Jämkning av skadestånd m. m. Skadeståndskommittén har i november 1971 lämnat ett delbetänkande "Skadestånd III. En allmän regel om jämkning av skadestånd m. m." (SOU 1971 : 83). Där föreslås att en allmän jämkningsregel införs i skadeståndslagen. Nu gäller att den som är ansvarig för en skada skall ersätta hela skadan. Undantag finns endast i några speciella fall där vissa arbetstagare m. fl. kan få nedsättning av skadestånd. Enligt den föreslagna regeln skall skadestånd kunna jämkas om skadeståndsskyldigheten finnes oskäligt betungande med hänsyn till parternas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Det avgörande för om nedsättning skall äga rum eller inte är skadeståndets betydelse för den skadeståndsskyldiges ekonomi. I dagens samhälle är skaderiskerna betydande, och ett skadeståndskrav kan lätt bli ekonomiskt ödeläggande. Om skadeståndet täcks av ansvarsförsäkring skall jämkning inte ske, inte heller om den skadeståndsskyldige är s. k. självförsäkrare.
Kommittén föreslår också en ändrad tillämpning av de allmänna reglerna om jämkning av skadestånd på grund av den skadelidandes medvållande. En nedsättning av skadeståndet bör inte gå så långt att den framstår som obillig mot den skadelidande. Kommittén tänker sig därför att man — förutom graden av skuld på ömse sidor — skall kunna beakta parternas ekonomiska förhållanden vid prövningen av om medvållande skall föranleda jämkning. Den föreslagna tillämpningen torde få praktisk betydelse särskilt i tre fall: när arbetstagare har skadats genom olycksfall i arbetet, när fotgängare och cyklis-