En preliminär studie av våldtäktsfall

 

Till statens rättsläkarstation i Solna har sedan 1960-talet i ökad utsträckning från vederbörande polismyndigheter remitterats fall av påstådd våldtäkt för undersökning av förekommande skador (samt påvisande av spermier), detta då de vid stationen tjänstgörande läkarna genom sitt rutinarbete får stor erfarenhet av skadebedömning och avgivande av utlåtanden om skadors natur och uppkomstsätt.
    Under vartdera av åren 1968—1970 inkom ett 40-tal sådana fall från Stockholm, Södertälje, Norrtälje och Katrineholm. Det största antalet, över 70 fall, kom från själva staden, och inom Storstockholmsområdet kom de flesta från Solna, Handen och Nacka. Detta material, som är under bearbetning, härrör alltså till övervägande del från typiska tätorter med deras speciella förhållanden beträffande befolkning, kommunikationer och nöjesliv, allt omständigheter som i ganska hög grad torde påverka helhetsbilden av personer, händelseförlopp och bedömning.
    Utgångspunkten för undersökningen har varit lagens primära definition av våldtäkt, "våld å henne", eftersom den objektiva iakttagelsen av våldets effekter är den grund, på vilken en rättsmedicinsk bedömning i första hand bygger. "Hot som innebär trängande fara" måste i likhet med "vanmakt eller annat sådant tillstånd" analyseras och bedömas med ledning av parts- eller vittnesuppgifter, stundom efter hörande av psykologisk eller annan expertis, och är följaktligen icke registrerbara eller möjliga att värdera på samma omedelbara sätt som kroppsskador.
    Undersökningsmaterialet består av fall, där vid det första polisförhöret effekter av ett sexuellt övergrepp förelegat eller misstänkts, medan skadefria fall icke medtagits, då de icke kan bli föremål för på undersökningsresultat fotade rättsmedicinska utlåtanden.
    De beskrivna fallen härrör från åren 1967 och 1968, vilket beror på att efterforskning och genomgång av gärningsmännens personakter måste ske, samt att ärendena följts från polisförhör till åklagarens bedömning och vidare till handläggning i under- och överrätt.
    20 av fallen har hittills kunnat bearbetas, och ehuru materialet är litet har jag ansett det lämpligt att framlägga det som en preliminär studie, i vilken uppgifter och även sannolika tendenser beträffande parterna, kontaktsätt, tid och plats för övergreppen, förloppen, skadetiden och den juridiska bedömningen ingår.

 

1. Kvinnorna. 7 var under 20 år, och av dessa hade 3 ej uppnått 15-årsstrecket. 9 hade en ålder mellan 20 och 30 år, och en var 50, en 54 och en 61 år.
    Dominansen för de lägre åldrarna är sålunda tydlig. 2 av de 20 var utländska medborgare.
    2 kvinnor uppgav sig vara gifta och 1 frånskild.

 

2. Tidsintervallet mellan övergrepp och polisanmälan var i 15 fall kortare än ett dygn, och inom tre dygn anmäldes ytterligare 3, medan i ett fall anmälan skedde efter åtta dygn och i det sista först efter fyra veckor.

 

    Orsakerna till dröjsmålet med anmälan synes i det sista fallet ha varit osäkerhet om övergreppet, senare i rådhusrätten såväl som i hovrätten bedömt som våldtäkt, i HD som våldförande, över huvud kunde beivras, samt på språksvårigheter, då den 18-åriga flickan var finsk medborgare. I det andra fallet med sen anmälan, åtta veckor efter händelsen, ville kvinnan, vilken psykolog sedermera ansåg icke ha varit utsatt för våld eller hot — målet nedlades, då brott ej kunde anses styrkt — "ej störa julfriden för föräldrarna", och anmälan kom till stånd efter påtryckningar av modern, vilken misstänkt att dottern blivit gravid genom sin fästman.

