Två rättsfall angående s. k. bruksvärdeprövning enligt hyreslagen
Stockholms tingsrätt, som är första domstol i hyrestvister från Stockholms län och som i denna egenskap bl. a. har att pröva klandertalan mot beslut av hyresnämnden för länet, avgjorde genom två domar 12.11.1971 sina första mål om s. k. bruksvärdeprövning av hyra enligt 48 och 55 §§ hyreslagen (numera 12 kap. jordabalken). Tvistefrågorna gällde uteslutande hyresvillkoren, vilket innebar att målen blev definitivt avgjorda genom tingsrättens domar (73 § hyreslagen).
Enligt de bestämmelser i 48 § hyreslagen som reglerar bedömningen av sådana tvistefrågor är hyresgästen skyldig att godta den hyra som hyresvärden fordrar. Om hyresvärdens krav är oskäligt, skall dock hyran i stället utgå med skäligt belopp. Sistnämnda bestämmelse kompletteras i sin tur av en föreskrift som utsäger att fordrad hyra alltid skall anses oskälig, om den väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.
De nu återgivna bestämmelserna, som fått sin plats i första stycket av nyssnämnda lagrum, innebär att fordrad hyra får godtagas bara om den inte väsentligt överstiger hyran för jämförliga lägenheter och dessutom inte är oskälig. En hyresprövning med tillämpning uteslutande av dessa principer torde i allmänhet ge till resultat att hyran bestäms efter marknadsmässiga kriterier. När fråga är om s. k. bristort — varmed avses ort, förvilken Kungl. Maj:t till förekommande av sådan hyresstegring, som inte är godtagbar från samhällssynpunkt, förordnat om tillämpning av hyreslagens bestämmelser om prövning av förstagångshyra — gäller emellertid enligt lagrummets andra stycke särskilda bestämmelser för hyressättningen. Enligt dessa skall vid jämförelseprövning enligt lagrummets första stycke bortses från lägenhet, vars hyra inte är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus. Bestämmelserna i denna del åsyftar att knyta hyrorna i bristort till en avlagen särskilt bestämd nivå och måste med hänsyn till syftet anses tillämpliga vare sig fråga är om lägenheter i äldre hus eller i nyproduktionen. Såsom denna nivå bestämts kan bestämmelserna — i enlighet med sitt syfte— självfallet få till följd att fordrad hyra, ehuru marknadsmässigt betingad, likväl inte skall godtas, nämligen för det fall att den är väsentligt högre än de hyror i jämförelsematerialet som bedöms vara rimliga i förhållande till det i 48 § andra stycket angivna allmänna hyresläget.
Nyssnämnda båda mål gällde hyressättning för bostadslägenheter i bristort. Närmare bestämt avsåg målen hyror för lägenheterna i två hus på Södermalm i Stockholm, båda färdigställda efter 1.1.1969. I det ena fallet (Lampan 15) rörde tvisten dels avtalade förstagångshyror, som begärdes sänkta, dels hyressättningen under förlängningstid fr. o. m. 1.10.1970. I det andra fallet (Uven Större 15) var uteslutande fråga om sänkning av förstagångshyror. Efterföljande redogörelse kommer i huvudsak att begränsas till målet ang. Lampan 15.
De i Lampan 15 avtalade årshyrorna (förstagångshyror) varierade i hu-
vudsak mellan 104 och 113 kr. per kvm ly (kvadratmeter lägenhetsyta). Härtill kom tillägg för bränsle och trappstädning med cirka 8 resp. 2 kr. per kvm ly. Hyresvärden yrkade för tiden efter 1.10.1970 höjning av dessa hyror med omkring 10 procent. Hyresgästerna bestred detta yrkande och yrkade i stället att hyrorna skulle sättas till belopp som motsvarade mellan 95 kr. 50 öre och 100 kr. 50 öre per kvm ly, inklusive ersättning för trappstädning men exklusive ersättning för bränsle. En del hyresgäster yrkade även att förstagångshyrorna skulle sänkas i motsvarande mån.1
Hyresgästerna åberopade vid hyresnämnden till jämförelse bl. a. hyror för drygt 800 lägenheter i hus på Södermalm, som tillhörde allmännyttiga bostadsföretag samt färdigställts 1969 och senare. Hyresvärden åberopade å sin sida hyror för något över 900 lägenheter i privatägda hus i Stockholms innerstad, färdigställda under åren 1968—1970. Drygt 480 av dessa senare lägenheter låg på Södermalm.
