Litteraturnotiser 757Söderköpings lagbok 1387. Utgiven efter den medeltida handskriften och med inledning av Elias Wessén. Rättshistoriskt bibliotek. Bd 15. Skrifter utg. av Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin. Ser I. Lund 1971. XXI + 127 s. Kr. 20,00.
Liksom kontinentala, danska och norska städer haft sina stadsrätter har med all sannolikhet de svenska städerna också haft det. Kung Albrekt omnämner i ett öppet brev utfärdat för Norrköping 1384 en nu förlorad "bok och stadzrät". Antikvarien Martin Aschaneus omtalar i sin outgivna beskrivning från 1612 om Sigtuna en "Sigtune Stadz lagbook på Pergament skrifuin med romersk Styll . . ." Bjärköarätten, som avfattats för Stockholm i slutet av 1200-talet, har troligen också gällt i Lödöse. Av Visby stadslag finns bevarad en tysk originaltext, som enligt befallning skulle avfattas jämte en gotländsk text. Huruvida denna gotländska text kom till stånd vet vi inte.
Söderköping, som i äldre tid var en ansedd handelsplats, har säkerligen haft sin egen stadslag. Den s. k. Söderköpingsrätten — en privat uppteckning av gällande rätt — fanns i behåll ännu på 1600-talet då lärdomsgiganten Johannes Bureus gjorde exerpter ur den för sin ordbok. Bureus hade i sin vård eller ägde en rad gamla svenska handskrifter som senare gått förlorade, t. ex. Värmlands- och Smålandslagarna. Av Burei fragmentariska anteckningar har man slutit att Söderköpingsrätten i rättstillämpningen sannolikt kompletterats av Östgötalagen.
Mäktiga stormannaintressen drev under 1300-talet fram en uniform lagstiftning uppdelad på lands- och stadsrätt. Den i Stockholm gällande nya stadslagen infördes successivt i rikets städer: Magnus Erikssons allmänna stadslag.
Den äldsta bevarade handskriften av denna allmänna stadslag är den s. k. "Söderköpings lagbok" från år 1387. Sedan 1866 finns denna pergamenthandskrift i Kungliga Biblioteket i Stockholm. Biblioteket har också en avskrift av stadslagen från 1420-talet, den s. k. "Stockholms lagbok". Carl Johan Schlyter lade denna Stockholms lagbok till grund för sin utgåva av stadslagen, i tron att den var den äldsta bevarade handskriften. Någon originalhandskrift av stadslagen finns inte bevarad. Elias Wessén, som nu i Institutets för rättshistorisk forskning serie ger ut Söderköpings lagbok 1387, visar i förordet att Schlyter tog miste. Söderköpings lagbok innehåller flera stadganden som måste vara ursprungligare än Stockholms lagbok. Enligt Söderköpingslagen skulle vid trolovning enligt giftermålsbalken åtta vittnen, fyra från vardera sidan, närvara vid fästningsstämman. Vittnena skulle vid eventuell senare tvist intyga att trolovningen ingåtts under laga former. I landslagen, liksom i den äldsta av svealagarna, Dalalagen, föreskrivs två vittnen från varje sida. I Stockholms lagbok är antalet det tredubbla, dvs. sex vittnen från varje sida. Sedvänja reglerade hur många som fick bjudas vid detta tillfälle då två släkter knöts samman. Ursprungligen måste det i Stockholm varit endast 8 platser för fastarna, men antalet har sedan höjts till tolv. Den ursprungliga bestämmelsen finner vi i Söderköpingslagen. Söderköpings lagbok är ju exakt daterad — 1387 — vilket ger den ett speciellt värde.
Stadens lagbok förvarades i stadens kista. En gång om året skulle lagen uppläsas; vid midsommar. Varje medborgare hade rätt att mot en kostnad av fem örar penningar få lagens bestämmelser i en viss fråga upplästa för sig. Densom läste var stadens skrivare — en man som enligt Söderköpings lagbok skulle "wara swensker oc ey wthlänzsker".