GUSTAF LINDENCRONA. Skatter och kapitalflykt. Beskattningens inverkan på det finansiella kapitalets och dess ägares rörlighet över Sveriges gränser mot bakgrund av den pågående ekonomiska integrationen i Västeuropa. Akad. avh. Sthlm 1972. Jurist- och samhällsvetareförbundets Förlag. 470 s.Kr. 129,00.

 

Tiden efter det andra världskriget kännetecknas av en påtaglig vilja hos de fria industrinationerna att genom ökat handelsutbyte och annan rationell arbetsfördelning befrämja den ekonomiska tillväxten. I skilda organisationer för ekonomiskt samarbete har målsättningar på varierande ambitionsnivåer dragits upp. Åtskilliga hinder har genom målmedvetet och outtröttligt arbete kunnat övervinnas. På andra områden har framgångarna varit mera begränsade. Till de mera besvärliga problemen hör otvivelaktigt olikheterna i de skilda ländernas skattetryck och i utformningen av deras skattesystem.
    Sverige är medlem av eller har lösare anknytning till organisationerna GATT, OECD, Nordiska rådet, EFTA och EG. Gustaf Lindencrona har i ett inledande avsnitt av sin doktorsavhandling lämnat en klargörande och lättfattlig redogörelse ej endast för dessa organisationer och deras målsättningar utan även för de skattepolitiska konsekvenserna av dessa målsättningar. I flertalet fall har de skattepolitiska resultaten inskränkt sig till utredningsarbeten och rekommendationer beträffande avtal om dubbelbeskattning. Dessa insatser är i och för sig värda all respekt. En verkligt genomgripande framgång på skatteharmoniseringens område har hittills endast uppnåtts inom EG. Genom att på den indirekta beskattningens område få samtliga medlemsländer att acceptera mervärdeskattemetoden har man tagit ett betydande steg mot skatteneutralitet beträffande varuutbudet mellan dessa stater. Då denna metod bättre än andra metoder möjliggör en smidig fiskal gränsutjämning, kan de skilda staterna fortfarande tillerkännas rätten att använda sig av inbördes avvikande skattesatser. I sammanhanget bör även nämnas, att icke-medlemsstater, vilka önskat sig någon form av lösare anknytning till EG, har visat en påtaglig villighet att gå över till mervärdeskatt.
    Ett realiserande av EG:s yttersta mål, d. v. s. den fria rörligheten av varor, tjänster, personer och kapital mellan medlemsstaterna, kräver dock en långt mera omfattande skatteharmonisering än enbart på den generella indirekta beskattningens område. Redan beträffande det fria varuutbytet förutsätter konkurrensneutralitet även en samordning av den direkta beskattningen, icke minst då det gäller metoderna för vinstberäkning hos företagen inom den skilda staterna. På detta område har man dock inte hunnit längre än till utredningsstadiet. Detsamma gäller den harmonisering, som skulle möjliggöra en större rörlighet av det finansiella kapitalet. I denna senare fråga publicerades år 1966 en expertutredning, "Der Aufbau eines europäischen Kapitalmarkts", även kallad Segrérapporten, i vilken man sökte bestämma de skatterättsliga förutsättningarna för en fri kapitalmarknad. I rapporten finner Lindencrona utgångspunkter för sin fortsatta undersökning. Hans centrala frågeställning blir, om man i ett högskatteland som Sverige vid en framtida uppluckring av valutaregleringen skulle kunna ställa sig utanför en skatteharmonisering. Medel för en sådan politik skulle kunna tänkas vara att finna i en kombination av intern svensk skatte-

lagstiftning och dubbelbeskattningsavtal.
    Lindencrona begränsar sin undersökning till att gälla fysiska personers portföljinvesteringar, d. v. s. aktieplaceringar, som göres utan syfte att skaffa sig inflytande över ifrågavarande företag. Uppmärksamheten koncentreras till inkomst-, förmögenhets- och arvsbeskattningen. För att konkret kunna fastställa skillnader i beskattningens storlek— vad Lindencrona kallar skattegapet — måste några jämförelseländer väljas ut. Valet blir lågskatte- och EFTA-landet Schweiz samt EG-landet Frankrike. I de därpå följande jämförelserna diskuteras inte endast skattedifferenserna vid fysiska personers direktplaceringar samt effekterna vid ändrad bosättning. Av större intresse är förf:s analyser av möjligheterna att utnyttja finansiella mellanled, d. v. s. aktieägande via utländskt (vanligt) förvaltningsbolag, investmentbolag eller aktiefond. Av alldeles särskilt intresse blir därvid den s. k. trekantsrelationen, vilken innebär att fysisk person, finansiellt mellanled och det bolag till vilket placeringsaktierna hänför sig befinner sig i tre skilda länder. Dylika situationer har hittills föga uppmärksammats i den skatterättsliga debatten och förf. påvisar att de knappast kan regleras inom ramen för dubbelbeskattningsavtal av traditionell typ.
    Värdefullt är, att Lindencrona inte begränsar diskussionen till att enbart gälla legala åtgärder från de skattskyldigas sida. Av centralt intresse är även de skattefördelar, som kan uppkomma genom åsidosättande av upplysningsplikt angående utländska kapitalplaceringar. Kontrollmöjligheterna för de svenska myndigheterna är små och förf. diskuterar ingående de skilda möjligheter, som står till buds för att komma till rätta med detta problem.
    Lindencrona får endast i begränsad omfattning anledning att komma inpå tolkning av svensk skattelag. Avhandlingens uppläggning har inte gjort det möjligt att taga upp de svenska reglerna om internationell beskattning till en samlad systematisk behandling och därmed till en verkligt djupgående diskussion. Klart är, att undersökningens genomförande har förutsatt kvalificerade kunskaper om schweizisk och fransk skatterätt. Möjligheterna till missuppfattning har självfallet varit stora. Någon anmärkning i detta avseende har i de skilda granskningar, som avhandlingen utsatts för, icke framlagts, vilket med hänsyn till förf:s eminenta språkkunskaper dock knappast är överraskande.
    Disposition, frågeställningar och framställningssätt uppfyller högt ställda krav på klarhet. Avhandlingen mynnar ut i konstaterandet, att intern skattelagstiftning och avtal om dubbelbeskattning inte kan väntas erbjuda något effektivt skydd för ett högskatteland. Resultatet var knappast oväntat, vilket inte hindrar att Lindencrona med sin avhandling lämnat ett aktningsvärt bidrag till förståelsen av de skilda faktorer, som kan påverka det finansiella kapitalets och dess ägares rörlighet mellan länderna.

                                                                                                                           Göran Englund