SJUR BRÆKHUS & ALEX. REIN. Håndbok i P & I Forsikring. Arendal 1972. Assuranceforeningen Gard. 231 s.
Den skandinaviska litteraturen i sjörätt och sjöförsäkringsrätt har för någon tid sedan fått ett intressant bidrag. Det gäller ett norskt verk om Protection & Indemnity-försäkring, vilket utgivits av Assuranceforeningen Gard Gjensidig i Arendal under titeln "Håndbok i P & I Forsikring". Dess författare är två framstående norska sjörättsauktoriteter, professor Sjur Brækhus vid
504 Claes Palme, J. G. RudbeckOslos universitet, ledare för Nordisk Institutt for Sjørett, och høyesterettsadvokaten Alex. Rein i Oslo.
Sedan 1963, då Assuranceforeningen Skuld Gjensidig i Oslo utgav en reviderad upplaga av sin instruktiva kommentar till reglerna för P & I-försäkring, har föga skrivits om detta område av sjöförsäkring. Under de senaste tio åren har utvecklingen inom sjöfarten, liksom ändringar inom det sjörättsliga regelsystemet, medfört revideringar och utbyggnad av reglerna hos de flesta P & I-organisationer. Det har därför funnits behov av en aktuell framställning av denna del av sjöförsäkringsrätten, vilket nu tillgodosetts genom den föreliggande "Håndbok i P & I Forsikring".
P & I-försäkring är av stor betydelse för sjöfartsnäringen men är utåt litet känd som försäkringsform. Något må därför sägas om dess bakgrund och tillämpningsområde. P & I-försäkring är, huvudsakligen, en försäkring av olika slag av ersättningsansvar som redaren ådrager sig i samband med driften av fartyg och sjötransport av gods och passagerare. Medan försäkring mot förlust av eller skada på fartyget har en lång historisk tradition i form av kaskoförsäkring, aktualiserades försäkring av sådant ansvar först på 1850-talet. Vid denna tid började engelska redare sammansluta sig i särskilda ansvarsförsäkringsföretag av ömsesidig karaktär, ursprungligen till skydd mot ansvar för liv och personskador samt sådan del av kollisionsansvaret som kaskot icke täckte, det s. k. överskjutande kollisionsansvaret,men relativt snart också till skydd mot vad som skulle bli det viktigaste ansvarsområdet, nämligen lastansvaret. I England kom denna försäkring att benämnas Protection & Indemnity, vilket, ofta förkortat P & I, alltjämt är den internationellt vedertagna termen. De engelska "klubbarna", som P & I-organisationerna på grund av sin ömsesidiga karaktär kallas, fick på ett tidigt stadium efterföljare i Skandinavien; i Norge verkar nu två P & I-företag, Assuranceforeningen Skuld, startad 1897, och Assuranceforeningen Gard, startad 1907. I Sverige meddelar Sveriges Ångfartygs Assuransförening i Göteborg P & I-försäkring sedan 1910.
De engelska klubbarna dominerar den internationella P & I-marknaden och täcker en mycket stor del av världens handelsflotta. De två norska P & I-företagen är emellertid av en betydande storleksordning och opererar även de på internationell basis.
P & I-försäkring omfattar numera ett mycket brett fält av risker. Redan nämnda områden är lastansvar, personskadeansvar och överskjutande kollisionsansvar. Andra viktiga områden är bl. a. ansvar för skada på "fasta" anläggningar såsom kranar, kajer, slussar och fyrar samt ansvar för oljeutsläpp. Vidare täcker P & I-försäkring sådant som lastintressets bidrag i gemensamt haveri, kostnader för blindpassagerare, böter som fartyget ålägges i främmande hamnar och vissa extraordinära kostnader i samband med besättningen.
De situationer som försäkringen täcker är i hög grad praktiska realiteter i sjöfarten och kan ofta ge upphov till omfattande ekonomiskt ansvar för redaren, ett ansvar som utvecklingen tenderar att i olika avseenden vidga och beloppsmässigt öka. Som skydd häremot är P & I-försäkring en i modern rederinäring oumbärlig försäkringsform.
P & I-reglerna står i nära samband med det sjörättsliga regelsystemet; som påpekas i boken är P & I-försäkring i själva verket lika mycket sjörätt som försäkringsrätt och förutsätter ständig tillämpning av regler från båda
Anm. av Sjur Brækhus & Alex. Rein: P & I Forsikring 505dessa områden. I detta hänseende ger "Håndbok i P & I Forsikring" en vägledning som icke bara är av stort praktiskt värde utan även av betydande intresse ur allmän sjörättslig och sjöförsäkringsrättslig synpunkt.
Boken är upplagd som en kommentar, paragraf för paragraf, till Gardsegna regler, vilka är uppdelade i "Lover", d. v. s. rent föreningsrättsligabestämmelser, "Forsikringsvilkår", d. v. s. bestämmelser rörande försäkringstäckningen, samt "Forskrifter og Premievilkår". Paragraftexterna återfinnes dels i en separat avdelning i början av boken och dels i samband medkommentarerna.
