Utbildning av domare vid de allmänna domstolarna i dagens Frankrike  

 

Av lagmannen HENRY MONTGOMERY

 

 

 

Betänkandet från 1972 års domarutredning1 har aktualiserat frågan om hur utbildning och karriär för domare bör vara ordnade för att bästa möjliga resultat skall nås.
    Det kan i detta läge vara ändamålsenligt att något se på hur domarutbildningen är ordnad i Frankrike. Där har nämligen under de senaste åren skett en betydande upprustning på detta område. Detta gäller med avseende både på den grundläggande utbildningen för dem som skall ägna sig åt domaryrket och på vidare utbildning av dem som redan är verksamma i detta. En bred rekrytering främjas bl. a. genom förhållandevis tillfredsställande ekonomiska villkor under den första utbildningsperioden och genom goda befordringsmöjligheter inom domarkarriären.

 

1. Den nuvarande domarkåren
I Frankrike finns 4 500 domare. De är noggrant indelade i grader efter ett invecklat system. Medelåldern är hög. Under de närmaste åren skall en avsevärd del av kåren nyrekryteras. Detta torde vara ett väsentligt skäl till den kraftfulla insatsen på utbildningssidan.
    Rekryteringen till domarbanan synes främst ha skett från medelklassen. En omfattande sociologisk undersökning år 1972 gav sålunda vid handen att huvudparten av domarna under de senaste 15 åren kommit från socialgrupp två och särskilt då från tjänstemannamiljö. Ungefär tio procent härrör från vardera socialgrupp ett och socialgrupp tre. En jämförelse med en likartad undersökning, som företogs år 1960, ger vid handen att den förra av dessa båda kategorier minskat och den senare ökat under de senaste åren. Bara omkring tio procent av domarna är kvinnor. Men även här förbättras läget fortlöpande. Cirka en tredjedel av dem som under de sista åren tagit del i den särskilda domarutbildningen har sålunda varit kvinnor.


2. Domarskolan i Bordeaux
Både den grundläggande utbildningen och vidareutbildningen leds

 

1 En öppnare domarbana (SOU 1974: 96).

 

21—753005. Svensk Juristtidning 1975

 

322 Henry Montgomeryfrån en särskild domarskola som är förlagd till Bordeaux (l'École Nationale de la Magistrature).2 Den sorterar under justitieministern.
    Skolan leds av en högt kvalificerad styrelse på 18 personer. Ordförande är presidenten i högsta domstolen. Flera andra av styrelsens medlemmar är domare av olika grader. I styrelsen ingår också företrädare för justitieministeriet, universiteten, andra juristyrken och skolans ledning. Fyra av medlemmarna representerar elevkåren.3 De väljs av och bland eleverna.
    För den mera omedelbara skötseln av skolan finns ett råd som leds av rektorn. Vidare finns en särskild utbildningskommitté (Commission pédagogique) med en underkommitté för studier och en för praktiktjänstgöring. I vardera underkommittén ingår bl.a. en elev.
    Skolan grundades 1959 och förlades till Paris. Det var först i en utlokaliseringsvåg år 1972 som skolan flyttades till Bordeaux. Där har den fått egna mycket ändamålsenliga lokaler — hypermoderna men i en historisk miljö invid justitiepalatset och med imponerande medeltida befästningsverk inkomponerade i helheten. För eleverna har byggts ett 100-tal enkelrum och ett 30-tal våningar som ställs till förfogande i möblerat skick.
    Budgeten för skolan utgör idag inte mindre än 30 miljoner francs (drygt 28 miljoner kr). Dessa medel är avsedda för både den direkta verksamheten i skolan och vidareutbildningen av domare. Skolan är också ett centralt juridiskt dokumentations- och informationscentrum för Frankrike.
    Skolan är fortfarande under utbyggnad. Årskursen 1974 bestod av 192 elever. Vid full drift skall antalet elever uppgå till 250.

