90 Nordiskt och internationelltInternationella domareförbundet (Union Internationale des Magistrats) har hållit sin fjärde världskongress i Nice den 13—15 oktober 1972. Till kongressen kom ca 600 delegater från 30 länder. Ett tiotal svenska domare deltog.
    Två ämnen behandlades under kongressen. Till vartdera ämnet hade anslagits en dag med paneldiskussion på förmiddagen och en öppen debatt på eftermiddagen. Under den första kongressdagen behandlades — efter hälsningsanföranden — frågan om och i vad mån den allt starkare inriktning på den åtalades rehabilitering, som straffrätten genomgår, kräver ändringar i påföljdssystemet och i straffprocessen. I den inledande paneldiskussionen av detta ämne deltog en svensk domare, hovrättslagmannen Torvald Hellquist. Den andra dagens debatt gällde frågor om domarens utbildning och efterutbildning. Utgångspunkt för debatten var konstaterandet, att domare dagligdags ställs inför problem med exempelvis social, psykologisk eller ekonomisk bakgrund. Det spörsmål som ställdes var, om detta förhållande bör leda till att nya ämnesområden fogas till domarutbildningen eller om kunskap i dylika frågor väsentligen bör tillföras domstolen utifrån t. ex. genom hörande av experter. I några länder (särskilt i Frankrike) har man permanenta anordningar (utbildningscentra) för utbildning och efterutbildning av domare och undervisningen avser då även icke-juridiska ämnen av nyss antytt slag.
    Många gör väl vid internationella kongresser o. d. den erfarenheten, att mycket av det man hör inte kan direkt nyttiggöras i hemlandet. Olikheter i rättssystem, administration och utvecklingsnivå lägger ofta hinder i vägen. Det är ändå inte helt utan intresse att få ta del av en översikt över hur situationen ter sig i olika länder, särskilt när det gäller frågeställningar, som har aktualitet i det egna landet. Man kunde självfallet i anslutning till de behandlade ämnesområdena konstatera stora olikheter ifråga om lagstiftning och allmänt synsätt mellan det ena landet och det andra. Det stämmer en smula till eftertanke när man dessutom kan iaktta att var och en verkar tillfreds med ordningen i sitt land och inte förefaller särdeles intresserad av att ta intryck av andras sätt att lösa problemen. Domarna såväl som andra sitter fast i föreställningen "borta bra men hemma bäst".
    I anslutning till kongressen sammanträdde unionens styrelse (Conseil Central). Sveriges domareförbund representerades av chefsrådman Sven Braun och departementsrådet Lars-Erik Tillinger. Vid sammanträdet förekom — förutom sedvanliga ärenden — att domareförbundet i Senegal intogs som medlem. Till ny president i unionen valdes ordföranden i franska domareförbundet Jean-Louis Ropers.
    Conseil Central konfirmerade den tidigare beslutade omorganisationen av de tre studiekommissionerna. Dessa har nu definitivt tillagts följande ämnesområden:

1:a kommissionen: Rättsväsendets organisation. Domarnas ställning. Skydd för individens frihet.

2:a kommissionen: Civilrätt (internationell och komparativ).

3:e kommissionen: Straffrätt (internationell och komparativ).

 

    Det bestämdes, att studiekommissionerna själva skall utse sina ordförande. Efter tre år skall ordförandeposten byta innehavare. Conseil Central behåller kontroll över kommissionernas verksamhet endast på så sätt att Conseil Central fastställer överläggningsämnen efter förslag från kommissionerna. Det

Nordiskt och internationellt 91framhölls som önskvärt att varje medlemsförbund utser två ledamöter och två suppleanter i varje kommission. — Preliminärt bestämdes, att nästa kongress skall hållas i Florens redan 1970.
 

L.-E.T.