Bokens kommenterande avdelning inleds med en historik över P & I-försäkringens utveckling i England och Skandinavien. Därefter behandlas Gards "Lover", vilka omfattar sådant som föreningens ändamål och organisation, medlemskap, införande — "integning" — av fartyg i föreningen, metoden för fastställande av premier och tvister mellan föreningen och dess medlemmar. Dessa frågor belyses på ett klargörande sätt. På en punkt synes emellertid kommentarerna väl knapphändiga. Det gäller den i P & I-sammanhang viktiga men rätt oklara och elastiska s. k. Omnibusklausulen, vilken ger föreningens styrelse rätt att besluta att föreningen i det särskilda fallet skall ersätta ansvar eller förlust utöver vad som följer av försäkringsvillkoren. Man saknar här en något närmare diskussion av bakgrunden och tillämpningen i praxis av denna bestämmelse. — En anmärkning må också tillåtas i samband med den rätt ovanliga typ av skiljedomsklausul som Gards "Lover" innehåller beträffande tvister mellan föreningen och dess medlemmar. Där föreskrives att en skiljedom kan överklagas till en ny skiljedomstol därest den ej är enhällig eller då skiljedomstolen eljest ger sitt samtycke. Kommentarerna förklarar denna konstruktion med att "en svakhet ved voldgiftsinstituttet er at domen i første instans normalt er endelig bindende, selv om den er avsagt under dissens og selv om voldgiftsretten harfunnet saken dårlig opplyst". Att detta är en svaghet i skiljedomsinstitutet är naturligtvis i och för sig riktigt, men en viktig anledning till att skiljedom väljes istället för rättegång vid allmän domstol är ju i allmänhet just den, att parterna önskar ett slutligt avgörande redan i första instans utande kostnader, den tidsutdräkt och det besvär som förfarande i två, kanske tre instanser i de allmänna domstolarna innebär, samt att fördelarna härmed befinnes överväga den nämnda nackdelen med skiljedomsförfarande. Det kan tilläggas, att man vid ett överklagande i den ordning som skiljedomsklausulen förutsätter icke heller har någon garanti för att ett enhälligt avgörande fattas i den nya skiljedomstolen.
Gards "Forsikringsvilkår" innehåller — förutom vissa bestämmelser av allmän karaktär — bestämmelser rörande de olika typer av risker som försäkringen täcker — "täckningsfältet", vidare bestämmelser om begränsningar i föreningens ansvar samt särregler för befraktarförsäkring och försäkring av vissa mindre fartyg. Kommentarerna till försäkringsvillkoren utgör det centrala partiet av boken. Av störst intresse ur allmän sjörättslig synpunkt är det avsnitt som behandlar täckningsfältet. Särskilt utrymme ägnas där åt täckningen av ansvar för personskador, lastansvar inbegripet, det s. k. konossements- och utlämningsansvaret, ansvar för annan sakskada — t. ex. ansvar för följder av oljeutsläpp — samt täckningen av lastens bidrag i gemensamt haveri. Beträffande det grundläggande sjörättsliga regelsystemet ges på flera punkter en ganska ingående redogörelse, så t. ex.
506 Anm. av Sjur Brækhus & Alex. Rein: P & I Forsikringifråga om konossements- och utlämningsansvaret. Rörande ansvaret för lastskador inskränker sig emellertid kommentarerna till att kortfattat ange utgångspunkterna för redarens ansvar under Haag-reglerna och sjölagen och hänvisar i övrigt till den rikhaltiga litteraturen på området.
Avsnittet om begränsningar i föreningens ansvar innehåller viktiga bestämmelser av huvudsakligen försäkringsrättslig natur. Här återfinnes ett stadgande av grundläggande betydelse för P & I-försäkring, nämligen det som rör begränsning av försäkringstäckningen på grund av annan försäkring, främst kaskoförsäkring. I Kommentarerna till detta stadgande behandlas ingående bl. a. olika aspekter av kollisionsansvaret och dess försäkringstäckning i allmänhet, liksom det i flera avseenden invecklade förhållande som kan uppstå mellan kasko- och P & I-försäkring i samband med en slutlig ekonomisk fördelning av dylikt ansvar. Ett illustrativt exempel påde svårigheter som kan förekomma vid sådan uppgörelse mellan försäkringsintressena, särskilt då kollisionen orsakat inte bara skador på de inblandade fartygen utan även skador på last eller passagerare på ena eller båda fartygen, är den av Norges Høyesterett avgjorda "Fernstream"-saken (ND 1963 s. 175), till vilken hänvisning göres i Kommentarerna. Även övriga bestämmelser om begränsningar i täckningen diskuteras utförligt, särskilt det för förhållandet försäkringsgivare — försäkrad betydelsefulla stadgandet om den försäkrades egenfel. På denna punkt uteslutes täckning för förlust som den försäkrade framkallat genom grov oaktsamhet eller som orsakats av ej ursäktlig rättsvillfarelse hos honom. Vidare uteslutes uttryckligen förlust pågrund av sjöovärdighet som kan riskera fartygets säkerhet eller sätta liv ifara, därest den försäkrade av oaktsamhet underlåtit avhjälpa felet. Bestämmelsen om bortfall av försäkringstäckningen vid egenfel hos den försäkrade ger sålunda försäkringsgivaren rätt att kräva en viss minimigrad av aktsamhet hos den försäkrade, vilket är av särskild betydelse då försäkringsverksamheten bedrives på ömsesidig basis.
I två separata avsnitt redogöres slutligen för haveribehandlingen och försäkringsuppgörelsen samt för medförsäkring av tredje mans, främst panthavares, intresse. Frågor beträffande haveribehandlingen och försäkringsuppgörelsen är givetvis av stort praktiskt intresse inom P & I-försäkring och det är därför värdefullt att boken ger en tämligen utförlig kommentar på denna punkt.
Här har endast ofullständigt kunnat redogöras för innehållet i "Håndbok i P & I Forsikring". Full rättvisa har därför icke kunnat ges åt det rika material som boken innehåller inom detta område av sjöförsäkring liksom inom anknytande sjörättsliga fält. Avslutningsvis är endast att säga att författarna — vilkas stora förtrogenhet med de rättsliga och praktiska aspekterna av ämnet genomgående avspeglas i boken — på ett föredömligt sätt löst uppgiften att i form av en för praktiskt bruk avsedd handbok ge en samlad framställning av aktuell P & I-försäkring.
Claës Palme
J. G. Rudbeck