FLEMMING TOLSTRUP. Vand og vandløb. Kbhvn 1970. Juristforbundets forlag. 201 s. Inb. Dkr 70,00.

 

Den danska vattenrätten har under de senaste åren reformerats på viktiga punkter. Ingripande ändringar har företagits i den centrala lagen på området, 1949 års Vandløbslov, samtidigt som förfarandereglerna i lov om landvæsensretter gjorts till föremål för översyn. Dessutom har efter ett omfattande utredningsarbete en helt ny lagstiftning bragts i hamn i och med att en lov om vandforsyning utfärdats i april 1969.
    I föreliggande arbete av professor Tolstrup har dessa lagar behandlats. Bokens syfte är enligt förordet att tillgodose behovet av undervisningslitteratur men också att tjäna till vägledning för praktiskt verksamma jurister. Det omfattande författningsmaterialet på området synes ha kommenterats på ett förtjänstfullt sätt. Arbetet förutsätter emellertid att läsaren har tillgång till de lagtexter som behandlas, eftersom dessa varken intagits i boken eller i allmänhet refererats däri. Bokens användbarhet begränsas därigenom, åtminstone för en svensk läsare som önskar att snabbt sätta sig in i de danska reglerna på förevarande rättsområde.
    Vad särskilt beträffar vattenförsörjningen kan en på naturförhållandena grundad skillnad mellan vårt land och Danmark förtjäna ett påpekande. För Sveriges del gäller att tätorternas vattenbehov till ungefär lika delar tillgodoses med ytvatten och med grundvatten och att grundvattenmängderna i ganska stor omfattning förstärks genom infiltration med ytvatten. Det är egentligen bara inom glesbygdsområdena som det naturliga grundvattnet dominerar. I Danmark är det grundvattnet som har den största betydelsen och detta återspeglas i den nya Vandforsyningsloven. Tolstrup framhåller att en av utgångspunkterna i lagen är att vattenförsörjningeni det väsentliga skall baseras på grundvatten även om man inte får bortse från möjligheten att dessutom utnyttja ytvatten. Mot denna bakgrund är det av stor vikt för de danska myndigheterna att de skaffar sig en god kännedom om grundvattentillgångarna. Ju mer man strävar efter en offentligt dirigerad fysisk planering, desto mera påkallat anser Tolstrup det vara att man i förväg skaffar sig en överblick över tillgångarna på konsumtionsvatten. Vandforsyningsloven ålägger också primärkommunerna att sätta igång undersökningar om de vattenkvantiteter som står till förfogande och att i övrigt utarbeta planer för den framtida vattenförsörjningen. Hänsyn skall därvid tas till den pågående eller väntade utvecklingen. I anslutning härtill har den högsta administrativa myndigheten på området —

 

652 Anm. av Flemming Tolstrup: Vand og vandløbinrikesministern — i lagen bemyndigats att ålägga kommun eller kommungrupp att utarbeta vattenförsörjningsplaner. Han kan också ta initiativ till särskilda kommittéer för planläggning av vattenförsörjningen.
    Som svensk kan man bara konstatera att en inventering och planering av vattenförsörjningen är aktuell också på vår sida om Öresund såsom ett led i den omfattande planering av markanvändningen vilken nu pågår såväl på lokal- och regionalnivåerna som på riksplanet. Man kan därvid hänvisa till betänkandet "Malm—Jord—Vatten" som 1964 års geologiutredning nyligen har avgivit (SOU 1971: 17). Framtiden får utvisa om ett gemensamt dansk-svenskt utnyttjande av tillgängliga vattenresurser skall bli ett arbetsområde för de båda ländernas planerare. Vattnet är, för att tala med Tolstrup, en nödvändighet för människor, djur och växtlighet. Kan man tänka sig ett mera väsentligt område för ett planeringssamarbete över gränsen?

Gösta Dyrssen