 

2.1. Målsättning för utbildningen
Målsättningen för utbildningen är att skapa goda praktiker som är väl ägnade att utöva dömande verksamhet under en lång karriär i en snabbt föränderlig tid. Skolan strävar bl. a. efter att ge eleverna vilja och förmåga att förnya sig och utvecklas med sin tid. Ett vä-

 

2 Ingående föreskrifter om skolan, domarutbildningen, de olika proven etc. är intagna i Décret no 72-355 du 4 mai 1972 relatif à l'école nationale de la magistrature. Förutom på detta författningsmaterial bygger denna artikel på erfarenheter från en konferens under hösten 1974 på domarskolan i Bordeaux och på material som därvid ställdes till förfogande, bl. a. en omfattande PM La scolarité à l'École Nationale de la Magistrature och en bok av Georges Verpract, Le juge cet inconnu, Melun 1974, utgiven på föranstaltande avf ranske justitieministern.

3 Den som undergår utbildning i skolan betecknas aldrig som "elev" utan benämns konsekvent "auditeur de justice" som tecken på den mera självständiga statusen och på inriktningen av utbildningen. I brist på lämpligare term används dock i denna artikel beteckningen elev. 

Domarutbildningen i dagens Frankrike 323sentligt syfte med utbildningen anges vara att skapa domare som på en gång har en självständig personlighet och förmåga att samarbeta med kolleger och andra yrkesmän.
    På den mera studiemässiga sidan är verksamheten inriktad på att lära ut den juridiska tekniken. Undervisningen siktar härvid till att forma "generalister" snarare än specialister. Specialiseringen sätts sålunda in på ett sent stadium under skoltiden.

 

2.2. Rekryteringen
Den normala vägen för inträde i skolan är intagning efter avlagda prov. Dessa äger rum en gång om året. Ingen får göra mer än tre försök. Obligatorisk militärtjänstgöring skall normalt ha fullgjorts före inträdet i skolan.
    Det finns två skilda antagningsformer.
    Den ena (premier concours eller concours étudiants) står i princip endast öppen för dem som har juridisk examen och som är högst 27 år gamla.
    Den andra (second concours eller concours fonctionnaires) tar sikte på personer som redan varit ute några år i yrkesverksamhet. Åldersgränsen är här 32 år. Den sökande måste ha fullgjort fem års allmän tjänst. Något krav på juridisk examan är inte uppställt. Det har emellertid visat sig svårt att denna väg få avsedd rekrytering till skolan, eftersom man inte önskar ge efter på kvalitetskravet i fråga om eleverna. De som likväl kommit in på detta sätt har haft svårt att hävda sig eftersom skolan tycks vara alldeles för svår för den som inte har en ganska gedigen akademisk utbildning bakom sig. Man har därför infört en förutbildning (cycle préparatoire) vid universitet.4 Den föregås också av inträdesprov. Förutbildningen varar ett eller — främst för icke-akademiker — två, undantagsvis t. o. m. tre, år.5
    Justitieministern bestämmer varje år hur antalet platser skall fördelas mellan de båda antagningarna. Minst 1/6 och högst 1/4 skall dock alltid tillkomma den andra antagningen.
    Båda antagningarna föregås av omfattande skriftliga och muntliga prov. De äger rum under ledning av en kommission med fem medlemmar för vardera antagningen. Ordföranden, som alltid är en hög domare, och ytterligare två medlemmar är dock gemensamma för

 

4 Ännu så länge har förutbildningen inte hunnit ge egentlig effekt i form av någon större tillströmning av icke-akademiker till skolan. Av de 192 eleverna år 1974 saknade sålunda bara två akademisk examen. Av sökandena hade tillsammans 13 genomgått förberedande utbildning. Av dem blev nio antagna.

5 Vid en del universitet finns också speciella förberedelsekurser av begränsad omfattning för dem som avser att söka till den första antagningen. 

