Skyldighet för målsägare som ej för talan att vid försummelse ersätta rättegångskostnad

 

I 31: 4 RB stadgas att om i mål, där åklagare för talan, målsägare genom vårdslöshet eller försummelse vållat kostnad för statsverket eller den tilltalade, han är skyldig att ersätta sådan kostnad. Intet stadgas om att betalningsskyldigheten må av billighetsskäl jämkas. Rätten skall enligt 31: 9 första stycket självmant pröva huruvida kostnad av allmänna medel skall återgäldas av målsägare. Ett typiskt fall av försummelse är att till rätten kallad målsägare uteblir och därigenom vållar uppskov. I 20: 8 sista stycket definieras målsägare som den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada; för att någon skall anses såsom målsägare behövs alltså icke att han för talan i målet.
    I 36: 23 sammanställt med 36: 20 stadgas att om vittne gör sig skyldigt till försummelse bl. a. genom att utebliva från rätten och han därigenom vållar kostnad för part eller statsverket, rätten äger, även om icke yrkande därom framställes, förplikta vittnet att ersätta kostnaden. Men i motsats till vad som stadgas för målsägaren skall återbetalningsskyldighet åläggas blott i den omfattning, som finnes skälig. I avsaknad av närmare regler bör antagas att rätten har en vidsträckt prövningsrätt; bl. a. torde, särskilt när det gäller allmänna medel, försummelsens grovhet och skadans storlek få ställas mot varandra.
    Att om en målsägare är part hårdare processuella krav ställas mot honom än mot ett vittne synes mig befogat. Men nu äro många i mål tillstädeskomna målsägare icke parter utan blott kallade på begäran av part, i de flesta fall åklagaren, för att höras i målet till klargörande av parts sakframställning och för att vara bevisning i målet. Jag har ingen statistik men jag håller före att dessa målsägare äro betydligt flera än de som själva föra talan. De äro målsägare formellt, de avlägga icke ed, de skola (46: 6 andra stycket) höras före den tilltalade. Men ehuru de i RB icke anses ingå i bevisningen (jfr 46: 8) äro de faktiskt en del av bevisningen och sakligt bra mycket lika vittnen. Syftet med deras inkallelse är detsamma

 

662 Skyldighet för målsägare att ersätta rättegångskostnadsom syftet med vittnens inkallelse. För dessa målsägare är det naturligt att själva likställa sig med vittnen. De ha sällan själva uttryckt en önskan att vara med vid förhandlingen, de ha i regel lika liten åstundan som de flesta vittnen ha att komma.
    Det synes mig svårt att finna något sakligt skäl för att dessa målsägare icke skola åtnjuta förmånen av att rätten kan begränsa ersättningsskyldigheten till skälig omfattning. Vad som talar för denna förmån åt vittnen talar också för denna förmån åt målsägare. Det kan t. o. m. nämnas en omständighet till, nämligen att en olärd målsägare kan tro att när han alls icke har något anspråk, han icke behöver komma.
    Det kan här bli tal om belopp, som för den enskilde är betydande; särskilt blir det ett avsevärt belopp om en offentlig försvarare, som är bosatt långt från tingsplatsen, får resa en extra gång och begär full gottgörelse för båda inställelserna. Och det kan finnas många mildrande omständigheter även om utevaron måste anses bero på försummelse.
    Jag har tyckt mig märka en tendens till mildare bedömning av skyldighet att till statsverket återbetala kostnad i brottmål; jfr ock 1969 års ändring av 31: 1. En lagändring också beträffande dessa målsägare är påkallad; nog har statsverket, som det härvidlag oftast är fråga om, råd att vara en smula liberalt.

E Thomasson