FRIDTJOF FRANK GUNDERSEN. EEC-håndboken. Del I—II. Oslo 1971. Universitetsforlaget. 435 s.
— Kontrollen med karteller og storbedrifter. International handel og EEC. Oslo 1972. Universitetsforlaget. 330 s.
— Statlige handelsmonopoler og EF. Konkurransebegrensninger i næringer underlagt statlige handelsmonopoler, og deres tilpasning til internasjonale traktater. Oslo 1973. Universitietsforlaget. 308 s.
Europeiska gemenskaperna (EG) skiljer sig som bekant på många sätt från internationella organisationer av traditionell karaktär. Särskilt betydelsefullt är att EG har en fast juridisk uppbyggnad. Att så är fallet torde man på många håll bland svenska jurister ännu inte vara fullt klar över Skälet härtill är sannolikt att nyhetsrapporteringen från EG vanligen domineras av information om segslitna förhandlingar och i krisstämning uppnådda kompromisser. Man bortser härvid från att dessa förhandlingar i regel inte gäller tvister inom ramen för det löpande arbetet utan svårlösta och på ett komplicerat sätt sammanvävda delproblem i samband med samarbetets vidare utbyggnad. Det är också en medveten teknik inom EG att i förväg fastlåsa vissa data då viktiga beslut skall vara träffade.
Tvister och problem som knyter sig till innebörden och tillämpningen av de ingångna fördragen och med stöd därav utfärdade författningar avgörs inom EG i första hand på juridisk väg. Det organ som härvid spelar den
centrala rollen är EG:s särskilda domstol, placerad i Luxemburg. Domstolen består numera av nio domare, en från varje medlemsland. Den danske ledamoten är den välkände tidigare professorn i internationell rätt Max Sørensen. EG-domstolen har det avgörande ordet i frågor om innebörden av de förpliktelser som medlemsländerna påtagit sig och spelar en viktig roll för rättsutvecklingen. Dess domar verkar genom sina utförliga och principiellt hållna motiveringar starkt prejudikatsbildande och präglas, sett i stort, av en markerat integrationsvänlig tendens. Det torde inte vara någon överdrift att göra gällande att EG-organisationens så många gånger manifesterade förmåga att övervinna inre spänningar och utvecklas vidare till stor del har sin förklaring i organisationens fasta juridiska struktur. I domstolskontrollen ligger också en garanti mot att de mindre medlemsstaternas rätt sätts åt sidan genom fördragsstridiga åtgärder.
Mot denna bakgrund är det självklart att EG-rätten tilldrar sig mycket stort intresse. Den dynamik som utmärker rättsområdet och som hela tiden väver samman de lege lata- och de lege ferenda-problemen gör det inte mindre fascinerande. Vid de stora juridiska fakulteterna ute i Västeuropa har man numera ofta särskilda institut och professurer för EG-rätt, och det finns i varje fall ett halvdussin juridiska specialtidskrifter som nästan uteslutande ägnar sig åt EG-rätt. Av dessa torde den engelsk-holländska Common Market Law Review vara den som är bäst känd i Norden. I våra länder har det aktiva intresset för EG-rätten vaknat senare. I dagbörjar dock forskning, undervisning och dokumentation inom ämnesområdet att på allvar komma igång, och då inte bara i Danmark, som ju kastats mitt in i problemen, utan också i bl. a. Sverige. De resultat som hunnit redovisas är dock ännu rätt begränsade.
Till pionjärerna hör norrmannen Fridtjof Frank Gundersen. Han har, förutom ett flertal uppsatser bl. a. i TfR och mängder av inlägg i den norska EG-debatten, som ovan angivits utgivit tre arbeten i EG-rätt, av vilka för övrigt EEC-håndboken är en omarbetad och utvidgad upplaga av författarens bok Introduksjon til EEC av 1968. Gundersens arbeten är överlag överskådliga och trevligt skrivna. De innehåller inte så mycket av djupare analys eller försök till självständig vidareutveckling av tveksamma EG-rättsliga problem men desto mer av värdefull information. Gundersens arbeten har säkerligen varit av väsentlig betydelse när det gällt att ge ett sakligt underlag åt den seriösa norska EG-debatten. Tyvärr kom ju den mer populärt lagda argumenteringen inför folkomröstningen i EG-frågan att till stor del domineras av i vissa fall nästan vettlösa överdrifter och osakligheter.
Gundersens EEC-håndbok, som är utformad som pocketbok, ger en bred, orienterande överblick över EG:s framväxt, fördragsunderlag, huvudprinciper, institutioner, rättssystem m. m. Boken är lika nyttig för svenska läsare som för norska och det är att beklaga att den i huvudsak saknar motsvarighet i Sverige. Här förekommande översiktsarbeten om EG som helhet har i allmänhet en ensidig ekonomiskt-politisk inriktning. Styrkan i Gundersens EEC-håndbok ligger i hög grad i författarens förmåga att sätta in det rättsligt orienterade stoffet i sitt större ekonomiska och statsvetenskapliga sammanhang.