324- Henry Montgomeryde båda kommissionerna. Förutom av domare utgörs ledamöterna av universitetslärare.
    Antagningarna omfattar 11 skilda prov vilkas omfattning, natur och poängvärde noggrant reglerats i författning. Vid den första antagningen skall sökandena bl. a. skriva uppsatser på straff- och civilrättens område samt av mera allmän natur.6 Skriftlig analys skall göras av rättsfall. Varje sökande underkastas ett enskilt samtal (30 minuter) av mera allmän natur med kommissionen samt utfrågningar i skilda ämnen. Ett av de muntliga proven sker på och avser ett främmande språk. Proven för den andra antagningen är utformade på likartat sätt. Det förtjänar anmärkas att för båda antagningarna ingår vissa fysiska prov (dispensabelt på medicinsk grund). Tillläggspoäng kan erhållas för prov på ett ytterligare främmande språk liksom för ännu ett sportsligt prov.
    När proven lades fast, diskuterades ingående om även ett samtal med en psykolog borde tas med för att man den vägen skulle få hjälp med att välja ut dem som kunde antas vara bäst lämpade för domarbanan. Tanken avvisades med motiveringen att bedömningen skulle bli alltför subjektiv. Varje psykolog skulle anse att just de eller de egenskaperna var de mest väsentliga.
    Det tas inte någon hänsyn till sökandenas — lika litet som senare till elevernas — politiska eller religiösa hemvist. Visst avseende fästs dock vid att åsikter i den ena eller andra riktningen inte manifesteras hur som helst utan att åtminstone någon förmåga till behärskning ådaga läggs. Man är dock enligt skolans ledning genomgående varsam när det gäller att låta bedömningen påverkas av det yttre uppträdandet. Förutsättningarna i detta hänseende är ju så olika. Det måste också beaktas att det här i allmänhet rör sig om människor som ännu inte nått sin fulla psykiska mognad.
    Ungefär var fjärde sökande antas till elev. Enligt skolledningens åsikt skulle det vara önskvärt att antagningsprocenten inte översteg 20.
    Vid sidan om de båda antagningarna tas efter mera begränsade prov ut elever från advokatkåren (minst tre års praktik förutsätts) och från andra juristyrken liksom från kretsen av universitetslärare (l'accès sur titres). Åldersgränserna är här 27—35 år. Antalet elever som tas ut denna väg får uppgå till högst 1/6 av dem som godtas vid de första och andra antagningarna. Hitintills har dock högst åtta sådana elever rekryterats i en årskull. De som antas på detta sätt ge-

 

6 1972 års ämnen: Croissance économique et qualité de la vie; La liberté contractuelle; L'application de la loi pénale dans le temps; La loi et le reglement dans la constitution de 1958. 

Domarutbildningen i dagens Frankrike 325nomgår en reducerad utbildning på domarskolan. I allmänhet ges dispens från utbildningen i själva skolan (jfr nedan).

 

I detta sammanhang kan framhållas att den allt avgörande delen av domarna i Frankrike rekryteras bland dem som genomgått domarskolan. Av det antal domartjänster i varje grad som tillsätts per år får dock 1/10 tillsättas med jurister som saknar denna bakgrund. Med hänsyn till det stora rekryteringsbehovet i nuläget7 får dock denna procentsats tillfälligt uppgå till femtio när det gäller de "mellanhöga" domarbefattningarna (premier groupe du deuxième grade).

 

2.3. Elevernas ekonomiska villkor
De som godtas i någon av de båda antagningarna uppbär under utbildningen ett arvode på 2 000 francs i månaden. Till detta kommer vissa familjetillägg m. m. Även under förutbildningen utgår ersättning. Dessa kostnader belastar skolans budget.
    De som antas till elever vid sidan om de ordinarie antagningarna får i princip arvode som svarar mot lönen i den tidigare anställningen.
    Studierna och materialet vid dessa är kostnadsfria för eleverna.
    Den som antas till skolan förbinder sig att fullgöra minst tio års tjänst som domare. Om detta åtagande inte fullgörs, är vederbörande skyldig att för varje år, som brister i tioårsperioden, återgälda 1/10 av det arvode som han uppburit under skoltiden. Den som avbryter sina studier i skolan är också skyldig att betala tillbaka de arvoden som han uppburit. Befrielse, helt eller delvis, kan ges från återbetalningsskyldigheten.

 

2.4. Utbildningen i domarskolan
Utbildningen pågår under en tidrymd av 24 månader. Härtill kommer fyra månader av kompletterande studier sedan eleven lämnat skolan och tillträtt domartjänst.
    Den egentliga utbildningen börjar med nio månaders studier på skolan i Bordeaux. Därefter följer 12 månaders praktisk tjänstgöring. Till sist kommer slutprov och finslipning under en tvåmånadersperiod på skolan.

