Förslag till ny generalklausul i förmögenhetsrätten. Generalklausulutredningen (prof, Jan Hellner) har nyligen avlämnat sitt betänkande "Generalklausul i förmögenhetsrätten" (SOU 1974:83).
    Utredningsarbetet har i enlighet med direktiven inriktats på generalklausulerna i 33 § avtalslagen, 8 § skuldebrevslagen, 8 § första stycket avbetalningsköplagen, 34 § försäkringsavtalslagen, 9 § lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar, 29 § upphovsrättslagen samt 8 kap. 27 § och 12 kap. 64 § jordabalken. Utgångspunkten för översynen har varit att domstolarna skall ges vidgade möjligheter att i det särskilda fallet ogiltigförklara eller jämka avtal eller avtalsvillkor, vilkas tillämpning framstår som otillbörlig. Särskild hänsyn borde enligt direktiven tas till konsumenternas behov av skydd, men även behovet av

större flexibilitet när det gäller tillämpningen av generalklausulerna i förhållandet mellan företagare borde utredas.
    Generalklausulutredningen föreslår i sitt betänkande att de nyss nämnda generalklausulerna — med undantag för 33 § avtalslagen som föreslås stå kvar med oförändrad lydelse — upphävs och ersätts med en ny generalklausul med giltighet för hela förmögenhetsrätten. Vidare föreslås att de särskilda bestämmelserna om vites- och förverkandeklausuler i 36 § och 37 § första stycket avtalslagen upphävs och att bedömningen av sådana villkor i fortsättningen sker enligt den nya allmänna generalklausulen, vilken får sin plats i den ledigblivna 36 § avtalslagen. Det nuvarande förbudet mot förbehåll om förverkande av pant (lex commissoria) i 37 § andra stycket avtalslagen föreslås ensamt få utgöra den nya 37 §. Vidare föreslår utredningen viss ändring av bestämmelserna om konkurrensklausuler i 38 § avtalslagen.
    Enligt den föreslagna generalklausulen får bestämmelse i avtal jämkas eller lämnas utan avseende, om bestämmelsen eller tillämpning därav i visst fall med hänsyn till avtalets övriga innehåll, vad som förekommit vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden samt omständigheterna i övrigt är att anse som otillbörlig. Prövningen enligt generalklausulen skall sålunda avse visst villkor i avtalet. Bestämmelsen innebär vidare att domstolen — till skillnad mot vad som sker t. ex. enligt 33 § avtalslagen — skall göra en samlad bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Prövningen kan avse dels om ett villkor är sådant att det bör betraktas som otillbörligt i och för sig, dels om tillämpningen i det enskilda fallet kan anses otillbörlig. Utredningen utgårfrån att bedömning av det senare slaget kommer att bli vanligast men understryker vikten av att domstolarnas avgöranden i största möjliga utsträckningges en principiell innebörd så att de kan verka vägledande för näringsidkare och konsumenter. För att villkor skall kunna jämkas eller åsidosättas fordras att det bedöms som otillbörligt. Det nuvarande kravet att otillbörligheten skall vara uppenbar föreslås slopat, varigenom det markeras att domstolarna tilläggs vidgade befogenheter att inskrida mot olämpliga villkor.
    För att framhäva att ett viktigt syfte med den föreslagna generalklausulen är att förbättra möjligheterna för bl. a. konsumenter att civilrättsligt komma till rätta med för dem oförmånliga avtalsvillkor föreskrivs att vid prövning av villkor enligt generalklausulen särskild hänsyn skall tas till om part är konsument eller intar annan liknande ställning gentemot andra parten. Har ett otillbörligt villkor sådan betydelse för avtalsförhållandet, att det inte skäligen kan fordras att avtalet i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas eller lämnas utan avseende även i annat hänseende.
    Generalklausulen är tillämplig på alla slags rättshandlingar inom förmögenhetsrättens område, inte endast på avtal.
    De föreslagna bestämmelserna är tvingande. Det är således inte möjligt att genom en avtalsbestämmelse utesluta tillämpning av generalklausulen.
    Beträffande konkurrensklausuler enligt 38 § avtalslagen finner utredningen att de nuvarande bestämmelserna är alltför restriktiva och föreslår viss utvidgning av möjligheterna att åsidosätta sådana klausuler.
    Utredningen anger i ett omfattande avsnitt riktlinjer för hur den nya generalklausulen är tänkt att tillämpas. Dessa riktlinjer har i första hand getts formen av mera allmänna vägledande synpunkter med giltighet inom många olika områden av förmögenhetsrätten. Som exempel på frågor som behandlas kan nämnas vilken hänsyn domstolarna vid tillämpningen av generalklausulen

bör ta till marknadsdomstolens och konsumentombudsmannens avgöranden samt till innehållet i rättsregler. Vidare behandlas spörsmål som hänger samman med att ena parten utformat avtal ensidigt till sin förmån samt att förhållandena ändrats efter avtalets ingående, t. ex. på grund av prisutvecklingen. Dessutom tar utredningen upp vissa särskilda avtalsvillkor till bedömning, nämligen pris- och indexklausuler, förfalloklausuler, viten och standardiserade skadestånd, förverkandeklausuler, friskrivningsklausuler och andra skadeståndsklausuler, generalpantklausuler samt klausuler om skiljeförfarande och annat avgörande av tvister.
                                                                                                                                                 I. L.