En domareorganisation eller flera?

 

Som bekant har de föreningar som verkar inom den svenska domarekåren omorganiserats åtskilliga gånger under senare år. Så sent som för cirka 10 år sedan hade vi för olika domarekategorier: Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges hovrättsdomare och Revisionssekreterareföreningen. Dessa föreningar var "kollektivanslutna" till Sveriges domareförbund på så sätt, att föreningarna betalade ett mindre belopp per egen medlem till förbundet. Direkt anslutna till förbundet var endast domare i HD och RR. Häradshövdingeföreningen och Stadsdomareföreningen har härefter gått samman i en organisation, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, som i anslutning till underrättsreformen bytt namn till Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. I denna ingår ordinarie lagfarna domare vid tingsrätterna och juristdomare vid hyresnämnderna. Däremot är tingsfiskaler inte berättigade att ingå i tingsrättsdomareföreningen. Årsavgiften är 40 kr. Till domareförbundet be-

 

talar tingsrättsdomareföreningen en kontingent av 2 kr. per medlem och år. Hovrättsdomareföreningen uppgick i mitten av 60-talet i domareförbundet och hovrättsdomarna är numera direkt anslutna till förbundet. Revisionssekreterareföreningen är kollektivt ansluten till domareförbundet på samma villkor som tingsrättsdomareföreningen. Årsavgiften för direktanslutna medlemmar i domareförbundet är 5 kr. Det skall också nämnas, att domareförbundet organiserar icke blott ordinarie domare; alla som antagits till fiskal i hovrätt har rätt att inträda.
    Sådan är alltså den yttre organisationen f. n. Vad beträffar den verksamhet, som bedrives inom dessa sammanslutningar, är det till en början så, att domareförbundet inte har resurser till någon mer omfattande aktivitet. Förutom de överläggningar, diskussioner och den sällskapliga samvaro, som förekommer vid förbundsmötena vartannat år, har förbundet kommit att få sin huvuduppgift på det internationella fältet. Sålunda har vissa kontakter uppehållits med domareförbunden i de nordiska länderna och i någon mån med tyska och brittiska domareorganisationer. Sveriges domareförbund har också ingått som medlem i det internationella domareförbundet, Union Internationale des Magistrats, och har — med visst ekonomiskt bistånd från statsverket via justitiedepartementet — deltagit i de överläggningar och det studiearbete, som anordnats av unionen. — Tingsrättsdomareföreningen är den avgjort mest aktiva av domaresammanslutningarna. Här ligger tyngdpunkten på det nationella planet. Föreningen kan uppvisa ett ansenligt intresse bland medlemmarna för den gemensamma verksamheten. Av stor betydelse är, att föreningen sedan lång tid tillbaka tillhör den krets av enskilda organisationer, som gör sig hörda genom besvarande av Kungl. remisser — i detta fall inom centrala juridiska ämnesområden och rörande domstolsorganisatoriska frågor. En annan betydelsefull sak är att tingsrättsdomareföreningen har två representanter i det s. k. presidentkollegiet, som yttrar sig i vissa utnämningsfrågor. Revisionssekreterareföreningen saknar ingalunda betydelse för sammanhållningen inom revisionssekreterarnas krets, men detta är ju en rätt liten del av domarekåren.
    På senaste tiden har allt flera domare ställt frågan, om tiden inte är inne att söka bilda en enda enhetlig organisation, som auktoritativt skulle företräda hela den svenska domarekåren. Skälen härtill skall i det följande något beröras.
    Dessförinnan bör emellertid sägas, att det icke torde föreligga någon opinion för att en sådan organisation skall i avsevärd mån befatta sig med de direkt fackliga uppgifter, som nu skötes av Jurist- och samhällsvetareförbundet. Meningen skulle i stället — såsom nedan torde framgå — vara, att till komplettering av verksamheten inom JUS ta upp vissa andra aktiviteter, som angår enbart domarekåren. Det är givet att den strukturförändring som ägt rum inom SACO-förbunden mot större, kanske inte alltid så homogena enheter, gör behovet av en "slagkraftig" domareorganisation angelägnare.
    Den integration av domarekåren, som skett under senare år, är det mest iögonenfallande skälet till en enhetlig organisation. De skilda karriärerna för olika underrätter har upphört och övergångar — även av ordinarie domare — mellan underrätt och hovrätt förekommer allt oftare och i båda riktningarna. Man kan inte längre tala om hovrättsdomarebanan och stadsdomarebanan som skilda karriärvägar. På sista tiden har vi också sett ex-

