Gösta Eberstein †. Hva Gösta Eberstein har betydd for svensk rettsvitenskap og universitetsliv, er det ikke min sak å skrive om. Men den som skulle gjøre det, ville ha en lett oppgave. Når Svensk Juristtidning har bedt meg om noen minneord, gjelder det mennesket og vennen. Og det skulle vel være en enda lettere oppgave? Både ja og nei. Deter altid vanskelig å skrive om en man har satt høyt og vært glad i, og gjøre det på en slik måte at det ikke virker som talemåter.
    Det er snart et halvt århundre siden jeg traff Gösta Eberstein, ved det nordiske studentjuriststevne i Uppsala. Men da var han professor og jeg ung kandidat. Gradvis kom vi i nærmere kontakt — jeg måtte endelig si fra når jeg kom til Stockholm. Det gjorde jeg, forklarte at jeg skulle bo på Grand Hotel og forhandle med institusjonen X. Jeg husker hans svarbrev, og tror jeg kan gjengi det ordrett: (men gjør det forsiktigvis på norsk): "Din adresse i Stockholm er ikke Grand Hotel, men Burevägen 24, Djursholm. Ditt rum på Grand Hotel er avbestilt. X er underrettet. Hjertelig velkommen." Jeg tror brevet er karakteristisk for hans kombinasjon av hjertelighet og praktisk omtanke.
    Og Gösta Ebersteins Burevägen 24 ble min adresse ganske mange ganger. Jeg fikk den lykke å oppleve dette skjønne og harmoniske hjem og knytte et langt vennskap med Gösta Eberstein og hans familie. Og jeg lærte å kjenne ham som langt mer enn juristen. Jeg møtte skjønnånden, og jeg møtte først og fremst et menneske som alltid sto parat med hjelp og med kloke råd.
    Gösta Eberstein hadde mange venner i Norge, og mange minnes med takknemlighet hva han gjorde for dem i de vanskelige år fra 1940 utover. At man i Norge også vurderte ham høyt som vitenskapsmann, fikk sitt klareste uttrykk ved at Universitetet i Oslo i 1946 gjorde ham til æresdoktor.
Carl Jacob Arnholm

 

Gustaf (Gösta) Albert Eberstein avled 17 april 1975. Han var född i Norrköping 4 dec. 1880, avlade stud.ex. 1899 och jur. kand.ex. i Uppsala 1904. Han blev jur. lic. 1909 och jur. dr 1910 samt docent i speciell privaträtt vid Stockholms högskola 1911. Åren 1916—48 var han professor vid högskolan i speciell privaträtt och finansrätt och åren 1936—47 högskolans prorektor. Han hade en lång rad offentliga utredningsuppdrag på skatterättens och immaterialrättens områden och ägnade också sin omfattande rättsvetenskapliga produktion främst åt dessa rättsområden. Han var 1934—57 v. ordförande i näringslivets opinionsnämnd.

 

Ett halvsekel i HD. Expeditionsförmannen vid Högsta domstolen Nils Jacobsson avgick med pension vid utgången av mars 1975. Han började som expeditionsvakt vid Nedre justitierevisionen den 30 juni 1924 och övergick till

 

Notiser 503tjänstgöring vid Högsta domstolen i januari 1931. Han blev förste expeditionsvakt och chef för expeditionsvaktspersonalen vid domstolen i november 1951 och blev expeditionsförman i juli 1965.
    I anledning av Jacobssons avgång ägde en högtidlighet rum i första avdelningens sessionssal den 8 april. Justitierådet Sven Edling talade för domstolens nuvarande och förutvarande ledamöter och framförde därvid ledamöternas stora tacksamhet och uppskattning för allt vad Jacobsson uträttat och betytt för Högsta domstolen genom åren samt för hans alltid visade hjälpsamhet. Ordföranden i revisionssekreterareföreningen, revisionssekreteraren Bo Hedgårdh, frambar hyllning från föredragandekåren; ett upprop hade hörsammats av 334 förutvarande och nuvarande revisionssekreterare, vilka tjänstgjort som föredragande under åren 1925—1975. Kanslichefen Lars Wilhelmson talade slutligen för personalen vid Högsta domstolens kansli.
    Jacobsson framförde sitt varma tack till alla dem som hyllat honom i samband med hans avgång. Han berättade om hur han vid 15 års ålder började sin tjänstgöring i revisionens dåvarande lokaler på Strömsborg, om revisionens flyttning med pråmar till Rosenbad, om tjänstgöringen i ordenssalarna på slottet, där Högsta domstolen hade sina lokaler fram till år 1949, då domstolen flyttade till Bondeska palatset. Jacobsson påminde om att invigningen av palatset för sitt nya ändamål ägde rum i samma lokal, där högtidligheten för honom ägde rum, samt talade något om hur arbetet i denna byggnad gestaltat sig.
L. W.