Förslag till utsökningsbalk; betänkande av lagberedningen. Under sitt arbete på en allmän revision av utsökningsrätten har lagberedningen tidigare avlämnat ett flertal delbetänkanden. På grundval av dessa förslag har genomförts en rad genomgripande reformer. Lagberedningen har nu i betänkandet Utsökningsbalk, Utsökningsrätt XII (SOU 1973:22) lagt fram förslag till en utsökningsbalk.1
    Det är inte utan vidare givet vad som bör regleras i en ny utsökningsbalk (UB). Till utsökningsrätten hör i första hand verkställighet av domar och beslut eller andra exekutionstitlar samt olika former av handräckning. Beredningen har övervägt huruvida konkursrätten bör sammanföras med den egentliga utsökningsrätten men har inte ansett att något är att vinna vare sig med att i sin helhet sammanföra så olika förfaranden som utsökning i egentlig mening och konkursförfarandet eller med att ur konkurslagen bryta ut något eller några avsnitt. Även förmånsrättsordningen, som berör både utsökningsrätt och konkursrätt, har ansetts böra hållas utanför UB. Lagsökning och betalningsföreläggande har behandlats av beredningen i ett tidigare delbetänkande och är f. n. föremål för utredning inom justitiedepartementet. Även om mål om betalningsföreläggande, såsom föreslagits, förs över till kronofogdemyndighet (krfm), har bestämmelser därom synts kunna utan någon praktisk olägenhet kvarstå i en särskild lag. Den pågående utredningen har f. ö. inte kunnat föregripas. Beredningen har sålunda ansett, att en ny UB bör begränsas till den egentliga utsökningsrätten.
    Genom de delbetänkanden som beredningen tidigare avlämnat har en väsentlig del av arbetet på en ny UB blivit utförd. Beredningen har inte på nytt genomgående övervägt de nya regler som tillkommit på grundval av beredningens successiva förslag utan har i allmänhet infört dem i UB utanändring, frånsett de jämkningar som påkallats av organisatoriska nyheter och av att bestämmelserna införs i en större enhet.
    Före en närmare redogörelse för de viktigaste nyheterna i förslaget kan nämnas följande om dispositionen av den föreslagna balken. UB består av 19 kapitel. 1 och 2 kap. rör exekutionsväsendet i allmänhet och upptar vissa för balken gemensamma föreskrifter. Härefter behandlas exekutionsformen verkställighet i 3—16 kap. Denna avdelning inleds av bestämmelser om exekutionstitlar i 3 kap., vilka regler är gemensamma för all verkställighet. I 4 kap. regleras införsel, medan utmätning inkl. försäljning och köpeskillingsfördelning m. m. behandlas i 5—15 kap. Härvid har bestämmelser om den inledande åtgärden (utmätning) upptagits i 5 kap., varefter bestämmelser om undantag från utmätning och om säkerställande av utmätning ges i 6 och

 

1 Vid utarbetandet av betänkandet har lagberedningen utgjorts av ordföranden f. d. justitierådet Gösta Walin, ledamoten hovrättsassessorn Torkel Gregow och sekreteraren hovrättsassessorn Peter Löfmarck. I arbetet har såsom särskilt tillkallade sakkunniga medverkat kronofogden Nils Frykholm, numera justitierådet Henrik Hessler, kronodirektören Ragnar Jungkvist, direktören Pontus Modigh och numera justitierådet Lars Welamson. Även kronofogden Olof Beck-Friis har medverkat i det tidigare skedet.

744 Notiser7 kap. I 8 kap. regleras utmätning av avlöning o. d. Därpå följer regler om försäljning av utmätt egendom i 9—13 kap. Av dessa innehåller 9 kap. vissa gemensamma föreskrifter, medan 10 kap. handlar om försäljning av utmätt lös egendom i allmänhet och indrivning av utmätt fordran m. m. och 11—13 kap. om försäljning av specialobjekten registrerat skepp, registrerat luftfartyg m. m. resp. fast egendom. I 14 kap. ges bestämmelser om redovisning och fördelning av medel som influtit i anledning av utmätning och i 15 kap. om rättsverkningarna av exekutiv försäljning. Verkställighet av annan förpliktelse än betalningsskyldighet regleras i 16 kap. I 17 kap. finns bestämmelser om handräckning. De avslutande 18 och 19 kap. är gemensamma för verkställighet och handräckning. Där ges bestämmelser om kostnader i exekutivt ärende resp. om förfarandet hos krfm och om klagan till högre instans.