Hyresnämnden (hyresrådet von Koch samt hyresnämndsledamöterna Gustafsson och Tullberg; den senare skiljaktig, se nedan) anförde i beslut 5.1.1971 under rubriken Jämförelseprövningen bl. a. följande:
Vad först angår de jämförelsefastigheter som åberopats från andra stadsdelar än Södermalm kan det visserligen ej i och för sig föreligga hinder mot att beakta sådant jämförelsematerial, men detta bör enligt hyresnämnden ske endast om representativt material saknas från den stadsdel, där prövningsfastigheten ligger och i vilken jämförelserna, särskilt i fråga om läge och andra allmänna faktorer, måste bli mera rättvisande. Eftersom ett mycket representativt material från Södermalm föreligger bortser hyresnämnden från de av parterna åberopade fastigheterna i andra stadsdelar.
Efter att ha företagit viss ytterligare gallring i jämförelsematerialet — bl. a. av sådana hyror som bedömdes utgöra enstaka topphyror — yttrade hyresnämnden vidare under samma rubrik.
Till bedömning återstår övriga av parterna åberopade jämförelselägenheter på Södermalm. Jämförelseprövningen skall, enligt vad som framgår av förarbetena, ske i tämligen grova drag. I nu föreliggande fall underlättas jämförelsen av att de berörda husen är nybyggda och av klart enhetlig karaktär i fråga om lägenhetsutformning och allmänna hyresförmåner. Läge och miljöföreter mera betydande avvikelser endast såtillvida att fastigheterna Drakenberg 15 och 16 får anses ha ett lägre bruksvärde än både Lampan 15 och övriga av hyresgästerna åberopade fastigheter på Södermalm.2 I övrigt blir skillnaderna i bruksvärde huvudsakligen av marginell natur och ger utslag endast i särskilda situationer. — — — En annan fråga som uppkommer vid hyresjämförelser är om hyran skall angivas i belopp eller pr kvm lägenhetsyta. Det förstnämnda är att föredraga men den andra metoden får godtagas i detta fall, eftersom parternas utredning lagts upp på så sätt.
Under rubriken Slutsatser av jämförelseprövningen redovisade hyresnämnden i tabellform en sammanställning av de utgående hyrorna för lägenheterna i Lampan 15 med parternas yrkanden och hyrorna för lägenheter som nämnden efter det nyss redovisade urvalet ansåg likvärdiga med lägen-
| | 2 rok | 3 rok | | 4 rok | 5 rok |
|---|
| | 68,7 kvm | 88-90 kvm | 96 kvm | 113,2 kvm | 133,8 kvm |
|---|
| Utgående hyror | 113 | 109-115 | 109-110 | 107-111 | 106-109 |
|---|
| hyresvärdens yrkanden | 124 | 120-126 | 120-121 | 118-122 | 116-120 |
|---|
| hyresgästernas yrkanden | 100 | 99-101 | | 97 | 95-96 |
|---|
| hyresvärdens jämförelser | | 110-135 | | | |
|---|
| d:o tyngdpunkt | | 110-112 | | | |
|---|
| hyresgästernas jämförelser | 98-110 | 96-108 | | 100-102 | 100-102 |
|---|
| d:o tyngdpunkt | 105-110 | 103-107 | | | |
|---|
heterna i Lampan 15 (cirka 400 lägenheter i 8 södermalmshus, åberopade av hyresvärden, samt drygt 600 lägenheter i 3 södermalmshus, åberopade av hyresgästerna). Siffrorna i tabellen avser hyran i kronor per kvm ly; i de fall där ersättning för trappstädning ej ingår i hyran har beloppen höjts med 2 kr. per kvm.