 

2.4.1. Studierna i Bordeaux
Utbildningen är upplagd så att eleverna på ett naturligt sätt skall föras över från mera passiva studier av teoretisk natur till en mera

 

7 Ett betydande antal platser i denna kategori är f. n. obesatta. Det skulle ta avsevärd tid innan de kunde fyllas med personer som genomgått domarskolan. Även andra åtgärder har vidtagits i syfte att klara situationen i det temporära bristläget. 

326 Henry Montgomerysjälvständig, aktiv och praktiskt inriktad verksamhet. Man strävar efter att lära eleverna att i grunden analysera den aktuella situationen, att applicera sina kunskaper på denna samt att muntligen och skriftligen ge uttryck för sin bedömning.
    Undervisningen äger rum i grupper på 12—15 elever under ledning av en domare, som är särskilt utvald och väl ägnad för uppgiften. Gruppledaren har en betydande frihet i fråga om uppläggningen av arbetet. Utbildningen sker i stor omfattning med utgångspunkt i praktiska fall. Härvid rekonstrueras ofta processmaterialet och ställs till förfogande i form av dossierer. Dessa analyseras. Ofta spelas processerna upp med elever i de olika rollerna. Särskilda ansträngningar görs för att den mänskliga faktorn bakom fallen skall bli belyst. Man går på detta sätt genom området för både de allmänna domstolarnas och de olika specialdomstolarnas verksamhet.
    Självfallet förekommer också i betydande omfattning mera teoretisk utbildning.
    Specialister på skilda områden, både teoretiker och praktiker, tar del i utbildningen och förmedlar sina kunskaper till eleverna. Som exempel kan nämnas psykiater, psykologer, rättsmedicinare, advokater, åklagare, poliser, socialvårdare och andra sociologer, fångvårdare, bokförings- och skatteexperter, näringslivssakkunniga av olika slag samt naturligtvis domare från skilda instanser och olika domstolar. Betydande uppmärksamhet ägnas åt vittnespsykologi. Eleverna görs medvetna om domstolsverksamhetens samband med andra yrkesområden samt bibringas kännedom om dessa och om synsättet inom andra delar av samhället. Även utländska experter anlitas. Så är t. ex. fallet när EG-rätt står på programmet. Denna del av utbildningen sker ofta i form av rundabordskonferenser där både teoretiker, praktiker, elever och lärare tar aktiv del.
    Departements- och lagstiftningsarbetet i stort görs också till föremål för studium likaväl som större lagreformer.
    Undervisning ges vidare av yrkesskådespelare och taltekniker. De som behöver det får härvid en mer ingående undervisning.
    Mera allmänna problem studeras också. Som exempel kan nämnas energi- och transportfrågor, massmedias verksamhet samt villkoren i stort för ekonomiskt och socialt liv i ett utvecklat samhälle.
    Fysisk fostran av olika slag, t. ex. simning eller olika bollspel, förekommer också.
    Elevgrupperna förs även samman till gemensamma diskussioner och annat arbete.
    Modern teknik, främst audiovisuella media, används i utbildningen.

 

Domarutbildningen i dagens Frankrike 327    Den teoretiska utbildningen avbryts med tre tvåveckorsperioder av praktisk verksamhet. En av perioderna ägnas åt tjänstgöring hos polis och en åt arbete i fångvårdsanstalt eller häkte. Det rör sig härvid om en "jordnära" verksamhet i direkt kontakt med både yrkesmännen på området och deras klientel. Den tredje perioden fullgörs inom någon lämplig institution — en bank. ett försäkringsbolag, en socialnämnd e. 1. — eller i industriell verksamhet. Den som exempelvis får sysselsättning i en fabrik får härvid arbeta halva tiden på verkstadsgolvet — "vid det löpande bandet" — och resten hos företagsledningen.
    På eget initiativ har eleverna startat fri juridisk rådgivning, bl.a. på kvällstid, för allmänheten. Detta har enligt uppgift slagit mycket väl ut och visat sig fylla ett stort behov.8
    Under studietiden i Bordeaux åligger det eleverna att i grupper om 15—20 personer utföra ett mera omfattande forskningsarbete. Inom grupperna delas arbetet vanligen upp mellan underavdelningar på två till tre elever. Verksamheten bedrivs under överinseende av en lärare som i första hand tjänstgör som rådgivare åt gruppen. Arbetet brukar bedrivas under ungefär halva studietiden vid sidan om den övriga utbildningen. Efter godkännande av handledaren får eleverna konsultera framstående experter på området. Forskningsresultaten ställs samman i en uppsats. De bästa av dessa uppsatser, som sägs ofta vara av hög kvalitet, publiceras genom skolans försorg. Arbetet presenteras och diskuteras vid konferenser inför ett sakkunnigt auditorium och övriga elever. Ämnena hämtas från de mest skilda fält, både rent juridiska och mera allmänna.9