 

3. Tidpunkt för övergreppet. De 20 undersökta händelserna ägde rum under tiden december 1967 t. o. m. oktober 1968.

 

Månader	veckodagar	fm	dagtid	kväll—morgon
december	1 Fred.	1
januari	1 Lörd.—sönd.			1
Februari	2 Tisd.			2
Mars	1 Månd.			1
April	1 Lörd.			1
Maj	3 1:a maj 1, fred. — lörd. 1 sönd. 2			4
Juni	0 — —
juli	3 sönd. 1, månd. 1, onsd. 1	1	2
augusti	1 lörd.			1
september	3 sönd. 1, torsd. 1, lörd. 1		1	2
Oktober	3 tisd. 1, onsd. 1, fred. 1

    Materialet är för litet för att medge någon bedömning av månadsfrekvensen. Beträffande veckodagarna finns en markant dominans för veckosluten: om dessa räknas från fredag kväll till måndag morgon, inträffade 10 övergrepp under dessa dagar (+ 1 den l:a maj).
    Ej mindre än 15 av händelserna utspelades på kvällen eller under natten och morgonen, blott 3 på dagen och 2 på förmiddagen. Här är tendensen än mera tydlig.

 

 

4. Kontaktsätt.
a. Föregående bekantskap förelåg i 7 fall. I 1 fanns kontakt mellan kvinnan och en busschaufför, i 2 hade parterna träffats ett par gånger, i 2 var gärningsmannen inneboende hos kvinnan eller i hennes familj, i 1 fall var parterna arbetskamrater, och i 1 fall var gärningsmannen den f. d. maken. Parterna träffades 1 gång i sjuktransportbuss, 1 gång vid bilfärd, 1 gång på tunnelbanan, 1 gång på gatan och 3 gånger i kvinnans bostad.
    b. I övriga fall skedde kontakten enligt följande: 3 gånger i baren till eller på restaurant, 1 på Centralstationen. Vid och i bil träffades parterna vid 3 tillfällen, medan kontakt på gatan eller i park togs 3 gånger.
    Endast vid 3 tillfällen förekom rena överfall.

 

5. Lokal för övergreppet. I de 3 sista fallen utspelades händelserna resp. i ett skogsparti (som överfall), på en föga trafikerad plats, och i en portgång, och i ytterligare 1 ute i ett skogsparti dit den kvinnliga parten lockats.

 

    I 3 fall skedde övergreppet i motorfordon (1 gång i buss, 2 i personbilar).
    Lokalerna var i övriga fall 1 gång ett vindskontor, dit kvinnan frivilligt följt mannen, vid de övriga 12 tillfällena lägenheter. I 8 av dessa fall hade kvinnan följt med till av gärningsmännen disponerade bostäder (1 villa utanför Stockholm, 2 studentbostäder, 1 kontorslägenhet f. ö. hyresrum), medan 4 gånger kvinnans bostad var scenen för händelsen.

 

6. Påverkan på kvinnorna av alkohol eller narkotika förelåg med säkerhet 2 gånger, sannolikt ytterligare 1 gång.

 

7. Gärningsmännen, av vilka sammanlagt 18 kunde höras, var 3 gånger under 20 år, 9 gånger mellan 25 och 30 år, 4 gånger mellan 31 och 40 år, och 2 gånger mellan 41 och 50 år.
    I 6 av fallen var gärningsmännen utländska medborgare och i 1 av dessa utfördes övergreppet av 3 män mot 1 kvinna, i ett annat av 2 män mot 2 kvinnor.
    3 av de 9 utländska gärningsmännen var finländare, 3 jugoslaver och en vardera statslös polack, medborgare i Ghana och portugisisk medborgare.
    Spaningsresultatet var i 3 fall negativt (och i ett återtogs anmälan före spaning).
    Av de uppgivna 18 gärningsmännen hade 11 icke varit tilltalade eller straffade för brott, medan kriminell belastning förelåg i 7 fall enligt följande uppgifter:

1. (Kvinno)-misshandel (+ misstänkt narkotikahantering)

2. Misshandel, bedrägeri

3. (Farlig alkoholist) snatteri, olaga hot m. m.

