HUGO TIBERG. Båtjuridik. Sthlm 1973. Norstedts. 260 s. Kr. 30,00.

 

Hugo Tibergs senaste bok, Båtjuridik, är skriven för både båtfolk och jurister. Denna blandade målgrupp har han sökt tillfredsställa genom att rikta den omfattande notapparaten till juristen endast. Tiberg har väl inte helt lyckats övertyga mig om att det är möjligt att skriva en vetenskapligt präglad handbok för lekmannen. Jag kan svårligen inse, att den som inte har läst den inledande kursen i juridik eller åtminstone har motsvarande kunskaper, utan vidare kan ha fullt utbyte av boken. Personligen kan jag bara beklaga den bland juridiska författare utbredda rädslan för att vetenskapligt "demeritera" sig genom att skriva goda populärhandböcker.
    Med tanke på den betydande ökningen av antalet småbåtar fyller boken uppenbarligen ett stort behov. Boken är indelad i fyra huvuddelar. Den första delen, Farvattnet, behandlar rätten att utnyttja vattnet (i förflyttningssyfte), olika inskränkningar i denna rätt samt vissa ansvarsfrågor. I den andra delen, Båten, försöker Tiberg bestämma nöjesbåtens plats i rättsordningen samt belysa frågor om förvärv av båt genom köp, byte och gåva. Tredje delen, Redaren, ägnas åt frågor om kontroll och ansvar för båten samt möjligheterna att upplåta rättigheter i den; vidare behandlas olika service-avtal, som t. ex. reparation och uppläggning. I den fjärde och sista delen, Haveri och försäkring, diskuteras kollisioner och Tiberg tar i samband därmed upp sjövägsreglerna, bestämmelser om bärgning, begränsat redaransvar och slutligen försäkringsfrågor. Man kan i detta sammanhang möjligen fråga sig varför förf. hänför reglerna om köp till den del som rör båten medan förhyrningen hänförs till den del som behandlar redaren.
    Förf. har som synes valt att ge en bred överblick över småbåtens och småbåtsägarens rättsliga ställning, där de flesta juridiska frågor, undantagandes skattefrågor, behandlas. Det är givet att Tiberg med en sådan uppläggning inte kan detaljanalysera några frågeställningar, men man förvånas över den mängd fakta som han lyckas presentera inom ramen för boken samtidigt som han lyckas avvinna materialet även "teoretiskt" intresse.
    Några invändningar av metodkaraktär kan anföras. Tiberg talar på s. 11 och 12 om båtjuridikens särprägel. Det måste dock noteras, att denna särprägel hänger samman med att han förankrar sin framställning i ett operationellt begrepp i stället för ett funktionellt. Han väljer alltså själv sin infallsvinkel och resultatet skulle bli motsvarande om det gällde biljuridik, småhusjuridik eller småbarnsjuridik. Detta påpekande förringar naturligtvis inte på något sätt bokens värde.
    En annan fråga av motsvarande typ gäller Tibergs förkärlek för att basera sina resonemang på den s. k. sjörätten. Han väljer alltså gärna som utgångspunkt för sin diskussion de speciella förhållanden som under en långhistorisk epok kommit att efterlämna vissa, särskilda regler för den interna-

