Åbo hovrätt 350 år
Finlands äldsta hovrätt, Åbo hovrätt, firade den 31 oktober 1973 sitt 350-årsjubileum. Sedan Svea hovrätt grundats 1614 konstaterades det snart att rikets östra delar blev förfördelade på grund av de långa avstånden till huvudstaden. År 1623 grundades därför Åbo hovrätt. Dess domsaga kom då Sverige var som störst att omfatta hela Finland med Kexholms län och Ingermanland. Östersjöprovinserna fick däremot 1630 en egen hovrätt i Dorpat.
    Åbo hovrätts domkrets har successivt minskats genom att det i Finland varje århundrade har tillkommit en ny hovrätt, 1776 i Vasa, 1839 i Viborg (numera Östra Finlands hovrätt med Kuopio som residensort) och 1952 i Helsingfors.
    350-årsjubileet inleddes med kransnedläggning på hovrättspresidenterna Jöns Kurcks och Albert von Hellens' gravar. Jöns Kurck var den tredje i raden av hovrättens presidenter och den förste av dem som fötts i Finland. Han var hovrättspresident i över tjugo år, en längre tid än någon president i hovrätten före och efter honom. I sitt tal vid kransnedläggningen i det Kurckska och Hornska kapellet i Åbo domkyrka erinrade hovrättens nuvarande president Keijo Heikola om det svåra rättsuppbyggande arbete som hovrätten såsom Finlands högsta domstol haft att utföra under sina första tider. Varje generation i hovrätten har fått sin skolning av den föregående generationen. Hyllningen av den rakryggade, lärde och idoge Jöns Kurck var samtidigt en hyllning till alla dem som tidigare verkat i hovrätten.
    Efter festplenum i hovrätten samlades man till jubileumsgudstjänst i domkyrkan, där ärkebiskop Martti Simojoki predikade med utgångspunkt i Bibelns berättelse om syndafallet och det första brottet och om människans förnekande av sitt personliga ansvar. Rättskipningen har att göra med ett liv som på ett eller annat sätt har gått sönder. Rätten medverkar till ett helande av livet —alldeles såsom det bibliska ordet frid gäller livets tillfrisknande, livets sunda och lyckliga gestaltning med kurs tillbaka mot paradiset.
    Republikens president övervar gudstjänsten och huvudfesten i solennitetssalen. Till honom överlämnades ett exemplar av den festskrift, redigerad av professorn i rättshistoria Yrjö Blomstedt, som utgetts till jubileet och som innehåller artiklar om hovrättens historia.
    Festföredraget vid huvudfesten hölls av professor Blomstedt och berörde hovrättens tillkomst. Gustav II Adolf undertecknade beslutet om hovrättens grundande i örlogshamnen Älvsnabben, där han befann sig eftersom han befarade ett anfall av konung Sigismund i Polen. Sigismund hade i tiderna haft ett starkt stöd i Finland, varför det var naturligt att man ville öka medborgarnas trivsel i Finland och göra inställningen till det svenska riket mera gynnsam. Hovrättens grundande innebar inte bara en decentralisering, utan samtidigt skapades en direkt organisatorisk förbindelse till rikets styre. Hovrättens förste president Nihls Bielcke var sålunda riksråd och utom att han 1623—1630 var hovrättens president var han guvernör i Finland och tidvis högste befälhavare för krigsmakten i landet.
    Till den nya hovrättens främsta uppgifter hörde att ur landet fördriva god-

tycke och övervåld. År 1622 hade man från Svea hovrätt uppvaktat riksstyrelsen och beklagat sig över att hovrättens utslag inte respekterades i Finland. Som exempel anfördes att fru Elin från Björneborg trots lejdebrev av Svea hovrätt bundits vid skampålen och berövats ena örat. Åbo hovrätts uppgift blev att skapa garantier för den personliga tryggheten, likhet inför lagen och samhällelig rättvisa eller, såsom det hette i fundationsbrevet, "sjelfwe Justitien och rättwijsan til styrckio och förfrämjande".
    Under huvudfesten riktades i flera tal blickarna framåt. President Heikola framhöll i sitt hälsningstal, att förfarandet i hovrätterna i Finland fortfarande är i huvudsak skriftligt, men att det för att öka rättssäkerheten vore skäl att införa ett muntligt förfarande i förslagsvis 10—20 procent av målen. Detta innebure att Åbo hovrätts kapacitet inte ens sedan en i statsbudgeten upptagen sjätte division inrättats 1974 komme att vara tillräcklig.
    Justitieminister Matti Louekoski framförde statsmaktens och presidenten i Högsta domstolen Antti Hannikainen rättsväsendets hälsningar. De betonade hovrätternas ökade betydelse såsom prejudikatdomstolar och deras uppgift att leda underrätternas verksamhet.
    Svea hovrätts president Sten Rudholm frambar en hälsning från Sverige och påminde därvid om att Åbo hovrätt under större delen av sin verksamhetstid tillämpat samma lag som Sveriges hovrätter.
    Jubileet avslutades med en festbankett, som helt naturligt hölls på samma ställe där hovrätten för 350 år sedan inlett sin verksamhet, nämligen Åbo slott. I ett av de många talen som hölls vid banketten anknöt talaren, häradshövding Martti Rautiala, till Gustav II Adolfs hot vid tiden för Svea hovrätts grundande, att om hovrätten inte dömde opartiskt, så komme han att låta skära öronen av hovrättsdomarna och spika upp dem i skampålen — således ett ödeliknande det som drabbat fru Elin. Häradshövding Rautiala sade sig dock varken ha hört eller sett att hotet skulle ha behövt förverkligas för Åbo hovrätts vidkommande.
                                                                                                                                 Hans Saxén