498 NotiserFörslag till konsumentköplag. Köplagsutredningen (ordf. prof. Jan Hellner), vars huvuduppgift är att göra en översyn av 1905 års köplag (se SvJT 1967 s. 581), har nyligen lagt fram ett delbetänkande med förslag till lag om konsumentköp (SOU 1972: 28).
    Utredningen konstaterar i betänkandet att konsumenternas rättsskydd på det köprättsliga området uppvisar brister i flera avseenden. Genom att den s. k. formulärrätten i stor utsträckning trätt i stället för köplagens regler har balansen i fråga om parternas rättigheter och skyldigheter förskjutits. De standardiserade köpevillkor som används vid försäljning av varaktiga konsumtionsvaror innebär för det mesta att säljarens rättsliga ställning förstärks i jämförelse med vad som gäller enligt köplagen, medan köparens rättigheter blir kraftigt beskurna. Köplagen reglerar vidare inte vissa för konsumenterna betydelsefulla frågor. Detta gäller bl. a. fall då annan än säljaren utfäst sig att avhjälpa fel i varan, t. ex. när tillverkaren lämnat garanti för viss tid beträffande varan. Rättsläget när på detta sätt två parter — säljaren och tillverkaren — uppträder på säljarsidan är f. n. i flera hänseenden oklart. Motsvarande gäller när köparen kommer i rättsförhållande till tredje man genom att säljaren vid kreditköp anlitar en finansiär som i den ena eller andra formen övertar hans fordran på köpeskillingen. Tydliga regler saknas också för det fallet att köparen förmåtts att köpa varan genom vilseledande uppgifter från säljaren eller annan.
    Ett tillfredsställande skydd för konsumenterna i berörda hänseenden kan enligt utredningens mening inte uppnås genom ändring av köplagen. De regler som behövs föreslås i stället ingå i en särskild lag med tvingande karaktär. Lagen skall slå fast de minimibefogenheter som köparen alltid bör ha mot säljaren eller annan med vilken han träder i rättslig förbindelse på grund av köpet. Lagen avses bli ett civilrättsligt komplement till 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring och 1971 års lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor.
    Konsumentköplagen föreslås bli tillämplig när konsument av näringsidkare köper vara, som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som säljs i näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet. För att täcka bl. a. en så stor del som möjligt av handeln med begagnade bilar föreslås lagen skola gälla också i vissa fall av köp från annan än näringsidkare, dvs. från privatperson, nämligen om köpet förmedlas av näringsidkare som ombud för säljaren.
    Huvuddelen av lagen rör köparens förhållande till säljaren. Regleringen syftar framför allt till att ge köparen rättsligt stöd för att framtvinga riktig prestation från säljarens sida. Vid väsentligt kontraktsbrott av denne skall köparen enligt förslaget kunna frigöra sig från köpet genom hävning. Fullgör säljaren inte sin del av avtalet, skall köparen således inte behöva vara bunden av köpet.
    Lagen anger till en början köparens minimibefogenheter vid dröjsmål på säljarens sida. Har varan inte levererats i rätt tid, får köparen enligt lagen alltid häva köpet, om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom och säljaren trots uppmaning inte levererar varan inom skälig tid. Regeln avser i första hand fall av utebliven leverans. Köparen föreslås också ha rätt att vid dröjsmål innehålla betalningen, tills varan hålls honom till handa.
    Lagen reglerar vidare köparens befogenheter vid fel i varan. Härvid skiljs mellan det fallet att säljaren eller annan för hans räkning, t. ex. tillverkaren, åtagit sig att avhjälpa felet och det fallet att något sådant åtagande inte

 

