B. HOLMQUIST & J. JOHNSSON. Vägtrafiklagstiftningen med kommentarer. Sthlm 1973. Norstedts. 229 s. Kr. 68,00.

 

Under 1973 trädde mycket vittgående ändringar på trafiklagstiftningens område i kraft. Många av de äldre författningarna har upphävts och ersattsav nya bestämmelser. Sålunda har 1951 års vägtrafikförordning — med undantag av ett fåtal av dess bestämmelser — upphört att gälla och de nyatrafikreglerna har sammanförts främst i fem huvudförfattningar, nämligen vägtrafikkungörelsen, fordonskungörelsen, körkortskungörelsen, bilregisterkungörelsen och terrängtrafikkungörelsen.
    Det är helt naturligt, att ett så omfattande och vidsträckt reformarbetepå departementsplanet måste vara resultatet av ett lagarbete med flera medarbetare. Två av dem, som burit en väsentlig del av ansvaret för lagstiftningens utformning, är hovrättslagmannen Bertil Holmquist och rättschefen i kommunikationsdepartementet Jan Johnsson. Dessa har gett ut en kommentar till den nya lagstiftningen. Att de båda utgivarna och deras medarbetare på detta sätt fört ut sin sakkunskap till dem, som har att praktiskt tillämpa bestämmelserna, är värdefullt. Kommentaren bygger i huvudsak på förarbetena till lagstiftningen i form av särskilda departementspromemorior, uttalanden i propositioner och betänkanden. I vissa fall, då reglernas innebörd, tolkning och tillämpning inte direkt framgår av förarbetena, framför

Anm. av B. Holmquist & J. Johnsson: Vägtrafiklagstiftningen 519utgivarna sin personliga uppfattning i uppkommande tolkningsspörsmål.
    Var och en av de fem huvudförfattningarna innehåller en paragraf, där de i författningen använda begreppen definieras. Dessa begrepp är i stor utsträckning desamma i alla kungörelserna. Utgivarna inleder sin framställning med en i alfabetisk ordning gjord sammanställning av sådana definitioner. Härigenom uppnås överskådlighet och man kan utan svårighet återfinna ett begrepp eller en beteckning, som man vill ha den närmare bestämningen av. Därefter inrymmer arbetet lagtext och kommentarer till trafikbrottsla gensamt de nämnda fem centrala författningarna. Övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen är både omfattande och svåröverskådliga. Det är därför värdefullt, att utgivarna vid sådana paragrafer, som ej följer huvudstadgandet om ikraftträdande, eller då speciella övergångsbestämmelser finns, särskilt anmärker detta. I boken har också vägmärkeskungörelsen kommenterats, varjämte vägmärkena avbildats i färg.
    Boken är emellertid inte en helt uttömmande kommentar till trafiklagstiftningen. Sålunda har äldre bestämmelser, som med i sak oförändrat innehåll överförts till den nya lagstiftningen, inte försetts med någon kommentar. I stället har i dessa delar hänvisats till Gunnar Fredriksons välkända arbete "Vägtrafikförordningen m. m.". Det angivna förfaringssättet har förklarats med önskemål om att boken skulle få en rimlig omfattning samt att det så snart som möjligt skulle finnas en kommentar att tillgå med nyheterna på lagstiftningsområdet. Vinsten med detta tillvägagångssätt kan i viss mån ifrågasättas. Det leder till, att man får räkna med att använda de båda kommentarerna jämsides. I förordet har dock uttalats, att om intresset för boken leder till behov av nya upplagor, avser utgivarna att efter hand utvidga den med bl. a. rättspraxis rörande de nya bestämmelserna. I den mån så blir fallet, bör även de överförda bestämmelserna kommenteras. Den inom förevarande område yrkesverksamme juristen skulle därmed förfogaöver en fullständig och utförlig kommentar till vägtrafiklagstiftningen.
                                                                                                                      Tommy Lennberg