1968 års brottmålsutredning (borgmästaren Yngve Kristensson) har lagt fram ett nytt betänkande, Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk (SOU 1973: 13).
    Betänkandet följer de allmänna kriminalpolitiska riktlinjer som utredningen tidigare dragit upp (se SOU 1971: 10). Förslagen syftar till att begränsa det straffbara området i fråga om sådana överträdelser som är att bedöma som ringa med hänsyn bl. a. till skadans värde. Därigenom och genom vidgat utrymme för åtalsrestriktioner kan rättsvårdens resurser i högre grad inriktas på den allvarliga kriminaliteten. En viktig uppgift blir att anvisa andra åtgärder än straff som är tillräckligt effektiva och rättssäkra. Den allmänt brottsförebyggande verksamheten prioriteras och utredningen understryker vikten av att dess förslag om inrättande av ett centralt brottsförebyggande råd nu kan förverkligas.
    Med snyltningsbrott avses sådana överträdelser som hänförs till straffstadgandet i 9 kap. 2 § andra stycket BrB. Utredningens huvudförslag innebär att detta stadgande upphävs och att straffbarheten begränsas till sådana fall där gärningen täcks av rekvisiten för bedrägeri eller utgör automatmissbruk. Enbart underlåtenheten att betala skall alltså inte utgöra brott, såvida inte betalningsunderlåtenheten förbinds med ett vilseledande om betalningsförmåga eller betalningsvilja. Denna förutsättning föreligger som regel vid de hotell-, restaurang- och taxisnyltningar som i dag blir lagförda. Till stor del rör det sig om ringa bedrägerier (närmare 90 procent av restaurangsnyltningarna avser lägre belopp än 100 kronor, 75 procent av taxisnyltningarna lägre belopp än 20 kronor). Utredningen räknar med avsevärt utrymme för åtalsrestriktioner i dessa fall.
    Alternativt föreslår utredningen införandet av en särskild snyltningsbestämmelse i 9 kap. BrB. Dess tillämpningsområde inskränks och preciseras jämfört med nuvarande stadgande som till sin räckvidd är oklart. Straffsatsen bestäms till enbart böter. Därmed ges möjlighet för polisen att meddela rapporteftergift, då brottet bedöms vara obetydligt, och åklagaren får ökade möjligheter att underlåta åtal.
    Båda förslagen innebär att den numera av många trafikföretag tillämpade ordningen att ta ut s. k. kontrollavgift vid "tjuvåkning" regleras i en särskild kungörelse. Länsstyrelsen skall ge tillstånd efter särskild prövning och vara tillsynsmyndighet. Det förutsätts att uttagande av kontrollavgift som regel skall ersätta det straffrättsliga ingripandet.
    Utredningen föreslår också att automatmissbruk (otillåtet manipulerande med varu- eller prestationsautomat för att få den att fungera) bryts ut ur snyltningsbestämmelsen och bildar ett särskilt brott i brottsbalkens stöldkapitel, där detta rätteligen hör hemma. Straffsatsen bestäms till böter eller vid grovt automatmissbruk fängelse i högst två år.
    Den som lämnar oriktiga uppgifter eller förtiger uppgifter av betydelse för rätten att uppbära sjukpenning gör sig skyldig till sjukförsäkringsmissbruk.

F. n. straffbeläggs detta huvudsakligen som bedrägeri eller osann/vårdslös försäkran. I de flesta fallen avser brottet låga belopp (drygt hälften av de avdömda fallen har gällt värden under 100 kronor). Påföljden blir i stor utsträckning villkorlig dom och böter. Utredningen föreslår att försäkringskassorna skall ges möjlighet att sätta in egna sanktioner mot sjukförsäkringsmissbruk.
    Är den försäkrades förfarande ursäktligt skall försäkringskassan kunna tillrättalägga saken utan annat ingripande än att kräva tillbaka vad som felaktigt utbetalats. I annat fall skall kassan meddela den försäkrade en erinran eller — om saken inte är obetydlig — påföra denne en särskild avgift. Avgiften beräknas till 50 procent av det obehörigen uppburna beloppet, dock lägst 50 kronor och högst 500 kronor. Är sjukförsäkringsmissbruket att bedöma som bedrägeri som inte är ringa (värdet överstiger ca 200 kronor) skall saken normalt lagföras i vanlig ordning.
    Som en följd av utredningens reformförslag skall ansvar inte behöva utkrävas särskilt för osann eller vårdslös försäkran. Denna kriminalisering upphör genom att uttrycket "på heder och samvete" avlägsnas från gällande formulär avseende försäkran för sjukpenning.
 

E. A.