AB 72 och rätten till överbesiktning
I SvJT 1975 s. 109—111 har Inger Ridderstrand-Linderoth anmält Motiv AB 72, som i huvudsak utgör en kommentar till "Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader" (AB 72). Då kommentaren som sådan har stor betydelse för alla som kommer i kontakt med AB 72, såväl lekmän som jurister, förväntar man sig att vid granskning av ett sådant arbete särskild uppmärksamhet ägnas de förändringar som skett från AB 65 och författarnas kommentarer till dessa.
Detta har Inger Ridderstrand-Linderoth endast gjort på en punkt, nämligen 1: 10, där undertecknad ansluter sig till hennes framförda synpunkter. I övrigt har hon inte berört de nya bestämmelserna, varken då det gäller själva förändringarna i AB 72 eller författarnas kommentarer till dessa, utan synes oförbehållsamt ha accepterat såväl AB 72:s bestämmelser på dessa punkter som författarnas kommentarer till de nya bestämmelserna.
I AB 72 har i 7: 13 införts nya regler gällande godkännande av entreprenader, vilka kan medföra att entreprenörens rätt att erhålla överbesiktning
äventyras, beroende på dålig samordning mellan bestämmelsernas innehåll, vilket förhållande ej berörts av författarna till Motiv AB 72. Av denna anledning synes det vara nödvändigt att närmare beröra ifrågavarande oklarheter.
Enligt AB 72 7: 6 (AB 65 7: 6) äger entreprenören rätt att påkalla överbesiktning om entreprenaden eller del därav inte godkänts eller inte utan förbehåll godkänts vid sådan besiktning som verkställts av besiktningsförrättare som utsetts av beställaren. De besiktningar det gäller är förbesiktning, slutbesiktning, särskild besiktning (enligt AB 65 skadebesiktning), garantibesiktning och efterbesiktning. Överbesiktningen skall påkallas av entreprenören enligt AB 72 7: 6 inom två veckor (AB 65, tio dagar) efter det att entreprenören fått del av besiktningsutlåtandet. Sker ej detta har han förlorat sin rätt att få besiktningens konstaterande verkan omprövad.
Vi finner således att denna bestämmelse begränsar överbesiktningsinstrumentets användning till entreprenader eller del därav som inte godkänts1eller inte utan förbehåll godkänts.2 Denna begränsning är i och för sig självklar då det åligger besiktningsförrättaren enligt AB 72 7: 13 st. 2 första meningen att godkänna entreprenaden om brist eller fel inte förefinnes. Vid sådana omständigheter konstateras ju ingenting negativt för entreprenören som kan undanröjas genom en överbesiktning.
Genom den förändring i villkoret för godkännande av entreprenader, som införts i AB 72 7: 13 st. 2 andra meningen, vari angives att "i begränsad omfattning förefintliga brister och fel av mindre betydelse får dock icke utgöra hinder för godkännande", har betydande tolkningsproblem uppkommit vad det gäller möjligheten att begära överbesiktning. Tolkas meningen enligt sin ordalydelse jämförd med 7: 6 ger detta till resultat att överbesiktning inte skulle kunna ske i och med att entreprenaden blivit godkänd, trots att fel och brister förefinns. En annan tolkning av texten skulle innebära att ordet godkännande skulle ha skilda betydelser i de olika paragraferna och även i samma paragraf. Något stöd för att så skulle vara fallet ger inte utformningen av de aktuella bestämmelserna i AB. Dessutom skulle detta strida mot semantikens elementära regler då kontexten inte ger vid handen att så varit avsett.
Samtidigt frågar man sig om de som dikterat paragrafens utformning, nämligen "Förhandlingskommittén", gjort klart för sig konsekvenserna av att entreprenaden godkännes trots förekomsten av fel och brister vid slutbesiktningen, för vilka entreprenören ansetts ansvarig.
Detta förefaller knappast troligt. Då icke godkännande eller godkännande med förbehåll utgör förutsättning för att överbesiktning skall få ske, innebär detta att entreprenören inte på ett enkelt sätt kan få undanröjt ett konstaterande, som han finner felaktigt, om entreprenaden godkännes trots förekomsten av fel och brister. Konsekvensen av detta innebär att entreprenören i vissa fall skulle befinna sig i ett bättre läge om entreprenaden inte godkänts. Då godkännandet lämnas av den av beställaren utsedde besiktningsmannen utlämnas entreprenören i stor utsträckning åt dennes godtycke, vilket är betänkligt.
Givetvis kan diskuteras om de vid besiktningen konstaterade felen och
bristerna inte kan anses utgöra ett sådant förbehåll som omnämndes i 7: 63.Så kan emellertid inte vara fallet då godkännande skall ske förbehållslöst vid tidigare angivna förutsättningar så att de med godkännandet förbundna rättsverkningarna träder i kraft (avlämnande, garantitid, betalning av resterande del av kontraktsumman etc.). Rent formellt kan entreprenaden inte godkännas med förbehåll enligt AB i den meningen att förutsättningför godkännande skall vara att entreprenören avhjälper vid besiktningen konstaterade fel och brister och således att man vid en efterbesiktning godkänner entreprenaden. Godkännandet kan endast ske vid slutbesiktning, fortsatt slutbesiktning eller överbesiktning. Detta förhållande framgår även av Motiv AB 72 s. 220. Vidare torde godkännande med förbehåll såsom det angives i 7: 6 vara en diskutabel form av godkännande, vilken endast undantagsvis bör komma till användning, t. ex. då brist eller fel hänskjutits till särskild utredning enligt 7: 14 och som förutsättning för godkännande angivits att utredningen skall ge till resultat att entreprenören inte anses ansvarig för den brist eller det fel som utredningen gällt. Även vid förhållande som angives i 7: 17 kan förekomma förbehåll för godkännande som kan inordnas i det förbehåll som nämns i 7: 6. Överhuvudtaget måste godkännande med förbehåll anses vara en inte tillfredsställande lösning då här uppkommer ett svävande rättsförhållande bl. a. gällande ansvaret för entreprenaden som inte är önskvärt.
De oklarheter som vidlåter AB 72, vad det gäller förhållandet godkännande — överbesiktning är att beklaga då ju AB skall utgöra den kodifierade entreprenadrätten.4 Den främsta orsaken till den uppkomna situationen torde vara "Förhandlingskommitténs" krav på utformningen av 7: 13 då bland de förslag som Kontraktskommittén i samband med förarbetet till AB 72 framlade fanns förslag som inte medförde ifrågavarande oklarhet.5 En annan faktor som komplicerar tolkningen och tillämpningen av de aktuella paragraferna är att man på ett olämpligt sätt kopplat ihop godkännandet med besiktningens rent konstaterande funktion. Således har man som rekvisit för möjligheten till överbesiktning angivit icke godkännande eller godkännande med förbehåll. I stället borde rekvisitet för överbesiktning vara konstaterande av brist eller fel för vilka entreprenören ansetts ansvarig. Förmodligen är det den sistnämnda förutsättningen som egentligen varit avsedd, men genom den formulering som kommit till uttryck i AB 72 har resultatet blivit ett annat. Även om AB 72 skall tolkas allsidigt6 och ej restriktivt torde man inte kunna tillämpa en så extensiv teleologisk tolkning av de aktuella paragraferna att ett tillfredsställande resultat erhålles.
Alve Anderberg