Hyresnämnden anförde härefter:
Jämförelseprövningen visar enligt hyresnämndens mening att den av hyresvärden fordrade hyran väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet kan anses likvärdiga. Avgörande för denna bedömning är dominansen av lägre hyror i de av hyresgästerna åberopade jämförelsefastigheterna. Beaktas bör även att totalhyran, vilken är den väsentliga, blir relativt sett ännu högre i Lampan, eftersom bränslekostnaden där belastar hyresgästerna med cirka 1 : 50/kvm mer än i jämförelsefastigheterna. Bedömningen ändras inte av det förhållandet, att i hyresvärdens jämförelsematerial ingår ett antal trerumslägenheter med medelhyror av omkring 125 kronor/kvm och att därav kan slutas att hyran för andra lägenhetstyper i jämförelsematerialet relativt sett ligger på samma nivå. Hyresvärdens yrkande att avtalen skall förlängas med den av honom fordrade hyran kan därför ej vinna bifall. Hyran skall således bestämmas till skäligt belopp. Hyresgästerna har därvid yrkat lägre hyra än den nu utgående. En viss spännvidd föreligger mellan hyran för lägenheterna i Lampan och de av hyresgästerna åberopade lägenheter, som kan anses likvärdiga enligt vad som uttalats i det föregående. Lagstiftningens förarbeten ger dock uttryck åt att skälighetsprövningen bör tillåta viss tolerans mellan hyror för lägenheter som jämförs. Med hänsyn härtill och då det av hyresvärden åberopade jämförelsematerialet visar en ej obetydlig förekomst av hyror omkring 110 kronor/kvm för trerumslägenheter, anser hyresnämnden att den nu utgående hyran i Lampan är skälig.
Hyresnämnden ogillade alltså såväl hyresvärdens yrkande om högre som hyresgästernas yrkanden om lägre hyror. Beslutet innebar följaktligen att avtalade hyror skulle vara oförändrade samt gälla även för tiden efter 1.10.1970. En ledamot (Tullberg) var skiljaktig och biföll hyresvärdens talan om höjda hyror för den nya avtalsperioden.
Vid tingsrätten åberopade hyresvärden utöver det av honom vid hyresnämnden förebragta jämförelsematerialet hyrorna för 550 lägenheter i hus, som färdigställts 1970—1971 och låg på Södermalm och i Vasastaden. Hyresvärden gjorde gällande, att samtliga åberopade jämförelseobjekt oberoende av om de var belägna på Södermalm eller på annat håll inom tullarna i Stockholm var standard- och lägesmässigt likvärdiga med lägenheterna i Lampan 15 och att alla därför borde beaktas vid jämförelseprövningen. Vi-
dare åberopades att hyrorna i de allmännyttiga företagens södermalmsbestånd efter hyresnämndens avgörande höjts med 5—7 kr. per kvm ly.3 Hyresgästerna, vilka liksom i hyresnämnden åberopade endast hyror för lägenheter i de allmännyttiga företagens hus på Södermalm, gjorde gällande att annat jämförelsematerial än detta inte borde beaktas vid prövningen och att man i varje fall inte borde beakta hyror från andra stadsdelar än Södermalm.
