Departementspromemoria ang. ny lagstiftning om behandlingen av häktade m. fl. Inom justitiedepartementet har utarbetats en promemoria med förslag till ny lag om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. (Ds Ju 1975: 8). I promemorian framhålls att en del av de nuvarande bestämmelserna i ämnet ger uttryck för ett i viss mån föråldrat synsätt i fråga om häktades behandling. Det är därför angeläget att få till stånd en ny lagstiftning som kan bättre än den nuvarande främja ett positivt utvecklingsarbete.
De materiella bestämmelserna i den föreslagna häkteslagen är i första hand tillämpliga på häktade. Därefter anges i särskilda bestämmelser på vilka andra personkategorier som lagen är tillämplig. Härvidlag följer den föreslagna lagen samma systematik som den nuvarande.
Den nya lagen föreslås innehålla en bestämmelse rörande möjligheterna förhäktad att få socialt, kurativt stöd. Sålunda anges att om häktad behöver personligt stöd eller annan hjälp, skall, i den mån det lämpligen kan ske, åtgärder vidtas för att tillgodose sådant behov, om han samtycker därtill. Med utgångspunkt i grundsatsen att häktad inte kan åläggas arbetsplikt ger lagförslaget uttryck för angelägenheten av att erbjuda häktad, som så vill, arbete eller annan sysselsättning under vistelsen i häktet.
Häktad som vill vistas tillsammans med en eller flera andra intagna under dagtid skall enligt förslaget få ökade möjligheter härtill. Också när det gäller brevväxling, besök och telefonsamtal samt tillgång till tidningar, radio m. m. föreslås bestämmelser som syftar till att underlätta de häktades situation och minska deras isolering.
Liksom hittills skall häktads möjligheter till gemenskap och kommunikation med omvärlden kunna inskränkas om det är påkallat av säkerhetsskäl eller fara för att brottsutredningen försvåras. Nya regler syftar till att förhindra att inskränkningarna tillämpas i större utsträckning än som är nödvändigt.
Nuvarande ordning innebär att häktesföreståndaren har att meddela beslut i frågor om t. ex. tillstånd till brevväxling och besök. I fråga om den som är intagen på grund av misstanke om brott krävs dessutom i sådana frågor tillstånd av åklagaren. I promemorian framhålls som önskvärt att ansvarsfördelningen mellan häktesföreståndare och åklagare i tillståndsgivningsfrågor regleras klarare än vad som f. n. är fallet. Den ordningen föreslås gälla att åklagarens avgörande endast skall avse åtgärdens tillåtlighet från kollusionsfaresynpunkt. Med denna begränsning bör det enligt förslaget vara häktesföreståndaren som i övrigt beslutar i fråga om sådana åtgärder som brevväxling, besök och telefonsamtal. Därav följer att åklagaren i fortsättningen inte skall pröva om viss åtgärd skall tillåtas med hänsyn till säkerhetssynpunkter. Åklagarens funktion i detta avseende begränsas till en skyldighet att hålla häktesföreståndaren underrättad om förhållanden som har betydelse från säkerhetssynpunkt för behandlingen av den häktade.
För att de i promemorian föreslagna principerna om behandlingen av häktade skall kunna genomföras fullständigt förutsätts vissa resursförstärk-