308 Lars Gortontionella sjötransporten. Självklart måste en del av de behandlade problemen ses ur sjörättens speciella synvinkel, som t. ex. sjövägsregler och regler om bärgning. Enligt mitt förmenande bör dock utgångspunkten för småbåtsägarens rättsliga ställning vara rättsordningens allmänna regler, till vilka man sedan får knyta de specialbestämmelser som kan aktualiseras i vissa fall. Principerna om havets frihet har i och för sig ett visst intresse men hänför sig framför allt till "ekonomiska realiteter". Det kan naturligtvis även i detta sammanhang vara av intresse att tala om regler beträffande köp av handelsfartyg, beträffande befraktning m. m., men en sådan utgångspunkt förefaller mig inte utan vidare lämpligare än att förlägga basen i de allmänna reglerna om köp resp. lega av lös egendom. Man kan diskutera hur stor vikt som ska läggas vid redarbegreppet. Förf. kan härvid hänvisa till en mängd uttalanden, men fortfarande kvarstår frågan, i vilken mån redarbegreppet fyller någon funktion i samband med småbåtar. Dels har redarbegreppet en kommersiell anstrykning, dels finns allmänna regler om skadestånd, om fullmakt etc., som kanske till stor del skulle vara tillfyllest för småbåtsägarens ställning. Jag anser alltså, att man måste vara ytterst försiktig när man gör analogier från regler som i första hand gäller ett kommersiellt utnyttjande av fartyg. På s. 214 slår Tiberg fast, att reglerna om redaransvarets begränsning är lika behövliga för småbåtar som för handelsfartyg. Det har diskuterats i vad mån begränsningsreglerna över huvudtaget är särskilt rimliga i samband med handelsfartyg. Försäkringsmarknaden beträffande småbåtar skiljer sig avsevärt från den kommersiella sjöfartens och personligen kan jag knappast se något större skäl att begränsa småbåtsägarens ansvar än t. ex. bilägarens.
    Vidare borde det kanske i olika sammanhang framgå klarare om förf. talar om den lilla ekan eller 250 000-kronorsjakten, som håller sig inom storleksområdet 12X4 meter. Det är nämligen inte helt givet att bedömningen alltid måste vara densamma. Slutligen omfattar boken både professionell och privat försäljning av båtar, rekreationsmässigt och yrkesmässigt nyttjande av båtar etc., vilket naturligtvis gör materian mycket omfattande och svårhanterlig.
    Dessa invändningar kan förefalla mera kritiska än avsikten är, men man får då komma ihåg att de inte riktar sig mot sakinnehållet i boken. Den är fylld med intressanta synpunkter och informationer. Tiberg ger goda och balanserade råd. På det hela taget ger boken en god handledning både juridiskt och seglarmässigt. Av hänsyn till seglaren kunde förf. dock ha gjorten hänvisning till den s. k. rättshjälpsreformen.
    Boken föranleder också till några smärre frågor och funderingar.
    Begreppet "fartyg" används i en mängd olika regler, men därmed är ju ingalunda sagt, att fartygsbegreppet i dessa regler alltid innebär samma sak.
    Man kan i olika sammanhang möta begreppen rederinäring, rederirörelse, sjöfart, handelssjöfart, som i vissa avseenden användes synonymt men som i andra skiljer sig.
    Tiberg konstaterar på s. 112 att s. k. förskottsinteckning i 3 § SjöL är användbar även på nöjesbåten, ett påstående som, när det görs utan inskränkning, förefaller diskutabelt.
    På s. 125 anser förf., att redarbegreppet behövs för att utpeka en målsman för båten. Man kan fråga sig om ägarbegreppet ur denna synpunkt

Anm. av Hugo Tiberg: Båtjuridik 309inte är väl så lämpligt vad gäller småbåtar. I de flesta övriga sammanhang, exempelvis vad gäller bilar, har skyldigheter och ansvar knutits till ägaren. Beträffande redaransvaret menar Tiberg på s. 126 att 8 § SjöL (233 § i det nya förslaget) "är både motiverad och behövlig för nöjesbåtar". Med tanke på skadeståndslagen kan man fråga sig, hur mycket självständigt utrymme som SjöL kan tänkas få i detta sammanhang.
    På s. 92 hänvisar förf. beträffande leverantörsgarantier till den nya konsumentköplagen. I sammanhanget kan nämnas att NO har granskat marknaden för utombordsmotorer. Mellan KO och branschföreningen pågår även förhandlingar rörande den konsumentgaranti för fritidsbåtar och marinmotorer som använts av de flesta båt- och motorproducenter i Sverige. Vidare föreligger numera ett förslag till enhetliga nordiska båtnormer, varigenom skulle införas obligatorisk säkerhetsprovning av alla mindre båtar.
    På s. 135 menar förf., att ett båtkonsortium är ett enkelt bolag, oavsett ändamålet. För det första kan väl påpekas, att gränsdragningen mellan samäganderätt och enkelt bolag kan vara något vanskligare. För det andra kan man kanske tänka sig, att ett båtkonsortium som drivs i förvärvssyfte blir bokföringspliktig verksamhet och därmed handelsbolag.
    Avslutningsvis vill jag ånyo understryka, att boken innehåller en mängd värdefullt material, som åtskilliga jurister kan tänkas få mycket glädje av och som även bör kunna vara den enskilde båtägaren till gagn. Förf. har även i denna bok dokumenterat sin skicklighet att presentera svårhanterligt material på ett givande sätt. Bokens förträffliga register gör den väl ägnad som handbok. Tvivelsutan har den juridiska litteraturen fått ett gott tiliskott inom ett område som alltför länge försummats.
                                                                                                                                 Lars Gorton