Förslag till ändringar i den familjerättsliga lagstiftningen. Familjelagssakkunniga har avgett sitt första betänkande, "Familj och äktenskap I" (SOU 1972: 41). I betänkandet föreslås ändrade regler för äktenskaps ingående och upplösning samt för vårdnaden om barn. Vidare upptar betänkandet ett förslag rörande rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av äktenskapsliknande samlevnad.
    I ett par inledande kapitel — för vilka här inte närmare kan redogöras — diskuterar de sakkunniga familjens funktioner och deras betydelse för familjens sammanhållning, det rättsliga äktenskapets funktioner samt några övergripande frågor, nämligen om lagstiftningens neutralitet till formen för familjebildningen, förhållandet till etiska värderingar, äktenskapets frivillighet och makarnas ekonomiska självständighet och jämlikhet.
    De sakkunnigas förslag till lagändringar innebär i korthet följande.
    Trolovningen föreslås upphöra som rättsligt institut. De trolovade torde oftast vara omedvetna om de rättsverkningar som en brytning av trolovningen f. n. kan medföra. Envar av dem bör utan risk för rättsliga konsekvenser kunna bryta trolovningen oavsett skälet till brytningen.
    I fråga om uppställandet av äktenskapshinder finns det enligt de sakkunnigas mening anledning att vara restriktiv. Samlevnad utan äktenskap godtas socialt. Kan man och kvinna etablera en samlevnad med familjefunktioner bör de också ha möjlighet att göra äktenskapets regelsystem tillämpligt på denna.
    Förslaget upptar ingen ändring av äktenskapsåldern — 18 år — men prövningen av frågan om dispens från hindret föreslås flyttad från länsstyrelsen till barnavårdsnämnden. Kravet på samtycke av giftoman till äktenskap föreslås bibehållet för omyndigförklarads giftermål, för vilket förmyndarens samtycke alltså alltjämt skall krävas. Däremot skall enligt förslaget föräldrarnas samtycke inte längre krävas för underårigs giftermål. De sakkunniga anför att underåriga efter fyllda 18 år redan har en så långtgående rättslig självständighet, att det är möjligt för dem att bilda familj oavsett föräldrarnas inställning. Såvitt avser underåriga under 18 år förutsätts att föräldrarna hörs i dispensärendet och att deras inställning därvid tillmäts stor vikt.
    Hindret för sinnessjuk eller sinnesslö att ingå äktenskap föreslås vidare upphöra. Det för alla gällande kravet på rättslig handlingsförmåga med avseende på den speciella rättshandling som giftermålet innebär skall vara tillfyllest.
    I fråga om släktskapshindren innebär förslaget att det nuvarande dispensabla släktskapshindret för äktenskap mellan ett syskon och det andras avkomling. helt skall upphöra. Äktenskap mellan halvsyskon — de genetiska riskerna för avkomman i en sådan förbindelse kan enligt ett till betänkandet fogat expertutlåtande bedömas vara desamma som för avkomman i en förbindelse mellan ett syskon och det andras avkomling — skall kunna tillåtas efter dispens av Kungl. Maj:t. När det gäller hindret mot äktenskap mellan dem som är i rätt upp- och nedstigande släktskap föreslås ingen ändring. Det nuvarande dispensabla svågerskapshindret föreslås avskaffat.

 

    Rörande hindersprövningen föreslås vissa förenklingar sammanhängande med förutsedda förändringar i fråga om folkbokföringens organisation, teknik och arbetsmetoder.
    När det gäller formen för ingående av äktenskap förordar de sakkunniga ett förfarande som i högre grad än gällande ordning knyter äktenskapets uppkomst till mannens och kvinnans eget handlande och samtidigt innebär ett enhetligt förfarande, nämligen deras anmälan till en företrädare för det allmänna, som är behörig att mottaga sådana anmälningar. Enligt förslaget regleras i lagen bara de led i äktenskapets ingående som har betydelse för det rättsliga äktenskapets giltighet. Anmälan skall sålunda vara gemensam och avse att mannen och kvinnan är ense om äktenskapet. Den skall vidare vara skriftlig och lämnas av mannen och kvinnan personligen till en företrädare för det allmänna. Den nuvarade rättsliga regleringen av kyrklig och borgerlig vigsel skall alltså överges. Vigsel eller annan högtidlig inramning som mannen och kvinnan kan vilja ge sitt giftermål lämnas utanför varje reglering och blir en helt frivillig angelägenhet.
    Enligt förslaget överlämnas det till Kungl. Maj:t att utse mottagare avanmälningar. Det förutsätts att till mottagare kommer att utses — förutom tjänstemän hos folkbokföringsmyndigheterna — personer som kan ge giftermålet en kyrklig eller annan högtidlig inramning för dem som så önskar.
    Det sällan tillämpade institutet återgång föreslås upphävt. De sakkunniga avvisar tanken att vid avskaffandet av återgångsinstitutet utöka grunderna för giftermålets ogiltighet och föreslår i stället att även i de nuvarande återgångsfallen äktenskapsskillnaden skall vara den upplösningsform som skall stå till buds. Denna ordning möjliggörs genom att allmän åklagare enligt förslaget skall kunna föra talan om äktenskapsskillnad i fall då äktenskapet ingåtts i strid mot indispensabelt äktenskapshinder.
    Medlingen i dess nuvarande utformning är enligt de sakkunnigas mening förenad med negativa effekter. I jämförelse härmed erbjuder familjerådgivningen det mest ändamålsenliga institutet för att förebygga förhastade skilsmässor. Familjerådgivningen bör emellerid inte göras obligatorisk i något fall. De sakkunniga konstaterar att familjerådgivningen, som är en frivillig, försöksvis bedriven kommunal eller landstingskommunal uppgift med statsunderstöd, ännu inte blivit så utbyggd att den kan överta medlingsorganisationens uppgifter, även om medlingen blir frivillig. Det föreslås därför att medlingsorganisationen får finnas kvar intill dess frågan om familjerådgivningens ställning som frivillig eller obligatorisk kommunal eller landstingskommunal uppgift blivit avgjord. Den förändringen föreslås dock att alla medlare skall utses av länsstyrelsen.
    Enligt förslaget skall makes vilja till upplösning av äktenskapet alltid respekteras oavsett motivet. Make får således en ovillkorlig rätt till äktenskapsskillnad. Med denna utgångspunkt finns inget behov av att ange särskilda upplösningsgrunder i lagen och upplösningsförfarandet kan också i övrigt förenklas betydligt. De sakkunniga föreslår att det nuvarande förfarandet, när särskild grund för omedelbar äktenskapsskillnad inte åberopas, med dom först på hemskillnad, därpå minst ett års särlevnad och slutligen dom på äktenskapsskillnad avskaffas och ersätts med endast ett institut, äktenskapsskillnad. Sådan skall enligt huvudregeln kunna meddelas omedelbart utan krav på föregående särlevnad. I vissa situationer skall dock äktenskapsskillnaden föregås av en betänketid på sex månader från det upplösningsförfarandet inleddes.