 

2.4.2. Praktiktjänstgöringen
Den ettåriga praktiktjänstgöringen fullgörs efter en fastlagd ordning hos sex olika slag av domstolar. Eleverna får tillfälle att uttrycka sina önskemål om var de skall tjänstgöra. Vid intressekollision prövas saken av en kommitté som består av studierektorn och fyra elevrepresentanter som valts av och bland eleverna.
    Under tjänstgöringen skall eleverna ta del i så många sidor av verksamheten i domstolarna som möjligt.
    Det är enligt skolans ledning förenat med avsevärd möda att finna tillräckligt många domstolar som verkligen är lämpliga för praktiktjänstgöring. Urvalet görs i första hand av en högre domare i

 

8 Jfr rådgivningen hos oss enligt lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.

9 Som exempel från 1974 kan nämnas: Les fléaux sociaux; Le droit communautaire européen et ses réalités; Justice et opinion; La protection juridique du consommateur et son application. 

328 Henry Montgomeryvarje hovrättsområde i samråd med skolan. Denne domare, som särskilt förordnas för uppgiften, följer fortlöpande praktikanternas arbete och ser till att tjänstgöringen blir meningsfylld. F. n. är 33 högre hovrättsdomare engagerade. Vid sin sida har handledaren en biträdande handledare, som i allmänhet är en ung domare med pedagogisk läggning. Någon särskild ersättning eller annan kompensation utgår inte till vare sig handledaren eller dennes medhjälpare trots att en betydande arbetsinsats och åtskillig entusiasm krävs från deras sida.10

 

2.4.3. Prövningen
När utbildningstiden närmar sig sitt slut prövas om eleverna skall godkännas för domarbanan och i vilken turordning de som godkänns skall placeras. Prövningen företas av en särskild kommitté på sju personer, helt fristående från skolan. I kommittén ingår domare av olika slag, en tjänsteman från justitieministeriet samt två universitetslärare.
    Slutproven är tre. De består av ett skriftligt (t. ex. författande av en dom) och ett muntligt (t. ex. en plädering) prov samt ett samtal med juryn. Sedan dessa prov betygsatts, tar juryn del av de delbetyg som eleverna fortlöpande erhållit under loppet av studierna och praktiktjänstgöringen. På grundval av det samlade betygsmaterialetges en slutpoäng och fastställs den inbördes ordningsföljden mellan eleverna. Ingående författningsbestämmelser har meddelats om hur klassifikationen skall gå till. Turordningen är betydelsefull för eleverna, eftersom de i princip i den ordningen får välja bland de befattningar inom domstolsväsendet som finns tillgängliga.
    Det är ovanligt att någon elev som hunnit fram till slutprovet inte godkänns. I och för sig kan en elev bli underkänd. Men detta har inte förekommit i praktiken. Däremot har det undantagsvis hänt att en eller högst två elever i en årskull ålagts att fullgöra ett extra års praktiktjänstgöring.
    Från justitieministeriets sida ses till att platser finns att tillgå för alla som undergår slutproven. Denna ordning har den praktiska nackdelen att domstolarna tvingas att hålla tjänster vakanta, ofta under flera månader, i avbidan på att eleverna skall godkännas och kunna tillträda.
    Sedan platserna fördelats får varje elev under en slutperiod på två månader specialisera sig för den gren av domstolsverksamheten åt vilken han skall ägna sig.

