Nya bestämmelser i fransk rätt om emancipation av underårig
Att sänka myndighetsåldern resp. att genom emancipation av underåriga medgiva undantag från den lagstadgade myndighetsåldern motsvarar en tendens i åtskilliga lagstiftningar att låta de unga få allt större handlingskapacitet och åläggas därmed följande större ansvar. Att nå detta syfte genom att sänka myndighetsåldern förefaller vara mest rationellt, icke minst med hänsyn till de ibland komplicerade formaliteter som är förknippade med anskaffandet av handlingar styrkande att en underårig är emanciperad från visst datum.
Enligt gällande svensk rätt kan underårig icke förklaras myndig i förtid och blir underårig ej heller myndig genom att ingå äktenskap. Genom lagen den 23 maj 1969 sänktes myndighetsåldern från 21 till 20 år. I fransk rätt har myndighetsåldern bibehållits vid 21 år men däremot har möjligheterna för underåriga att genom s. k. emancipation bli myndiga vidgats. Sålunda har i lagen den 3 juni 1971 stipulerats att underårig som fullgjort sin värnplikt ("service national actif") blir myndig ipso facto, i likhet med underårig som ingår äktenskap.
I båda fallen innebär emancipationen full handlingskapacitet för den underårige, efter en lagändring den 14 december 1964. Enligt tidigare gällande rätt ålåg det en emanciperad underårig att för vissa mera betydande rättshandlingar inhämta råd av en av familjerådet utsedd s. k. kurator (curateur).
Att styrka den legala emancipationen genom äktenskap eller fullgjord värnplikt, varom stadgas i Code Civil, art. 476, borde ej innebära några mera komplicerade formaliteter, under förutsättning att anteckning om fullgjord värnplikt göres i civilståndsregistret, vilket dock ej är möjligt förrän den föreslagna reformen av civilståndsregistreringen genomförts.
Den ytterligare möjlighet till emancipation, som lagen den 3 juni 1971 infört i fransk lagstiftning, har från juristhåll kritiserats under framhållande av att kvinnan, som ej är underkastad värnplikt i Frankrike, ej får sam-