 

empel på att viss integrering är på väg mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna. De sistnämnda har inordnats under justitiedepartementets ansvarsområde och en för alla domstolar gemensam myndighet, domstolsverket, är snart en realitet. Allt detta har fört olika domarekategorier närmare varann, ökat deras intressegemenskap. En uppdelning av domarna i olika organisationer förefaller härigenom allt mindre motiverad. Tillkomsten av domstolsverket och de förändringar i fråga om organisation, arbetsformer och arbetsmetoder, som står framför oss, synes göra det angeläget att kårens intressen kan diskuteras och tillvaratas inom en enhetlig sammanslutning, representerande alla domare.
    I flertalet länder — så även i de andra nordiska länderna — är domarna gemensamt organiserade i en domareförening. Dessa föreningar omfattar i allmänhet även förvaltningsdomarna. De internationella domarekontakterna är under utveckling och man kan vänta, att denna utveckling kommer att ske i ett accelererat tempo. Det förefaller önskvärt att svenska domare har möjlighet att deltaga i den internationella — särskilt den europeiska — utvecklingen och möta denna med en organisation, som har en likartad konstruktion som de andra ländernas. Att låta fler domare få tillfälle till den stimulans, som de internationella yrkeskontakterna ger, synes också vara eftersträvansvärt i och för sig.
    Andra verksamhetsfält erbjuder sig också för en aktiviserad svensk domareorganisation. Här skall pekas på några områden där ökade insatser kan vara önskvärda.
    Tillvägagångssätt och former vid utnämning och befordran av domare samt domarekårens inflytande på besluten härvidlag är spörsmål, som f. n. tilldrar sig stor uppmärksamhet utomlands, icke minst i Europa. Frågor om domarnas oavhängighet i dessa och andra sammanhang diskuteras livligt. Strävandena på det internationella planet att hävda kårens frihet och oberoende i yrkesutövningen bör vi efter vår förmåga stödja. Även om förhållandena i Sverige härvidlag kan förefalla föga alarmerande, bör saken kanske ägnas ökat intresse också för vårt vidkommande. Diskussioner om domarutnämningar har ju förekommit och en speciell anledning att nu aktualisera frågan om med inflytande i utnämningssammanhang utgör tillkomsten av ett domstolsverk. Vidare bör domarekårens representation i detta verks styrelse bestämmas av kåren själv genom ett organ som allsidigt företräder denna. I detta sammanhang skall inskjutas, att förvaltningsdomarna— om önskemål härom föreligger från deras sida — bör erbjudas ingå i en enhetlig domareorganisation ifall en sådan kommer till stånd.
    Till den som skrivit detta inlägg har i hans egenskap av sekreterare i domareförbundet inte så sällan framförts önskemål om ingripande eller tillrättaläggande, då man funnit att spörsmål, som berört domarekåren, imassmedia behandlats felaktigt, ojuste eller insinuant. Uppenbart är att en viss bevakning i detta avseende skulle vara önskvärd, i första hand för lämnande av korrekta sakuppgifter och korrigerande av missförstånd. F. n. har vi inte någon person som har den samlade kårens uppdrag att göra sådana tillrättalägganden. Det finns skäl att söka avhjälpa denna brist. Initiativet bör utgå från ett för alla svenska domare representativt organ.
    Från flera enskilda domare har pekats på behovet av komplettering, avsedd för domstolsjurister, till den kursverksamhet för efter- och vidareutbildning, som anordnas genom justitiedepartementets och/eller Jurist- och

 

samhällsvetareförbundets försorg. Vad man saknar torde vara mindre tidskrävande och mindre kostsamma kurser, föreläsningar eller dylikt. Även med beaktande av förefintliga studiemöjligheter, inklusive självstudier, synes utrymme för initiativ finnas och det ter sig naturligt att domarnas organisation i dessa hänseenden framför förslag, träffar egna anordningar eller på andra sätt driver på.
    Andra aktiviteter än de nämnda kan ifrågakomma för en enad domareorganisation; här har endast några sådana berörts. De internationella relationerna har nämnts. Men även inom riket bör man självfallet söka vägar att främja olika kollegiala kontakter — en angelägen uppgift eftersom domarekåren är splittrad i så många, ibland rätt små, enheter.
    Det är givet, att underrättsdomarna — liksom andra domarekategorier— kan ha särskilda intressen att tillvarataga, som ej berör övriga domarekolleger. Ehuru den pågående integreringen av domarekarriären gör området för sådana särintressen allt mindre, kan dessa självfallet inte lämnas utan avseende i det här behandlade sammanhanget. Om ett enhetligt domareförbund skapas, kan man säkerligen finna organisationsformer, exempelvis genom sektionsindelning, som väsentligen eliminerar sådana olägenheter.
    Som nämnt ges tingsrättsdomareföreningen i stor utsträckning tillfälle att yttra sig i lagstiftningsfrågor m. m. Det är värdefullt för domarekåren att en domareorganisation har möjlighet att i viktiga frågor göra sin röst hörd. Någon anledning befara, att ej ett sammanslaget domareförbund skulle utnyttjas som remissinstans i minst samma utsträckning som tingsrättsdomareföreningen, finns säkert inte. En fördel synes vara att alla domarekategorier kan bli representerade vid remissbesvarandet. När ett spörsmål speciellt angår en viss domarekategori, kan remissarbetet organiseras med hänsyn därtill.
    Mellan företrädare för styrelserna för tingsrättsdomareföreningen och domareförbundet har sedan sommaren 1970 ägt rum överläggningar om ett samgående. Det skall nu bli intressant att få veta vad man har för uppfattning härom inom en vidare krets. Vi kan väl alla vara ense om att en vitalisering av de speciella domareorganisationerna i dagens situation är eftersträvansvärd.

Lars-Erik Tillinger