 

10 I sin föreläsning under Bordeauxkonferensen uttalade rektor härom: Il faut vraiment qu'ils aient la flamme! 

Domarutbildningen i dagens Frankrike 3292.4.4. Kompletterande utbildning
Under de fyra år som följer närmast efter godkännandet är eleverna skyldiga att undergå efterutbildning i perioder, envar på minst en månad. Den sammanlagda tiden för denna efterutbildning är fyra månader, i princip alltså en månad för ett vart av de aktuella åren. Denna efterutbildning är en nyhet som ännu inte hunnit få fasta reformer. Man tänker sig inom skolan olika möjligheter och en rik variation, t. ex. ett samlat återvändande till domarskolan för finslipning och utbyte av erfarenheter; praktiktjänstgöring inom andra slags domstolar eller andra verksamhetsfält antingen i Frankrike eller utomlands; ren kursverksamhet.
    Skolans ledning befarar att de medel som f. n. står till förfogande inte kommer att förslå till att ge efterutbildningen den kvalitet och omfattning som angetts på papperet.

 

3. Efterutbildning av domare
En organiserad efterutbildning av domare sattes igång i blygsam skala år 1966.11 Verksamheten har sedan fortlöpande byggts ut.
    Som framgått under 2, ligger ansvaret för efterutbildningen på domarskolan i Bordeaux, som också svarar för alla kostnader förverksamheten.
    Intresset för kurserna är mycket stort inom domarkåren. Det synes hela tiden öka. Deltagandet bygger helt på frivillighet. Det har inte varit möjligt att bereda alla intresserade plats. År 1974 fick dock ungefär 850 domare ta del i någon kurs. Detta motsvarar 20 procent av domarkåren och 40 procent av dem som anmält sig till deltagande.
    Utbildningen bedrivs i form av dels nationella, dels regionala kurser. De nationella kurserna har ofta en mera teknisk inriktning, medan de regionala i allmänhet går ut på att samla domare för studium av gemensamma problem och för utbyte av erfarenheter.
    De nationella kurserna äger rum i ett särskilt utbildningscentrum i Vaucresson invid Versailles. Varje kurs pågår under en vecka och har vanligen 35 deltagare. Under de senaste åren har också förekommit en tvåveckorskurs som bestått i tjänstgöring inom fångvården. Denna kurs har för övrigt tilldragit sig särskilt intresse i domarkretsar. Under vartdera av år 1973 och 1974 hölls 12 nationella kurser. För 1975 har fastlagts 19 kurser. Det förekommer att kurser som till

 

11 Dessförinnan förekom endast sporadiskt kurser, t. ex. om ny lagstiftning, och sammankomster för ledamöter i vissa specialdomstolar, exempelvis de särskilda ungdomsdomstolarna. 

330 Henry Montgomerydrar sig särskilt intresse dubbleras. En nationell kurs beräknas i genomsnitt dra en kostnad av 25—30 000 francs.
    De regionala kurserna hålls i de olika hovrättsområdena. Det förekommer ibland att kurser spänner över två eller flera sådana områden. Dessa kurser pågår tre eller ibland endast två dagar. De brukar ha mellan 12 och 30 deltagare. En regional kurs kostar i allmänhet mellan 10 000 och 15 000 francs.
    Justitieministern tillställer i september varje år hovrättspresidenterna programmet för det kommande årets kurser. Presidenterna har att skicka ut programmet till alla domare inom sitt område. Däri anges bl. a. vilka som leder de olika kurserna och till vilka respektive kurser i första hand vänder sig. De som är intresserade får anmäla sig till deltagande i viss kurs eller vissa kurser. Presidenterna befordrar anmälningarna vidare till domarskolan tillsammans med sitt motiverade tillstyrkande eller avstyrkande av de särskilda ansökningarna. Uttagningen sker i praktiken genom domarskolans försorg. När det behövs sker samråd med respektive domstolschefer. Ungefär två månader innan en kurs börjar erhåller de som tagits ut inbjudan att deltaga. Ibland får deltagarna arbetsmaterial före kursen. Efter kursen sänds alltid till deltagarna utskrift av fonetisk upptagning av föreläsningar och debatter.
    Ämnena för de olika kurserna läggs formellt fast av justitieministern. Det sker på förslag av domarskolan. Skolan bygger härvid i sin tur väsentligen på förslag från de enskilda domarna, som i septemberinbjudningen till kurserna för kommande år av justitieministern uppmanas att komma med synpunkter på lämpliga ämnen för kursverksamheten. Förslagsverksamheten från domarnas sida är mycket livlig. Kurser tillkommer också på direkt initiativ av justitieministeriet och domarskolan. I denna del kan tilläggas att det 1973 gjordes en ingående kartläggning av utbildningsbehovet inom domarkåren. Resultatet av detta arbete har publicerats och beaktas självfallet också när programmen läggs fast.
    Det förekommer främst kurser av tre olika slag. Till en början kan nämnas kurser som vänder sig till en viss kategori domare, t. ex. ungdomsdomare, undersökningsdomare eller domare i hovrätterna. På dessa kurser kan behandlas antingen visst ämne av speciellt intresse för den berörda kategorien eller allmänna problem av gemensamt intresse för densamma. Vissa kurser avser studium av ny lagstiftning. Det finns också kurser som tar upp ett speciellt ämne som är av intresse för två eller flera kategorier av domare, t. ex. rättsmedicin eller tjänstgöringen inom kriminalvården.
    Kurserna läggs upp olika allt efter vad som anses lämpligt med