4. (Alkoholist) bedrägligt beteende, ofredande

5. Misshandel vid flera tillfällen

6. Bilstöld, försök till inbrott m. m.

7. Försök till våldtäkt, stöld, olagligt innehav av narkotika
    Påverkan på männen av alkohol eller narkotika förekom med säkerhet 4 gånger, med sannolikhet ytterligare 2 gånger, och påverkan av alkohol jämte Valium vid ett tillfälle.
    2 av gärningsmännen visade sig vara psykiskt abnorma.

 

8. Förlopp. Versionerna av händelseförloppet skiljer sig givetvis från varandra beroende på om den kvinnliga eller den manliga partens uppgifter läggs till grund. I 16 av de 20 fallen hördes båda parterna medan som nämnts spaningsresultatet var negativt i 3, och återtagande av anmälan skedde i ett tidigt stadium av utredningen i 1.
    a Kvinnornas uppgifter: Samlag ägde rum i 14 fall, av vilka 2 sannolikt genomfördes som coitus vestibularis. I 1 av de övriga 6 fallen avstod mannen till följd av kvinnans motstånd, i 2 företogs avancerad petting (eller om man så vill otuktig beröring), och vid de 3 överfallen söktes kontakt med kvinnans könsorgan.
    I ett enda fall angav kvinnan att enbart hot om våld förelåg. I 4 andra torde något våld överhuvudtaget ej ha förekommit: i det första angav kvinnan blott (viss) överraskning, och i ett inhämtat rättspsykiatriskt ut-

 

låtande angavs att hot eller våld med sannolikhet icke förekommit; det andra rörde en berusad kvinna, som tydligen haft samlag med 3 olika män, som hon frivilligt följt med; i det tredje tog kvinnan tillbaka anmälan med motivering att hon varit kraftigt narkotikapåverkad och (tydligen) ej kunde stå för sina uppgifter; och det fjärde rörde en defloration som skett vid ett sannolikt frivilligt samlag (anmälan hade gjorts av den uppretade fadern). 9 av de 20 kvinnorna uppgav att de blivit utsatta för fysiskt våld, 6 en kombination av fysiskt och psykiskt våld. I 5 av dessa senare fall kunde kroppsskada påvisas.
    b. Männens uppgifter: De utpekade gärningsmännen medgav fysiskt eller kombinerat våld vid blott 3 av övergreppen, nekade blankt 10 gånger, och sade sig ej minnas händelseförloppet 3 gånger.

 

9. Skadebild. I intet av de 15 fall, där skador kunde iakttagas, imponerade dessa som svåra. Bortsett från ett sugmärke i deflorationsfallet fördelade sig skadorna på följande sätt:märken efter slag och grepp 4,

stöt- och skrapmärken eller ettdera 3,

rispor, rodnader (+ sugmärke) 4,

rispor, blåmärken eller endast blåmärken 2,

sårskada jämte troligen stukning 1,

små hudblödningar (efter tryck) 1.
    Med rättsmedicinsk terminologi kan samtliga skador beskrivas som ytliga kroppsskador, och i intet fall erfordrades läkarvård. I och för sig medger detta knappast något omdöme om svårhetsgraden hos det utövade våldet: skyddande kläder, situationen med mannen ofta trängande eller tyngande kvinnan (låsning förekom i 3 fall), handgrepp (som ej behöver avsätta märken) för mun, eventuellt näsa, de ofta små möjligheterna för kvinnan att komma ur situationen (i bädd, bil etc.), samtidigt uttalade hotelser etc., allt medverkar till att summan av tvång blir en helt annan och större än vad som kan utläsas enbart av skadebilden. Det hot som uttalats får snarast betraktas som en tillspetsning av en situation, vilken i och för sig kan innebära en stor påfrestning på kvinnan.
    Att spermier påvisats i 4 fall utsäger endast att fullbordat samlag förekommit, ej något om omständigheterna vid detsamma.

