Betänkande om inkassoverksamhet. Kreditupplysningsutredningen (ordf. landshövdingen Erik Westerlind) avgav i september 1973 betänkandet God inkassosed (SOU 1973: 39). Betänkandet innehåller förslag till inkassolag. Lagen reglerar hur och i vilka former inkassoföretag skall driva sin verksamhet. Förslaget syftar till att skapa rättsskydd för gäldenärer.
    Yrkesmässig inkassoverksamhet får enligt förslaget drivas endast av den som fått tillstånd av Kungl. Maj:t (koncession). Tillstånd får bara meddelas aktiebolag med ett aktiekapital av lägst 50 000 kronor. Aktiebolag som fått tillstånd får inte kombinera sin inkassoverksamhet med annan verksamhet.
    Inkassoföretag skall enligt förslaget stå under tillsyn av en nämnd, kreditupplysnings- och inkassonämnden. Förslaget anknyter i denna del till utredningens delbetänkande om kreditupplysning (SOU 1972:79). Nämnden skall bl. a. ha till uppgift att ta emot och behandla klagomål från allmänheten. Om ett inkassoföretag missköter sin verksamhet kan nämnden anmäla detta till Kungl. Maj:t för återkallelse av tillståndet. Tillståndshavare skall bidraga till kostnaderna för nämndens verksamhet.
    Lagförslaget bygger på grundtanken att inkassoverksamhet skall drivas enligt god inkassosed. Detta innebär framförallt att gäldenär inte får vållas onödig skada eller olägenhet eller utsättas för otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd. Gäldenär skall bl. a. få skälig möjlighet att betala frivilligt, innan inkassoföretag anlitas och innan företaget begär rättslig åtgärd vid domstol eller kronofogdemyndighet. Vidare skall gäldenär få tillfälle att anmäla eventuell invändning mot kravet. Inkassoföretag får enligt förslaget inte befatta sig med krav som är klart obefogade eller stötande. Förbudet mot otillbörliga inkassoåtgärder innebär bl. a. att inkassoföretag inte får lämna vilseledande uppgifter, hota med anmälan till polis- eller annan myndighet eller framställa krav under uppseendeväckande former. Förslaget innebär också begränsningar i inkassoföretagens möjligheter att kontakta arbetsgivare och andra personer i gäldenärens omgivning. Om ett inkassoföretag vidtager otillbörlig inkassoåtgärd kan detta leda till skadeståndsskyldighet mot gäldenären.
    Utredningen framhåller i sitt betänkande att den yrkesmässiga inkassoverksamheten fyller en viktig funktion för fordringsägare. Verksamheten leder till förvaltning av klientmedel till betydande belopp. För att säkerställa redovisningen till uppdragsgivare föreslår utredningen att inkasserade medel skall hållas avskilda och genast insättas på räkning i bank såsom redovisningsmedel.
    Lagförslaget innehåller särskilda regler bl. a. om advokaternas och bankernas inkassoverksamhet.
    Kreditupplysnings- och inkassonämndens tillsyn skall enligt förslaget omfatta inte bara inkassoföretag utan även andra former av inkasso, t. ex. sådan verksamhet som åtskilliga större företag driver för att själva inkassera ford-

ringar. Åsidosättes god inkassosed i sådan verksamhet har nämnden rätt att ingripa med föreskrifter och förbud vid vite.
    Utredningen föreslår ändringar i 15 § lagsökningslagen och i 4 § lagen om avbetalningsköp. Ändringarna innebär att ersättning för kostnad i lagsökningsmål och vid återtagning av avbetalningsgods skall utgå enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t.
 

R. H.