    En grundläggande fråga gäller organisationen inom exekutionsväsendet. Flertalet exekutiva ärenden handläggs f. n. i första instans av krfm i egenskap av utmätningsman. Klagan mot krfms beslut förs hos överexekutor (ÖE) och från ÖE fullföljs talan till hovrätten och därifrån till högsta domstolen. Vissa ärenden av särskilt kvalificerad beskaffenhet skall prövas direkt av ÖE. Detta gäller bl. a. handräckning. Vidare ankommer försäljning av utmätt fast egendom och vissa andra specialobjekt på ÖE. Tidigare har diskuterats om inte exekutiva ärenden borde redan i första instans anförtros domstolarna. Beredningen har utgått från att exekutionen skall i enlighet med 1964 års reform rörande exekutionsväsendet i första hand ligga hos krfm. Beredningen har ansett angeläget, att antalet instanser nedbringas och att vissa ärenden inte skall under ärendets gång behöva flyttas från en exekutiv myndighet till en annan. Det har synts naturligt och ändamålsenligt, att krfm görs till det organ som på exekutionssidan får motsvara allmän underrätt. Detta förutsätter bl. a. att kvalificerad arbetskraft finns att tillgå hos krfm. Efter den minskring av antalet krfdistrikt varom statsmakterna fattat principbeslut 1972 torde detta krav kunna uppfyllas. Beredningen föreslår sålunda, att ÖE avskaffas och att ärenden som f. n. handläggs av ÖE som första instans anförtros krfm. Handräckningsärenden intar en särställning, eftersom frågor om handräckning också kan prövas av domstol i samband med aktuellt mål. Man kunde därför tänka sig att låta domstol bli ensam behörig att i första instans ta upp sådana ärenden. Beredningen har emellertid stannat för att möjligheten att vända sig till exekutiv myndighet bör behållas.
    Om ÖE avskaffas, kunde man tänka sig att klagan över krfms beslut skulle föras hos tingsrätt eller annan domstol som dömer i första instans. Beredningen har dock avvisat en sådan ordning och ansett att valet av överinstans bör stå mellan hovrätt och en särskild överinstans för exekutiva ärenden för hela riket. Tillräckliga skäl har inte ansetts föreligga för en så genomgripande omläggning som att ersätta prövningen i hovrätt och högsta domstolen med prövning i en särskild central instans. En farhåga, om exekutiva ärenden skall fullföljas från krfm till hovrätt, är att det kan leda till en besvärande arbetsbelastning för hovrätterna. Den sållning som hittills skett hos ÖE har emellertid ansetts kunna åstadkommas genom att möjligheten till självrättelse vidgas. Bl. a. bör rättelse kunna vidtas vid den rutinmässiga granskning av underordnades tillämpning som överordnade befattningshavare förutsätts utföra samt när besvär anförts.
    I fråga om de exekutiva ärendena föreslås, som tidigare nämnts, att UB skall reglera exekutionsformerna verkställighet och handräckning. Utsök-

Notiser 745ningslagen (UL) är direkt tillämplig i huvudsak endast på det civilrättsliga området. På grund av föreskrifter i andra författningar skall emellertid ULs bestämmelser, särskilt de som gäller utmätning, med vissa förbehåll tillämpas även i andra fall, bl. a. i fråga om verkställighet av dom i brottmål och vid indrivning av skatter och allmänna avgifter. Beredningen föreslår, att UB skall vara direkt tillämplig på all verkställighet som rör betalningsskyldighet eller annan förpliktelse att prestera eller underlåta något. Detta gäller vare sig förpliktelsen fastställts av domstol, av förvaltningsmyndighet eller i annan ordning, förutsatt att beslutet överhuvud är exigibelt. Även beträffande handräckning som rör lös eller fast egendom är UB avsedd att i princip tillämpas generellt. I den mån särskilda bestämmelser om verkställighet eller handräckning finns i andra författningar skall de dock tillämpas. Vidare föreslås att Kungl. Maj:t bemyndigas att i fråga om s. k. allmänna mål meddela föreskrifter som avviker från UB. — Verkställighet eller handräckning som rör barn handlades tidigare enligt UL. Efter förslag av beredningen upptogs dessa ärenden 1967 till särskild reglering i 21 kap. föräldrabalken. UB skall inte vara tillämplig på sådana ärenden.