 

10. Den juridiska bedömningen. Som förut nämnts, var spaningsresultatet negativt i 3 fall, och anmälan återkallades i 1. I ytterligare 6 skedde ingen prövning inför rätta, då målen lades ner.
    Av de 10 återstående yrkade åklagaren ansvar för våldtäkt i 7 (i 1 även för misshandel), för våldtäkt alternativt våldförande i 1, för försök till våldtäkt i 1, och för otukt med barn i 1.
    Underrätten bedömde att våldtäkt förelegat endast i 2 fall, våldförande i 5, otukt med barn i 1, samt misshandel respektive olaga tvång i vartdera 1.
    Påföljden blev nästan genomgående fängelsestraff.
    Gärningsmännen fullföljde talan i hovrätten 3 gånger, med begäran om frikännande eller ändring av brottsrubriceringen, och åklagarsidan begärde skärpning av fängelsedomen 2 gånger. 1 ärende behandlades i HD, där gärningsmannen yrkade frikännande, alternativt sluten psykiatrisk vård; HD bestämde om det senare. I övrigt blev påföljden fängelse 7 gånger, sluten psykiatrisk vård 2 gånger och fortsatt vård enligt barnavårdslagen i 1

 

fall. Följaktligen blev slutresultatet fällande domar i samtliga de fall, där åklagaren från början åberopade brottsbalkens bestämmelser.

 

Diskussion, exempel och sammanfattning
20 inom Stockholm som våldtäkt anmälda, av rättsläkare undersökta fall har penetrerats.
    Kvinnorna var 7 gånger under 20 år, 9 under 30. Av dessa hade 3 ej uppnått 15-årsstrecket. 3 var 50 år eller däröver. Det föreligger alltså en betydande dominans för de lägre åldersgrupperna. De flesta var ogifta, blott två var gifta och en frånskild. Endast två hade utländskt medborgarskap. Inom den lägsta åldersgruppen, under 15 år, skedde blott ett samlag, tydligen med flickans vilja, och med en obetydligt äldre yngling. I ett annat fall var samlag med säkerhet åsyftat av den 20-årige, flera gånger för misshandel m. m. straffade gärningsmannen som var spritpåverkad; flickan hade skrubbsår efter ryggläge utomhus men var eljest oskadd, och gärningen bedömdes i rätten som misshandel jämte otukt med barn. Det tredje fallet rörde en 14-årig flicka, som i sällskap med en förut för brott tilltalad yngling fick kontakt med en tablettpåverkad 37-åring och följde med denne till bostaden, där mannen sannolikt sökte få samlag till stånd men hejdades av dels flickan, som bet honom, dels ynglingen, som misshandlade och hotade honom samt tillgrep hans plånbok; mönstret i händelsen, som inte föranledde åtal, stämmer väl med temat lockfågel—rån.
    Vad kvinnorna i den högsta åldersgruppen beträffar, var spaningsresultatet negativt i det fall, där en 61-årig kvinna efter ett överfall utomhus tillfogades smärre skador å de yttre könsorganen genom sannolikt grepp med handen och rivning med nagel. I ett annat fall visade en 54-årig kvinna, som i alkoholpåverkat tillstånd överväldigats av en som farlig alkoholist känd, likaså spritpåverkad 29-åring i dennes bostad, dit hon frivilligt följt med efter kontakt på restaurant, skador efter slag och grepp, och rätten bedömde, att våldförande förelegat. I det sista fallet tilltvingade sig den 47-årige f. d. maken, sedan 10 år känd som farlig alkoholist, efter misshandel med bl. a. käppslag, samlag med den 50-åriga kvinnan; rätten fann uppgifterna om misshandel styrkta genom bl. a. rättsintyget men ogillade yrkandet om ansvar för våldtäkt och beslöt om sluten psykiatriskvård.
    Vid en analys av de omständigheter som förelegat vid de som våldtäkt anmälda händelserna visade det sig att åtminstone 5 av de 20 kvinnorna varit prostituerade eller med fog kunde misstänkas härför, att ytterligare 6 mer eller mindre inbjudit till ett närmande, och ännu 2 synes ha varit direkt villiga till samlag. Blott 4 kvinnor blev överväldigade och 3 överfallna, men i intet av dessa sista tre fall kom samlag till stånd. I en tredjedel av fallen var parterna förut bekanta, och i samtliga övriga skedde kontakten "ute på stan": på restaurant, offentliga platser eller i och vid bilar. 11 av händelserna ägde rum under veckoslut (eller helg), och i 15 fall på kvällen eller natten. Säkra övergrepp skedde utomhus, i en portgång eller i motorfordon, sammanlagt 7 gånger. En mindre än 12 gånger följde kvinnorna frivilligt med männen eller lät dem komma hem till sig. I 8 fall användes av männen disponerade bostäder, i 4 kvinnans bostad, och i 1 ett vindskontor. Kvinnorna torde ha varit påverkade av alkohol eller narkotika 3 gånger, männen sannolikt 7.

