HJALTE RASMUSSEN. Domstolen i EF. København 1975. Juristforbundets forlag. XXIII + 316 s.

 

Föremålet för denna avhandling är de europeiska gemenskapernas (EG:s) domstol i Luxemburg. Härom finns redan en rikt flödande litteratur, men Rasmussens arbete är den första monografin över ämnet på skandinaviskt språk. Förf., som är lektor vid Handelshøjskolen i Köpenhamn, har i rätt stor utsträckning kunnat bygga vidare på egna tidigare skrifter i skilda delar av ämnet, bl. a. sina bidrag till det omfattande och värdefulla danska samlingsverket EF-Karnov (Kbhvn 1973 jämte supplement 1973—75).
    Bokens syfte är att ge en allmän och praktiskt orienterad framställning om domstolen. Säkerligen fyller en sådan framställning ett stort behov i Danmark som ett av EG:s nya medlemsländer. Av fundamental betydelse är härvid att EG:s rättssystem till stora delar gäller omedelbart i medlemsstaterna och skall tillämpas av domstolar och andra myndigheter i dessa stater på samma sätt som — men i fall av konflikt med företräde framför — intern rätt, samtidigt som frågor om tolkningen och giltigheten av EG-rättsliga regler i stor utsträckning är förbehållna gemenskapsdomstolen. De av denna domstol, till skillnad från internationella domstolar av traditionell typ, utövade funktionerna griper härigenom direkt in i de nationella myndigheternas verksamhet och i enskilda rättssubjekts ställning. Av särskilt intresse som knutpunkt för inomstatlig och överstatlig rättsskipning är institutet förhandsbeslut, varom regler finns bl. a. i Romfördraget art. 177. Det samarbete mellan nationella domstolar och gemenskapsdomstolen som försiggår på denna väg är ett viktigt integrationspolitiskt instrument vars praktiska betydelse inom EG under lång tid tenderat att öka. Till detta samarbete knyter sig en rad mycket intressanta juridiska frågor, som i Rasmussens bok ägnas en fyllig och klargörande behandling (s. 202—251).
    Även om just dessa problem saknar aktualitet för länder vilka som Sverige inte är medlemmar av EG, är det också från svensk synpunkt av flera skäl värdefullt att få tillgång till en relativt utförlig men ändå lättläst framställning som denna. Till en början är EG-domstolens kompetens och verksamhet i vissa avseenden, t. ex. vad angår den extraterritoriella tillämpligheten av EG:s konkurrensrätt, av direkt praktisk betydelse även för utomstående länder. Indirekt är domstolens rättspraxis i åtskilliga fall av intresse för tolkningen av de frihandelsavtal som slutits med Sverige och öv-

 

304 Anm av H. Rasmussen: Domstolen i EFriga länder inom rest-EFTA. Framför allt torde det finnas ett, i Sverige hittills föga tillgodosett, behov av information om den delvis politiska roll domstolen spelar som integrationsfaktor inom EG och som ofta tenderar att underskattas, inte minst i det officiella informationsmaterial som publiceras i Sverige. Här kan bara som exempel på domar med vittgående integrationspolitiska verkningar erinras om ett par nyligen avgjorda fall varigenom domstolen funnit Romfördragets bestämmelser om etableringsfrihet och fritt utbyte av tjänsteprestationer äga omedelbar tillämplighet i medlemsstaterna, utan att direktiv härom behöver utfärdas (fallen Reyners och van Binsbergen, båda från 1974). Härigenom har domstolen de facto gått förbi de legislativa instanserna inom EG, främst rådet och kommissionen.
    Rasmussens bok består av tre huvuddelar. Den första delen innehåller bl. a. en framställning av EG-rättens källor och tolkningsmetoder, däri blandde av domstolen själv utvecklade oskrivna rättsgrundsatserna. Den andra delen handlar om domstolens organisation och processformer. Tyngdpunkten i boken ligger som sig bör på domstolens behörighet, som avhandlas i den tredje delen. Förf. har här företagit en grundlig genomgång av domstolens rättspraxis, inklusive generaladvokaternas inlägg. Med hänsyn till bokens praktiska syfte är det naturligt att framställningen i allmänhet nära anknyter till detta material. I en del fall framför förf. dock också kritik mot domstolens rättspraxis eller tar ställning till frågor som ännu inte varit föremål för domstolens bedömning. Härvid bygger förf. på utpräglat "integrationsvänliga" värderingar och ändamålsresonemang och söker tolka eller bedöma olika regler i ljuset av deras effektivitet från integrationssynpunkt.Tvivelsutan befinner han sig med denna metod på samma våglängd som domstolen själv, men han går i vissa fall längre än domstolen. Även om man som recensenten delar förf:s grundvärderingar och finner hans resonemang förnuftiga och konsekventa utifrån dessa värderingar, skulle man dock måhända som domare ha svårt att acceptera ett och annat av hans tolkningsförslag (som exempel vill jag nämna hans resonemang s. 241 ff, som i anknytning till Romfördraget art. 177 angår frågan om skyldighet för andra nationella domstolar än dem mot vilkas beslut talan inte kan föras att inhämta förhandsbeslut; förf:s ändamålsresonemang är även här kloka och sunda, men jag kan inte se att han lyckats förklara bort traktattextens mindre förnuftiga ordalydelse). De lege lata måste man nog i något större utsträckning än förf. acceptera att Romfördraget och EG-rätten i övrigt bygger på kompromisser mellan motstridiga intressen och att det därför inte alltid är möjligt att tolkningsvägen föra integrationstanken till sina logiska konsekvenser.
    Det rör sig dock här om frågor som kan vara föremål för delade meningar. Rasmussens framställning är som helhet klar, tillförlitlig och intresseväckande och bör även i Sverige få den marknad den förtjänar. Bokens praktiska användbarhet ökas av de återgivna utdragen ur relevanta författningstexter, ett domsregister, en fyllig litteraturförteckning och i synnerhet av ett välgjort sakregister.

Lennart Pålsson