ATLE GRAHL-MADSEN. The Status of Refugees in International Law. Vol. II.Leiden 1972. A. W. Sijthoff. XVI+482 s.

 

Första delen av Atle Grahl-Madsens stora folkrättsliga arbete om staters förpliktelser mot varandra och mellanstatliga organ när det gäller flyktingar kom ut 1966. I denna del redogjorde förf. för det material hans undersökningar bygger på, för begreppet flykting i nutida på traktater byggda internationella rätt och för förvärv och förlust av status som flykting. Han ställde också i utsikt ytterligare volymer som resultat av hans sedan länge pågående forskning på området.
    Volym II som nu föreligger i tryck behandlar två ämnesgrupper, nämligen "The Right of Asylum" samt "Entry and Sojourn". I detta senare avsnitt konfronteras folkrättens regler om skydd av politiska flyktingar med nationell lagstiftning, en situation som Grahl-Madsen målande beskriver iföljande ord: "The moment a person sets foot on foreign soil in order to escape persecution in his home country, his status is dramatically changed. He becomes a refugee." (s. 195) Beträffande det i volym I anförda källmaterialet fogar förf. i företalet till volym II en erinran om antagandet 1966 av FN:s generalförsamling av ett "Protocol relating to the Status of Refugees", vilket vidgar det personliga tillämpningsområdet för 1951 årsflyktingkonvention genom att avskaffa datumbegränsningen 1 jan. 1951 för bestämmande av flyktingbegreppet, "thus making the Convention a virtually timeless instrument".
    Tilläggas må beträffande fortsättningen på detta verk, som förvisso kan  betecknas som magistralt, att kapitel i en senare volym skall behandla asylrättens "negativa attribut", dvs. skydd mot utlämning och utvisning, samt asylrättens upphörande. I volym II behandlas i ett första kapitel asylrättens begrepp och rätten (för en stat) att ge asyl och för flyktingar att kräva asyl. Ett särskilt avsnitt rör "Asylum and International Responsibility". Staterna skall enligt folkrätten respektera varandras rätt att ge asyl. Men det problem som uppkommer gäller den asylgivande statens eventuella ansvar mot flyktingens hemland för handlingar som företas av en flykting och som kan anses vålla hemlandet skada. Grahl-Madsens konklusion är här att asyllandet bär ansvar enligt allmänna folkrättsliga regler för handlingar i vilka asylstaten kan sägas ta del genom medverkan eller "culpable negligence", men att påföljden av ansvarigheten inte är att asylen måste bringas att upphöra utan den ordinära stater emellan, d. v. s. skadestånd eller bestraffning av skyldiga individer i enlighet med asyllandets rättsordning.
    Om asylkapitlet i dess helhet (194 sidor) måste sägas, att det är utomordentligt omsorgsfullt upplagt och ger en helt modern givande framställning av asylrätten sådan den framträder i nutida folkrättslig praxis och internationella avtal — med realistiskt beaktande av utan tvivel existerande brister och lakuner.
    I arbetets andra kapitel "Entry and Sojourn" beskriven Grahl-Madsenvad han kallat asylrättens "positiva attribut"; rätten för en flykting att överskrida en nationell gräns från det land, där han riskerar förföljelse，

utan att ådra sig straffrättsliga påföljder i mottagarlandet samt rätten till rörelsefrihet i detta land. Avdelningen "Entry" (s. 195—331) ger en mycket komplett redogörelse för omfattningen av och villkoren för en "rätt" för flyktingen inte bara att överskrida en främmande gräns utan även att mottas i det nya landet och erhålla fristad där. Där behandlas också flyktingens "right of return". I avdelningen "Sojourn" genomgår förf. den långa rad av rättsliga frågor som hänför sig till en flyktings rörelse- och handlingsfrihet i mottagarlandet. Hans utredning härom har otvivelaktigt stor praktisk betydelse för flyktingarna och även för den nationelle lagstiftaren som har att utforma regler om utlänningar som inte strider mot de villkor folkrätten uppställer. Ett sista avsnitt upptar några viktiga specialproblem, bl. a. den ställning som intas av "Unwanted Refugees" (s. 426 ff). Härmed menar förf. flyktingar vilkas rättsläge är oklart eller personer som blivit ålagda att lämna ett land, men som inte kan göra detta, då de inte har rätt att återvända till ursprungslandet och intet annat land är skyldigt eller villigt att ta emot dem.
    I en anmälan kan den långa raden av viktiga och intressanta frågor som Grahl-Madsen behandlar endast exemplifieras. Det står dock klart, att arbetet måste sägas vara unikt i sin fullständighet i framställningen och vittnar om en vittgående expertis på det specialområde av folkrätten som det behandlar. En "generalist" inom folkrätten, som saknar förf:s särskilda expertis, har endast att tillägga att arbetet också lämnar många bidrag till tolkningen och förståelsen av allmänna folkrättsliga problem.
                                                                                                                                  Hilding Eek