 

Domarutbildningen i dagens Frankrike 331hänsyn till ämne och deltagarkategorier. Det kan röra sig om konventionella föreläsningar eller seminarier. Fråga kan också vara om rundabordskonferenser eller paneler, där flera specialister av olika slag samlas för att debattera ett givet ämne antingen spontant på plenarmöten eller vid diskussioner efter inledande föreläsningar. Ofta äger arbete rum i smågrupper. Det har i några fall förekommit att nationella kurser förberetts genom kurser på regional nivå. När det gäller tjänstgöringen inom fångvården har deltagarna beretts tillfälle att studera olika slags anstalter och att överlägga med ledningen, kuratorer, andra anställda och intagna. Även i övrigt anlitas i stor utsträckning utomstående specialister — teoretiker och praktiker — i kursverksamheten.
    I många kurser tar inte bara domare utan även andra yrkesgrupper del, t. ex. advokater, åklagare, polismän och socialassistenter. I expropriationskurserna har beretts plats för expropriater och expropriander. Syftet är bl. a. att ge kurserna en större bredd och mera praktisk inriktning. Som exempel på ämnen under 1974 för de nationella kurserna kan nämnas: studium av nya processrättsliga regler inom civilrätten; gäldenärs- och bokföringsbrotten; skattebrotten; den franske domaren i förhållande till Romfördraget och andra internationella konventioner; administrativa frågor och förhållandet till allmänheten; expropriationsrätt; kommunikationsmedlen och de juridiska aspekterna på dessa.
    På regional nivå förekom under samma år bl. a. studier av straffrätten och straffprocessrätten; marknads- och handelsrätt; verksamheten i justitieministeriet; trafikolyckor och försäkring; rättshjälp; påföljdssystemet. Som exempel på extern medverkan kan anges att i den kurs som sagts sist deltog advokater, läkare, socialvårdare, psykologer, pedagoger och kriminalvårdstjänstemän.
    En särskild kursledare (directeur) utses för varje kurs. Ofta rör det sig om en högre domare, men det kan också vara t. ex. en departementstjänsteman, en åklagare, en tjänsteman inom fångvården eller en advokat. Det ankommer i första hand på studierektorn i domarskolan att engagera lämpliga kursledare. Härvid tillmäts den pedagogiska förmågan stor betydelse. Enligt skolans rektor är det i detta sammanhang en känslig uppgift att avvisa framstående domare och andra jurister som känner sig kallade men som inte är lämpade för uppgiften. Ersättningen är ytterligt blygsam, 500 francs per kurs. Det faller på kursledaren att organisera kursen, att välja utlämpliga medhjälpare samt att närvara under kursens gång. Arbetet bedrivs med bistånd av domarskolan.
    I viss utsträckning förekommer också rent skriftlig vidareutbild-

 

332 Henry Montgomeryning. Bl. a. framställs och skickas ut promemorior om innehållet i ny lagstiftning, utskrifter av föreläsningar i domarskolan och på kurserna samt särskilt intressanta elevuppsatser. Fr. o. m. år 1973 ger skolan också ut ett årligt informationsblad. Det är avsett att denna form av efterutbildning skall byggas ut kraftigt.
    Skolans ledning anser att den samlade vidareutbildningsverksamheten hämmas av brist på resurser på både det rent ekonomiska och det personella planet. I det senare hänseendet råder brist såväl på personalsidan inom skolan som i fråga om tillgången på lämpliga föreläsare och andra handledare. Man håller före att en organisation av professionella handledare med särskild pedagogisk skolning behöver byggas upp. Enligt rektor bör vidare undersökas om inte samarbetet med universiteten bör byggas ut.
    Skolan finner också angeläget att domarna i allt större utsträckning själva direkt engagerar sig i utbildningsverksamheten både som handledare och som medarbetare till dessa. En större insats iform av självstudier synes också önskvärd. Det bör framhållas att justitieministern i sin rundskrivelse till hovrättspresidenterna understryker att han förutsätter att de som får ta del i någon kurs förmedlar sina erfarenheter från denna till sina domstolskolleger. Justitieministern uppmanar härvid presidenterna att göra vad de kan för att underlätta denna verksamhet.

