218 L. af KlintbergULF CERVIN. Mark- och miljörätt. 5:e omarbetade upplagan. Sthlm 1975. AWE/GEBERS. 266 s.

 

Boken täcker ett mycket brett område, huvudsakligen fastighetsbildningslagen, byggnadslagen, expropriationslagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen och väglagen. Litet mer i förbigående behandlas också bl. a. anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter. Arbetet är i första hand avsett som lärobok för juris studerande och blivande socionomer m. fl. men utgör också nyttig läsning för färdiga jurister utanför specialisternas krets genom att den ger en översiktlig bild av den sannskyldiga revolution som lagstiftningen på dessa områden genomgått under de senaste åren.
    Tyngdpunkten i framställningen ligger på fastighetsbildningslagen, som kommenteras förhållandevis utförligt och med klargörande redogörelser för äldre rätt. Dessa delar av boken (kap. 1—11) är enligt anmälarens mening de mest lyckade, även om några avsnitt — särskilt de om fiske vid fastighetsbildningsförrättning och om olika typer av lagligen bestämda gränser — är väl specialistbetonade och därigenom i viss mån bryter ramen för ett arbete av denna karaktär. — Också i redogörelsen för expropriationslagstiftningen (kap. 15) har förf. på ett förtjänstfullt sätt genomfört konststycket att balansera de svårförenliga kraven på översiktlighet och på fullständighet.
    Betydligt svårare att få grepp om är beskrivningen av byggnadslagen och dess system av planer och andra styrinstrument. Medges skall dock att det är en mycket svår uppgift att på ett begränsat utrymme ge en någorlunda fullständig och samtidigt lättläst sammanfattning av dessa frågor. Det kan också noteras att förf. i förordet till den nu föreliggande upplagan förutskickar en fullständig omsknvning av arbetet med sikte på att "framhäva det väsentliga i den nuvarande föredragningen, nämligen styrningen genom plan eller planöverväganden" Anmären vill dock för sin del framföra en förhoppning om att omskrivningen ute skall gå ut över fastighetsbildningslagen och expropriationslagen så art dessa lagar ges en mer undanskymd plats i framställningen. Även med on ökad betoning av planfrågornas betydelse i sammanhanget måste rimligen de mer "juridiska" delarna av fastighetsrätten behålla s n centrala stäoning inte minst i juristutbildningen.
    I kap. 16 med rubriken "Miljövården" behandlar förf. inte bara miljöskyddslagen utan även allemansrätten och naturvårdslagen. Redogörelsen är här ganska summarisk, och särskilt avsnittet om miljöskyddslagen behöver ses över för att få bort en del onödiga sakfel och oklarheter. Vid översynen bör ocksa erfarenheterna från lagens nu drygt sexåriga tillämpningbeaktas (jfr Svärd Rahmns utförliga kommentar "Prövning enligt miljöskyddslagen", som hösten 1975 utkom på samma förlag).
    Förf:s språkbruk än välgörande ledigt för ett arbete av denna karaktär. Ett något mindre ymnigt bruk av ordet "alltså" kan dock rekommenderas till följande upplagor.

L. af Klintberg

 

FRITJOF HAFT. Elektronische Datenverarbeitung im Recht. Berlin 1970 (serien EDV und Recht 1). J. Schweitzer Verlag. 209 s.

 

Som första nummer i en påbörjad skriftserie om "Elektronische Datenverarbeitung und Recht" utkom för några år sedan Hafts introduktion. Boken

 

Litteratur 219ger i huvudsakligen deskriptiva avsnitt en framställning över datateknikens användning i offentlig förvaltning, lagstiftning, domstolsverksamhet och allmän juridisk dokumentation. Till varje avsnitt hör en avslutande, problemdiskuterande del. Avslutningsvis lämnas fylliga redogörelser för ett stort antal i gång varande offentliga och privata projekt med dataanvändning i rättsliga sammanhang; i bilagor ges adressuppgifter till berörda institutioner m. m. Bland intressanta avsnitt kan noteras några sidor med kortfattade uppgifter om och synpunkter på dataanvändning i den juridiska utbildningen.

S. S.