Tingsrätten (chefsrådmannen Landh, rådmännen Gunnel Agvald och Schnell samt t. f. rådmannen Genell; den senare skiljaktig, se nedan) konstaterade i sin dom att ett stort antal södermalmslägenheter ingick i jämförelsematerialet och att det därför ej förelåg direkt anledning att utsträcka jämförelseprövningen till att omfatta även fastigheter inom andra stadsdelar än den i sammanhanget aktuella. Emellertid hade hyresgästerna vid målets handläggning inför tingsrätten vitsordat att de av hyresvärden åberopade, inom andra stadsdelar belägna bostadslägenheterna vad gäller läge och andra på bruksvärdet inverkande allmänna faktorer var likvärdiga med södermalmslägenheterna. Till detta kom att den allmänna bild av hyresspridningen som jämförelsematerialet utvisade inte i nämnvärd mån förändrades av att i materialet ingick lägenheter också från andra stadsdelar än Södermalm. Tingsrätten godtog därför även flertalet av dessa senare lägenheter som jämförelseobjekt.
Sedan ur jämförelsematerialet uteslutits vissa lägenheter med utpräglade topphyror liksom det vid hyresnämndens prövning ej godtagna "allmännyttiga" lägenhetsbeståndet i kvarteret Drakenberg, återstod som väsentligen jämförbara hyrorna för huvudsakligen trerumslägenheter i sammanlagt 31 hus (därav 19 södermalmshus) med ett totalt lägenhetsbestånd av 1 990 (1 443) lägenheter. I likhet med hyresnämnden anmärkte tingsrätten att uppgifter om års- eller månadshyror per lägenhet varit att föredraga framför de av parterna lämnade uppgifterna, som avsåg endast hyra per kvm ly och medelhyra för viss lägenhetstyp. Emellertid bedömde tingsrätten det likväl vara möjligt att med ledning av materialet skaffa sig en någorlunda tillförlitlig bild av marknadsförhållandena.
Hyrorna i nyssnämnda lägenhetsbestånd redovisas i följande tabell.
| hyra per kvm ly (motsvarande års-/månadshyra för läg om 85 kvm) | Antal hus | (därav på södermalm) | antal läg | (därav på södermalm) |
|---|
A. 101-114 (8 585/715-9690/807) | 8 | (7) | 917 | (884) |
|---|
B. 118-129 (10 030/835-10 965/913) | 6 | (4) | 231 | (137) |
|---|
C. 131-139 (11 135/927-11 815/984) | 9 | (4) | 498 | (252) |
|---|
D. 140-149 (11 900/991-12 665/1 055) | 8 | (4) | 344 | (170) |
|---|
| summa | 31 | (19) | 1990 | (1 443) |
|---|
Enligt tingsrätten gav en mera översiktlig bedömning av jämförelsematerialet vid handen att hyrorna för lägenheter, som till sitt bruksvärde var likvärdiga med bostadsbeståndet i Lampan 15, låg på nivåer, vilka förlägenheter om 85 kvm motsvarade ungefärligen följande årshyror inklusive ersättning för trappstädningskostnad men exklusive ersättning för bränslekostnad och — i förekommande fall — ersättning för hushållsström, nämligen 9 100 (grupp A), 10400 (grupp B), 11 300 (grupp C) och 12 200 (grupp D) kronor. Anmärkas bör att gruppen A om sammanlagt 917 lägenheter innefattade samtliga i det godtagna jämförelsematerialet ingående lägenheter i allmännyttiga bostadsföretags hus på Södermalm men därutöver också lägenheter i privatbyggda hus.
Sedan tingsrätten sålunda kartlagt hyresspridningen i jämförelsematerialet och funnit att i stort sett fyra olika hyresnivåer (grupperna A—D) förekom beträffande till bruksvärdet likvärdiga lägenheter, anförde tingsrätten i sin dom följande.