    Förslagets bestämmelser om införsel motsvarar utan väsentligare ändringar 1968 års införsellag. En nyhet är att uttryckliga regler meddelas om redovisning och fördelning av medel som influtit genom införsel. Även de 1968 tillkomna bestämmelserna i UL om utmätning i lön och liknande förmåner har upptagits i huvudsak oförändrade.
    År 1963 gjordes rörande förfarandet vid utmätning flera ändringar i UL, vilka synes ha slagit väl ut. Beredningen föreslår nu åtskilliga nya bestämmelser för att förfarandet skall bli tidsenligt. Därvid har bl. a. uppmärksammats frågan i vad mån gäldenären skall vara skyldig medverka i utmätningsärende. Beredningen föreslår, att en regel införs om upplysningsplikt för gäldenären samt att gäldenären skall kunna åläggas att inställa sig till förhör och att under straffansvar bekräfta sina uppgifter. Den särskilda lagen om utmätningsed, enligt vilken gäldenär efter misslyckat utmätningsförsök kan åläggas att hos konkursdomaren beediga förteckning över sina tillgångar, anses kunna avskaffas. Beredningen förordar också att förhör med gäldenären får i viss utsträckning ersätta de rutinmässiga hembesöken i gäldenärens bostad. — Utmätning får inte kränka tredje mans rätt. Sedan gammalt finns beträffande visst slags lös egendom bestämmelser om presumtion av gäldenärens äganderätt och om föreläggande för tredje man som gör anspråk på egendomen att väcka talan vid domstol. I fråga om fast egendom har likartade föreskrifter nyligen införts. Beredningen föreslår nu en mera utförlig och delvis ny reglering av förhållandet till tredje man. Det anges sålunda en rad fall då gäldenären på grund av besittning eller registrering får presumeras vara ägare till lös eller fast egendom. Beträffande utmätning hos gäldenär som sammanbor med make eller annan föreslås, att de samboende skall presumeras vara samägare till lös egendom som är i deras gemensamma besittning. När det inte är möjligt att grunda en presumtion på något yttre faktum, skall egendomen under vissa förutsättningar kunna utmätas med förbehåll för tredje mans rätt. Föreläggande att väcka talan vid äventyr av rättens förlust skall utan undantag kunna meddelas beträffande såväl lös som fast egendom. När utmätning skett med förbehåll för tredje mans rätt, skall föreläggande riktas till utmätningssökanden. — I förslaget upptas möjlighet till återvinning i samband med utmätningsförsök. Konkurslagens återvinnings-

746 Notiserbestämmelser skall ha motsvarande tillämpning. Innebörden av förslaget är, att den egendom som kan återvinnas får tas i mät. — UL innehåller inte några allmänna bestämmelser om verkan av utmätning. Beredningen föreslår bestämmelser som avser att överlag reglera de inskränkningar som beslut om utmätning medför i gäldenärens förfoganderätt. Därvid har också uppmärksammats, att krfm kan behöva handla i gäldenärens ställe och tillvarata dennes rätt, t. ex. efter utmätning av fordran eller genom begäran att boutredningsman förordnas i dödsbo. Beträffande förmånsrätt på grund av utmätning av lös egendom föreslås som huvudregel, att förmånsrätten skall inträda i och med utmätningsbeslutet. Av förslaget följer emellertid, att åtskilliga slag av lös egendom inte får utmätas utan att egendomen är tillgänglig för säkerställande. I fråga om fast egendom samt här i riket registrerat skepp eller luftfartyg m. m. har förmånsrättens inträde knutits till utmätningens antecknande hos inskrivningsmyndigheten. Krfms befogenhet att själv rätta felaktig utmätning föreslås bli vidgad.
    F. n. gäller, att om domstol har fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, skall egendomen anses utmätt. Frågan om en ordning med automatisk utmätningsverkan borde behållas behandlades i samband med 1971 års lagstiftning om exekution i fast egendom. Beredningen har nu på nytt tagit upp frågan till förutsättningslös prövning. Beredningen har eftersträvat en mera konsekvent lösning och har stanna tför att betalningsfastställelse i fast egendom även framdeles bör medföra utmätningsverkan men att regeln bör vidgas till att gälla även betalningsfastställelse i registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg.
