Y e a r b o o k  o f  t h e  E u r o p e a n  C o n v e n t i o n  o n  H u m a n   R i g h t s / A n n u a i r e  d e  l a  C o n v e n t i o n  e u r o p é e n n e  d e s  D r o i t s  d e  l ' H o m m e. 1968. Vol. 11. Haag 1970. Martinus Nijhoff. XIX+1 116 s. Hfl 171,00.

 

Den elfte årgången av årsboken är den mest omfattande hittills. Det har t. o. m. varit nödvändigt att dela upp den på två volymer.
    Av årgången framgår att 1968 var ett händelserikt år både för kommissionen och för domstolen för de mänskliga rättigheterna. Under året anhängiggjordes inför kommissionen 449 nya mål, vilket är ungefär samma antal som under 1967. Som vanligt avvisades de allra flesta målen på formella grunder eller efter en summarisk sakprövning.
    Bland de mål som kommissionen under 1968 beslöt upptaga till fullständig sakprövning märks i första rummet det s. k. Greklandsmålet, d. v. s. det mål som de skandinaviska länderna och Nederländerna anhängiggjorde mot Grekland och som avsåg kränkningar av en lång rad av artiklarna i konventionen om de mänskliga rättigheterna. Två beslut av kommissionen i detta mål återges i årsboken.
    Kommissionen beslöt också att till sakprövning upptaga två mål som anhängiggjorts av enskilda personer. I dessa mål aktualiserades frågor om konventionsenligheten av långvarig häktning och långvarig procedur i brottmål samt rätten att få vissa frågor prövade av domstol. Kommissionens beslut i dessa mål återges i årsboken liksom vissa av de avvisningsbeslut som under året meddelats av kommissionen. Ett av de senare besluten avsåg ett mot Sverige riktat klagomål rörande radiomonopolet i Sverige och vissa verkningar därav.
    Domstolen avkunnade under 1968 tre viktiga domar. Två av dessa avsåg framför allt frågan om långvarig häktning var förenlig med konventionen. I det ena fallet fann domstolen att någon kränkning av konventionen inte ägt rum (fallet Wemhoff). I det andra fallet var domstolens konklusion den motsatta (fallet Neumeister). Den tredje domen avsåg det s. k. belgiska språkmålet. Domstolen konstaterade där att Belgien i visst hänseende hade brutit mot sina förpliktelser enligt konventionen men underkände påståendena om konventionskränkningar på flera andra punkter.
    Europarådets ministerkommitté — slutinstansen i de av kommissionen sakbehandlade mål som inte går vidare till domstolen — slutbehandlade under året ett mål rörande påstådd fängelsemisshandel. Ministerkommittén accepterade därvid kommissionens uppfattning att konventionen inte överträtts.

H. D-s