När det härefter gäller att ta ståndpunkt till frågan om vilken hyresnivå som skall tagas till utgångspunkt vid skälighetsprövningen av avtalad och fordrad hyra för lägenheterna i Lampan 15, är att beakta — — — bestämmelsen i 48 § andra stycket hyreslagen. Enligt denna skall vid jämförelseprövningen bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus. Såvitt gäller hyresmarknaden för nyproducerade bostadslägenheter i Stockholm och dess med omgivande förorter gemensamma bostadsförsörjningsområde förhåller det sig otvivelaktigt så att de bostadsföretag — allmännyttiga och andra — som drivs .utan enskilt vinstsyfte, totalt sett dominerar-denna marknad. Företagen intar där en så prisledande ställning att deras hyressättning blivit i stort sett bestämmande för det allmänna hyresläget i orten för lägenheter i nybyggda bostadshus. Det nu sagda innebär att den hyressättning som dessa företag normalt tillämpar i sina nybyggda hus — vilken hyressättning bl. a. måste förutsättas ge utrymme för hänsynstagande till läge och andra på bruksvärdet inverkande faktorer — bör kunna tas som ett direkt uttryck för nämnda allmänna hyresläge. I det förut redovisade jämförelsematerialet finns ett betydande inslag av nya södermalmslägenheter, som tillhör nämnda företags bostadsbestånd och som i likhet med övriga jämförelseobjekt bedömts vara till bruksvärdet likvärdiga med lägenheterna i Lampan 15. Någon omständighet, som tyder på att hyressättningen inom detta bestånd skett efter andra principer än företagen normalt tillämpar, har inte förebragts i målet. Hyran för dessa lägenheter får följaktligen anses ge uttryck för det ortens allmänna hyresläge som enligt 48 § andra stycket hyreslagen skall beaktas vid hyresprövningen. I enlighet med det nu anförda och då de inom grupperna B—D angivna hyrorna inte är rimliga med hänsyn till det sålunda bestämda allmänna hyresläget skall uteslutande inom gruppen A redovisade objekt beaktas vid den aktuella jämförelseprövningen enligt 48 § första stycket hyreslagen. Förstagångshyrorna i Lampan 15 — som vad gäller hyresrelationerna lägenheterna emellan i och för sig ej föranl eder anmärkning — ligger högre än hyran för sistnämnda objekt. Hyresskillnaden kan, när totalhyran inklusive ersättning för trappstädnings- och bränslekostnad tas i betraktande, ej anses obetydlig. Emellertid måste beaktas att den jämförelse mellan skilda lägenheters bruksvärden som bildar utgångspunkt för hyresprövningen endast i grova drag ger uttryck för förefintliga bruksvärdeskillnader. Det är därför inte osannolikt att hyresskillnaden till icke oväsentlig del kan förklaras av faktiskt föreliggande skillnader i bruksvärde. Särskilt med hänsyn till nu angivna förhållanden finner tingsrätten att de avtalade förstagångshyrorna ej kan anses så väsentligt överstiga jämförelsenivån att de av sådan anledning skall betraktas som oskäliga. Från andra synpunkter än den nu anlagda har hyresgästerna ej riktat erinran mot dessa hyror.
Av anförda skäl finner tingsrätten att yrkandena om nedsättning av förstagångshyrorna ej kan vinna bifall. Vad beträffar den av hyresvärden med avseende på förlängningstiden fordrade hyran, vilken ligger på en nivå, närmast jämförbar med hyran för de i gruppen B redovisade lägenheterna, kan däremot icke anses annat än att den väsentligt överstiger hyrorna för de i gruppen A ingående jämförelselägenheterna och därför är att anse som oskälig. Yrkandet om höjning utöver förstagångshyrans nivå kan därför icke bifallas. För förlängningstiden skall alltså hyran bestämmas till skäligt belopp. Av skäl som redovisats i anslutning till tingsrättens prövning av hyresgästernas talan om nedsättning av förstagångshyrorna finner emellertid tingsrätten nu utgående hyror böra anses skäliga. Ej heller hyresgästernas krav på lägre hyra för förlängningsperioden än den nu utgående kan därför vinna bifall.
På dessa skäl fastställde tingsrätten hyresnämndens beslut.