    Förslagets regler om beneficium och andra undantag från utmätning överensstämmer i huvudsak med de bestämmelser i samma ämne som infördes 1968. Beträffande skadestånd föreslås en viss utvidgning av utmätningsfriheten. Bestämmelserna om säkerställande av utmätning är delvis nya.
    Det exekutiva förfarandet kan lätt medföra att utmätt egendom säljs till underpris. På förslag av beredningen har tidigare införts bestämmelser bl. a. om befogenhet för förrättningsmannen att avvisa bud som är för lågt. I samma syfte föreslås nu bl. a. bestämmelser om förfarandet efter utmätning av egendom som innehas under äganderättsförbehåll. Vidare föreslås, att utmätning av andel i viss egendom skall kunna leda till försäljning av hela egendomen. Beträffande fast egendom infördes sådan möjlighet häromåret. Bestämmelsen anses motiverad främst med tanke på makar och andra samboende. Den del av influtna medel som belöper på andel som inte tillhörde gäldenären skall givetvis inte kunna tas i anspråk av utmätningssökanden. — Beträffande tillgodogörandet av utmätt fordran är angeläget, att denna inte säljs utan såvitt möjligt drivs in i ärendet. Förslaget går längre än UL och ger bl. a. möjlighet att förelägga utmätningssökanden att väcka talan om sekundogäldenärens betalningsskyldighet, både då tvist råder om fordringens bestånd och då sekundogäldenären underlåter att betala av annat skäl. Även beträffande tvistig rättighet skall föreläggande kunna meddelas.
    I fråga om exekutiv försäljning av fast egendom, registrerat skepp och registrerat luftfartyg inkl. intecknade reservdelar överensstämmer förslaget i allt väsentligt med 1971 års lagar om exekutiv försäljning av fast egendom och av luftfartyg m. m. resp. med det förslag till lag om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m. som remitterats till lagrådet den 26 april 1972,

Notiser 747frånsett att försäljningen skall ankomma på krfm i stället för ÖE.
    Beträffande redovisning och fördelning av influtna medel motsvarar förslaget till stor del vad som numera gäller resp. föreslagits i nyssnämnda lagrådsremiss men innehåller även en del nyheter.
    En principiellt viktig fråga är vilken verkan som försäljning av utmätt egendom skall ha på tredje mans rätt när försäljningen sker utan något särskilt förbehåll. Frågan är f. n. i viss mån omstridd. Beredningen har inte ansett det möjligt att föreslå, att köparen genomgående skall vara skyddad. Tredje man som underlåtit att efterkomma föreläggande att väcka talan går emellertid enligt förslaget förlustig den rätt som han eventuellt har. I övrigt är principen i förslaget att exekutiv försäljning inte ger köparen bättre rätt än frivillig försäljning. Enligt allmänna regler är lös egendom i vidsträckt omfattning föremål för godtrosförvärv, och detta skall enligt förslaget även gälla efter exekutiv försäljning. I fråga om fast egendom och registrerat skepp föreslås, i enlighet med vad som upptagits i nyssnämnda lagrådsremiss, ett mera långtgående skydd för köparen. Förslaget innehåller vidare regler bl. a. om ersättningsskyldighet för gäldenären och ondtroende borgenär, när exekutiv försäljning medför att tredje mans rätt till egendomen går förlorad eller när egendomen frångår köparen.
    I förslaget regleras även annan verkställighet än sådan som avser betalningsskyldighet. Det kan t. ex. vara fråga om förpliktelse att utge viss lös egendom eller att avflytta från fastighet. Beredningen föreslår en del föreskrifter om förfarandet. Bl. a. anges vilka alternativ som skall stå till buds för att genomföra verkställigheten. Krfm föreslås få befogenhet att vid behov anskaffa transportmedel, hyra utrymmen för förvaring och vidta andra åtgärder som föranleds av verkställigheten samt teckna försäkring. Det är bl. a. svårigheter vid avhysning som ansetts motivera sådan befogenhet. Den nuvarande möjligheten att ge anstånd vid avhysning föreslås bli något vidgad. Beredningen föreslår även bestämmelser i frågan om dom och andra avgöranden på avhysning får verkställas även mot tredje man som hindrar sökanden att utöva sin rätt.