Notiser 499gjorts. Avhjälps i det förra fallet inte felet inom skälig tid efter det att köparen framställt anspråk på grund av felet eller levereras inte inom samma tid felfri vara i den felaktigas ställe, skall köparen alltid kunna göra avdrag på köpeskillingen, kräva skälig ersättning för avhjälpande av felet eller, om felet är av väsentlig betydelse för honom, häva köpet. Köparen ges också rätt att med viss begränsning innehålla betalningen, tills rättelse sker. Föreligger inte något avhjälpningsåtagande, skall köparen kunna göra avdrag på köpeskillingen eller vid väsentligt fel häva köpet. Har köparen framställt anspråk på grund av felet och erbjuder sig säljaren att rätta detta, skall köparen dock inte kunna göra gällande befogenhet som sagts nu, om rättelsen sker genast och utan kostnad eller väsentlig olägenhet för honom. Han föreslås emellertid ha samma rätt att innehålla betalningen som då avhjälpningsåtagande föreligger.
    Utredningen har inte ansett det vara möjligt att med tvingande regler av generell natur slå fast vilka krav köparen skall äga ställa på varan vid konsumentköp. I två bestämda hänseenden föreslås dock bestämmelser till konsumenternas skydd. Dels ingår i lagen en regel om köparens befogenheter när varan sålts i strid mot sådant förbud att saluhålla vara som meddelats i författning eller av myndighet för att varan skall vara tillfredsställande från hälso- eller säkerhetssynpunkt. Härmed jämställs att varan är så bristfällig att den inte kan användas utan uppenbar fara för köparens eller annans liv eller hälsa. Dels föreslås en regel om köparens ställning när varan sålts "i befintligt skick".
    Förslaget behandlar också frågan om säljarens ansvar för oriktiga uppgifter om varans beskaffenhet och användning. Säljaren föreslås ansvara inte bara för uppgifter som lämnas vid köpetillfället utan också för uppgifter i reklamen beträffande varan, t. ex. i annons eller annat meddelande som är avsett att komma till allmänhetens eller köparens kännedom. Kan den felaktiga uppgiften antas ha inverkat på köpet, skall köparen äga göra gällande befogenhet som enligt förslaget tillkommer honom vid fel i varan. Säljaren medges dock bl. a. viss rättelsemöjlighet. Hans ansvar föreslås omfatta även uppgifter som lämnats av varans tillverkare eller annan, som i tidigare säljled tagit befattning med varan.
    Den del av lagen som rör köparens förhållande till säljaren innehåller också en bevisbörderegel för den händelse varan inte överensstämmer med vad som följer av tidsbestämd garanti beträffande varan samt bestämmelser om skadestånd och reklamation. Köparen föreslås ha rätt att — oberoende av vad parterna avtalat — kräva skadestånd vid fall av grov försummelse på säljarens sida. Vad angår reklamation föreslås att s. k. neutral reklamation skall vara tillräcklig för att köparen skall vara bibehållen vid sina befogenheter. I fall då tredje man för säljarens räkning åtagit sig att avhjälpa fel skall reklamationen kunna ske antingen hos säljaren eller hos den som gjort åtagandet.
    I en följande del av lagen föreslås vissa regler om köparens förhållande till varans tillverkare m. fl. Köparen tillförsäkras bl. a. ett minimiskydd mot friskrivningsklausuler, varigenom varans tillverkare eller annan som för säljarens räkning åtagit sig att avhjälpa fel i varan begränsat sitt skadeståndsansvar för den händelse åtagandet inte fullgörs. Sådan friskrivning skall vara ogiltig, om underlåtenheten beror på grov försummelse. Vidare ges en regel om köparens minimibefogenhet i skadeståndshänseende mot tredje man som läm-

 

500 Notisernat oriktig uppgift om varans beskaffenhet eller användning, t. ex. i en annons eller på en varuförpackning. Skadeståndsplikt föreslås inträda för varans tillverkare eller annan, som i tidigare säljled tagit befattning med varan, om denne uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, som kan antas ha inverkat på köpet.
    Utredningen föreslår slutligen vissa särskilda bestämmelser om kreditköp. Bestämmelserna avser att skydda köparen mot att behöva betala till särskild kreditgivare, även om säljaren inte skulle ha fullgjort sin prestation enligt köpavtalet. Skyddet kommer till uttryck på tre sätt. För det första föreslås en regel om att klausul, varigenom köparen avsäger sig rätt att framställa invändningar på grund av köpet mot den som förvärvat säljarens fordran på köpeskillingen, skall vara ogiltig. För det andra förordas en motsvarande regel om köparens invändningsrätt mot långivare, när köpeskillingen erlagts med belopp som köparen genom säljarens förmedling erhållit som lån av bank eller annan, med vilken säljaren har nära ekonomisk förbindelse. Regeln tar främst sikte på förhållandena vid s. k. låneköp. Slutligen föreslås ett straffsanktionerat förbud för säljaren att av köparen ta emot växelförbindelse eller annan löpande fordringshandling beträffande det som inte erlagts av köpeskillingen i samband med köpet.
    Enligt utredningens mening kräver ett genomförande av förslaget inte några följdändringar i köplagen eller annan lagstiftning. I sammanhanget kan anmärkas att den föreslagna konsumentköplagen inte syftar till någon fullständig reglering av köparens ställning vid konsumentköp. I frågor som inte regleras i lagen skall nuvarande köplag — kompletterad eller ersatt av avtal — ha samma betydelse som hittills. Även inom det område som den tvingande lagen reglerar får denna begränsad räckvidd så till vida som den ger köparen ett minimiskydd men inte lägger hinder i vägen för att tillämpa vad som avtalats eller — när något avtal inte träffats — vad som följer av köplagen eller allmänna rättsgrundsatser, under förutsättning att därigenom bättre befogenheter än enligt den tvingande lagen tillerkänns köparen.


T. H.