Betänkandet Internationella överenskommelser och svensk rätt. Utredningen om författningspublicering m. m. (ordf. regeringsrådet Georg Ericsson) över-

 

156 Notiserlämnade den 19 december 1974 till justitieministern betänkandet Internationella överenskommelser och svensk rätt (SOU 1974: 100).
    När det gäller att införliva en internationell överenskommelse med svensk rätt kan man välja antingen att göra bestämmelserna i överenskommelsen direkt tillämpliga här i landet (inkorporation) eller att arbeta om dem till författningstext med användande av sedvanlig lagstiftningsteknik (transformation).
    Används inkorporationsmetoden överförs konventionsbestämmelserna i oförändrat skick till svensk rätt, och lagstiftningsproceduren behöver därför inte bli alltför tids- och arbetskrävande. Rättstillämpningen grundas direkt på den text som används också av myndigheter och enskilda i andra av överenskommelsen bundna stater, och det blir naturligt att vid tillämpningen ta hänsyn även till den praxis i fråga om tolkningen av överenskommelsen som utbildats i dessa. Vid inkorporation framgår det alltid klart att de regler som skall tillämpas har tillkommit i internationellt samarbete.
    För att inkorporation skall kunna ske måste emellertid vissa förutsättningar vara uppfyllda. Sålunda måste det av konventionsbestämmelserna klart framgå till vilka rättssubjekt de riktar sig, och bestämmelserna måste vara entydigt och uttömmande formulerade. Inkorporationsmetoden har vidare vissa avigsidor när det gäller den praktiska tillämpningen. Konventionstext är merendels avfattad på andra språk än svenska. Det möter visserligen inte något rättsligen grundat hinder mot att använda utländsk text som författningstext i Sverige, men förfarandet kan uppenbarligen väcka praktiska betänkligheter. Vidare är konventionstext många gånger en kompromiss mellan många olika uppfattningar och kan vara avsiktligt oklart formulerad. Den är ofta svåröverskådlig och utformad med en för oss främmande lagstiftningsteknik. Det kan därför vara svårt för myndigheter och enskilda att tillägna sig innehållet i inkorporerade bestämmelser.
    Med transformationsmetoden vinner man framför allt att konventionsbestämmelserna överförs till svensk rätt med en teknik och ett språkbruk som är välbekant och lätt att tillämpa för berörda myndigheter och allmänhet. Vid omarbetningen kan vissa förtydliganden av texten ske, och bestämmelserna kan anpassas efter svenska förhållanden. Omarbetningen utförs som regel under medverkan av dem som deltagit i utarbetandet av konventionstexten och kan antas ha en ingående kännedom om allt det material som legat till grund för utformningen av överenskommelsen.
    Å andra sidan tar transformationsmetoden lång tid och mycket arbete i anspråk, vilket kan leda till att Sverige inte alltid kan tillträda en internationell överenskommelse så snart som kunde vara önskvärt. Det kan många gånger vara svårt att göra om en konventionstext till entydig svensk lagtext, och en viss risk föreligger alltid för att denna därvid får ett innehåll som i sak avviker från innehållet i den internationella bestämmelsen.
    Utredningen framhåller att inkorporationsmetoden från åtskilliga synpunkter har påtagliga fördelar och att dess olägenheter i stor utsträckning kan undanröjas genom åtgärder av praktisk-administrativ natur. Det kan därför ifrågasättas om inte metoden borde komma till exklusiv användning i Sverige. Utredningen finner det dock inte påkallat att föreslå en sådan lösning. Internationella överenskommelser uppfyller inte alltid de förutsättningar som bör föreligga för att de skall kunna inkorporeras. Erfarenheter från andra länder visar att en exklusiv användning av metoden kan ge upphov till svår

 

Notiser 157bemästrade rättstekniska problem. Även andra skäl talar för att lagstiftaren i varje särskilt fall skall kunna välja införlivandemetod.
    Vägledande vid metodvalet i de konkreta fallen bör vara, att våra folkrättsliga åtaganden fullgörs, att bestämmelserna i överenskommelsen skall kunna tolkas och tillämpas på samma sätt som i övriga konventionsstater, att vi får en lättfattlig författningstext, att lagstiftningsarbetet inte blir tidsödande och omfattande samt att enhetlighet, överskådlighet och systematiskt sammanhang bevaras i den svenska lagstiftningen inom det område överenskommelsen berör.
    En avvägning mellan olika synpunkter och intressen måste ske från fall till fall. Inkorporationsmetoden har dock så tungt vägande fördelar att den bör användas i så stor utsträckning som möjligt. Sålunda bör överenskommelser som har svensk autentisk text regelmässigt inkorporeras. Överenskommelser som inte har svensk text måste visserligen transformeras, eftersom författningar i Sverige i princip bör vara avfattade på svenska språket. För att man skall kunna uppnå åtminstone vissa av inkorporationsmetodens fördelar bör transformationen emellertid ske på ett sätt som ligger inkorporationen nära, nämligen genom att en svensk översättning av konventionstexten upphöjs till svensk lag.
    Avsteg från de två huvudreglerna kan undantagsvis vara befogade. Sålunda kan det i vissa fall visa sig vara ändamålsenligt att inkorporera en utländsk text, medan i andra fall — framför allt av rättstekniska skäl — en omarbetning till sedvanlig författningstext kan vara att föredra.
    Ett för Sverige bindande beslut av en mellanstatlig organisation som skall införlivas med svensk rätt bör i princip behandlas på samma sätt som en internationell överenskommelse. På grund av beslutens utformning kan dock vanligen en omarbetning till sedvanlig författningstext antas vara mest ändamålsenlig.
    Utredningen föreslår att den av utrikesdepartementet utgivna serien för publicering av internationella överenskommelser och vissa beslut av mellanstatliga organisationer skall behållas men i anslutning till terminologin i 1974 års RF kallas Sveriges Internationella Överenskommelser. Publiceringen bör omfatta även uppgifter om andra staters tillträde till överenskommelserna samt vissa hänvisningar till riksdagsbehandling och författningstryck. För att utgivningstiden skall kunna förkortas bör de publicerade språkversionerna begränsas och i proposition eller SFS redan tryckt konventionstext utnyttjas i så stor omfattning som möjligt. Publikationen bör förses med ett utförligt sammanfattande register.
B.-M. E.