    Som förut nämnts innehåller förslaget även regler om handräckning. I fråga om de s. k. säkerhetsåtgärderna har beredningen ansett att reseförbud inte längre bör få användas för att säkerställa fordringsanspråk och har därför inte upptagit regler om detta institut. Vidare föreslås att kvarstad och skingringsförbud slås samman till ett gemensamt institut, benämnt kvarstad. De åtgärder som kvarstadens genomförande förutsätter skall emellertid i viss utsträckning kunna anpassas efter det praktiska behovet. Bestämmelser föreslås som preciserar rättsverkningarna av kvarstad och det förordas, att kvarstad på inteckningsbar egendom skall antecknas hos inskrivningsmyndigheten och medföra inteckningsförbud. Beredningen har närmare övervägt om kvarstad för fordran bör medföra förmånsrätt och stannat för att under vissa förutsättningar ge den som vunnit kvarstad sådan rätt, om den kvarstadsbelagda egendomen blir utmätt för annan fordran. Kvarstad för fordran skall också i viss utsträckning utgöra hinder mot att egendomen blir utmätt eller belagd med kvarstad för annan fordran. Handräckning kan även meddelas för avhysning av hyresgäst m. fl. eller med anledning av besittningsintrång e. l. Den ålderdomliga bestämmelsen i 191 § UL har i praxis fått en avsevärt vidare tillämpning än som torde ha avsetts vid bestämmelsens tillkomst. Beredningen har ansett, att det finns ett tydligt behov att i klara fall

748 Notiserfå saken prövad i enkla och billiga former, och föreslår att den utveckling som ägt rum i praxis lagfästs. Principen är, att krfm skall kunna ingripa när saken är uppenbar och föregående prövning av domstol därför inte behövlig.
    Frågan om kostnader vid verkställighet eller handräckning har fått en ingående reglering, som innehåller flera nyheter. Förslaget gör skillnad mellan förrättningskostnader, d. v. s. avgifter till staten, och parts egna kostnader. Bl. a. föreslås, att sökanden skall kunna få ersättning av svaranden för arbete och kostnader som hänför sig till ansökningens upprättande och bevakning av hans rätt i ärendet. Som förutsättning härför skall i allmänhet gälla, att svaranden har i god tid förut anmanats att fullgöra sin skyldighet. Förrättningskostnad för ett misslyckat verkställighets- eller handräckningsförsök föreslås kunna tas ut i ett senare ärende.
    F. n. är inte själva förfarandet i exekutiva ärenden närmare reglerat i UL. Beredningen föreslår åtskilliga bestämmelser därom, bl. a. om parts ansökan, laga förfall, förhör, tvångsmedel, krfms beslut och om prövningen av tvist som ankommer på krfm. Enligt förslaget skall krfm — frånsett införselärenden — vid behov kunna utsätta förhör med parterna och ha vissa tvångsmedel för att framtvinga inställelse. Förhör skall i viss utsträckning kunna hållas även med annan än part. Krfm föreslås få befogenhet att förelägga vite även i en hel del andra fall. Rätten att använda våld för genomförande av förrättning har också behandlats. Bestämmelserna därom har dock på grund av sakens beskaffenhet måst bli allmänt hållna. Fullföljdsförfarandet inkl. användande av särskilda rättsmedel regleras relativt utförligt.
    Det är förutsatt, att UB skall i åtskilliga hänseenden kompletteras med föreskrifter, som utfärdas av Kungl. Maj:t i administrativ ordning.
    Den föreslagna UB skall ersätta bl. a. UL, införsellagen, lagen om exekutiv försäljning av fast egendom, lagen om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. och den väntade lagen om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m. En ny UB föranleder, förutom övergångsbestämmelser, även följdändringar i åtskilliga andra författningar, bl. a. i rättegångsbalken, jordabalken och lagen om avbetalningsköp. Betänkandet innehåller ej förslag till övergångsbestämmelser eller följdändringar, men en del synpunkter ges på dessa problem. Beredningen arbetar f. n. med dessa frågor och meningen är att arbetet därpå skall redovisas i ett särskilt betänkande som kan beräknas bli avgivet under 1974.
 

T. G.