Boken om Kontrollen med karteller og storbedrifter har sin tyngdpunkt i behandlingen av den omfattande konkurrensbegränsningsrätt som byggts
upp inom EG på grundval av Romfördragets art. 85 om förbud mot konkurrensbegränsande överenskommelser och art. 86 om förbud mot missbruk av dominerande ställning. Dessa regler är som bekant mycket viktiga för företagen och har stor betydelse också för svenska företag med verksamhet inom EG. Gundersen ger också här en nyttig översikt, men man frågar sig ibland vid läsningen varför inte analysen förts längre och vissa uttalanden gjorts precisare. Sålunda synes mig det viktiga avsnittet om förhållandet mellan EG:s konkurrensbegränsningsrätt och nationellt patent- och varumärkesskydd inte särskilt givande. Här räcker framställningen inte till. Det bör emellertid framhållas att boken inte begränsar sig till EG:s konkurrensbegränsningsrätt utan även behandlar olika former av karteller och andra konkurrensbegränsningar rent allmänt samt kartellpolitiken i viktigare länder. Det material som redovisas är delvis detsamma som det som tagits upp i recensentens avhandling Marknadsrätt.
Statlige handelsmonopoler og EF, slutligen, är Gundersens doktorsavhandling. Boken behandlar ett intressant specialområde, Romfördragets särskilda regler i art. 37 om avveckling av statliga handelsmonopol som verkar diskriminerande i handeln mellan medlemsstaterna. Innebörden och tillämpningen av dessa regler, som bl. a. i hög grad berör Svenska Tändsticksaktiebolagets ställning i flera länder, har varit omstridd, även om de flesta statliga handelsmonopol i EG-länderna nu hunnit avskaffas eller väsentligt omformas. Handelsmonopolproblematiken har efter Svenska Tobaksmonopolets avskaffande i dagens läge mera sekundärt intresse från svensk synpunkt men är desto viktigare i Norge, som sedan länge haft åtskilliga handelsmonopol och i dagens läge överväger att införa ett nytt sådant, nämligen ett import- och grossistmonopol för öl.1 Vid uppläggningen av sin monopolbok har dock Gundersen haft otur. Boken är i hög grad utformad från den utgångspunkten att Norge skulle bli medlem i EG och har sin tyngdpunkt i analysen av de olika norska monopolordningarna och hur dessa måste omformas för att bli kongruenta med EG:s regelsystem. Genom utgången av folkomröstningen, som ägde rum när boken i huvudsak var färdig, har denna trots vissa omarbetningar och uteslutningar i sista stund delvis kommit att hänga i luften. Gundersens avhandling är en levande illustration av att det kan ha sina vanskligheter för rättsvetenskapsmännen att leva upp till de ofta hörda kraven på att de skall direkt syssla med aktuella rättspolitiska problem. Det sagda får dock inte så förstås att Gundersens avhandling skulle sakna intresse såsom den föreligger. Den innehåller sålunda intressanta analyser av utformningen av olika legala monopol och av de regler i Romfördraget som berör saken. Boken är med andra ord något så sällsynt som en EG-rättslig specialstudie på nordiskt språk.
Vad gäller EG-rättens ställning i dag är läget i Sverige som i Norge att den inte är direkt tillämplig här och att de ingångna frihandelsavtalen utgör magra och juridiskt outbyggda dokument, som till och med helt saknar mekanismer för opartisk lösning av tvister.2 Trots detta måste emellertid
EG-rätten anses ha stor betydelse också för svensk del. Våra frihandelsavtal med EG (EEC och CECA) torde komma att tillämpas mot bakgrund av de principer som gäller inom EG och i fråga om avtalens konkurrensregler har EG-sidan direkt förklarat att den avser att tolka avtalen på detta sätt. Vidare har EG-rätten, inte minst efter EG:s utvidgning, blivit av omedelbart intresse för företagen. Dotterbolag till svenska företag i EG-länder, t. ex. Danmark, är sålunda "inom EG" och omfattas av dess regler. EG:s konkurrensbegränsningsregler har dessutom en rätt vidsträckt extraterritoriell räckvidd. Det kan vidare påpekas att det lagstiftningssamarbete som på allt fler områden etablerats på EG-nivå, t. ex. inom bolagsrätten och patenträtten, i hög grad berör svenska intressen. Härtill kommer såden allmänna betydelsen av att man i Sverige håller en rimlig kunskapsnivå och en beredskap på detta framtidsområde. Allt tyder alltså på att forskning, undervisning, dokumentation och informationsspridning på EG-rättens fält ännu bara befinner sig i sin linda i vårt land.
Ulf Bernitz