JARL HEMBERG. Etik och lagstiftning. En studie av rättsfilosofisk teoribildning och konkret lagstiftningsarbete. Uppsala 1975. Verbum-Dialog. 205 s.

 

Uppsalateologen Jarl Hembergs nyutkomna arbete är ett vittnesbörd om det tilltagande intresset för rättspolitisk argumentation (se SvJT 1974 s. 282 om den danska avhandlingen "Studier i retspolitisk argumentation" samt Hellner i SvJT 1974 s. 401). Hemberg inleder sin framställning med en kortfattad överblick över de etiska argumentens ställning i nordisk och mer givande — modern tysk rättsteoretisk debatt. Därefter övergår han till att formulera en egen teori om en modern "humanetik" och om dennas samspel med rättsutvecklingen. Särskild uppmärksamhet ägnas naturligt nog teologiska författares, Auléns och Josefsons, ståndpunkter, men Hemberg visar också förtrogenhet med rättsteoretisk diskussion från juridiskt och filosofiskt håll.
    Huvudintresset i boken torde för en juridisk läsare tillkomma framställningens senare hälft, där Hemberg ganska ingående diskuterar förekomsten av etiska argument dels i några moderna lagstiftningsärenden, nämligen brottsbalksarbetet, den familjerättsliga lagstiftningen och abortfrågan, dels i de kyrkliga och övriga religiöst anknutna remissinstansernas yttranden över förslag i dessa ärenden. Att huvudintrycket vad beträffar den förra delen är en smula torftigt, i den senare utpräglat försiktigt torde inte förvåna läsaren. Till en del kan detta intryck emellertid kanske bero på att förf. i allt väsentligt hållit sig till de explicita etiska argumenten. När det gäller lagstiftning som ackompanjerats av omfattande offentlig debatt och i vilken politiker varit aktiva måste man sannolikt ofta räkna med att det finns

 

298 Anm. av Jarl Hemberg: Etik och lagstiftningställningstaganden som bygger på en mer eller mindre omfattande consensus, vilken i de officiella källorna beröres ytterst lakoniskt; denna samhälleliga enighet omfattar inte sällan grundläggande etiska värderingar. En annan källa till felaktiga eller ofullständiga slutsatser om etikens betydelse för lagstiftningen kan ligga i valet av studieobjekt. Hade detta vidgats, så att exempelvis avtals- och konsumenträtt liksom vissa straffrättsliga del reformer och skatterätt hade beaktats, skulle man kanske ha fått underlag föratt konstatera viktiga förskjutningar i etiska värderingar: från "sedlighetens" traditionella domäner till andra områden, t. ex. relationen mellan enskilda avtalsparter eller mellan samhälle och enskilda. En sådan bredare undersökning skulle säkert vara av mycket stort intresse, vilket ej bör föranleda läsaren att brista i tacksamhet för den insats Hemberg gjort medsin framställning.

Stig Strömholm