 

4. Avslutande synpunkter
Det är inte sannolikt att den franska satsningen på utbildning och vidareutbildning av domare kommer att över hela linjen ge ett resultat som svarar mot målsättningen. Insatsen är emellertid så omfattande och så genomtänkt att den allmänt sett måste starkt bidra till att domarkåren i Frankrike blir allt mer skickad att fylla sin viktiga uppgift i en snabbt föränderlig tid. Kostnaderna ter sig visserligen ytligt sett höga. De torde dock utgöra det pris som man får vara beredd att betala för att säkerställa en effektiv rättsskipning trots den högt uppdrivna lagstiftningstakten och en lagstiftningsteknik, som lämnar allt större frihet åt tillämpningen. Utbildningen kan också utan allvarliga olägenheter anpassas till de erfarenheter av densamma som fortlöpande vinns och till den allmänna utvecklingen.
    Här kan tilläggas att en kraftfull insats på utbildningssidan inte är något unikt för Frankrike utan förekommer också på andra håll, t. ex. i Väst-Tyskland och Italien.
    Inledningsvis erinrade jag om domarutredningens betänkande. Syftet med utredningens förslag är att se till att domarkåren också i fortsättningen skall vara skickad att på ett tillfredsställande sätt

 

Domarutbildningen i dagens Frankrike 333klara den allt svårare uppgiften att skipa rätt. Vidare eftersträvas en så bred rekrytering som möjligt. Till dessa syften ansluter jag mig helt. Här kan inskjutas att jag är övertygad om att det inte — såsom satts i fråga i ett par artiklar i dagspressen — legat några andra, dolda avsikter bakom vare sig direktiven till utredningen eller majoritetens förslag. Målet har alltså varit detsamma men den väg som anvisats olika. Medan man på fransk sida gör sin breda satsning på domarutbildning, förordar domarutredningen att det hos oss skall byggas upp en helt ny "karriär" för domare.
    Som jag varit i tillfälle att något närmare utveckla i en reservation — eller särskilt yttrande som den tekniskt betecknats, eftersom den inte avgetts av ledamöter i kommittén utan av s. k. experter — tror jag inte på den väg som domarutredningen, på grundval av en skiss i direktiven, anvisat. Jag är övertygad om att förslaget, om det skulle genomföras, leder till en mindre god rekrytering till domarbanan utan att medföra vinster som ens tillnärmelsevis motväger nackdelarna. Utformningen av karriären måste också direkt motverka att rekryteringen får önskvärd bredd. Det vill till en hel del is i magen på den som har på en gång stora studieskulder och försörjningsansvar i förhållande till en familj att välja en bana som är så pass otrygg som domarkarriären i domarutredningens tappning. Jag tror att det rätta också för vår del är att helhjärtat satsa på en utbildning12 och vidareutbildning av fransk modell, d. v. s. med både teoretisk och praktisk inriktning samt i samarbete med och under deltagande från andra yrkesgrupper. Utgångsläget torde hos oss vara bättre än det var när den stora satsningen sattes in på fransk sida. Vidare anser jag att utnämningspolitiken bör vidgas på sådant sätt att domarkåren i större utsträckning än nu tillförs jurister från andra banor. Självfallet bör i så fall strömmen i all möjlig mån gå i båda riktningar så att de som är knutna till domarbanan inte diskrimineras. Även när det gäller denna avvägning finns en hel del att hämta i det franska systemet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 Jfr aspirantutbildningen inom utrikesdepartementet. Se 4—9 §§ i kungörelsen (1973: 10) om anställning och utbildning av aspiranter och kanslisekreterare i utrikesdepartementet.