En ledamot (Genell) var skiljaktig och anförde. Såsom tingsrättens majoritet funnit bör jämförelsematerialet först begränsas till de 1 990 lägenheterna i tabellen. Dessa lägenheter får anses likvärdiga enligt bruksvärderegeln med lägenheter av motsvarande storlek i Lampan 15. Härefter skall undersökas om bristortsregeln i 48 § andra stycket hyreslagen leder till ytterligare begränsning av jämförelsematerialet. Denna regel har enligt vad som framgår av lagmotiven tillkommit för att utgöra en spärr mot höga hyror i det äldre lägenhetsbeståndet men gäller tydligen även vid prövning av hyra för lägenhet i nybyggt hus. Motiven till bristortsregeln ger dock föga vägledning för sådan prövning, emedan de endast uppehåller sig vid regelns tillämpning på hyror i äldre hus. Vid prövning av hyra för lägenhet i nybyggt hus med hjälp av jämförelsematerial som endast omfattar lägenheter i nybyggda hus kan lagtextens uttryck, "det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter inybyggda bostadshus", ej åsyfta hyresläget för andra lägenheter än jämförelselägenheterna. Dessa är nämligen så nära "jämförliga" att de "till bruksvärdet är likvärdiga". Läser man orden "det allmänna hyresläget i orten för'' tillsammans med orden "lägenheter i nybyggda bostadshus" utan bestämningen"närmast jämförliga", får de en annan innebörd, överensstämmande med följande motivuttalande (dep.ch. i prop. 1967: 141 s. 189 y) : "Jag föreslår att för bristorterna den aktuella hyran prövas inte bara med hänsyn till jämförliga lägenheters hyra utan även med beaktande av det allmänna hyresläget i orten för lägenheter i nybyggda bostadshus." Detta är dock ej vad lagtexten uttrycker. Att det ej är något mera allmänt än hyresläget för de närmast jämförliga lägenheterna i nybyggda hus som avses, synes även framgå av ett annat uttalande av departementschefen (prop. sid. 190 x), som denne gör i sin beskrivning av bristortsregelns tillämpning, nämligen att jämförelsen med hyran för lägenheter i nybyggda hus bör inriktas på sådana lägenheter som är så likvärdiga som omständigheterna tillåter. I detta mål är de förut nämnda 1 990 i jämförelsematerialet ingående lägenheterna belägna i bostadshus som får anses nybyggda i den mening somavses i 48 § andra stycket hyreslagen. Dessa lägenheter är likvärdiga med lägenheterna i Lampan 15, och det är alltså det allmänna hyresläget för dessa jämförelselägenheter som åsyftas i nämnda stycke. Ett allmänt hyresläge för jämförelselägenheterna kan ej fastställas genom någon form av medeltalsberäkning. Ej heller finns för dessa lägenheter någon närmare bestämbar hyresnivå som kan anses förhärskande. Därför kan något sådant allmänt hyresläge för dem ej urskiljas, att det med ledning därav kan bedömas, om hyran för någon lägenhet i jämförelsematerialet icke är rimlig. Den uppställda frågan, om bristortsregeln leder till begränsning av jämförelsematerialet, måste alltså enligt min mening besvaras nekande. Vad särskilt de allmännyttiga bostadsföretagens hyror beträffar, så förhåller det sig säkerligen i allmänhet så som antagits i motiven (prop. sid. 189), att dessa företag när det gäller nyproduktionen av flerfamiljshus intar och för framtiden kan väntas behålla en ledande ställning och att deras hyror kommer att bli bestämmande för hyresläget. Å andra sidan är det genom utred-
ningen i målet lika tydligt, att dessa företag i nyproduktionen av sådana hus inom Stockholms innerstad f. n. ej alls intar någon ledande ställning. De svarar där för mindre än hälften av marknaden och hyrorna i de andra fastighetsägarnas hus är genomgående högre. Någon prisledande funktion tycks de allmännyttiga företagen åtminstone ej ännu ha på denna del av hyresmarknaden. Det finns därför ej skäl att i målet särskilt beakta dessa företagshyror. På grund av det anförda leder enligt min mening varken bruksvärderegeln ensam eller denna regel tillämpad i förening med bristortsregeln till jämförelse med lägre hyror än hyresnivån för grupp D i den i domen intagna tabellen. Denna nivå ligger åtskilligt högre än de för lägenheterna i Lampan 15 avtalade och för tiden från 1.10.1970 fordrade hyrorna. Avtalade och fordrade hyror är därför icke enligt bruksvärderegeln att anse som oskäliga. De kan ej heller anses oskäliga på annan grund. Hyresgästerna är alltså skyldiga att godta dem.