 

    Betänketid, som alltså inte är förenad med krav på särlevnad, skall iakttas, när makarna inte är ense om upplösningen eller när de gemensamt har vårdnaden om barn under 16 år. Betänketid behöver dock inte iakttas om makarna faktiskt lever åtskilda sedan minst tre år, om äktenskapet ingåtts i strid mot ett indispensabelt släktskapshinder eller om tvegifte föreligger. När betänketid skall löpa meddelas dom på äktenskapsskillnad först om endera maken framställer särskilt yrkande därom efter betänketidens utgång. Har sådant yrkande inte framställts senast ett år från det betänketiden började löpa, förfaller den väckta talan.
    Beträffande de ekonomiska följdändringarna kan framhållas att regler som knyter rättsverkningar till ena makens skuld till söndringen i äktenskapet helt utmönstrats samt att principen vid utformandet av det nya upplösningsförfarandet varit att knyta så få rättsverkningar som möjligt till att make väcker talan om äktenskapsskillnad. Egendom som make förvärvar efter det talan väckts skall sålunda vara hans enskilda blott under förutsättning att det döms till äktenskapsskillnad. Vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad föreslås vidare en möjlighet införd att frångå hälftendelning av giftorättsgodset, nämligen när någon ekonomisk gemenskap av betydelse inte uppkommit mellan makarna till följd av att äktenskapet varat kort tid.
    I föräldrabalken föreslås till en början den ändringen att inte heller här skuld till familjeupplösningen skall påverka frågan vem av föräldrarna som vid lika lämplighet skall få vårdnaden om deras barn. Vårdnadsfrågan bör enligt de sakkunnigas mening alltid kunna avgöras med utgångspunkt bara i barnets bästa.
    Vidare föreslås väsentligt vidgade möjligheter för fadern till barn utomäktenskap att få vårdnaden om barnet. Regeln att modern automatiskt blir vårdnadshavare vid barnets födelse bibehålls men på ansökan av fadern skall rätten överföra vårdnaden på honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. I första hand syftar regeln till att vid familjens upplösning jämställa barn utom äktenskap, som levt samman med båda sina föräldrar, med barn i äktenskap. Samboende föräldrar till barn utom äktenskap föreslås dessutom kunna få vårdnaden om barnet gemensamt efter ett anmälningsförfarande. Också förmynderskapet skall i sådant fall utövas gemensamt.
    Det förslag till lag om rätten till hyres- eller bostadsrätt vid upplösning i vissa fall av äktenskapsliknande samlevnad som upptas i betänkandet har till syfte att vid upplösning av sådan samlevnad tillgodose samma intressen som motsvarande lagstiftning för makar. Den part som inte har rätten till den gemensamma bostaden men bäst behöver den skall kunna lösa till sig rätten av andra parten. Lagens tillämplighet är begränsad till upplösning av varaktig samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna, som har eller har haft barn tillsammans. Utanför lagen faller också gemensam bostad i egen fastighet.
    Den föreslagna lösningsrätten skall göras gällande inom tre månader från det samlevnaden hävdes. Kan parterna inte enas om lösningsrätten och den ersättning som skall utgå kan frågan prövas av domstol. Förhållandet mellan den, som övertagit hyresrätt med stöd av lösningsrätt, och hyresvärden regleras i ett samtidigt framlagt förslag till ändring i jordabalkens hyreskapitel.
    De sakkunniga fortsätter sitt arbete med kvarstående uppgifter, i första hand de ekonomiska rättsverkningarna av äktenskap samt vidare vissa arvsrättsliga frågor och frågor om underhåll mellan föräldrar och barn.

L. T.