Ny arbetarskyddslagstiftning i Västtyskland reglerar företagshälsovården. En ny lagstiftning på arbetsmiljöns område trädde i kraft i förbundsrepubliken Tyskland den 1 december 1974. Lagen, vilken benämnes Gesetz über Betriebsärzte, Sicherheitsingenieure und andere Fachkräfte für Arbeitssicherheit, förkortas vanligen till Arbeitssicherheitsgesetz. Lagstiftningen ålägger arbetsgivaren att med hänsyn till företagets storlek, organisation och verksamhetens farlighetsgrad i erforderlig utsträckning anordna företagshälsovård. Det är även arbetsgivarens skyldighet att sörja för att de anställda inom företagshälsovården får tillfredsställande utbildning och utrustning för verksamheten.
    I lagens 3 § har intagits en förteckning över företagsläkarens uppgifter när det gäller planering och rådgivning rörande arbetarskydd, undersökning av arbetsredskap, arbetsprocesser, kemiska produkter, råvaror, personlig skyddsutrustning, arbetsställningar, arbetshygien, möjligheter till "första hjälp" och akut omhändertagande av skadade etc.
    I lagkommentaren framhålles vikten av att företagsläkarens arbetsuppgifter preciseras så, att en sammanblandning inte sker med den verksamhet som bedrives av anvisnings- eller tjänsteläkare.
    För den tekniska företagshälsovården finns en liknande katalog över arbetsuppgifterna, omfattande tekniskt arbetarskydd, ergonomi, arbetshygien, yrkesskadeutredning o. s. v.
    Lagen föreskriver att ett nära samarbete skall ske mellan arbetsställets företagshälsovård, företagsnämnd och den lokala skyddstjänsten. Vid företag där företagshälsovård inrättats skall en särskild samarbetskommitté bildas, i vilken arbetsgivaren, företagsläkaren, skyddsingenjören, skyddsombud och representanter från företagsnämnden ingår.
    En svårighet vid genomförandet av lagstiftningen har varit den i Västtyskland rådande bristen på utbildade företagsläkare. Ett program för utbyggnad av denna specialitet har startats och ett nära samarbete sker härvid med de branschinriktade försäkringskassorna (Berufsgenossenschaften).
    Med hänsyn till de ansträngningar som göres för att skapa resurser bakom lagstiftningen har man förhoppningar att lagen inom en snar framtid skall få full verkan i det västtyska arbetslivet och nedbringa antalet arbetsplatsolyckor och yrkessjukdomar.

Bo Larmark

 

 

Vaktombyte i Finlands högsta domstol. Den 26 september 1975 beviljades högsta domstolens president Antti Juhana Hannikainen på egen begäran avsked från sin tjänst. Presidenten Hannikainen kan blicka tillbaka på en lång och skiftesrik juristkarriär. Han är född 1910. År 1934 avlade han högre rättsexamen, 1936 blev han vicehäradshövding och 1948 disputerade han för doktorsgraden på en avhandling om retentionsrätten. Han har varit verksamsom advokat, domare och universitetslärare. Han har även aktivt deltagit i lagberedningsverksamheten, dels i ett stort antal statskommittéer, dels såsom ledamot av lagberedningen. År 1956 utnämndes han till ledamot av högsta domstolen. Åren 1959—1961 var han justitieminister och därefter fram till år 1964

 

236 Nordiskt och internationelltjustitiekansler. Sistsagda år utnämndes han till president i högsta domstolen.1
    Till ny president i högsta domstolen utnämnde Republikens President den 14 november 1975, räknat från den 1 december 1975, justitierådet Curt Olof Olsson. Presidenten Olsson är född 1919. Han avlade högre rättsexamen 1944, blev vicehäradshövding 1946 och disputerade 1950 för doktorsgraden på en avhandling om aktieförvärvares rätt i förhållande till bolaget. Efter att ha varit lärare vid Helsingfors universitet var han åren 1951—1970 professor vid Svenska Handelshögskolan; åren 1958—1966 var han rektor för högskolan. År 1970 utnämndes han till justitieråd.
    Presidenten Olsson har varit verksam inom ett stort antal statskommittéer och har beklätt talrika förtroendeuppdrag. Han har publicerat flera juridiska. verk och artiklar särskilt på handelsrättens område. Han är känd som en varm anhängare av det nordiska lagsamarbetet.

P. L-m