På dessa skäl ogillade Genell hyresgästernas klandertalan och bestämde med bifall till hyresvärdens yrkande hyrorna för tiden efter 1.10.1970 till fordrade belopp.
Vad beträffar målet ang. Uven Större 15 bör till en början nämnas att de avtalade hyrorna låg omkring nivån 135 kr. per kvm ly, exklusive bränsleersättning. Hyresgästerna yrkade sänkning till 96—103 kr. per kvm. Parterna åberopade i detta mål i stort sett samma jämförelsematerial som i Lampan-målet.
Hyresnämnden (hyresrådet Sederblad och hyresnämndsledamoten Utberg) fann i sina beslutsskäl — efter hänvisning till uttalanden i hyreslagspropositionerna (1968:91 s. 58 och 1967: 141 s. 188—192) — att det av hyresgästerna åberopade jämförelsematerialet omfattade ett representativt urval av lägenheter från allmännyttiga bostadsföretags nyproducerade fastigheter med belägenhet i relativ närhet till Uven Större 15 och med en i stort sett motsvarande standard. Med hänsyn till detta jämförelsematerial fann hyresnämnden de avtalade hyrorna oskäliga, enär de väsentligt översteg hyrorna för lägenheter i åberopade allmännyttiga bostadsföretag, vilka lägenheter nämnden konstaterade vara till bruksvärdet likvärdiga. Hyresnämnden bestämde hyrorna till belopp som med 4—6 kr. per kvm ly översteg vad hyresgästerna yrkat. En ledamot i hyresnämnden (Hemstad) var skiljaktig och ogillade hyresgästernas talan.
Beslutet klandrades av hyresvärden. Vid tingsrätten rådde i allt väsentligt enighet mellan parterna om hyresnivåerna för jämförbara lägenheter. Vidare upplystes att hyrorna för två tredjedelar av lägenhetsbeståndet i nybyggda hus inom storstockholmsregionens ytterområde utanför kommunerna Lidingö, Solna, Stockholm och Sundbyberg låg på nivån 89 ± 7 kr. per kvm ly, d. v. s. med gränsvärden 82—96 kr. per kvm, och att denna bild av det rådande hyresläget förblev i stort sett oförändrad vare sig enbart hyrorna i de allmännyttiga företagens hus eller dessutom även hyrorna i andra hus beaktades.
På skäl som överensstämmer med de i Lampan-målet anförda fann tingsrätten (chefsrådmannen Landh och rådmannen Gunnel Agvald) att hyran för åberopade "allmännyttiga" södermalmslägenheter fick anses ge uttryck för det ortens allmänna hyresläge som enligt 48 § andra stycket hyreslagen skulle beaktas vid jämförelseprövningen samt att åberopade hyror på högre liggande nivåer inte kunde anses rimliga med hänsyn till det sålunda bestämda allmänna hyresläget. På grund härav och då parterna var ense
om att en hyressättning med ledning av hyresnivån för nämnda södermalmslägenheter ledde till det resultat som hyresnämnden kommit till, fastställde tingsrätten hyresnämndens beslut.
Två ledamöter (t. f. rådmännen Genell och Sundström) var skiljaktiga och biföll, med upphävande av hyresnämndens beslut, hyresvärdens klandertalan. Motiveringen var härvid i stort sett samma som dissidenten i Lampan-målet anfört.
Lars Landh