 

    Mot bakgrund av dessa förhållanden förefaller det som om de kvinnor som anmälde sig ha blivit utsatta för våldtäkt, i ett betydande antal fall varit yrkesprostituerade eller eljest verkat villiga till samlag, att de ofta varit bekanta med männen eller blivit kontaktade i samband med kvälls-och nattlivet i staden samt mestadels frivilligt följt med männen eller låtit dem komma hem i den egna bostaden.
    Männen, av vilka 18 kunde höras, var endast 2 gånger över 40 år, och 9 hade utländskt medborgarskap. Ej mindre än 7 av de 18 visade en dokumenterad kriminell belastning, bestående i misshandel, stöld och snatteri, bedrägligt förfarande etc., samt narkotikahantering, och i ett fall försök till våldtäkt. 2 visade sig vara psykiskt abnorma.
    Den bakgrund, mot vilken majoriteten av händelserna utspelats, förefaller alltså i det undersökta materialet ha varit stadens kvälls- och nattliv, och de agerande i allmänhet yngre människor, för vilka de snabba kontakterna, den sexuella aktiviteten och påverkan av alkohol samt narkotika ingått som vanliga drag i beteendemönstret. Bakom ett flertal av anmälningarna kan man skymta ekonomiska motiv. Bilden förefaller i dessa avseenden spegla avigsidorna i ett modernt samhälle.
    I ett mindre antal fall igenkänner man däremot de händelseförlopp, vilka straffbestämmelserna rörande våldtäkt och försök härtill, våldförande, misshandel och otukt med barn ger distinkta uttryck för: samlag efter misshandel och hot, ofullbordade samlag trots dessa arter av våld, överfall av sexuell karaktär, angrepp på flickor under 15 år.
    Skador uppkom hos 15 av de 20 kvinnorna, men i intet fall krävdes läkarvård.
    Jämnt hälften av fallen blev föremål för prövning av domstolar, och i samtliga blev domarna fällande.
    Huruvida de fall, som redovisats, ger en riktig bild av realiteterna bakom anmälningarna om våldtäkt, kan ännu ej med säkerhet avgöras, då materialet är för litet. Vissa tendenser synes emellertid vara tydliga, såsom den allmänna bakgrunden, de inblandades ålder, de sätt att knyta kontakter som oftast föreligger, samt den från början sexuellt betonade atmosfär, ur vilken ofta en urladdning sker. Att i undersökningsmaterialet ett antal fall framstår som exempel på vad det allmänna rättsmedvetandet uppfattar som och brottsbalken kodifierar som våldtäktsbrott i vid mening torde vara uppenbart.

Bertil Falconer