten och köprätten, liksom han gjorde framstående, ibland avgörande insatser vid de diplomatiska konferenser som sedan hade att taga ställning till förslagen.
    Utmärkande för Bagge var härvid på en gång hans stora teoretiska kunnande och hans öppna blick för de realiteter och praktiska behov för vilka rättsreglerna måste avpassas. Allmän beundran väckte också hans okuvliga arbetsförmåga och den ihärdighet med vilken han på kommittésammanträden och konferenser förfäktade sina ståndpunkter. I den internationella juristvärlden förvärvade Bagge sålunda ett aktat namn, något som kom till uttryck bl. a. genom den juris hedersdoktorsgrad som universitetet i Paris förlänade honom och i den festskrift, Liber Amicorum, with congratulations

 

to Algot Bagge, som utkom till hans åttioårsdag med bidrag från en rad framstående utländska specialister inom sjörätten och handelsrätten.
    Bagges namn kommer emellertid att gå till eftervärlden också i hans egenskap av skiljedomare i flera betydelsefulla internationella tvister. Särskilt den skiljedom som han avkunnade 1932 i tvisten mellan Finland och Storbritannien angående utnyttjandet av finska fartyg under det första världskriget är vorden klassisk och ses ofta citerad.
    Dessa rader har kunnat beröra endast en del av allt det som Algot Bagges långa arbetsdag rymde och vari här hemma ingick även mångåriga ordförandeskap i Sveriges allmänna sjöfartsförening och Svensk förening för internationell sjörätt. Han bör också ihågkommas som en av stiftarna 1916 av Föreningen för utgivande av Svensk Juristtidning, av vilka efter hans bortgång ingen längre är kvar i livet.
    För yngre svenska jurister tedde sig Algot Bagge som en ek, fast rotad i de bästa inhemska domstols- och ämbetsmannatraditioner och med en mäktig krona som sträckte sitt grenverk vida omkring. Om hur hans utländska vänner såg på honom vittnar den belgiske ordföranden i Comité Maritime International, Albert Lilars ord i den nyssnämnda Liber Amicorum: 

Algot Bagge: un nom lourd à porter et sonore comme une cloche; un homme digne de ce nom.

Vördat kommer hans minne att leva hos oss alla.                              Sture Petrén

 

Algot Fredrik Johan Bagge avled 3 maj 1971. Han var född i Stockholm 19 juli 1875, avlade stud.ex. där 1893 och jur.kand.ex. i Uppsala 1899. Efter tingstjänstgöring i Medelpads västra domsaga inträdde han i Svea hovrätt, där han blev hovrättsråd 1911. 1915 blev han revisionssekreterare och 1927 häradshövding i Sollentuna och Färentuna domsaga. Åren 1930 till 1943 var han ledamot av Högsta domstolen. Han har sysslat med lagstiftningsuppdrag av olika slag, framför allt med internationell inriktning. Han har företrätt Sverige vid bl. a. sjörättsliga Brysselkonferenser och vid Haagkonferenser. 1945 blev han juris hedersdoktor i Uppsala och 1947 i Paris. 1947 utsågs han till svensk ledamot av permanenta skiljedomstolen i Haag. Han har haft flera internationella skiljemannauppdrag och bl. a. varit ordförande i internationella handelskammarens skiljedomstol. Bland hans övriga internationella uppdrag kan nämnas att han varit vicepresident i International Law Association och ledamot av UNIDROIT :s råd. Han var den siste kvarlevande av dem som 1916 stiftade Föreningen för utgivande av Svensk Juristtidning (jfr SvJT 1956 s. 340).