MICHAEL BOGDAN. Expropriation in Private International Law. Lund 1975. Studentlitteratur. 230 s.

 

Statliga ingrepp i det privata ägandet sker ofta utan kompensation till den förre ägaren eller andra berörda. Nationaliseringar och socialiseringar i samband med inre omvälvningar är typexempel på sådant ägandeöverförande. Konfiskation är ytterligare ett exempel. (Här, liksom i avhandlingen, kommer begreppet "expropriation" att användas som samlingsbeteckning.)
    Resultatet av expropriationen blir, att ägaren förlorar både kontroll över och rätt till sina tillgångar — i vart fall i det aktuella landet. Men expropriationen åberopas ofta inför domstolar utanför expropriationslandet. Frågan uppkommer hur myndigheter och domstolar ställer sig till effekten av en utländsk expropriation.
    Michael Bogdan har inför den juridiska fakulteten i Lund lagt fram en avhandling enligt den nya ordningen för doktorsexamen, som behandlar Expropriation in Private International Law.
    Avhandlingen har tre huvudavdelningar.
    I första delen ges en allmän bakgrund i form av de begränsningar som folkrätten ställer upp. Den amerikanska "Act of State Doctrine" ställs mot sina europeiska motsvarigheter. Vidare behandlas expropriationens offentligrättsliga karaktär och de särskilda begränsningar denna medför för internationellt erkännande och verkställighet. Samma resonemang förs beträffande expropriationer som för t. ex. verkställighet av främmande skattelagstiftning och konkurrenslagstiftning. Under senare år har man dock kunnat märka vissa tendenser till omsvängning — i vart fall beträffande konkurrensrätten.
    Avhandlingens andra del är rubricerad "The rights of the expropriator"och behandlar inställningen hos domstolar till de krav den utländske expropriatorn ställer på grund av expropriationen. Förf. visar, att domstolarna, trots att de erkänner expropriation av beslagtagen egendom, vägrar att bistå den utländska staten beträffande egendom utanför expropriatorns räckhåll. Bogdan jämställer utländska expropriatorskrav med icke exigibla fordringar, t. ex. spelskulder. I båda fallen saknas ett offentligt intresse av att verkställa kravet.
    Förf. ägnar ett kapitel åt expropriationer med speciella "defekter" — t. ex. expropriationer som strider mot folkrätten. Han ansluter sig i princip till den del av doktrinen som förordar dylika expropriationers ogiltighet, men en rad reservationer uppställs. För svenskt vidkommande aktualiserades denna frågeställning i samband med import av koppar från Chile härom året. Den förre amerikanske ägaren hävdade att den chilenska nationaliseringen stod i strid med folkrätten och gjorde anspråk på betalningen för kopparn. Som bekant blev frågan aldrig föremål för domstolsbehandling i Sverige och frågan om folkrättsstridiga nationaliseringars giltighet i Sverige är således fortfarande öppen. (Härmed hävdas inte att nationaliseringen i Chile verkligen stod i strid med folkrätten.)

 

Anm. av Michael Bogdan: Expropriation 127    De två inledande delarna i avhandlingen kan karakteriseras som en omsorgsfull och ingående analys av rättspraxis i västvärlden, med tyngdpunkten på USA och Väst-Europa. Det är en värdefull systematisering inför avhandlingens tredje del, men delvis på redan beträdda stigar. I den tredje delen tar förf. upp en problemställning, som tidigare endast blivit föremål för en ofullständig behandling: hur skall förluster vid främmande expropriation fördelas mellan berörda — oftast helt oskyldiga — parter? Exempel på frågeställningar som behandlas är om depositarien, som tvingats överlämna det omhänderhavda godset till konfiskationsmyndighet, kan anses befriad från sina skyldigheter utanför expropriationslandet. Likaså frågan om gäldenär, som tvingats betala till expropriatorn, kan åberopa betalningen mot sin ursprunglige borgenär i Sverige. Är vidare en gäldenär, som upptagit lån för att köpa viss egendom, fri från sin skuld när egendomen exproprieras?
    Bogdan ägnar ett kapitel åt en utförlig genomgång och analys av rättsfall från hela västvärlden. Domstolarnas grunder för den tillämpade förlustfördelningen diskuteras. Två huvudlinjer i domstolarnas resonemang utkristalliseras. Ibland undersöks om den utländska expropriationen överensstämmer med ordre public eller internationell rätt. Ibland söks lösningarna i det materiellrättsliga förhållandet mellan parterna. Bogdans genomgång av rättsmaterialet bekräftar emellertid intrycket, att domstolarna gör en kasuistisk bedömning. Det juridiska resonemanget anpassas till en i förväg eftersträvad lösning — skälighetsbedömningen vävs ofta in i ett förment juridiskt betraktelsesätt.
    Det intresssanta och nyskapande i Bogdans avhandling ligger i denna sista del där han drar upp riktlinjer och kommer med förslag till relevanta grunder vid den rättsliga bedömningen av hur förluster skall fördelas. Till relevanta omständigheter hänför förf., bland sammanlagt 14 punkter, överenskommelser mellan parterna, fordrans bakgrund, bedömning av om endera parten bidragit till förlustens uppkomst, parternas nationalitet, plikt att motverka nationaliseringen etc.
    Denna tredje del av avhandlingen blev föremål för ett berättigat intresse under disputationsakten. Opponenten, prof. Drobnig från Hamburg, kunde, utan annat än randanmärkningar, ansluta sig till den utvecklade bedömningen och menade att respondentens uppläggning utgjorde ett värdefullt bidrag för den praktiska tillämpningen.
    Slutintrycket är att denna "nya" lundaavhandling håller en hög standard både när det gäller materialanalysen, (mer än 600 rättsfall behandlas på avhandlingens ca 200 sidor) och när det gäller att konstruktivt bidra med nya idéer för den praktiska verksamheten. Den begränsning i utrymmet, som författare enligt den nya ordningen åläggs, leder i detta fall till enhårt koncentrerad framställning. Koncentrationen gör delvis att innehållet blir svårsmält — men å andra sidan är det mer lättillgängligt än de till formatet större "äldre" avhandlingarna.

Hans Henrik Lidgard